En kompis använde en liknelse för att trösta mig en gång för evigheter sedan när jag var olyckligt kär och trött på singellivet. Han sade att jag skulle tänka mig att jag var en pusselbit i ett stort pussel, och för att hitta den platsen där jag passade perfekt skulle jag vara tvungen att testa många olika platser. Om pusselbiten inte passade dit jag lade den, då var det inte pusselbitens fel, den var bara inte utformad för att vara på det stället. Ju mer jag pusslade och sökte rätt plats, ju närmare den rätta platsen skulle jag komma. Det var snällt sagt, men jag börjar bli fruktansvärt trött på att pussla. Antingen är min pusselbit en i ett 5000-bitars pussel eller så är jag tidernas sämsta pusslare. Jag vill hitta rätt plats nu, med en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar