Bilbesiktning

Jag var med farfars bil till Motorfordonsbyrån i dag för att den skulle besiktas. Farfar själv var ute på sjön någonstans mellan Åbo och Tengsödavik, så jag ställde upp och förde Saaben. Några småfel hade den, men den skulle inte behöva visas på nytt i alla fall.

Efter besiktningen träffade jag ett par arbetskompisar vid Mariebad. Vi solade och simmade och sedan skulle jag till gymmet för ett välbehövligt corepass. Då behagade bilen inte starta. Tydligen hade besiktningsgubben tänt lyktorna, jag hade inte fattat att stänga av dem och nu var batteriet urladdat. Åtminstone såpass mycket att den inte startade när jag vred om nyckeln. Den hostade lite, suckade och dog.

Inte gick det bussar hem heller. Kollektivtrafiken ut till landet sommartid lämnar mer att önska kan man lugnt påstå. Och batteriet i telefonen sjöng också på sista versen så jag var osäker på om det skulle räcka för att ringa efter hjälp. Gick i alla fall tillbaks till parkeringen. Bilen hade ju stått i fred i en halvtimme medan jag traskat fram och tillbaks till bussplan, så jag tänkte att kanske den kommit på bättre tankar.

Det hade den. Efter många långa sekunders tvekan startade den och jag kunde köra hem igen. Någon träning blev det däremot inte.

What to do?

Borde skippa stranden i dag. Min stackars kropp har fått mer sol än vad den behöver den här veckan och om jag inte vill lysa som ett stoppljus på Arken i kväll borde jag hålla mig inomhus. Men vad ska man göra då?

Det är konstigt med den här prestationsångesten som följer med en från jobbet in på semestern. Att stanna inne i lägenheten en hel lång dag utan att göra någonting känns helt enkelt inte som ett alternativ. Då slösar man bort en semesterdag på inget, en dag som kunde ha använts till sollapande, kompishäng och släktbesök. Något måste man göra. Inte bara vara.

Jag tror det vore nyttigt att lära sig att göra ingenting. Att vara nöjd med att ha tråkigt. Att tillåta sig göra ingenting och att inte ha dåligt samvete för att man latar sig, missar solstrålarna och vad än det må vara. Men det är svårt. Fruktansvärt svårt.

Jag börjar den här dagen med att diska och tvätta. Lägenheten har förfallit trots att jag knappt bevistat den alls under min första lediga vecka. Sedan får vi se vad resten av dagen för med sig. Kanske mormor vill ha besök?

Semestertrött

Oj vad man kan bli trött av att vara ledig. Fast jag knappt gör någonting är jag helt slut efter några dagars semester. Kanske är det all frisk luft och värmen som sätter sina spår.

I dag simmade jag för första gången den här sommaren. Hängde med kompisar på deras stuga och kunde inte stå emot när vattnet lockade med välbehövlig svalka.

Ljuvlig eftermiddag.

Längtan efter lördag

I dag fick jag hem min nya klänning från French connection. Den levererades med budbil ända fram till min dörr. Där fick jag skriva på ett papper innan asken den låg i överräcktes.

Jag provade, den passade. Nu väntar jag bara på lördag så jag kan använda den för första gången.

Framifrån ser den kanske inte mycket ut för världen. I det här fallet är det baksidan som räknas.

Skarven

I dag premiäråkte jag Ålands mest omskrivna färja. Jag och S var till Degerby över dagen och Skarven höll både dit och hem. Det enda vi hade att klaga på var glassutbudet i caféet, det var minst sagt magert. Men inte sämre än i Föglöbutiken. Där fanns inte en glasspinne att skåda.

Fundering

När man inte varit kär på länge glömmer man bort hur det känns. Hur vet man egentligen att man verkligen gillar någon på riktigt? Att det inte bara är fysisk attraktion, beundran eller stark vänskap man känner?

Är det när man inser att någon har potential att såra en djupt, är det då man vet att man verkligen gillar personen i fråga? Och är det i så fall därför det är så läskigt att ta det där steget och satsa på den man verkligen gillar?

Kärlek och rädsla är nära besläktade på något sätt. Det har jag skrivit om förut och jag blir mer och mer övertygad om att känslorna hör ihop.

Spretigt inlägg

Spanien-Paraguay i går var en fenomenal fotbollsmatch. Mitt favoritlag från Sydamerika stod upp bra mot favoriterna och mer spännande än de straffsituationer som uppstod i andra halvlek kan det väl inte bli. Bästa matchen hittills i VM om jag får säga vad jag tycker.

Helgen har annars mest bestått av sol, Indigos uteservering och häng med vänner. Nu i kväll var grabbarna över på kaffe och tidigare i helgen har A, S och L stått för sällskapet. Jag vet att jag låter blödig, men igen måste jag skriva hur otroligt glad jag är att jag har de här vännerna. De är det bästa jag har.

Med tanke på det (och kanske på grund av att jag sett en avsevärd mängd sex and the city-avsnitt på sistone) har jag tänkt mycket på en sak. Att i bland tar man kanske sådan här vänskap för givet. För mycket för givet. Man förutsätter att de där underbara tjejerna ska finnas där för evigt. Utan att man egentligen ska behöva jobba så mycket för det, utan att man ska behöva kämpa för att hålla vänskapen vid liv, man tar bara för givet att relationen ska sköta sig själv.

Ibland fungerar det inte så. Ibland växer man ifrån varandra, eller så hittar någon en pojkvän eller en ny vän som tar över ens plats. Mig har det inte hänt, hoppas det aldrig händer heller. Det måste ju vara det värsta som kan hända. Jag kan bara tänka mig hur förkrossad jag skulle bli om någon av mina tjejer lämnade mig. Det måste vara att jämföra med att bli dumpad av ens livs stora kärlek. Eller kanske det skulle vara ännu värre. För går man in i en kärleksrelation finns kanske tanken att det kan ta slut med där någonstans i bakhuvudet. Men tjejkompisarna är ju ens familj. De man räknar med att ska finnas där till slutet. Att bli dumpad av någon av dem skulle nog vara mycket mer oväntat och smärtsamt än att bli dumpad av vilken kille som helst i världen. Hoppas det aldrig händer, och stackars de som blivit dumpade.

Spretigt inlägg det här. Skyller på solsting och PMS.

Början har varit bra

I onsdags jobbade jag sista dagen före semestern. Semestern börjar egentligen inte förrän på måndag, men jag hade lite lediga dagar att ta ut före.

Det var perfekt att vädret var molnigt och kallt i går. Då hann jag städa, diska, tvätta och renbädda och nu ska lägenheten kanske klara sig utan insatser i någon vecka i alla fall. I dag har vädret varit helt perfekt och jag och syrran har hängt på stranden i timtal.

Nu blir det lite fotbolls-VM innan jag styr kosan till stan och Annas balkong. Semestern kunde inte ha börjat bättre.

Fina människor

Midsommarhelgen har varit jättefin. Lite lugnare än vanligt men ändå riktigt rolig. Har ätit och ätit och ätit och umgåtts med goda vänner och familj. Nu avslutades helgen med höskörd. En stukad tumme senare var hästens vintermat bärgad.

Var med tjejerna till Soltuna på middag i dag. Vi åt gott och pratade en massa stunt i solskenet på verandan. Och mitt i allt när jag satt där kom jag på mig själv att tänka att "Gud vad bra jag har det. Vilka otroligt fina människor jag sitter här med. De allra allra bästa." För det är dom. Superfina.

På tal om något helt annat verkar alla ålänningar prata gott om Åland. Bortflyttade studenter, folk som flyttat bort för att jobba eller varför inte fotbollsspelare måste vara de bästa ambassadörer Åland kan få. Hoppas ön lever upp till de höga förväntningar bland annat Alvbåge har.

Om jag fick göra om

Om jag kunde leva om mitt liv skulle jag börja spela flickfotboll i ung ålder så att jag kunde delta i Alandia cup. Var på WHA i dag för att skriva om finalerna, och stämningen där var magisk. Varje sommar blir jag lika tagen av glädjen som strålar kring barnen som deltar i den där turneringen.
De verkar ha så himla roligt.
Jag vill också.

Beskedet jag väntat på

Det blir inga studier för mig i höst. Jag fick ingen plats på utbildningen jag sökte och jag är så långt ner på reservlistan att det inte är någon vits att ha is i magen och vänta. Känner mig kluven till beskedet. Samtidigt som jag är besviken är jag lättad. Besviken för att jag gärna hade gjort något annat ett litet tag, lättad för att jag slipper genomgå förändring. För jag är ju en konservativ jäkel som hatar förändring och som trivs bäst när allt är som det alltid varit. Okej då, inte allt, men nästan.

I dag när jag satt ute på terassen kom grannens dotter och hennes kompis förbi. De femåriga flickorna visade glatt upp en liten lurvig larv som de hade hittat. Den skulle de spara för att se om den skulle utvecklas till en fjäril. Dom skrattade och pratade. Sedan vände de på klacken för att gå hem igen. Och precis som de lämnade min terass vände den ena flickan sig om och sa:

"Vet du, min kompis har farit upp till himlen."

Vad svarar man på det?

Bjud in mig, jag är redo

I dag köpte jag årets midsommarklänning. En blommig kreation från Kappahls Vintage stories-kollektion. Jag ville som sagt ha en Saltkråkan Malin-inspirerad blåsa och den här var det närmaste jag kom.

Klänningen är inköpt alltså. Någon fest har jag däremot inte hört talas om än. Men jag är i alla fall redo om jag blir bjuden någonstans i sista minuten.

Kärlek igen

Sommaren har kommit till Åland. Med den kom kön. Kön till Ålands nöjespalats. Kön till Arken.

Jobbade till sent i går och sen mötte jag upp tjejerna på Indigo. Där var det fotbolls-VM på storbildstv och gott om sommarlediga ålänningar som minglade med turister och Alandiacupföräldrar och -tränare. Strax före tolv ville brudarna gå vidare till Arken och det var då vi mötte kön. Den gick hela vägen runt hörnet och avskräckte i alla fall mig från att ställa mig i den. Gick tillbaka till Indigo och minglade med bekanta någon timme till istället. Snart var det fullt som i en sardinburk även på Indigo. Lyckad kväll, minst sagt.

Tro det eller ej men jag tyckte nyss att Carola Häggkvist sa ett sanningens ord på tv. Hon intervjuas i fyran eftersom hon sjöng på det kungliga bröllopet i natt. Särskilt mycket smart kläckte hon inte ur sig, men med ett påstående slog hon huvudet på spiken. Hon sa att bröllopet, bilderna och tv-sändningarna engagerar folk av en särskild anledning. För att kärleken man ser hos brudparet ger oss andra hopp. Hopp om att drömmar kan gå i uppfyllelse. Det stämmer.

Titta bara på det här. Något sådant är värt att hoppas på.

Kärlek i luften

Kronprinsessan Victorias bröllop hålls i dag. Kanske det lugnar sig med rapporteringen sedan. Den senaste månaden har man inte kunnat se på tv utan att kungligheterna varit där i rutan. Ska bli skönt när de lämnar plats åt vanliga dödliga.

Jag jobbar som sagt i dag och hinner inte se vigseln, inte i direktsändning i alla fall. När den äger rum står jag på Jomala konstgräs och ser Jicken spela. Lika bra kanske. Men visst är man lite nyfiken på bröllopet. Främst på klänningen förstås.

Nåja. Jag behöver knappast oroa mig. Godbitarna lär väl sändas i repris åtminstone juni ut.

Bäst just nu

Jag bara älskar den här låten.

Den är allt en countryälskare med benägenhet att fylleringa kan önska sig.

Juniväder

Jäklar vad kallt det är i dag. Det regnar och blåser och stannar man ute längre än några minuter behöver man både jacka, halsduk och vantar för att klara sig. Hoppas vädret blir bättre tills i morgon, jobbar helg och ska gå på två fotbollsmatcher på eftermiddagen. Är mycket roligare om solen lyser.

Väntar brev och besked på posten. Verkar dock få vänta in i nästa vecka.

Och så har jag träffat en kompis jag träffar allt för sällan i dag. Det var kul.

Uppförsbacke

Har spenderat kvällen på WHA. IFK vände underläge och såg ut att gå mot en välbehövlig vinst men sedan tappade man allt den sista kvarten och ytterligare en bitter förlust inkasserades. Man kan inte hjälpa att tycka synd om killarna, snacka om att de har uppförsbacke just nu.

På tvn är det Australien som har uppförsbacke. De möter Tyskland, och vilket Tyskland sen. Jag brukar tycka att deras disciplinerade fotboll är ett sömnpiller att titta på. Just nu bjuder de dock på lysande underhållning!

Jag vill vara som Malin

I brist på midsommarplaner kan man åtminstone börja planera vad man ska ha på sig och vad man ska göra åt håret. Jag tänker Saltkråkan Malin. Blond, blåögd, solbränd i 60-talsklänning. Det kan väl aldrig bli fel?

Du kan alltid bli nummer ett

Väntar på att Finska cupens semifinaler ska lottas så att jag får gå hem från jobbet sedan. Tänkte smita i god tid före avspark i Sydafrika så att jag kan bänka mig och se värdlandet ta sig an Mexico. Laddar med att lyssna på gamla VM-låtar via youtube och samla in jobbkompisarnas tipskuponger. Och för att komma i riktigt glad och god stämning lyssnar jag på den här gamla godingen också.

31.05.2010-06.06.2010

Den här veckan går till historien som alldeles alldeles underbar. Jag inledde veckan med att missa Rosella men sedan dess har allt löpt som på räls och jag har haft så underbart underbart roligt.

Måndag kväll till fredag morgon var jag i Rom. Det innebar en massa pasta, pizza och vin, promenader förbi mängder av fontäner, kyrkor, palats och minnesmärken, galen trafik, snygga och charmiga italienare, Vatikanstaten, Colosseum, ännu mer pasta och vin, gatumusikanter, sol, värme, regn och åska.

I går träffade jag tjejerna på Ångbåtsbryggan där vi trotsade kylan och tog ett glas till tonerna av Mette och Jesper. Och i dag har jag, Inger och pappa varit till Soltuna på middag. Och så slutade veckan med grönvit utklassningsseger mot TPS i Åbo.
Det enda som saknas nu är den stora kärleken, men den är värd att vänta på.