En av mina bästa vänner har hamnat in i ett härligt flyt vad gäller kärlek just nu. Bitarna verkar falla på plats och jag är så glad för hennes skull. Varför kan det inte räcka med det? Varför finns det en annan känsla som ligger och gnager i kroppen? Varför finns det, samtidigt som jag bara vill lyckönska henne av hela mitt hjärta och fira hennes framgångar, en liten röst långt långt där inne som väser fram "Fan vad jag är avundsjuk".
Jag vill också hitta någon att älska. Jag vill hitta någon att älska som älskar tillbaka. Och om jag inte lyckas med det vill jag åtminstone kunna vara glad för mina vänner utan att vara avundsjuk. För avundsjuka är jäkligt oklädsamt, och det är en hemsk känsla att känna. Men hur får man den att försvinna när ens eget kärleksliv är lika iskallt som vindarna på Antarktis? Är osäker på om jag kan få den att försvinna. Kanske bäst att bara gilla läget och vänta på varmare tider...
1 kommentar:
självklart har man rätt att vara lite småavis på kompisarnas kärlekslycka när man själv upplever kärleksolycka. men du får inte låta din avundsjuka gräva ner dej. man ska vara glad för sina kompisar. så, ryck upp dej nu syrran :) kärleken kommer att komma till dej nån dag också och då har dina kompisar rätt att vara småsvis på dej :)
Skicka en kommentar