Sorgearbete

Packar så det står mig upp i halsen. Slänger så mycket jag klarar, även om det tar ont för varje trasig porslinsfigur som åker i sopsäcken.

Det är konstigt hur mycket saker man sparar på. Undrar vad det är som gör att det tar emot att slänga saker i lådor man inte öppnat sedan man ställde dem i förrådet när man flyttade in här för tre år sedan. Rimligtvis borde det ju vara så att om man inte tittat på sakerna i tre år så kommer man inte att titta på dem framöver heller. Ändå är det svårt att skiljas från dem.

Lämnade av saker i nya lägenheten i dag. Kändes roligt. Samtidigt känns det sorgligt att flytta ut sakerna ur den här lägenheten. Jag har ju trivts så bra här. Lägenheten har verkligen varit ett riktigt hem. Det är sorligt att lämna den.

Kanske är det bra att flytta med treårsintervaller. Då fäster man sig inte tillräckligt mycket för att bli riktigt riktigt ledsen. Sorgearbetet blir inte lika långt.