Åland imorgon

Och så var ännu en höst till ända, och ännu en termin på universitetet avklarad. God Jul och Gott Nytt År på er alla, nu tar jag julledigt.

Nu så kommer julen

Nu så kommer julen, nu är julen här,
lite mörk och kulen men ändå så kär.
Han i salen träder med så hjärtligt sinn'
och i högtidskläder dansa barnen in.
Ljusen och lanternan glimma över dem
som den klara stjärnan över Betlehem.

Brinn, du julens stjärna, lys min barndomsstig!
O, så gärna, gärna, ser jag upp till dig,
som jag dig förstode. Liten liksom jag
var också den gode Frälsaren en dag.
Och då sken du redan på Hans krubba klar,
och så sken du sedan allt till våra dar.

(Zacharias Topelius)

Bra låt

Riktigt bra musik, det spelar Steel fm på fredag och lördag kvällar. Ett litet guldkorn spelades ikväll igen. Kolla in Bowling for soup - High scool never ends och rocka till den lite punkiga låten som sjungs av någon som låter som Jimmy Jansson. Eller nöj er med att läsa den fyndiga texten här.

Four years you think for sure
That’s all you've got to endure
All the total dicks
All the stuck up chicks
So superficial, so immature
Then when you graduate
You take a look around and you say HEY WAIT
This is the same as where I just came from
I thought it was over
Aw that’s just great

The whole damn world is just as obsessed
With who‘s the best dressed and who‘s having sex,
Who‘s got the money, who gets the hunnie's,
Who‘s kinda cute and who‘s just a mess
And you still don’t have the right look
And you don’t have the right friends
Nothing changes but the faces, the names, and the trends
High school never ends

Check out the popular kids
You’ll never guess what Jessica did
How did Mary Kate lose all that weight
And Katie had a baby so I guess Tom’s straight
And the only thing that matters
Is climbing up that social ladder
Still care about your hair and the car you drive
Doesn’t matter if you’re sixteen or thirty-five

Reese Witherspoon,
She’s the prom queen
Bill Gates,
Captain of the chess team
Jack Black, the clown
Brad Pitt, the quarterback
Seen it all before
I want my money back

The whole damn world is just as obsessed
With who’s the best dressed and who’s having sex,
Who’s in the clubs and who’s on the drugs,
Who’s throwing up before they digest
And you still don’t have the right look
And you don’t have the right friends
And you still listen to the same shit you did back then
High school never ends

High school never ends

The whole damn world is just as obsessed
With who‘s the best dressed and who‘s having sex,
Who‘s got the money, who gets the hotties,
Who‘s kinda cute and who‘s just a mess
And I still don’t have the right look
And I still have the same three friends
And I’m pretty much the same as I was back then
High school never ends

High school never ends
High school never ends
Here we go again

Gillar du romantiska komedier...

... Så rekommenderar jag dig att gå och se The Holiday på SF. Jag var och tittade på den igår och den var väl värd pengarna. Riktigt, riktigt mysig och dessutom riktigt rolig. Fast i ärlighetens namn var det bara en bonus att den var bra. Det skulle ha varit värt 90 kronor bara för att få se underbara Jude Law.

Risgrynsgröt och regnväder

Varför kommer det ingen snö? Jag hoppas verkligen att det blir kallare och lite snö till jul, man blir ju galen av allt regnande som det är här i Örebro. Kokar risgrynsgröt för att få lite julkänslor i alla fall. Hoppas den inte bränns vid.

Jävla finnar

Inatt svor jag över mina landsmän, högt och länge. Vaknade nämligen halv två på natten av att några mansröster förde ett himla liv nedanför fönstret. När jag vaknat till så pass mycket att jag kunde urskilja vad de sa, vilket inte var särskilt svårt eftersom de höll en volym som skulle ha fått Ålands landskapsregering att rycka ut med decibellmätare i högsta hugg för att ta reda på om ljudutgjutelserna bröt mot någon miljölag, insåg jag att det var några finnar som stod för skrålandet några våningar ner.

"YKS, KAKS, KOLM, NELJ, VIIS, KUUUUUUS!!!" vrålade dom i takt, sedan gjorde någon tydligen något roligt för sedan skrek alla av skratt och sedan började räkningen om.

I en halvtimme.

Kanske jag borde ha kravlat mig upp ur sängen för att glo ut genom fönstret och ta reda på vad dom pysslade med en torsdag natt halv två, i Örebro av alla ställen, och som krävde nedräkning på finska. Men skulle jag ha orkat mig upp ur sängen skulle det enbart ha varit för att sticka ut huvudet och skrika från översta våningen på mitt helsvenska hus:
"Turpa kiiini, haluan nukkua, PERKELEEEEEEEE!"

Jag bara måste...

... tillägna ännu en av mina bloggar till Josh Holloway, a.k.a. Sawyer i Lost.

Hur skall jag kunna vänta ända till februari på fortsättningen av säsong tre?

Sexigare kan man nog inte bli.

Mental minneslapp

Efter helgens bravader är det dags att fästa upp en mental minneslapp i hjärnan igen. Med ett ordentligt ritstift på en självlysande post-it lapp så att jag absolut inte glömmer.

Att om man tänker: "Undrar om jag kan säga så utan att det låter som jag är en desperat singel" så ska man nog inte säga det.

Och om man tänker: "Undrar om jag kan säga så utan att det låter som om jag är slampigare än Pamela Andersson" gör man nog bäst i att knipa käft.

Och som ni förstår tänkte jag i helgen: "Undrar om jag kan säga så utan att låta slampig och desperat", sedan sköt jag undan den funderingen och sa det slampiga och desperata. Och det enda jag vann på det var ågren och en kall och tom säng.

Jag hatar singellivet. Men man får ju för fan låta bli att vara desperat. Någonstans måste man dra gränsen. Så upp med minneslappen.

Fred Forsell och Lilla jul

Läste just en krönika av Fred Forsell. Damn vad han skriver bra.

Att skriva en "Alvas in memoriam" till den mörka åländska hålan under mark som i flera år fungerat som en halvtom krog (i bästa fall) skulle kunna bli klyschigt, fånigt och tråkigt. Men inte när Fred skriver. Då kan man inte sluta läsa, då ser man Alvaspuben framför sig i något slags romatiskt, nostalgiskt skimmer, trots att man aldrig ens gillat Alvas.

Jag vill skriva som Fred. Hans texter inspirerar mig att fortsätta kämpa med mitt småtråkiga språk, mina halvtaskiga meningsbyggnader och min styckeindelning. För någon dag ska jag fanimej skriva en krönika som är lika bra som "Psyksjuk".

I väntan på min livs hittills bästa krönika, eller mitt livs bästa blogginlägg också för den delen, skall jag hem till Åland och fira lilla jul. Ska gå på marknad och på dansbands-gröt-bonde-sprit-i-mattsons-plastpåse-fest på Högtomt. Och det ska bli sådär roligt som bara Högtomtfester kan vara.

Kanske min bästa krönika kommer den dagen då lilla julfest traditionen går i graven. Då ska jag skriva en "Lillajulfest in memoriam". Undrar om jag skall inleda med att citera ur sången om Stefans schaktblad eller med att diskutera när byns 25-åriga busschaufför raggade upp Prellens 14-åriga dotter? Värt att fundera på.

Bonnigare kan det inte bli. Inte bättre heller.

Tårar

Få saker är så befriande som att gråta. Det finns inte många saker som kommer i närheten av att släppa ut spänningar, oro, ångest, sorg eller lycka genom att låta tårarna rinna ner för kinderna. Ibland kan ett sorgligt tv-program vara en bra ursäkt att få gråta. Fastän livet är härligt i övrigt så kan det vara underbart att låta tårarna rinna när Mark Green dör i Cityakuten. Känns som man är tusen gånger lättare efteråt.

Nog är det väl för konstigt

Det är ett märkligt fenomen det här med c-uppsatsen. Bara för att jag vet att jag borde sitta framför datorn den största delen av min vakna tid har jag plötsligt tid till allt det där andra som jag aldrig annars hinner med. Jag städar, diskar, bär ut soporna, torkar damm, bloggar, brygger kaffe, mailar farmor, läser metro, lagar jordgubbssylt, tvättar hästtäcken, prövar kläder som jag inte använt på åratal, gör ryggövningar på min coreboll och tro det eller ej gör klar min sida i gängets klippbok.

Fortsätter jag på samma sätt kommer min lägenhet att vara kliniskt ren de närmaste månaderna, farmor kommer vara överlycklig över sin dagliga e-post och min rygg kommer vara lika stark som Kentas överarmar. Problemet är väl bara att min uppsats kommer att vara långt ifrån klar om jag inte skärper mig. Måste sluta diska och börja plugga. Hemska tanke.

Och på tal om bananer, jag har punktering på cykeln. Dit går det tråkigt nog 250 kronor. Bruno ansåg att det behövdes ett helt nytt däck. Ajaj.

Med önskan om en man

Julen och lilla jul närmar sig med stormsteg och snart är det väl dags att börja fila på årets önskelista.

Om Tomten skulle kunna fixa en stilig karl, manlig som tusan med starka armar, som gärna skulle få krama om mig tidigt på morgonen, liggandes under ett varmt täcke medan snöflingorna sakta dalar ner utanför fönstret, då skulle jag banne mig strunta i att önska mig nån enda annan grej i år.

Bedrövliga c-uppsats

Jag måste börja med den snart. Min jäkla c-uppsats. Egentligen borde jag ha börjat redan men nu finns det snart ingen återvändo, om jag inte börjar med den snart kommer jag inte att kunna gå upp med den i början på januari.

Jag får ångest bara av att titta på högen av böcker som jag har lånat till teoridelen, och ännu mer ångest när jag tänker på hur högen kommer att växa när tidigare forsknings rapporter och studier plus metodböcker kommer att sälla sig till högen.

Men damn vad skönt när den är skriven. Då är det bara en planerad 2 kvar tills jag har min kandidat som i en liten ask.

Ännu har jag tydligen en lång väg kvar....

Våra kära studentvänner i Åbo har tydligen en lista med grejer man kan ha gjort på fyllan. Efter att ha gått igenom påståendena inser jag att jag har en väldigt lång väg kvar innan jag är i klass med dem, vilket man troligtvis skall vara enbart tacksam över.

Däremot är jag lite oroad över punkt 40.... Undrar vem som är upphovsmannen till den, jag hoppas på Alm eller Winberg?


() 1. har gjort å-besök
() 2. har gjort sjukhusbesök
() 3. har gjort besök i finkan
() 4. har urinerat på annan plats än toan på MK
() 5. har klarat 100-klubben
(x) 6. har vaknat på "fel" ställe
()7. har slagit hål i huvudet
() 8. har spolat ner kebab i toa
() 9. har tappat talförmågan
() 10. har däckat på lönnis
() 11. har låtit en alkis skita stock på efterfest
() 12. har låst ut sig på ett innertak
() 13. har urinerat utanför ingången till restaurang i Budapest
() 14. har rivit notstället av en trubadur i två olika länder
() 15. har fått "pitt-i-pannan"
() 16. har försökt pissa i en blomkruka
() 17. har försökt pissa i Alms garderob
() 18. har slocknat mitt i en förfest
() 19. har supit flera dagar i sträck utan sömn
() 20. har åkt på kryssning direkt efter krogen
() 21. har skitit på sig
() 22. har fastnat i en hiss
() 23. har trott att man vaknat upp bredvid sin kompis, fast det var en brud
() 24. har varit naken på krog
() 25. har eldat punghår inför en skara bekantas bekanta
() 26. har sprungit runt Åbo torg naken
() 27. har slirat på tåget mellan Tammerfors-Åbo och trott man tappat sitt pass
() 28. har spillt vin på sin slips tidigt på Wappen, gått hem och därefter slocknat.
() 29. har snott fjärrkontroll från hotell i vasa och vaknat upp med den i fickan i Åbo
() 30. har supit bort sin telefon
() 31. har lyckats tappa telefon, halare (!), sångbok och plunta på bussresa mellan H:fors-Åbo
() 32. har fått för sig att man hatar SOCKER
() 33. har rymt från en ambulans
(x) 34. har börjat tala baby-språk
(x) 35. har druckit "för många" mått alkohol
() 36. Tagit med en kass öl och cider på kryssning "för baren öppnar ju först kl nio (på morgonen)"
() 37.Tacklat omkul en av sina bästa polare som brytit benet, tagit hans kryckor och nitat honom med dom med motiveringen "varför i helvete har du snott nåns kryckor?!"
() 38. Fått humlechock?
() 39. Blivit fittigt på två brudar som hånglade med varann och ville hångla med dej, kallat dom nåt fullt i stil med "jävla horor" och farit hem.
(x) 40. Ringt sussies taxi i saltvik från utanför mk
() 41. Shottat matolja i tron att det var punsch?
() 42. Sjungit en lång snapssång totally nude på en scen inför ca 200 människor
() 43. Sprungit naken runt Åbo torg klockan fem på en lördag eftermiddag i november
() 44. Tagit fel buss från hamnen efter en kryssning och hamnat i Vasa i stället för på MK
() 45. Agerat sångledare och däckat före förrätten dukats ut
() 46. Suttit i polisbil anklagad för skadegörelse, som motiverats med "studerandeskämt"
() 47. Har ringt upp ägaren följande morgon och förklarat att "vissa av våra medlemmar" gjort sig skyldiga till sagda skadegörelse
() 48. Missat tågbytet i Seinäjoki och följdaktligen vaknat upp i Jyväskylä med hela ansiktet täckt av silvertusch
() 49. Pissat på den skämda fruktens halare
() 50. Dansat balongdansen med ostskiva på ett sillisbord sjungades Tommy Salo-sången, varpå halaren blivit stulen
() 51. Har fått sin halare uppbränd under pågående fest
() 52. Tappat bort sig i en stad uppe i norr och därför spenderat natten i tågstationens hiss
() 53. Farit direkt från en sitz till samma nordliga stad på vårvintern och när han kommit fram märkt att han inte har byxor på sig och springer omkring i sandaler
() 54. Svängt åt fel håll på väg hem från en sits och hittat sig själv vid Åbo hamn i stället för Studentbyn

Jubileum

Igår fyllde bloggen ett år.
Så är det med det.

Dags att tillbe vädergudarna

Imorgon kväll börjar min dressyrkurs som jag skall gå i Eskilstuna. Då är det teorilektion och sedan skall vi tillbringa lördagen och söndagen i ridhuset.

Så är det i alla fall meningen. För nu lovar ju vädergubbarna storm imorgon. Och det skulle sätta en hel del käppar i hjulet för mig eftersom pappa måste åka över Ålands hav imorgon kväll för att komma ner till Örebro och köra mig och hästen.

Så det är nu man får börja tillbe vädergudarna. Snälla låt bli att storma på Ålands hav imorgon kväll, och skall det nödvändigtvis blåsa, blås inte så mycket så finlandsbåtarna inte tar i land i Långnäs.

Svårt allmänbildad

För tillfället läser jag en kurs om argumentationsanalys och vetenskapsteori.
Det är ungefär så svårt och tråkigt som det låter.

Men det skulle faktiskt kunna vara väldigt mycket tråkigare om det inte var för att vi har en väldigt duktig föreläsare. Jag blir imponerad varje gång av hur extremt allmänbildad har verkar vara. Han namedroppar vetenskapsmän, filosofer och författare som man själv aldrig hört talas om, han använder exempel från såväl naturvetenskaper, religion och nutida händelser och allt verkar sitta inpräntat i hans hjärna färdigt för honom att ta fram närhelst han behöver det.

Jag blir nästan avundsjuk. Jag menar, nog har jag också läst om Gallileo Gallilei och hans idéer på historian någon gång, och visst har jag läst om atomer och molekyler på kemin, men inte kommer jag ihåg alla detaljer, årtal och fakta för det.

Han måste vara oslagbar i TP.

Hangover

Undrar om man kan få en hangover av att ha sällskap en hel helg? Känner mig i alla fall både bakis, trött och nedstämd efter att mamma och syrran åkte hem härifrån. Ovant att vara ensam i lägenheten igen, att vara omgiven av tystnad och stillhet igen. Sov till och med två timmar mitt på dagen idag, det är ju ett tydligt tecken på hangover. Nåja, det var det värt. Det var en härlig helg.

Lillasyster på väg

På torsdag kommer lillasyrran till Örebro. Ska bli jätteroligt att få besök, har ju inte träffat henne sen i augusti nu. På fredag kommer mamma också hit, sen ska vi spendera helgen tillsammans!

Och i slutet på november kommer grabbarna ner för att festa. Vet inte riktigt vilka det är som är på väg, men det verkar bli ett gäng i alla fall, ska bli jättekul.

Längtar.

Jag är kär!

Det här är så löjligt så det finns inte. När man var sådär tolv, tretton år gammal var det ganska vanligt. Att vara kär i artister, skådisar och andra ouppnåeliga.
Men jag är det nu. Inte kär på riktigt förstås, men skulle han komma och knacka på här vid min lägenhet så skulle han absolut vara välkommen in. Med dom där underbara ögonen, den fantastiska rösten och gulliga Torneå-dialekten.

Marcus är ju helt fantastisk, det hjälps inte.

Om att komma hem.

Ålandsvistelsen förra veckan var underbar. Jag njöt i fulla drag av varje minut. Ibland är det så himla skönt att komma hem, tillbaka till det som är gammalt, invant, bekant och bekvämt.

Som när jag och mamma gav oss ut i skogen för att leta svamp. Det var tyst, lugnt och fullt med svamp överallt. Det är balsam för själen eller vad man nu brukar kalla det, att bara traska fram över stock och sten på ställen där man känner igen varje sten, varje träd och varje svampställe. Rogivande.

Sen var jag ju förstås en sväng till Arken också. Där känner man självklart också igen inventarierna. Varje stol, varje bord, varje bardisk och varje ansikte. Det var fantastiskt roligt där. Träffade en massa kompisar som jag inte sett på länge och dansade till Rhodos tills fötterna värkte. Man har ju nästan inget val när det är dansgala liksom.

Och på tal om gammalt, invant och bekvämt. Att komma hem behöver inte vara att komma till en plats. Jag tror snarare det handlar om att komma till människor man är trygg med. Att befinna sig bland de man älskar mest och känner sig trygg med. Att inte behöver spela några spel alls utan känna att man kan vara sig själv. Det gör mig lycklig. Och förra veckan gjorde mig lycklig.

Plötsligt utan sällskap

Hade hoppats på en helkväll på Arken imorgon men plötsligt ser det lite mörkt ut. Halva gänget är på kalas ikväll och de ansåg sig inte ha råd att gå ut två dagar i rad vilket är förståeligt när Lions kräver hela 20 euro i inträde imorgon. Och då tappade Anna också lusten så nu står jag utan krogsällskap. Förlitar mig på att pojkarna tar mig under sina vingar och att Linda kanske har plats för en till på sin födelsedagsfest, trots att den skulle hållas i en trång etta. Och går inte det kanske jag kan åka ensam, det dör man inte av det heller.

Eller finns det någon som anmäler sig frivillig att vara mitt sällskap imorgon kväll, alla förslag tas emot med glädje:)

Med ny stil på hemmaplan

Då var jag hemma på Åland igen då. Vi kom igår med Ålandsfärjan och idag har jag rännt en massa ärenden hela dagen. Började förmiddagen med att uppsöka frissan, vilket var oerhört efterlängtat. Färgade håret mörkt, nästan svart och inga blonda slingor, så det blev en ganska drastisk förändring. Känns verkligen skönt, ibland behöver man en ny stil för att pigga upp sig när höstmörkret kryper inpå.

Uppmuntrande möte i hissen

Mötte en söt kille när jag skulle in i hissen idag. Han var på väg ut och jag på väg upp till lägenheten för att hämta nyckeln för att kunna låsa min cykel. Vi hejade glatt och jag kom på mig själv med att förundras över hur vacker han var.

Så jag tänkte på hur svettig och äcklig jag själv var efter cykelturen från stallet medan jag gick in i lägenheten efter nyckeln och sedan tryckte upp hissen igen. Och när dörren öppnades stod han där igen, lika söt med vackra ögon och hejade med ett litet skratt igen.

Så jag åkte ner, låste cykeln och tänkte att han kanske bor i lägenheten mitt emot, har nämligen inte sett alla mina närmsta grannar. Och på väg in i huset för andra gången mötte jag honom på nytt. Lika vacker, lika glatt hejande och lite mer road än de två första gångerna.

Funderade fan på att sätta mig utanför hissen, vänta tills han kom uppåkandes igen och säga att han hade förgyllt min kväll, bara för att han var så vacker.

Vuxenlivet nära

Oj vad dålig jag har varit på att uppdatera här. Kan inte lova att det blir bättre heller. Det finns inget jag vill skriva om. Eller rättare sagt, det finns massvis jag vill skriva om, men skriver jag om det kanske jag lämnar ut mig för mycket, kanske jag sårar någon jag tycker om, kanske någon sitter på andra sidan skärmen och dömer mig. Men samtidigt. Om jag inte skriver om sådant jag verkligen känner för, sådant som får mig att brinna, vad är det då för vits med att skriva alls?

Medan jag försöker hitta ett svar på den frågan kan jag skriva om framtiden. Jag har bara 8 månader kvar på utbildningen här i Örebro. Och vad som händer sedan är ovisst. Ska jag läsa journalistik? Ska jag flytta hem och jobba ett tag? Eller ska jag resa? Många frågor som jag borde börja ta itu med så att jag slipper sitta där i höst och förbanna mig själv för att jag inte tog besluten i god tid. Hittills har livet varit ganska förutsägbart, högstadiet, lusse, högskola. Det visste jag. Men nu, högskolestudierna lider mot sitt slut och vuxenlivet närmar sig med stormsteg. Och jag är inte redo.

Och på tal om ingenting. Hade föreläsning med PB idag. Kunde inte låta bli att tänka på cykelbyxorna. Hoppas jag inte får honom som handledare på c-uppsatsen, kommer inte kunna koncentrera mig en minut, haha. :)

Soffpotatis

Sitter hemma i soffan och tittar på tv.
Utanför fönstret hörs musik från introfestivalen på Kåren. Det kryllar med glada människor ute, men själv drar jag filten hårdare omkring mig och lyssnar på HIM.

Och jag är nöjd, inte alls sugen på att gå ut i vimlet, klä upp mig och vara social.

Trivs bättre här, i min pyjamas, med en kopp oboy i handen och finsk mjukrock i högtalarna.

Redo för förändring

Känner för att göra lite förändringar i vardagen. Trots att jag just kom tillbaka till Örebro och vardagen förändrades drastiskt, från stressiga dagar på Nyan till pluggdagar i lägenheten och cykelturer till stallet, känns det som att jag slirar runt i samma spår som alltid. Vill ha någon förändring.

Kanske kunde börja med något enkelt, som att fixa en ny frilla. Önskar mig lockigt hår. Typ såhär.

Utmaning

Är inte riktigt säker på att Emma utmanade mig eller någon annan Malin, men för säkerhets skull listar jag väl några svar jag också. Here goes.

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:

Varit guide på snigelsafarit i Kastelholm
Mockat hästskit på ett dressyrstall i Frankrike
Kört ut post i Lumparland, Godby, Sund och Geta
Varit sommarreporter på Nya Åland

2) Fyra filmer jag kan se om och om igen:

Min bäste väns bröllop
Dirty dancing
Grease
Moulin Rouge

3) Fyra städer jag har bott i:

Har faktiskt bara bott i en stad, Örebro. Men sedan har jag ju bott på några andra ställen, byar och kommuner. Till exempel byn Evires i Frankrike och kommunen Saltvik på Åland.

4) Fyra tv-serier jag gärna ser:

Lost
Vänner
One tree hill
Vi på Saltkråkan


5) Fyra ställen jag vill åka till:

Frankrike
Italien
Grekland
Göteborg


6) Fyra webbsidor jag besöker dagligen:

www.xit.nu
www.saintkildaroad.blogspot.com
www.emmasvarld.webblogg.se
www.nyan.aland.fi


7) Fyra favoriträtter:

Stuvade makaroner och korv
Wokat
Quesadillas
Plättar

8) Fyra ställen där jag trivs:

Åland
I stallet
Arken
I lägenheten i Örebro

9) Fyra bloggare jag vill utmana att svara på detta

Känner knappt några bloggare längre, men jag utmanar Sofia Alexandra, vill gärna se lite mer aktivitet på hennes sida!

Nu bär det av.

Om ett par timmar skall jag lasta min häst och köra honom till Jessica i Lemland, för arla imorgon skall vi lasta våra kusar och åka till färjan. Sommarlovet är över och Örebro hägrar. Så är det.

Retfullt kikar solen fram idag också, och det är jättevarmt, säkert för att berätta att sommarvädret håller i sig fast skolan börjar. Nåja, sådär väldigt många sommardagar lär det väl inte vara kvar.

Känns lite vemodigt att åka tillbaks till Örebro, samtidigt som det känns spännande. Särskilt som Volant skall komma med. Det känns som att jag kommit en lång bit på väg med inridningen, och det skall bli roligt att ha honom i Örebro så jag kan fortsätta träna. Med lite tur, mycket träning och hjälp med skjuts och sadlar kanske vi till och med hinner vara med på någon Craig-clinic innan hösten är över.

So long, nu måste jag få lite mat i mig innan pappsen och jag skall starta projektet att lasta Volanten.

Hur känns det när det är rätt?

"Det känns inte rätt helt enkelt"

Ouch.
Som ett slag i magen och så var det över för den här gången.

Nej jag vill inte fika.
Nej jag vill inte träffas.
Jo vi kan vara vänner.
Det känns inte rätt.

Så var sommarromansen ett minne blott och alla rosaskimrande drömmar begravda. Jag visste inte heller om det kändes rätt. Hur sjutton skall man veta det? Det har ju kännts rätt 1000 gånger förut, och då var det alltid fel. Hur vet man när det är rätt?

Men jag ville fika.
Jag ville träffas.
Jag ville att det skulle vara rätt.

Men om jag tänker efter, så var det kanske inte det. Det krävdes kanske för mycket. Vi försökte för mycket. Är det rätt kanske man inte behöver kämpa så hårt. Men surt är det i alla fall.

Varför kunde det inte vara rätt den här gången?
Det såg ju så rätt ut.

Snart är den över, sommaren...

3 augusti idag. Höstångesten börjar krypa inpå. Det är en hel månad kvar av sommaren, men ändå börjar det kännas som att sommarlovet är slut. Det är en lite vemodig känsla, som vanligt känns det tråkigt att behöva lämna Åland igen om ett tag. Men samtidigt... Konstigt nog har jag den senaste veckan kommit på mig själv med att längta efter vissa delar av livet i Örebro.

Min lägenhet till exempel. Det skall bli superskönt att få rå sig själv igen, sova i sin egen säng och laga sin egen mat när man själv vill. Och bion, jag längtar efter att gå och se Pirates of the caribbean 2 direkt jag kommer tillbaka. Trodde aldrig att jag skulle längta till Örebro, men plötsligt gör jag det. Lite, oerhört lite, men ändå.

Har hunnit med massor i sommar hittills. Volants inridning går så sakteliga framåt, och han är duktig. Jobbet har varit svårt, stressigt, jobbigt, men ack så roligt. Trots att de första veckorna kändes som pest svängde trenden och nu när man har kommit in i det är det riktigt skoj. Har festat en del, som vanligt.. Kramats en del, ganska ovanligt.. Fått nobben, relativt vanligt..

Är trött. Antar att det beror på många saker, men mest på att jag inte varit ordentligt ledig än i sommar. Ska bli underbart med två lediga veckor innan skolan börjar. Vet inte vad jag ska göra då, men jag skall göra mitt bästa för att ta vara på dagarna som är kvar av sommaren. Den är så fin som jag ville att den skulle bli. På sätt och vis blev den inte alls som jag ville, men den blev fin på andra sätt. Och det är härligt.

Nu blev det här flummigt, men jag är trött. Nu packar jag ihop här och åker hem, hoppas det inte kläcks några nyheter den närmsta timmen.

Tänk om dygnet hade fler timmar

Redan en vecka in i juli, hemska saker vad sommaren går fort. Snart är det dags att packa väskan och åka tillbaka till Örebro igen, flytta tillbaka in i Bågen och börja plita på c-uppsatsen. Nej fy sjutton, tur att det är lite sommar kvar än.

Har just kommit in för dagen, gick iväg till ridbanan i syllöda direkt när jag kom från jobbet och tränade med Volant. Idag gick det faktiskt riktigt bra och Volant börjar fatta galoppen riktigt bra, inte bokstavligt talat, vi håller oss till skritt än så länge.

Tyvärr känns dagarna alldeles för korta. När man jobbar från klockan nio till fem är man inte hemma förrän sex. Sen äter man och grejar hästen och sedan är man väl inne runt nio. Det är då man skulle önska att det fanns några extra timmar för att umgås med vänner innan man måste krypa till kojs för att orka med nästa arbetsdag, men tyvärr finns inte dom timmarna. Det handlar väl egentligen bara om prioritering, och just nu måste jag prioritera Volant lite grann, om jag någonsin skall få honom inriden.

Lillördag ikväll, skulle gärna ha suttit på indigo några timmar men orken tog slut nu. Får vänta till fredag och lördag istället. Skall begära ledigt på måndag också, har en dag att ta ut, så då kanske man orkar festa två dagar i helgen... Någon som är sugen?

Oj vad trångt

Arken borde bygga ut sitt dansgolv. Jag älskar att skaka rumpan till tonerna av Ålands bästa Soundway, men det är ju i princip omöjligt efter klockan två. Var nykter på krogen igår och då vågar man sig inte in i högen av hoppande, stampande, cigarettrökande och drinkspillande onyktra. Vilket är jäkla synd, för det glider inte lika bra under skorna om man hamnar ut på heltäckningsmattan.

Midsommar har gått mera lugnt till i år. Vi var på Björsbyholmen i fredags, eller först var jag till Högtomt och bevittnade årets stångresning.


På holmen åt och drack vi gott och dansade lite men jag, Sofie och Anna drog hem redan vid ett. Det var skönt att gårdagen inte blev förstörd utan att man kunde göra lite vettiga saker då också (sola och läsa Hennes). Igår kväll var vi hos Linda och grillade och tittade på fotboll, och sedan tog jag och Sofie en sväng på Arken. Det var massor med folk och riktigt najs, förutom dansgolvet som var för trångt.

Idag blir det nog bara att ta det lugnt, kanske sola lite om solen behagar visa sig.

Och jag glömde att plocka sju sorters blommor, så jag får leva i ovisshet ett tag till...

Dags för lite träning inför midsommar

Jahaja, då sitter man kvar på jobbet och önskar att minuterna skulle kunna gå lite snabbare. Var klar med mina artiklar för ett bra tag sedan men eftersom jag skall och träna till Träningsverket klockan sex är det ingen vits med att gå härifrån. Funderar i och för sig lite grann på att gå en sväng till Sparhallen för att få tiden att gå, men samtidigt känns det lite desperat, så roligt är det ju inte där.

Well, well, nu sitter jag här i alla fall. Imorgon är det midsommar och det skall bli roligt. Vi ska ut till Soffis stuga som vanligt, tydligen skulle det komma ett stort gäng dit i år så hoppas att det blir fint väder, annars kan det bli trångt i deras lilla stuga. På midsommardagen blir det väl arken som vanligt, hoppas att det är mycket folk då.

Ikväll när jag kommer från träningen skall jag ge mig i kast med min häst igen. Åkte ju av så det sjöng om det häromdagen. Tydligen var inte Volant riktigt mogen för att gå någonstans med mig utan att ha någon med sig på marken, så han bestämde sig för att ställa sig på bakbenen och det resulterade ju i att smidiga lilla jag drattade i mark. Får vara glad att jag inte slog mig, skulle just varit snyggt om diskbråcksoperationen hade varit i onödan.

I fredags var jag förresten till Helsingfors och kontrollerade ryggen, och enligt läkaren var allt prima. Hann med att gå omkring i lite affärer och se lite av Helsingfors också och det är en riktigt fin stad, borde åka dit lite oftare. Det är ju nästan skandal att man nästan aldrig varit i sitt eget lands huvudstad.

Nej nu knallar jag nog iväg till Sparhallen, här kan man ju inte sitta.

Söndag

Då var det söndag igen då. Var till arken som vanligt igår kväll och där var det väl helt okej, precis som vanligt. Såg en massa folk jag kände men ingen som fick mitt lilla hjärta att slå hårdare, så det var ju trist. Det börjar kännas tråkigt att leva som en nunna, utan minsta lilla romans i sikte men vad gör man, är väl bara att gilla läget antar jag.

Imorgon skall jag tillbaks på jobb också, usch och fy. Tänk om man verkligen skulle få ha sommarlov när man är student, men det är ju en omöjlighet. Istället skall man arbeta och träsa på hela sommaren och om man har tur får man någon ledig vecka innan man skall tillbaka till universitetet. Vill inte jobba 9-17 varenda dag hela sommarlovet, man hinner ju inte leva något annat liv än det inne på kontoret.

Gnäll, gnäll, gnäll. Ska trösta mig med en tsatsikiburgare från grillen nu. Bara syrran behagar komma hem med den någon gång.

Milda Matilda!

Har avverkat mina två första dagar på tidningen nu och det är ingen barnlek att vara sommarreporter vill jag säga. Och med tanke på att jag bara hunnit med två dagar på jobbet antar jag att det inte kommer att bli lättare heller. Har säkert fått "lätta ämnen" att skriva om hittills och inte har jag haft speciellt många grejer per dag heller. Fasar inför verkligheten, har redan känt stressen och prestationsångesten komma smygande.

Måste bara inse att jag kommer att bli tvungen att låta mig göra en hel massa misstag och att det är okej. Ingen kan vara fullärd från början även om jag helst skulle vilja vara det underbarnet som bara stegade in på en ny arbetsplats och klarade av alla uppgifter som tilldelades mig på bästa sätt. Om jag inte lägger av med att vara min egen största kritiker kommer jag inte att överleva som skribent på en tidning. Skall man skriva många artiklar om vitt skilda ämnen på kort tid måste man nog kanske inse att textkvalitén inte blir i klass med Shakespeare.

Skall ta nya tag imorgon, samlar krafter ikväll genom att kolla på tv med mamma och rida ut i skogen på min duktiga häst. Imorgon ska jag ställa bättre frågor, skriva bättre texter, hitta på klätchigare rubriker och ta bättre foton. Jag skall ha mer skinn på näsan och jag skall våga be om hjälp om jag behöver den. Och så ska jag inte ställa orimliga krav på mig själv. Hur skall det gå ihop?

Outad

Hade 25 besökare på bloggen igår. Blev lite förvånad eftersom mitt vanliga antal brukar ligga runt 5-10 men förklaringen visade sig vara att någon lagt ut min adress på Xits hemsida. Så hej på er alla som hittade hit, måste tyvärr be om ursäkt i förväg för att det inte kommer att bloggas speciellt mycket den närmsta tiden. Sommarlov och vackert väder går inte riktigt ihop med att sitta framför datorn.

Kravlade upp på min unghäst för första gången idag. Snäll som han var stod han helt lugnt och sedan promenerade vi iväg några meter innan jag hoppade ner på säker mark igen. Blev otroligt stolt och glad för att han var så duktig, ska bli jätteroligt att fortsätta inridningen och se om hans goda uppförande håller i sig.

LORDI

Härligt att Lordi lyckades med bragden att ta hem segern i ESC igår! Kommer bli en grym spelning på Rockoff i sommar! På tal om Lordi, här är min grej från fredagens Nöje i Nyan:

Förlåt Carola, i år hejar jag på Lordi

Imorgon smäller det. Årets Eurovision Song Contest går av stapeln i Aten, med eller utan Lordi och Carola. När ni läser det här har semifinalen redan avgjorts och ni vet om både Finlands och Sveriges bidrag lyckats ta sig till final. När jag plitar ner texten lever jag dock fortfarande i ovisshet och hoppas verkligen att bägge bidragen skall finnas kvar i tävlingen på lördag.

På ett sätt låter det otroligt att Finlands hårdrocksmonster med horn i pannan som blivit anklagade för satanism skulle delta i samma tävling som superreligösa Carola som jämnat ut varje ojämnhet i sin panna med botox. Att en riktig hårdrockslåt skulle tävla om samma poäng som schlagerdängan ”Evighet” känns faktiskt lite konstigt. Att chansen finns att Carolas megafläkt skall riggas upp vid samma scen som Lordis pyroteknikprylar är nästan overkligt.

Trots allt finns det en möjlighet att de möts i finalen. Aldrig har väl ett finländskt bidrag väckt så mycket uppmärksamhet förut och aldrig har väl finländarna hoppats så mycket på sin låt. Lordi har bevisat att det inte enbart är hockey som kan väcka nationalistiska känslor till liv och bara det borde de få ett pris för. Så trots att jag som liten dansade med hårborsten framför spegeln och sjöng ”Fångad av en stormvind” för full hals så kommer mina lyckönskningar i år att tillfalla det finska lägret. Hårdrock, monsterdräkter och pyroteknik känns fräschare, roligare och ärligt talat bättre än byggfläktar och en medioker schlagerdänga som framförs av en sångerska klädd i Greklands färger. Så förlåt Carola, i år hejar jag på Lordi.

Slutspurt

Har varit väldigt duktig och pluggat halva dagen idag. Har lyckats skriva en hel del på kampanjplanen som vi ska lämna in om exakt en vecka och jag hoppas av hela mitt hjärta att vår handledare inte tycker att vi måste ändra en hel massa efter handledningen på onsdag. Vill inte plugga mer nu, vill bara bli klar och åka hem.

Blev ännu mer sugen på Ålandssommar efter att jag snackade med en gammal bekant igår, ska bli så himla roligt att träffa alla kompisar som man inte sett sen i julas.

Skickade hem min bikini med mamma och Inger när dom var här, tyckte jag var klyftig som skickade hem massor med dem så jag skulle slippa bära själv när jag åker nästa vecka. Det enda jag inte tänkte igenom var hur jag skall klä mig ifall Lösnummer drar till Gustavsvik på onsdag. Antingen blir det en shoppingrunda till eller nakenbad.

Så söt att jag skulle kunna spy, uppdatering.

Har två nya grabbar som är så söta så att jag skulle kunna börja spy. Skall snart bänka mig framför tvn för att titta på han ena en timme. Bättre söndagkväll får man inte som fattig singel student.

11 dagar kvar i Örebro

Sommarlovet närmar sig med stormsteg nu. Det syns både på det sinande kontot, den nyinköpta sommargarderoben, den grönska som fullkomligt lyser emot mej när jag går ut i naturen och i kalendern. Jag har bara tio hela dagar kvar tills jag åker hem till Åland för att leva ålandssommar ännu en gång. Det skall bli så underbart skönt. Jag har fått mitt arbetsschema och jag jobbar nästan enbart dagar, bara en helg och ett par kvällar, så det ska bli härligt att kunna uppleva sommaren på kvällar och helger. Hinner vara lite ledig innan jobbet börjar den 5 juni och lite ledig i augusti också. Jag känner för att göra som Ronja, hoppa upp på en sommarvarm hästrygg och titta ut över grönskan samtidigt som jag vrålar ut ett äkta vårskrik.

Lite mer sommarkläder

Har spenderat dom absolut sista slantarna jag hade på kontot idag. Köpte en vit kofta, en kjol och ett par shorts. Förra veckans vita cityshorts från Vero Moda fick återvända till affären och istället blev det ett par från Lindex. Lite dyrare, lite randigare, lite tajtare på rätt ställen. Letade efter en jättefin VILA-klänning också, hittade den visserligen, men inte i min storlek, så det blev inget. Skulle ha varit tvungen att köpa den senare i alla fall, för pengarna var slut när jag kommit så långt.

Mamma och Inger kommer hit ikväll, ska bli trevligt att ha dem här över helgen. Vi ska bland annat ut och titta på ett stall där Volant kanske skall stå i höst. Plus att vi ska fira min födelsedag i förskott samt morsdag på söndag. Blir najs.

Vissa dagar..

Ibland borde man inte få tillåtelse att gå utanför dörren och ingen borde få tillåtelse att komma in i ens lägenhet. Igår var en sådan dag för mig. PMS på hög nivå, soleksem som kliade som tusan och ett allmänt dåligt humör gjorde att jag var taskig mot varenda person jag träffade på hela dagen. Känner att det inte är mycket bättre idag men idag har jag vett att stanna inne, titta på tv och svära åt mig själv istället för att låta aggressionerna gå ut över någon annan.

Sommar, sommar, sommar i omlott!

Har varit på stan med Lina hela eftermiddagen idag. Trotsade det fruktansvärda provhyttsljuset och provade en hel del fina plagg. Det slutade med att jag kom hem fyra plagg rikare, eller ungefär 700 kr fattigare, hur man nu vill se det. Det blev ett enkelt gult linne och ett annat beigt, ett par vita cityshorts och en rödvit omlottklänning. Ska prova mina nya kreationer igen nu, här hemma i det lite behagligare ljuset för att se om jag blir tvungen att utnyttja mitt öppna köp på något av plaggen. Det blir ingen retur på klänningen i alla fall, den är redan favoriten i min sommargarderob. Om jag hade en digitalkamera skulle jag lägga upp en bild här, men nu får ni vänta och se, jag lär bära den oavbrutet i sommar när jag åker ut på mina nyanresearchs. Leka reporter i omlottklänning, solbrillor och sandaler med anteckningsblock och penna som hetaste accessoarer. Kan knappt vänta.

Bikiniångest

Den årliga bikiniångesten börjar ta över min arma kropp. Min kroppshydda har aldrig varit så dåligt förberedd för beachsäsongen. På grund av diskbråcket har det inte blivit mycket motion detta år vilket syns tydligt på alla möjliga ställen. Och som om det inte skulle vara nog så är mina lemmar blågrå. Det kommer antagligen att krävas mängder av soltimmar innan de ens antar ett grisrosa ton. Imorgon ska jag iallafall till stan och botanisera bland sommarplaggen så sen är jag lite bättre förberedd.

Drömmar

Hur vet man efter ett tag om det man drömmer om verkligen är det man vill ha? Jag har inte varit i närheten av min dröm på evigheter och börjar tro att jag kanske inbillar mig att drömmen är större än den egentligen är.
Kanske det inte är så viktigt att alla drömmar slår in. Så länge de lever fyller de ändå en funktion. Om inte annat så som tidsfördriv.

Blå ögon

Blå
som somrig himmelfärg
eller havets.
Klara som en skogstjärn.
Varma solstrålar
Glittrande paljetter
leende,
naiva,
aldrig tomma.
Längtansfulla.

Färdigopererad

Är av med mitt diskbråck. Det är otroligt skönt att slippa ha ont. Känns som frihet. Adi har nu spenderat några nätter på sjukhuset Orton i Helsingfors. Han blir bara mer och mer berest.

Heaven

Det finns inget som är så fint som Bryan Adams Heaven live.
Eller jo det finns det kanske.
Heaven live efterföljd av I´ll always be right there.
Sedan blir det svårslaget.
Fast toppar gör ändå att lyssna på Heaven och I´ll always be right there under täcket med ett par starka armar runt sig.

Behöver jag berätta att jag har spenderat denna söndag framför ett dussin amerikanska highschoolserier och att livet som singel börjar kännas segt.

Händel, Brahms och Caine

Jag och mina klasskompisar håller på och skapar en kampanj för att locka fler ungdomar till Svenska kammarorkesterns konserter. I fredags var vi inbjudna på en konsert med dem och jag måste säga att jag tyckte det var riktigt bra. Dessutom kände man sig väldigt mycket mer kulturellt kunnig när man kom därifrån, för ni skall inte tro att man beter sig hur som helst när en symfoniorkester spelar. Man applåderar inte varje gång orkestern tystnar, utan först när sviten eller serenaden är över vilket skapade lite förvirring för oss okunniga.

Linda följde med mig och när konserten var över gick vi till Grill corner och köpte varsin kebab före vi tog bussen hem till förorten. Man kan ju inte vara alltför finkulturell på en gång.

Grannen

Träffade min granne igår i trapphuset. Tidigare har jag bara hört honom genom väggen. Det konstigaste sexljud jag hört. Som en mistlur ungefär. Han såg inte ut som han lät.

Hingstvisning med mamsen

Igår kväll var jag och mamma till Strömsholm och tittade på hingstvisningar. Det var Flyinges hingstturné som hade nått Strömsholm och en av Volants släktingar visades. Den hingsten hade nämligen Donnerhall som farfar, Volant har honom som Richfield

farfarsfar. Förutom att det var roligt att se honom var höjdpunkten när Susanne Gielen visade Richfield i ökad trav och när Peter Eriksson hoppade den halvblinda Quite Easy med enhandsfattning och bara ett öga öppet.

För övrigt mötte jag och mamma Peter Eriksson när vi var på väg in till arenan, och han hälsade så glatt. Det måste vara vad andra människor upplever när sportstjärnor som till exempel Zlatan hälsar på dem. Bara det att Zlatan knappast hälsar medan Peter som lever sitt liv med lite hästskit på skorna gärna hälsar på vanliga dödliga som mig.

Peter Eriksson och Cardento

IFK-ÖSK

Idag mötte Ålands stolthet IFK Mariehamn ÖSK här i Örebro på Behrn Arena. Det var ingen vidare rolig syn för grabbarna spelade faktiskt rent ut sagt dåligt. Dom var efter på varenda boll och det var mest spel mot ett mål; IFKs. Nåja, det var ju rätt trevligt att se på fotboll i alla fall, särskilt under första halvleken då solen sken på läktaren och hejaramsorna fortfarande var någorlunda positiva.

En helt vanlig ålänning berättar...

...att bloggen fyller ett halvt år idag.

I mina tankar just nu

- Martin Stenmark är en riktig hottie!
- Fotbollsmatch och ÅN-fest inkommande helg, ska bli jätteroligt.
- Längtar till påsken. Vill se Johan Glans på arken, dricka paraplydrinkar och träffa kompisar som man ser allt för sällan.
- Orolig för operationen, men försöker tänka positivt.
- Oerhört nöjd med nya lyan, bättre kunde det inte blivit.
- Vill ha tulpaner.
- Lugnt och skönt i skolan för tillfället. Photoshop var lättare än jag trodde. Hittills i alla fall.
- Lordi, Lundell och Thåström till Rockoff. Måste säga att Dennis har en blandad kompott i år.
- Borde skriva en krönika till Nöje. Är tyvärr totalt oinspirerad.
- Har spenderat två nätter i rosaskimrande romantiska drömmar. Ett tydligt tecken på att abstinensen börjar infinna sig. Inatt kramades jag med en kompis i min grundskolas lärarrum medan min kusin förklarade vilken falsk djurplågare jag var. Vad betyder en sådan dröm?
- Queen är grymma.

Volant

Jag var hemma på Åland i veckan. Ett så här glatt ansikte möttes jag av i vårvädret.

Pirrig

Det pirrar i min fot. Ett obehagligt pirr som jag vill bli av med. Det ska åtgärdas med operation i Helsingfors.
Det pirrar lite i magen också. För att solen tittar fram, fåglarna sjunger och snön sakta smälter bort. Det är ett trevligt pirr som jag vill ha mer av. Det kanske kan åtgärdas på påsken.

Första inlägget från Åstadalsvägen

Sådär ja, då var jag färdigflyttad då! Pappa åkte iväg hemåt för en timme sedan och sedan dess har jag bara njutit i fulla drag här i min nya lägenhet. Den är verkligen jättefin, ljus och rymlig. Igår körde vi grejer hela dagen och idag var vi ut till Marieberg och köpte lite grejer på Ikea och en mikrovågsugn på Elgiganten. Det är otroligt skönt att vara här nu, med fin utsikt och fullt dagsljus inne i rummet, blir helt lycklig bara av ljuset. Ska lägga mig i soffan nu å titta ut genom fönstret en stund.
Enkla barn har enkla nöjen eller hur är det man brukar säga.

Sista inlägget från Marielundsvägen

Imorgon går mitt flyttlass de två kilometrarna upp till campus, så det här blir mitt sista inlägg från Marielundsvägen. Har haft en rätt fullspäckad vecka med ett seminarium, en kortfrågeskrivning och en resa till kiropraktorn i Stockholm. Fick lite hjälp där i alla fall, men det är fortfarande halvdomnat i benet och ont i vaden. Men fick kallelse till ortopeden idag, så det ska bli intressant att höra vad han har att säga. Det är tur att mina snälla vänner ställer upp och kommer och bär möbler imorgon också, för att bära tunga grejer är ganska så uteslutet just nu.

Idag har jag bara packat hela dagen, och nu börjar jag se en ände på det, jäklar vad mycket prylar man har fast man ofta tycker att man inte har någonting. Ska ta kväll nu och krypa ihop i soffan och se på Så ska det låta med min idol Peter. Fast jag kanske borde åka upp till bågen med ett par grejer som jag har i frysen så jag skulle kunna avfrosta den. Får se om jag orkar.

Dyster

Har varit lite nere hela den här helgen. Vet inte riktigt varför egentligen, för inget speciellt har hänt och jag är inte ledsen över något, men ändå har humöret inte riktigt orkat upp på toppnivå. Kanske beror det på att jag har börjat packa inför nästa helgs flytt, och i samband med packandet har jag blivit varse om vad jag åstadkommit under de snart två år som jag varit här i Örebro. Eller kanske rättare sagt, jag har blivit varse om att jag inte har åstadkommit speciellt mycket.

Jag har en bunt sparade artiklar, fyra pärmar skolpapper och en hel del fotografier som vittnar om vad jag pysslat med sedan jag landade här hösten 2004. Så mycket mer än det är det inte. Det känns som att jag stampar på stället lite grann och som om jag borde ha åstadkommit mycket mer. Jag tittar på kort från mitt sabbatsår efter gymnasiet och längtar tillbaka. Då levde jag verkligen fullt ut. Prövade mina vingar, gjorde det jag kände för och hade roligt mest hela tiden. Älskade och vågade riskera att bli sårad. Blev sårad. Men det gjorde inget, för det var värt det såhär i efterhand.

Men nu känns det som att jag har blivit feg. Jag vågar inte lika mycket längre, och jag lever inte lika fullt ut mer. Det heter att man är ung och dum, men jag skulle vilja säga att jag var ung, dum och orädd. Ung är jag ju fortfarande, antagligen rätt dum också, men betydligt räddare än förut. Jag har börjat låta hjärnan bestämma istället för hjärtat och det är kanske därför min tid här i Örebro varit rätt jämngrå. Hittills har jag inte gjort något som jag tror kommer få ta upp speciellt mycket plats i min historibok.

Jag vill våga igen, våga riskera att bli sårad, våga ta chansen även om det resulterar i ett fiasko. Kanske det är en ordentlig spark i baken jag behöver, någon som får mig att lyfta ändan ur vagnen och ge mig ut i livet igen. Helhjärtat. Jag vet vem som skulle kunna ge den där sparken... Men han kanske är lika feg som jag.

Antingen är det på grund av ovanstående som helgen varit deppig, eller så är det för att min tonårsflamma gått och förlovat sig. På något sätt känns det konstigt. Jag är glad för hans skull, missförstå mig inte för jag tycker det är härligt för honom. Men på något sätt påminner det mig om att det finns de som levt och utnyttjat de senaste två åren till fullo, medan jag har skrivit en handfull artiklar, läst en tjock bunt kurslitteratur och låtit hjärnan styra över hjärtat.

Peter Settman

Jag måste ha världens underligaste smak. Jag är småkär i Peter Settman. Peter "Ronny och Ragge" Settman. Han är grym, så himla rolig, och smånördigt söt på nått sätt. Ska sitta som klistrad framför "Så ska det låta" kommande fredagskvällar. Vilket liv man har, hahaha.

Flytten närmar sig

Om en vecka flyttar jag. Ska börja packa så småningom. Det bästa med att packa är att man tvingas göra sig av med en massa skräp som man har samlat på sig under årens lopp. Jag är en sån som har väldigt svårt för att kasta saker. Det gäller allt från kvitton till brev och vykort. Tidningsurklipp, gamla tentor, veckotidningar och visitkort trängs i mina skrivbordslådor. Och ärligt talat oftast helt i onödan. Jag menar, hur ofta sätter man sig och läser gamla vykort och veckotidningar? Men ändå har jag svårt för att slänga dem. Undrar varför. Det finns säkert någon bra psykologisk förklaring men jag vet inte vilken den är.

Det är samma sak med min garderob. Gamla urtvättade tröjor, för tajta jeans och trasiga sockor trängs längst inne i skåp och lådor. Jag kommer troligtvis aldrig någonsin att använda dem mer men jag kan ändå inte förmå mig att kasta bort dem. Tänk om jag behöver dem någon dag. Tänk om alla mina andra kläder är smutsiga och jag faktiskt behöver den där slitna polotröjan från 2001? Tänk om jag plötsligt rasar i vikt och kommer i de där favoritjeansen som jag inte fått på mig sedan tiden i Frankrike? Och karonkaklänningen; man kan ju inte kasta bort en skräddarsydd balklänning även om man knappast kommer att få några fler tillfällen att använda den.

Nej, vissa saker kommer nog att packas ner i mina flyttlådor och följa med till den nya lägenheten den här gången också. Men mina trasiga sockor ska jag kasta. Så långt måste jag kunna sträcka mig.

Praktikstipendium

Jag har fått en chans att vara på Nyan i sommar i alla fall! Tydligen finns det någon kulturförening som brukar dela ut stipendier till mediestudenter som då får möjlighet att göra en tio veckor lång praktik på tidningen i fråga. Mot en blygsam avlöning i och för sig, men ändå, vilken möjlighet! Så nu hoppas jag på att jag blir en av stipendiaterna, skulle vara jätteskoj.
Håll tummarna, okej?

Besviken

Jag blev riktigt besviken igår. Kände mig lite lurad om jag ska vara ärlig. Först verkade allt så himla bra. Jag fick intrycket av att allt elakt och manipulativt han hade gjort tidigare i livet hörde hemma just i hans förflutna. Att han började slå sig till ro och att han egentligen var snäll innerst inne. Jag tyckte riktigt synd om honom, för att han fått utstå en massa skit i sitt tidigare liv och att de flesta av hans medmänniskor fortfarande inte verkade lita på honom. De behandlade honom som en fiende. Men sen, mitt i allt när jag tyckte så synd om honom, så visade det sig att dom hade rätt. Han var inte schysst och han hade inte slagit sig till ro.

Nej, jag hade blivit lurad jag också.
Precis som Kate.
Fast på något sätt tycker jag ändå lite synd om Sawyer.

Kärleken övervinner inte alltid allt

Jag var på bio igår med Anna, på Brokeback mountain. En helt underbar film. Den var verkligen jättebra. För en gångs skull en romantisk Hollywoodrulle som inte var sötsliskig och puttenuttig och overkligt rosaskimrande från början till slut. Den här filmen handlade om verklig kärlek, om hur det är på riktigt.

För på riktigt är det inte rosaskimrande från början till slut, och det är inte sött å puttenuttigt jämt och ständigt. Bitvis kan det vara det, absolut. Men inte hela tiden. Kärlek kan vara pissjobbigt, smärtsamt och hjärtskärande också. Hur mycket man än älskar så kan det finnas omständigheter sätter käppar i hjulet för en. Det finns förväntningar som man vill leva upp till, det finns krav som ställs på en från omgivningen, och krav som man ställer på sig själv. Ibland räcker det inte till att bara vara kär. Det finns rädslor som inte ens kärleken kan besegra. Ibland räcker det inte till att bara älska. Kärleken övervinner inte alltid allt.

Imorgon faller domen

Har telefontid med min läkare imorgon. Då får jag veta om magnetröntgenbilderna som jag tog på min rygg sist jag var hem visar något. Läkarna misstänker diskbråck och om det är det så kommer det att synas på bilderna i alla fall. Om det inte är det så hoppas jag i alla fall att dom hittar något fel, helst något fel som är enkelt att åtgärda. Är pisstrött på att ha värk jämt. Har inte tid med det, jag skall ju ha fullt upp med att vara ung just nu.

Det verkar bli en mediefri sommar

Fick avslag från Nyan idag gällande min sommarlovsansökan. Skit också, det var där jag hade mina högsta förhoppningar om att få ett jobb eftersom jag har en liten fot inne där i och med nöjesfrilanset. Nåja, jag har ju även sökt till Ålandstidningen och radion och det är ju inte omöjligt att jag kan få något jobb där, men chansen är nog mindre. Så ikväll blir det till att skriva ihop en ansökan till museibyrån och hoppas på att åtminstone få något slags guidejobb där. Annars vet jag inte vad jag skall göra i sommar. Posten blir det ju inte, i alla fall inte som utdelare. I värsta fall får jag väl söka på prepost, men helst inte innan alla andra möjligheter är utforskade.

Sen för att svara på Håkans frågor. Vad gäller mina åsikter om att göra Mariehamn till huvudstad för ett enat rike bestående av både Finland och Sverige så är det något jag aldrig ägnat en tanke förut. Om Finland och Sverige någon gång skulle bli en enad stat, vilket jag inte tror kommer att hända inom den närmsta tiden, tror jag knappast att Mariehamn skulle agera huvudstad eftersom Åland är ett självstyrt landskap och Mariehamn är sätet för vår landskapsregering och vårt lagting. Känner jag ålänningarna rätt skulle vi inte ge upp självstyrelsen i första taget nämligen.

Vad gäller snuset så har det ännu inte tagits något beslut i frågan vad jag vet. Jag vet att många vill att Åland skall få fortsätta sälja snus taxfree på färjorna, men jag har svårt att tro att vi kommer få vara undantaget som gör regeln speciellt länge till. I land är det ju redan förbjudet att sälja snus även på Åland.

Det blidde silver

Konstigt att man kan vara besviken över att ta ett OS-silver. Men så är det när man förlorar mot svenskar. Det svider. Ändå tänker jag vara stolt, lejonen var riktiga hjältar under detta OS, bottentippade tog dom sig igenom turneringen med flest vunna matcher av alla, väldigt få insläppta mål och med minimal marginal blev de snuvade på guldet. Jag tänker hålla mitt finska huvud högt och vara stolt över ett väldigt välförtjänt silver. Plus att vi har den snyggaste spelaren i turneringen. Det är inte heller fy skam. Synd att han lägger skridskorna på hyllan före nästa OS, Teemu Selänne.



På tal om något helt annat. Här är min krönika från fredagens Nöje:

Studentrabatt sökes

Som student i Sverige får man rabatt på det mesta. Mot uppvisandet av sitt studentleg kommer man billigare undan när man till exempel äter ute, tränar, reser eller går till frissan. Tack vare studentkortet kan man spara några extra slantar varje månad vilket förstås är välkommet med tanke på den skrala ekonomi man ofta har som student.

När jag gick i Lusse hade vi inget studentleg och därför blev jag väldigt förvånad när min lillasyster drog fram ett ur plånboken sist hon var och hälsade på mig i Örebro. Vi var ute på en restaurang som ger tio procent rabatt till alla studenter och lillasyster blev glad för att äntligen få använda sitt kort. Kortet hade hon tydligen fått genom en beställning från något företag i Svenskfinland och det fungerade precis som våra svenska studentleg.

Vilket framsteg! Härligt att ålänningarna kan få ett intyg som förser dem med allehanda rabatter. Tyvärr måste jag ändå ställa mig frågande till om åländska studenter kan vinna något på att beställa det här kortet. Vilken nytta har man av det så länge nästan inga ställen på Åland erbjuder reducerade priser för studenterna?

När jag åkte hem sist till exempel. Redan på cityterminalen tog de rabatterade priserna slut. Att åka över Ålands hav kostar lika mycket vare sig man är student eller inte. Väl på Åland var det inte heller några rabatter så långt ögat kunde se. Ingen studentrabatt hos frissan, ingen billigare lunch på stan, ingen rabatt på bussen ut till Saltvik och absolut inget billigare inträde på Mariehamns krogar.

Jag tror att det finns vissa ställen där studenter kommer en aning billigare undan även på Åland, till exempel på bokhandlarna i stan som säljer kurslitteratur till ett rabatterat pris och på träningsanläggningarna där man kan träna lite billigare som studerande. Men det är ändå bara en droppe i havet. Åland vill så gärna vara en bra studieort, med bra utbildningar och ett gott studieklimat. Företag runt om på ön skulle enkelt kunna bidra till detta genom att införa mer rabatter åt oss studenter. Jag skulle i alla fall vara tacksam.

Århundradets hockeyfinal

De finska lejonen möter Sveriges tre kronor idag. I final. I OS. Större än så kan det knappast bli. Bara det faktum att Finland lyckats ta sig till final med det bottentippade lag de kom till Turin med är en gåta. Men nu är dom där.

Nu gäller det bara att hålla tummarna för allt vad man är värd, korka upp karhun och hoppas på att Niittymäki spikar fast.

Melodifestivalen anno 2006

Jag missade medvetet första deltävlingen i årets upplaga av den svenska melodifestivalen. Var hemma på Åland och tittade på OS-hockey mellan Finland och Tjeckien istället. Och efter att ha slötittat på kvällens sändning från den andra deltävlingen kan jag lugnt säga att jag inte missade det minsta lilla. Har något så sorgligt dåligt någonsin visats i svensk tv? Okej, nu överdrev jag väl en aning. Men herregud, Lena Philipsson kan väl knappast bli sämre. Försöken att vara rolig programledare går helt åt skogen och det enda som är värre än Lenas tafatta försök att skämta är väl låtarna som bidrar i årets tävling. Kicki Danielsson gick just vidare till final med en låt som jag kan slå vad om att kommer spelas på Arkens gubbhylla i sommar, men knappast någon annanstans. Sorgligt nog var Kicki ändå bäst. Två tjejer i musikantkjol, några killar utklädda till elefanter, Magnus Carlsson i en gayigare och dansbandigare version av förra årets vinnare Las Vegas och så Östen med resten... Ett sämre startfält har jag väl aldrig sett. Kanske Finland äntligen har en chans att kvala in till Eurovision om Sverige blir tvungna att skicka nått av dessa bidrag. Fast Carola har ju inte entrat scenen än. Sverige får lägga hoppet till henne.

Inlägg nummer 100

Tror aldrig jag har hört en så korkad fråga ställd av en journalist som den jag hörde efter 3-milen idag. Hur kan man fråga en nybliven guldmedaljör vad som är viktigast, hennes dotter eller guldmedaljen?! Kan inte hjälpa att jag tycker det är respektlöst att ens fråga en sådan sak.

Jag höll mig i sex dagar...

... men idag fällde jag mina första tårar under OS. Otroligt att jag lyckats hålla mig så här länge. Vet inte varför det var just Sveriges curlingguld som framkallade dem. Jag som inte ens hejar på Sverige i OS. Jag undrar hur det blir längre fram i helgen när de finska lejonen entrar isen. Nu när spärren lossnat lär jag väl lipa som ett barn vid varje tävling. Bäst att ladda upp men näsdukar.

Men tro inte att jag är bitter...

Jag är sjuuuuk.
Förkyld så att det känns långt ner i bröstet.
Snoren rinner, jag har konstant lock i öronen och tonsillerna är stora som pingisbollar.

Det var evigheter sen min kropp gav vika för en förkylning sist och därför hade jag helt glömt bort hur fruktansvärt ynklig man känner sig när bakterierna och virusen festar i blodomloppet. Jag fryser och huttrar och tycker grymt synd om mig själv. Speciellt eftersom jag är helt ensam. Fy fan för att sitta ensam i sin lilla etta när man är sjuk. Det borde finnas en lag på att man alltid skulle bli omhändertagen när förkylningar intar ens kropp.

Tänk vad bra man hade det när man bodde hemma, man kunde ligga utsträckt på soffan dagarna i ända och mamma fixade allt från näsdukar och varmt te till tulpaner och en veckotidning för att pigga upp en.

Men nu är jag lämnad ensam åt mitt öde i min lilla lägenhet under jord. Hatar singellivet så mycket så jag skulle kunna spy just nu för jag inbillar mig att det skulle vara rysligt mycket trevligare att vara sjuk om man hade en snäll och go pojkvän som tog hand om en. Som lät en krypa ihop i hans famn och som tyckte precis lika synd om en som man själv gör. Som skulle passa upp med te och finrexin och som skulle bädda ner en med en filt och dalta med en som om man var ett litet barn. Men nej, nej, någon sådan riddare i skinande rustning finns det inte här i min lägenhet. Istället får jag knöla ihop mig ensam i soffan under min filt med tvn och curlingen som enda sällskap.

Och allt mitt hopp om att få uppleva lite romantik idag lägger jag till Lost.

Alla hjärtans dag

Förra året uppmärksammade jag alla hjärtans dags finlandssvenska benämning, "vändagen". Såklart eftersom jag inte hade någon grabb att fira dagen med och därmed ville bortse från kärleksdagen med stort K. I år orkar jag inte ens reflektera tillräckligt över den här dagen för att skriva ett gnälligt inlägg om hur segt det är att vara singel idag. Istället tänker jag titta på OS, äta middag hos Anna och gå och lägga mig tidigt. Och så klart, önska er alla en jättefin alla hjärtans dag!

Fascinerande smycke

Jag köpte ett silversmycke på Vikingamarknaden i somras. Varje år hålls den två dagar långa marknaden i närheten mitt hem på Åland och det brukar vara väldigt många försäljare och utställare där, i mitt tycke en av de bästa marknaderna på Åland. Under dessa två dagar förvandlas fältet i Kvarnbo till en plats där vikingar rider runt, slåss och dricker mjöd dagarna i ända. Ett väldigt trevligt arrangemang.

Det har blivit tradition för mig att besöka marknaden och i fjol kom jag hem därifrån med ett silversmycke som minne. Smycket var en avbildning av en runristning som föreställer Hyrrokkin, eller som Viktor Rydberg benämner henne:

Gullveig, den 3 gånger födda jättinnan, de onda runornas och trolldomens upphof. Hon kallades Heid, då hon kringvandrade på jorden och utlärde sina fördärfliga konster. Aurboda hette hon,då hon var gift med Gymer. Angerboda kallas hon under sin vistelse i Järnskogen. Såsom tre gånger bränd och likväl lefvande bär hon binamnet Hyrrokin, den eldrökta.

Hyrrokkin var en jättinna som skickades efter av gudarna då de inte klarade av att knuffa ut Balders dödsskepp i havet. Hon kom ridande till dem på en ulv, med ormar som tyglar. Med en hand lyckades hon knuffa ut båten i havet.

Jag blev fascinerad av historien och imponerad över hennes styrka så det blev detta smycke som fick följa med mig hem efter förra årets marknad. Jag hoppas hitta en souvernir med lika fängslande historia i år.
Mitt smycke är det till vänster.

ADI

Nu skulle jag vilja ha en digitalkamera. Mer än någonsin. Har väntat och väntat och väntat på att berätta för er om Adi, för att jag skulle vilja kunna ta en bild att lägga upp så ni alla kunde få se honom. Men, men, jag har inte köpt någon än och det lär ta länge innan jag har råd med en. Så nu får det gå utan bild.

Mina damer och herrar, tillåt mig presentera; ADI!

Adi är ett lejon i nalleform. Om han skulle gå så skulle han göra det på två ben, inte på fyra. Då kanske ni förstår hans form lite bättre. Jag fick Adi för 21 år sedan, på min första julafton. Pappa döpte honom till Adolf, stackars nalle. Som tur var kunde jag inte uttala Adolf och därför blev det Adi. Det har han fått dras med sedan dess.

Adi är väldigt berest. Han har varit med på familjeresor runt om i Sverige, han har varit med på skärgårds- och ridläger och han har varit tre månader i Frankrike. Nuförtiden är han i Örebro. Somrarna spenderas på Åland.

Som tolvåring sade jag åt Adi att när jag skaffade mig pojkvän skulle han få flytta ur sängen. Det har inte hänt ännu.

Lite luggsliten börjar han bli. Hans stoppning har krypit ner i fötter och händer så alla hans leder är tomma. Han har en kal fläck på huvudet, åldern börjar ta ut sin rätt. Ögonen syns knappt under hans lejonman, nosen är stor och noppig och hans mun är bara ett smalt, lite surt, streck. När jag var liten och mamma tvättade Adi värkte det i mig att se honom hänga på tvättlinan med en klädnypa i varje öra. Kanske därför jag fortfarande drar mig från att tvätta honom allt för ofta.

Konstigt hur en liten nalle kan betyda så mycket. Han är trygghet för mig. Ett bevis på att även om mycket har förändras i mitt liv så finns det saker som består.

Om det fanns ett nallarnas Hall of fame skulle han platsa där. Utan tvekan.

Kvällens oväntade

Lösnummer Marcus delade ut skivor åt oss tappra redaktionsmedarbetare efter att vi ätit en ytterst god middag hos Emma ikväll. Okänt band efter okänt band ropades upp och skivorna delades ut till höger och vänster. Mitt i allt ropas "the Jasmines" ut. Ålänningar har alltså skickat en demo åt Lösnummer. Oväntat.

Har vaknat flera nätter i rad och inbillat mig att någon står och tittar ner på mig bredvid sängen. Fånigt, jag vet. Men ändå fruktansvärt läskigt!
Tror att jag har tittat för mycket på Lost.

Nöje och åsikter

Har haft skitmycket i skolan på sista tiden, och den här veckan är inget undantag. Så det blev inget skrivet för Nöje förra fredagen och det lär inte bli det den här veckan heller. Men jag ska spåna under helgen och försöka skriva ihop något till fredagen därpå. Det är lite lättare att skriva ålandsaktuella saker om man är på ön också så kanske jag får lite inspiration bara jag kommer hem. Har haft lite idétorka för bloggen också. Det kanske lossnar imorgon när jag skall festa tillsammans med ORUs blivande mediafolk. Lösnummer ska nämligen ha första festen för våren. Ska bli skoj!

Måste förresten tycka till om tre saker. Orkar inte utveckla just nu men kan kanske göra det någon annan dag.

Big brother är det vidrigaste som någonsin visats i TV. Så fruktansvärt hjärndött och patetiskt så det är en plåga dom få gånger man tvingas se det.

Nya serien toppkandidaterna på SVT är inte så tokigt trots mina farhågor vad gäller dokusåpor.

Danskarna, eller rättare sagt Jyllandsposten, var korkade som publicerade Mohammedbilderna. Jag tycker i och för sig inte att dom våldsyttringar islamska grupper tar till är försvarbara, men det tycker jag inte att Jyllandspostens agerande är heller. Sen kan dom argumentera för tryckfrihet bäst dom vill. Dom har satt sig själva och hela Danmark i en taskig sits bara för att dom var fruktansvärt respekt- och tanklösa.

Bla, bla, bla....

Köpte födelsedagspresent åt lillasyster idag. Hittade precis det jag ville köpa så jag hoppas att hon kommer bli glad. Åker hem om en vecka så då får jag väl se vad hon tycker om presenten. Jag hoppas förresten att jag kan få tid till röntgen redan nästa vecka, mitt ben är sjukt som fan rent ut sagt. Det pirrar och värker och känns som det håller på domna bort hela tiden. Lite läskigt faktiskt, hoppas att man ser på röntgen vad det beror på så de kan behandla skiten sen. Vill inte knapra värktabletter dag ut och dag in.

Om två timmar är det tid för Lost. Har laddat med chips och dipp. Det blir dagens höjdpunkt.

Karlssons Krönika

Jag höll nästan på att trilla ur soffan igår när jag tittade på sportspegeln. Jonas Karlsson sade i sin krönika det jag har tänkt tusen gånger men aldrig trott att en svensk sportjournalist skulle våga säga högt på bästa sändningtid.
Heja Jonas, trevligt med någon som vågar sticka ut hakan!

Kaffeskakis

Drack mängder av kaffe på Bara Vara när jag var dit och fikade med Camilla idag. Nu straffar det sig. Är kissnödig stup i kvarten, småskakig och så uppe i varv så jag knappast lär somna förrän långt in på småtimmarna. Det enda som är bra med det är att jag kanske hinner plugga ikapp allt som jag borde ha gjort tidigare i helgen.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av: Emma

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

1) Jag är extremt beroende av komediserien Vänner och jag har vartenda avsnitt nerladdat. När jag äter frukost på morgonen ser jag ett avsnitt och innan jag somnar på kvällen ser jag ett till. Har jag dötid under dagen ser jag flera avsnitt i rad. Detta är dock något som bara gäller när jag är i Örebro. Sorgligt men sant är att mitt liv här har betydligt mer tid för tv-tittande än vad mitt liv hemma på Åland har.

2) Jag kan lugnt äta två satser kokosbollssmet i veckan. Detta var verkligheten under höstterminen och därför har jag nu ingått ett avtal med mig själv att vara totalt avhållsam från allt vad godis och kakor heter framöver. Har klarat mig hyfsat sedan nyåret, bara några kokosbollar och en tårtbit på mormors födelsedagskalas har slinkit ner.

3) Jag gråter när jag ser på sport. Eller egentligen så fort det är någon som blir väldigt glad på TV. Eller väldigt ledsen också för den delen. Oprah är det värsta som finns för en lipsill som mig.

4) Jag har jämt ont i ryggen. Om nu det kan räknas som en egenhet.

5) Jag är patriotisk så det förslår när det gäller Åland. Det finns inget ställe som är så bra som Åland. Inget kan mäta sig med Åland. Jag vill leva mitt liv på Åland. Åland är paradiset på jorden.

Sådär ja. Då var det gjort. Jag utmanar Sofia och Anna .

Bio

Plötsligt rasslar det till och så släpps massor av bra filmer samtidigt på biograferna. Eller jag vet ju inte om de är bra, men jag tror det i alla fall. Jag vill se Brokeback mountain, Walk the line och March of the penguins. Börjar med Walk the line imorgon.

Kommer förresten bli jättebesiken om pingvinerna är dubbade till svenska. Jag vill se den engelska versionen. Eller varför inte den franska, det skulle vara ännu bättre.

Hetast just nu

Jag är en Lostnörd. Men det kan inte sägas för ofta. Josh Holloway är hetast i TV just nu. Vad pysslar hon där Kate med när hon hånglar runt med tråk-Jack? Valet borde vara enkelt när hon har möjligheten att tungbrottas med den sexigaste mannen som setts i rutan på väldigt länge.

Åländsk sommar

Om jag får drömma en liten stund....

Jag har pluggat klart. En magisterexamen i medie- och kommunikationsvetenskap och 40 poäng journalistik delar plats på CV:n med riktigt positiva omdömen från några stora tidningar där jag sommarjobbat och praktiserat. Allt vad ryggont heter är ett minne blott och fysiken är på topp. Volant är inriden och kan grunderna i klassisk dressyr plus att jag kör släde och vagn med honom. Snart bär det av till Seattle för att rida på heltid för Craig ett tag. Pojkvännen sen något år har inget emot ett distansförhållande och lovar komma och hälsa på mig, otrohet och svek existerar inte i vårt förhållande. Min familj och alla mina vänner är lyckliga och friska som nötkärnor. Har nyligen gått på någon av tjejkompisarnas bröllop. Har en fin lägenhet hemma på Åland och där är det jämt solig sommar med mjukglass och båtturer ut till öar och skär.

Så här blir det när man är begravd i kurslitteratur, möjligtvis har ett diskbråck, är sjukt singel och har ett hål i badrumstaket. Då kan det vara rätt så skönt att drömma ett tag.

Nu börjar nyårslöftena vara svåra att hålla

Ett av mina nyårslöften inför 2006 var att sluta äta godis och kakor. Det var ett väldigt lätt löfte att avge efter mellandagarnas frossande i choklad, marmelad och allt annat sött mellan himmel och jord. Kände en sådan avsmak för godis att de första veckorna utan sötsaker gick väldigt smärtfritt. Men nu börjar sötsuget infinna sig igen. Tänkte häromdagen att jag skulle fira att jag hade klarat en hel månad utan godis med att äta lite kokosbollar, bara litegrann, bara en dag, och sedan återgå till den totala avhållsamheten. Lyckades i alla fall lägga band på mig själv och åt en skorpa istället. Men idag är jag ledig, ligger på sängen och plöjer vänneravsnitt, och havregrynen i mitt skafferi skriker efter mig! Just nu i detta ögonblick finns det inget jag vill lika mycket som att vräka i mig hemlagade kokosbollar. Få se om nyårslöftet bryts idag, en månad efter att det gavs.

Hemliga pappan är inte hemlig längre

Idag avslöjades Hemliga pappans riktiga identitet i en artikel. Tråkigt. Det romantiska skimmer som har omgett honom blev genast lite mindre skimrande.
Av någon anledning som jag inte kan sätta fingret på.

Har helt glömt bort....

...att jag tänkte lägga upp det jag skriver i Nya Ålands "Nöje" här på bloggen så att ni utan den åländska röda tidningen kan kommentera. Nåja, hellre sent än aldrig, här kommer mina två första krönikor. Jag tar gladeligen emot konstruktiv kritik så att jag kan göra ännu bättre ifrån mig i framtiden. Håll till godo.

Då var det alltså dags att testa sina vingar i ett nytt forum, som frilansare för Nya Ålands nöjesredaktion. Det här blir något helt nytt för mig och det skall bli väldigt roligt! Undrar om de erfarenheter som jag har skaffat mig på mina tidigare arbetsplatser kommer att vara till någon nytta här?

De tre månader jag spenderade på ett franskt dressyrstall till exempel? Det ligger nog rätt långt ifrån den åländska nöjesbevakningen. Eller mitt jobb som försäljare på en matvarubutik i Saltvik? Kanske inte heller speciellt nöjesfyllt. Det faktum att jag vet det mesta om sniglar efter mitt jobb som guide på snigelsafarit i Kastelholm eller att jag vet var alla postlådor i Lumparland, Geta, Sund och Godby står efter en tid på posten kommer nog inte att vara till mycket hjälp när jag skall försöka bevaka det åländska nöjeslivet.

Med tanke på dessa meriter är det nog tur att mycket av min fritid ägnas åt nöjen. Jag pluggar i Örebro och där finns det mycket att välja på. Kåren, studentpuben Bärseback eller krogarna inne i centrum, två biografer som visar ett tiotal filmer åt gången, mysiga caféer och fina billiga restauranger, mer nöjesliv än vad man är bortskämd med hemifrån. Därmed inte sagt att jag ägnar mig mindre åt nöjen när jag är hemma. Förutom att jag skall hinna med att sköta om min häst när jag är på ön så är ett besök på Arken alltid inplanerat. Även en kort tur på Torggatan skall hinnas med trots att shoppingutbudet är magert och priserna är dyra. En fika på Svarta katten eller en tjejmiddag med kompisar som man inte träffar så ofta känns ibland roligare än en heldag i vilken storstad som helst.

Man kanske får kämpa lite mer för att hitta roliga evenemang på Åland. Men de finns, och de är absolut värda att bevaka. Därför är jag här.

Ovanstående var min första krönika och nedan kommer det jag skrev till förra fredagen.

Idrottsgalan är inget för en lipsill

Helgens stora nöjesevenemang på Åland är utan tvekan idrottsgalan som går av stapeln på Arken ikväll. Ålands bästa idrottsmän och kvinnor skall ta emot priser för att de har lyft tungt, seglat fort, simmat långt och sparkat bollar på ett utmärkt sätt förra året. Champagnen kommer att flöda och stämningen kommer vara på topp. Självklart tänker jag vara där. När jag ändå befinner mig på hemmaplan över helgen är det givet att jag ska gå ut och vimla bland idrottarna. Men jag tänker inte gå på själva galan. Planen är att hoppa över prisutdelningen och istället glida in passligt runt midnatt.

Varför då? Jo, för efter den gråtfest jag hade framför teven då svenska idrottsgalan gick häromveckan vågar jag mig inte på att se en åländsk, måhända lite mindre spektakulär, idrottsgala live på Arkens restaurang.

För att ta det från början. Jag har en konstig ovana att gråta när jag ser på sportsändningar. När dressyrryttare avslutar sina program med pampiga galoppombyten till Abbamusik eller när längdskidåkare sträcker armarna i luften då de åker över mållinjen fylls mina ögon av tårar. Likadant när Zlatan eller Henke stänker in straffar i avgörande matcher eller när hundrameterslöpare slår nya världsrekord. Men det är ändå ingenting mot det gråtkalas jag hade när jag tittade på svenska idrottsgalan. Det var värre än att se Titanic och hacka lök på samma gång. Kajsa Bergqvist fick pris för årets prestation och Anja Pärson blev årets kvinnliga idrottare. Redan då var ögonen glansiga. Som spiken i kistan fick Tony Rickardsson ta emot Jerringpriset. Gubben hade väntat på det i åratal. Tårarna sprutade.

Jag tänker inte riskera att börja gråta som ett litet barn när bragdguldet delas ut ikväll. Tills jag lär mig bemästra tårkanalerna får det räcka med att mingla med pristagarna då medaljerna redan har hängt tryggt runt deras halsar i några timmar.

Robbie

Igår kväll sände SVT 1 en konsert med Robbie Williams från Berlin. Jag kan bara beskriva det med ett ord. Underbart. Är så avundsjuk så jag skulle kunna dö på Sofia som får fara och se honom live på Ullevi i sommar. Tänk att få stå mitt i ett hav av lyckliga människor och sjunga allsång till Angels. Kan väl knappast bli bättre än så kan jag tänka mig.

För mig kommer Robbie alltid att förknippas med mina månader på stallet i Frankrike. Köpte en liveskiva från hans konsert i Knebworth sommaren 2003 på Fnac och spenderade de flesta kvällar lyssnandes på den härliga skivan.

Och som att det inte skulle räcka med att han har en underbar röst, sjunger på brittisk engelska och har en talang att skriva poplåtar som får vilken stel soffpotatis som helst att börja dansa så är han ju sexig som få också. Med härliga ögon som på något sätt inte ser lika tuffa ut som hans tatueringar och fräcka attityd kan han få vem som helst att smälta. Eller i alla fall mig.

I och för sig, vem som helst som kan skriva texter som Angels får nog mig att falla pladask.

Min första termin utan Emma

Jag läser planerad kommunikation I den här terminen. Det verkar vara ett roligt ämne, för tillfället håller vi tal och övar oss i att skriva kort och koncist. Verkligen jätteskoj! Har fått en riktigt bra klass också. Halva Lösnummerredaktionen sitter i bänkraderna tillsammans med några gamla kursare från MKV A och B. Och så Negin förstås, en annan ålänning som har hittat in i samma klassrum som mig.

Men det är någon som saknas.
Var är Emma?

Hon har hängt med ända sedan första dagen men nu plötsligt sitter hon i långhuset på statskunskapsföreläsningar. Redan på nollningen var hon där, mitt emot mig på nollesittningen. Och på svenskan skrattade vi oss igenom ett dialektarbete om "mor Ingas" mindre vackra stämma. Och så MKV A och B då förstås, där vi kämpat med b-uppsatsen och garvat åt PBs cykelbyxor. Men nu mitt i allt går vi olika kurser.

Tråkigt.

Tur som fan att Emma skriver för Lösnummer och att hon engagerar sig så förbannat så att man stöter på henne överallt, för när man går olika kurser träffas man allt för sällan.

Ska nog klara min första termin utan dig Emma, men vi får verkligen se till att ta en fika snart. Kanske vi till och med skulle våga oss bort från campus som omväxling?

Örebro i vinterskrud

Örebro är ingen vacker stad. Centrum består av två shoppinggator med de vanliga butikerna HM, Lindex, JC, Gina tricot och Vero Moda. Krämaren står i ena änden av gatorna, en ful grå klump mitt i stan. I andra änden ligger Stortorget och Nikolajkyrkan. Den enda delen i centrum som jag tycker är någorlunda fin är området runt slottet. Slottet, Strömpis och Stallbacken får en sjua på en skala mellan ett och tio.

Just nu är Örebro ändå klädd i sin fördelaktigaste dräkt, ett vitt, tjockt snötäcke. Plötsligt göms allt det gråa och tråkiga under drivor av ren, fin snö. Istället för den bruna sörja som brukar rinna i Svartån ligger isen nu som ett lock ovanpå det smutsiga vattnet. Saltet som brukar göra vägarna plaskiga och skitiga lyser med sin frånvaro.

Tack och lov.

För snart blir det vår och innan vårens små gula blommor slår ut bakom Statoil och äppelträden börjar blomma har Örebro en lång lerig tötid framför sig. Hoppas vinterkylan håller Örebro i sitt grepp ett bra tag till.

Artiklarna inne

Hade deadline för Lösnummer idag. Fruktansvärt skönt att lämna ifrån sig texterna. Vart ganska nöjd med min "datorköpguide". Den andra artikeln som jag skulle skriva lade vi ner efter otroligt många turer fram och tillbaks. Har aldrig haft så många jobbiga telefonsamtal under samma vecka som denna men nu är det skönt att vi bestämt att lägga ner hela grejen. Visade sig att det var en rätt personlig tvist mellan två parter som jag hamnade mitt i. Inte speciellt roligt alls. Nåja, nya tag nästa vecka, vill skriva något lättsamt och enkelt efter den här röran! Få se om det blir något till fredagens Nöje, ska höra med Grulle om han har ledigt spaltutrymme.

Det blir flytt i mars

Har äntligen fått en lägenhet i Bågen! Med inflyttningsdatum 15 mars. Ska bli roligt att få ett riktigt fönster som släpper in massor med ljus, inte bara mina små rutor under taket som knappt släppt in någon sol sen i september. Ska bli skönt att ha tio meter till Kåren och tjugo meter till skolan. Ska bli skönt att ha ett helt tak i badrummet, varmvatten i duschen och värme i elementen. Ska bli roligt att bo granne med Emma och Lina. Men själva flyttandet ser jag inte fram emot. Jobbigt att packa och bära och städa och packa upp. Så om någon tycker sådana aktiviteter är roliga så är det bara att anmäla sig frivilligt. Jag bjuder på pizza å öl så bär ni möbler. Deal?

Gråtmild framför idrottsgalan

Jag har en konstig ovana att gråta när jag ser på sportsändningar. När dressyrryttare avslutar sina program med pampiga galoppombyten till Abbamusik eller när längdskidåkare sträcker armarna i luften då de går över mållinjen fylls mina ögon av tårar som om jag skulle ha hackat lök i timtal. Likadant när Zlatan eller Henke stänker in straffar i avgörande matcher eller när hundrameterslöpare slår nya världsrekord.

Så ni kan ju gissa vilket gråtkalas jag hade när jag tittade på idrottsgalan. Det var värre än att se Titanic och hacka lök på samma gång.

Kajsa Bergkvist fick pris för årets prestation och Anja Persson blev årets kvinnliga idrottare.

Som spiken i kistan fick Tony Rickardsson Jerringpriset.
Gubben har väntat på det i åratal.
Tårarna sprutade.

Längtar efter volter

Hade ett alldeles underbart jullov. Om man bortser från en del ryggont var det helt perfekt.

Hann träna hästen, vara med familjen och spendera några helger rockandes till mitt absoluta favorit coverband på Ålands nöjespalats...

... hand i hand med en skrämmande trevlig grabb. Konstigt ibland hur det kan bli. Hur man kan känna någon lite smått i flera år och sedan mitt i allt komma på sig själv med att stå hand i hand med denna samma person mitt på Arkens dansgolv. Som om man aldrig hade gjort något annat. Konstigt vad bekväm man kan känna sig med endel personer, fast man knappt känner dom. Kan vara rätt läskigt när det känns sådär bekvämt. När det inte är nervöst, när man inte håller på att tappa fotfästet, när det inte är sådär spännande nytt så att man känner magen göra volter. Är det rätt då? Om det bara känns bra och bekvämt från början? Skall inte magen göra minsta lilla loop? Vill så gärna tro att det här lugna och bekväma bara är en försiktig början, och att volterna kan infinna sig såsmåningom. Jag tror i alla fall att det finns potential för det. Den som lever får se.

Tomten kom med.....

... den bästa julklapp jag någonsin hade kunnat få.

Mamma och pappa skrev under pappren och därmed var den ekonomiska uppdelningen färdig. Äntligen är skiljsmässan över. Det tog grymt länge, nästan två år, men äntligen är det klart.

Kanske det är slut på alla bråk och alla meningskiljaktigheter nu. Det finns ju inte så mycket mer att bråka om liksom. Ett kapitel i mitt liv som äntligen har fått sätta punkt.

Tack Tomten, you rock!

Nya Åland debut

Har fått mitt första jobb på en av tidningarna hemma! Skall frilansa på Nya Ålands nöjesredaktion. Gjorde debut igår med en krönika om mig själv.

Har inte sett den i tryck.
Är så nyfiken så jag skulle kunna dö.

Är väldigt glad åt jobbet och ser verkligen fram emot att skriva så fingertopparna glöder för att få ihop några bra grejer som jag kan vara stolt över att publicera i blaskan. Jobbar tillsammans med en gammal arbetskompis från posten och en annan yngre grabb. Och så Grulle förstås, vår eminente redaktör. Känner på mig att det kommer att bli ett jäkligt roligt samarbete.

Så håll utkik efter vinjetten "Nöje" i fredagsnumren.

Och har ni några förslag på vad ni vill läsa om under den rubriken är det bara att ge förslag.

Tillbaka i bloggosfären

Sådär ja, då var jag tillbaka här då. Har haft en väldigt välbehövlig paus från bloggen, hade absolut ingen inspiration att skriva något alls under jullovet. Kunde inte få ihop något som lät det minsta intressant och blev bara irriterad av att se skärmen hånfullt stirra tillbaka på mig som för att säga:

"Usch vad tråkigt och känslokallt du skriver. Och det du skriver om sen, händer det verkligen inget roligt i ditt liv?"

Men nu har inspirationen kommit tillbaka, och det har hänt en hel del roligt sedan sist. Så nu skall jag kasta mig in i det nya året och skriva så känslorna svallar. Om så intressanta saker så ni inte kan slita er från inläggen.

Så se inte så hånfull ut skärmen, du ska få se på annat.