På lunchen i dag diskuterade vi förväntningar. Om hur lycklig man kan vara medan man förväntar. Man väntar, drömmer, längtar. Snart ska något hända, något som man har höga förväntningar på.
Meningarna vid lunchbordet gick isär. Vissa menade att verkligheten aldrig lever upp till förväntningarna. Att man är som lyckligast innan man får det där man väntat på. Jag stod på andra sidan. Sade att verkligheten måste kunna vara lika bra som förväntningarna. Om inte bättre. För annars skulle det vara så sorgligt.
Sen fanns det hon som hade köpt en iPhone. Som i verkligheten var bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.
Slutsats: Vägen till lyckan stavas Apple.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar