På lunchen i dag diskuterade vi förväntningar. Om hur lycklig man kan vara medan man förväntar. Man väntar, drömmer, längtar. Snart ska något hända, något som man har höga förväntningar på.
Meningarna vid lunchbordet gick isär. Vissa menade att verkligheten aldrig lever upp till förväntningarna. Att man är som lyckligast innan man får det där man väntat på. Jag stod på andra sidan. Sade att verkligheten måste kunna vara lika bra som förväntningarna. Om inte bättre. För annars skulle det vara så sorgligt.
Sen fanns det hon som hade köpt en iPhone. Som i verkligheten var bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.
Slutsats: Vägen till lyckan stavas Apple.
Jag är ålänning. Det innebär att jag är finsk medborgare men att jag aldrig skulle kalla mig finne. Jag talar svenska men är inte svensk. Det innebär också att jag säger plättar om pannkakor och halare om overall. Och att risken är stor att jag är ett resultat av hundratals år av inavel.
tisdag, februari 22, 2011
måndag, februari 21, 2011
Liv
På tv var det någon som sa: Den som inte gillar sitt liv gör jobbet till sitt liv.
Det är det där med att jobba för att leva och inte leva för att jobba.
Jag jobbar mycket. Lever lite. Måste bli ändring på det.
Det är det där med att jobba för att leva och inte leva för att jobba.
Jag jobbar mycket. Lever lite. Måste bli ändring på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)