Tystnad. Vänskap.

Solen skiner från klarblå himmel. Vattnet är blankt som en spegel. Det kluckar inte ens mot stranden. Det enda som hörs är insektsurr, fågelkvitter och brummet från någon båt långt där ute.

Ibland vänder hon blad i boken. Ibland gör jag det samma. Minuterna går långsamt.

Jag lägger ifrån mig boken. Tittar ut över havet. Det är så vackert att hjärtat värker. Blundar och känner solen värma mina ögonlock.

Vi säger ingenting. Inte på länge. Det behövs inte.

Island in the sun

Jurmo var verkligen ön i solen. Vädret, musiken och människorna var strålande. Ärligt talat vet jag inte när jag senast hade en så härlig helg.

Ljuvligt, underbart, lyckligt.

Föglö, del II

I går gjorde jag Föglö igen. Det var andra gången på en vecka jag besökte Degerby. Måste vara något slags rekord.

Sjödagarna inleddes med skutträff i hamnen och jag och L var dit och kikade. Strosade i maklig takt mellan båtarna och gladdes åt värmen, lugnet, människorna, musiken och ölen. Kvällen avslutades med en åskskur utan dess like. Det var seriöst som att duscha med kläderna på.

Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring.

Bilbesiktning

Jag var med farfars bil till Motorfordonsbyrån i dag för att den skulle besiktas. Farfar själv var ute på sjön någonstans mellan Åbo och Tengsödavik, så jag ställde upp och förde Saaben. Några småfel hade den, men den skulle inte behöva visas på nytt i alla fall.

Efter besiktningen träffade jag ett par arbetskompisar vid Mariebad. Vi solade och simmade och sedan skulle jag till gymmet för ett välbehövligt corepass. Då behagade bilen inte starta. Tydligen hade besiktningsgubben tänt lyktorna, jag hade inte fattat att stänga av dem och nu var batteriet urladdat. Åtminstone såpass mycket att den inte startade när jag vred om nyckeln. Den hostade lite, suckade och dog.

Inte gick det bussar hem heller. Kollektivtrafiken ut till landet sommartid lämnar mer att önska kan man lugnt påstå. Och batteriet i telefonen sjöng också på sista versen så jag var osäker på om det skulle räcka för att ringa efter hjälp. Gick i alla fall tillbaks till parkeringen. Bilen hade ju stått i fred i en halvtimme medan jag traskat fram och tillbaks till bussplan, så jag tänkte att kanske den kommit på bättre tankar.

Det hade den. Efter många långa sekunders tvekan startade den och jag kunde köra hem igen. Någon träning blev det däremot inte.

What to do?

Borde skippa stranden i dag. Min stackars kropp har fått mer sol än vad den behöver den här veckan och om jag inte vill lysa som ett stoppljus på Arken i kväll borde jag hålla mig inomhus. Men vad ska man göra då?

Det är konstigt med den här prestationsångesten som följer med en från jobbet in på semestern. Att stanna inne i lägenheten en hel lång dag utan att göra någonting känns helt enkelt inte som ett alternativ. Då slösar man bort en semesterdag på inget, en dag som kunde ha använts till sollapande, kompishäng och släktbesök. Något måste man göra. Inte bara vara.

Jag tror det vore nyttigt att lära sig att göra ingenting. Att vara nöjd med att ha tråkigt. Att tillåta sig göra ingenting och att inte ha dåligt samvete för att man latar sig, missar solstrålarna och vad än det må vara. Men det är svårt. Fruktansvärt svårt.

Jag börjar den här dagen med att diska och tvätta. Lägenheten har förfallit trots att jag knappt bevistat den alls under min första lediga vecka. Sedan får vi se vad resten av dagen för med sig. Kanske mormor vill ha besök?

Semestertrött

Oj vad man kan bli trött av att vara ledig. Fast jag knappt gör någonting är jag helt slut efter några dagars semester. Kanske är det all frisk luft och värmen som sätter sina spår.

I dag simmade jag för första gången den här sommaren. Hängde med kompisar på deras stuga och kunde inte stå emot när vattnet lockade med välbehövlig svalka.

Ljuvlig eftermiddag.

Längtan efter lördag

I dag fick jag hem min nya klänning från French connection. Den levererades med budbil ända fram till min dörr. Där fick jag skriva på ett papper innan asken den låg i överräcktes.

Jag provade, den passade. Nu väntar jag bara på lördag så jag kan använda den för första gången.

Framifrån ser den kanske inte mycket ut för världen. I det här fallet är det baksidan som räknas.

Skarven

I dag premiäråkte jag Ålands mest omskrivna färja. Jag och S var till Degerby över dagen och Skarven höll både dit och hem. Det enda vi hade att klaga på var glassutbudet i caféet, det var minst sagt magert. Men inte sämre än i Föglöbutiken. Där fanns inte en glasspinne att skåda.

Fundering

När man inte varit kär på länge glömmer man bort hur det känns. Hur vet man egentligen att man verkligen gillar någon på riktigt? Att det inte bara är fysisk attraktion, beundran eller stark vänskap man känner?

Är det när man inser att någon har potential att såra en djupt, är det då man vet att man verkligen gillar personen i fråga? Och är det i så fall därför det är så läskigt att ta det där steget och satsa på den man verkligen gillar?

Kärlek och rädsla är nära besläktade på något sätt. Det har jag skrivit om förut och jag blir mer och mer övertygad om att känslorna hör ihop.

Spretigt inlägg

Spanien-Paraguay i går var en fenomenal fotbollsmatch. Mitt favoritlag från Sydamerika stod upp bra mot favoriterna och mer spännande än de straffsituationer som uppstod i andra halvlek kan det väl inte bli. Bästa matchen hittills i VM om jag får säga vad jag tycker.

Helgen har annars mest bestått av sol, Indigos uteservering och häng med vänner. Nu i kväll var grabbarna över på kaffe och tidigare i helgen har A, S och L stått för sällskapet. Jag vet att jag låter blödig, men igen måste jag skriva hur otroligt glad jag är att jag har de här vännerna. De är det bästa jag har.

Med tanke på det (och kanske på grund av att jag sett en avsevärd mängd sex and the city-avsnitt på sistone) har jag tänkt mycket på en sak. Att i bland tar man kanske sådan här vänskap för givet. För mycket för givet. Man förutsätter att de där underbara tjejerna ska finnas där för evigt. Utan att man egentligen ska behöva jobba så mycket för det, utan att man ska behöva kämpa för att hålla vänskapen vid liv, man tar bara för givet att relationen ska sköta sig själv.

Ibland fungerar det inte så. Ibland växer man ifrån varandra, eller så hittar någon en pojkvän eller en ny vän som tar över ens plats. Mig har det inte hänt, hoppas det aldrig händer heller. Det måste ju vara det värsta som kan hända. Jag kan bara tänka mig hur förkrossad jag skulle bli om någon av mina tjejer lämnade mig. Det måste vara att jämföra med att bli dumpad av ens livs stora kärlek. Eller kanske det skulle vara ännu värre. För går man in i en kärleksrelation finns kanske tanken att det kan ta slut med där någonstans i bakhuvudet. Men tjejkompisarna är ju ens familj. De man räknar med att ska finnas där till slutet. Att bli dumpad av någon av dem skulle nog vara mycket mer oväntat och smärtsamt än att bli dumpad av vilken kille som helst i världen. Hoppas det aldrig händer, och stackars de som blivit dumpade.

Spretigt inlägg det här. Skyller på solsting och PMS.

Början har varit bra

I onsdags jobbade jag sista dagen före semestern. Semestern börjar egentligen inte förrän på måndag, men jag hade lite lediga dagar att ta ut före.

Det var perfekt att vädret var molnigt och kallt i går. Då hann jag städa, diska, tvätta och renbädda och nu ska lägenheten kanske klara sig utan insatser i någon vecka i alla fall. I dag har vädret varit helt perfekt och jag och syrran har hängt på stranden i timtal.

Nu blir det lite fotbolls-VM innan jag styr kosan till stan och Annas balkong. Semestern kunde inte ha börjat bättre.

Fina människor

Midsommarhelgen har varit jättefin. Lite lugnare än vanligt men ändå riktigt rolig. Har ätit och ätit och ätit och umgåtts med goda vänner och familj. Nu avslutades helgen med höskörd. En stukad tumme senare var hästens vintermat bärgad.

Var med tjejerna till Soltuna på middag i dag. Vi åt gott och pratade en massa stunt i solskenet på verandan. Och mitt i allt när jag satt där kom jag på mig själv att tänka att "Gud vad bra jag har det. Vilka otroligt fina människor jag sitter här med. De allra allra bästa." För det är dom. Superfina.

På tal om något helt annat verkar alla ålänningar prata gott om Åland. Bortflyttade studenter, folk som flyttat bort för att jobba eller varför inte fotbollsspelare måste vara de bästa ambassadörer Åland kan få. Hoppas ön lever upp till de höga förväntningar bland annat Alvbåge har.

Om jag fick göra om

Om jag kunde leva om mitt liv skulle jag börja spela flickfotboll i ung ålder så att jag kunde delta i Alandia cup. Var på WHA i dag för att skriva om finalerna, och stämningen där var magisk. Varje sommar blir jag lika tagen av glädjen som strålar kring barnen som deltar i den där turneringen.
De verkar ha så himla roligt.
Jag vill också.

Beskedet jag väntat på

Det blir inga studier för mig i höst. Jag fick ingen plats på utbildningen jag sökte och jag är så långt ner på reservlistan att det inte är någon vits att ha is i magen och vänta. Känner mig kluven till beskedet. Samtidigt som jag är besviken är jag lättad. Besviken för att jag gärna hade gjort något annat ett litet tag, lättad för att jag slipper genomgå förändring. För jag är ju en konservativ jäkel som hatar förändring och som trivs bäst när allt är som det alltid varit. Okej då, inte allt, men nästan.

I dag när jag satt ute på terassen kom grannens dotter och hennes kompis förbi. De femåriga flickorna visade glatt upp en liten lurvig larv som de hade hittat. Den skulle de spara för att se om den skulle utvecklas till en fjäril. Dom skrattade och pratade. Sedan vände de på klacken för att gå hem igen. Och precis som de lämnade min terass vände den ena flickan sig om och sa:

"Vet du, min kompis har farit upp till himlen."

Vad svarar man på det?

Bjud in mig, jag är redo

I dag köpte jag årets midsommarklänning. En blommig kreation från Kappahls Vintage stories-kollektion. Jag ville som sagt ha en Saltkråkan Malin-inspirerad blåsa och den här var det närmaste jag kom.

Klänningen är inköpt alltså. Någon fest har jag däremot inte hört talas om än. Men jag är i alla fall redo om jag blir bjuden någonstans i sista minuten.

Kärlek igen

Sommaren har kommit till Åland. Med den kom kön. Kön till Ålands nöjespalats. Kön till Arken.

Jobbade till sent i går och sen mötte jag upp tjejerna på Indigo. Där var det fotbolls-VM på storbildstv och gott om sommarlediga ålänningar som minglade med turister och Alandiacupföräldrar och -tränare. Strax före tolv ville brudarna gå vidare till Arken och det var då vi mötte kön. Den gick hela vägen runt hörnet och avskräckte i alla fall mig från att ställa mig i den. Gick tillbaka till Indigo och minglade med bekanta någon timme till istället. Snart var det fullt som i en sardinburk även på Indigo. Lyckad kväll, minst sagt.

Tro det eller ej men jag tyckte nyss att Carola Häggkvist sa ett sanningens ord på tv. Hon intervjuas i fyran eftersom hon sjöng på det kungliga bröllopet i natt. Särskilt mycket smart kläckte hon inte ur sig, men med ett påstående slog hon huvudet på spiken. Hon sa att bröllopet, bilderna och tv-sändningarna engagerar folk av en särskild anledning. För att kärleken man ser hos brudparet ger oss andra hopp. Hopp om att drömmar kan gå i uppfyllelse. Det stämmer.

Titta bara på det här. Något sådant är värt att hoppas på.

Kärlek i luften

Kronprinsessan Victorias bröllop hålls i dag. Kanske det lugnar sig med rapporteringen sedan. Den senaste månaden har man inte kunnat se på tv utan att kungligheterna varit där i rutan. Ska bli skönt när de lämnar plats åt vanliga dödliga.

Jag jobbar som sagt i dag och hinner inte se vigseln, inte i direktsändning i alla fall. När den äger rum står jag på Jomala konstgräs och ser Jicken spela. Lika bra kanske. Men visst är man lite nyfiken på bröllopet. Främst på klänningen förstås.

Nåja. Jag behöver knappast oroa mig. Godbitarna lär väl sändas i repris åtminstone juni ut.

Bäst just nu

Jag bara älskar den här låten.

Den är allt en countryälskare med benägenhet att fylleringa kan önska sig.

Juniväder

Jäklar vad kallt det är i dag. Det regnar och blåser och stannar man ute längre än några minuter behöver man både jacka, halsduk och vantar för att klara sig. Hoppas vädret blir bättre tills i morgon, jobbar helg och ska gå på två fotbollsmatcher på eftermiddagen. Är mycket roligare om solen lyser.

Väntar brev och besked på posten. Verkar dock få vänta in i nästa vecka.

Och så har jag träffat en kompis jag träffar allt för sällan i dag. Det var kul.

Uppförsbacke

Har spenderat kvällen på WHA. IFK vände underläge och såg ut att gå mot en välbehövlig vinst men sedan tappade man allt den sista kvarten och ytterligare en bitter förlust inkasserades. Man kan inte hjälpa att tycka synd om killarna, snacka om att de har uppförsbacke just nu.

På tvn är det Australien som har uppförsbacke. De möter Tyskland, och vilket Tyskland sen. Jag brukar tycka att deras disciplinerade fotboll är ett sömnpiller att titta på. Just nu bjuder de dock på lysande underhållning!

Jag vill vara som Malin

I brist på midsommarplaner kan man åtminstone börja planera vad man ska ha på sig och vad man ska göra åt håret. Jag tänker Saltkråkan Malin. Blond, blåögd, solbränd i 60-talsklänning. Det kan väl aldrig bli fel?

Du kan alltid bli nummer ett

Väntar på att Finska cupens semifinaler ska lottas så att jag får gå hem från jobbet sedan. Tänkte smita i god tid före avspark i Sydafrika så att jag kan bänka mig och se värdlandet ta sig an Mexico. Laddar med att lyssna på gamla VM-låtar via youtube och samla in jobbkompisarnas tipskuponger. Och för att komma i riktigt glad och god stämning lyssnar jag på den här gamla godingen också.

31.05.2010-06.06.2010

Den här veckan går till historien som alldeles alldeles underbar. Jag inledde veckan med att missa Rosella men sedan dess har allt löpt som på räls och jag har haft så underbart underbart roligt.

Måndag kväll till fredag morgon var jag i Rom. Det innebar en massa pasta, pizza och vin, promenader förbi mängder av fontäner, kyrkor, palats och minnesmärken, galen trafik, snygga och charmiga italienare, Vatikanstaten, Colosseum, ännu mer pasta och vin, gatumusikanter, sol, värme, regn och åska.

I går träffade jag tjejerna på Ångbåtsbryggan där vi trotsade kylan och tog ett glas till tonerna av Mette och Jesper. Och i dag har jag, Inger och pappa varit till Soltuna på middag. Och så slutade veckan med grönvit utklassningsseger mot TPS i Åbo.
Det enda som saknas nu är den stora kärleken, men den är värd att vänta på.

Endorfiner

Masade mig upp ur soffan och åkte till gymmet i kväll. Var allt annat än laddad men nu är jag glad att jag ändå åkte. Är mycket gladare och piggare nu. Dels beror det på att träning utsöndar endorfiner och dels på att Ålands snyggaste man plötsligt behagade krypa fram från bakom den sten han måste ha gömt sig det senaste halvåret och spänna musklerna väldigt passligt när jag gick förbi.

Drömläge

Ett hus i byn är till salu. Skulle jag vara gjord av pengar hade jag inte tvekat en sekund. Titta själva vilket drömläge (det är huset invid Kvarnboviken jag menar).

Synd att drömläget dyker upp på fel tidpunkt. Skulle det där huset vara till salu om några år när jag förhoppningsvis vet om jag kommer att leva mitt liv på Åland, då skulle en strandtomt som den där vara helt perfekt. Jag vill ju bo på landet brevid vattnet. Drömläge som sagt.

För övrigt är det en konstig dag i dag. Vaccinerade mig mot TBE i morse och har haft ont i arm och huvud sedan dess. Till på köpet spyr anonyma läsare galla över min kompetens på tidningens hemsida. Det får dom väl göra bäst dom vill egentligen, i det här fallet vet jag ju att jag gjort mitt bästa när jag skrivit artikeln, men samtidigt är det ibland tufft att kritiseras för sitt jobb på offentliga forum. De som inte har upplevt det vet inte hur det känns och det är troligtvis de som står för kommentarerna. De andra lyfter luren, presenterar sig och ger konstruktiv kritik.

Nu åker två småtjejer lådbil i backen utanför lägenheten. De skrattar. Livet är inte så tokigt trots allt.

Frustration och drömmar

Var fullständigt mentalt utmattad efter förmiddagens tv-inspelning. Det är otroligt hur en timme framför kameran gör en tröttare än vad en hel dag av vanligt jobb gör. Tittade just på sändningen för att se det färdiga resultatet och märkte att det hade blivit lite fel i klippningen. Minst sagt frustrerande.

Jag är förresten medveten om att jag endast bloggar om jobb, väder och min drivbänk nu för tiden. Måste ta mig i kragen alternativt skaffa nya intressen.

Nästa vecka är jag ledig. Kanske den där Romresan kunde bli av då. Drömma kan man i alla fall alltid.

Det regnar här i Saltvik i dag

Vad skönt det är att det regnar och är grått. Då kan man utan dåligt samvete sova till klockan tolv och spendera eftermiddagen på soffan plöjandes Gossip girl avsnitt. Inget soligt väder lockar utanför lägenheten. Passar utmärkt dagen efter en helkväll på Indigo.

Men nu är det slut på softandet. Ska käka med tjejerna i stan om en stund och sedan blir det IFK-Jaro på WHA. Tur att det finns tak över läktaren! Undrar hur planen är efter det här regnandet. Lite halkig kan man tänka sig.

Nu grönskar det

I dag har varit en alldeles underbar dag. Sov till halv ett och slösade bort många timmar som kunde ha spenderats i solen, men sedan har jag verkligen tagit vara på varenda uns sol som erbjudits resten av dagen. Hängde med lillasyster och S i Bomarsund hela eftermiddagen. Kvällen spenderades på Ångbåtsbryggan med ett glas rosé och samma tjejer.

Bilden beskriver dagen ganska bra. Att ligga på en äng som ser ut sådär med strålande sol och klarblå himmel högt ovanför sig mitt i maj är mer än vad man kan begära.

26 år dårå

Då har man fyllt år igen då. Firade födelsedagen med en tolvtimmars arbetsdag i går. Hann ändå äta lite tårta tillsammans med arbetskompisarna, så dagen får väl anses lyckad.

Vad har man åstadkommit under sitt 25:e levnadsår då? Det bästa måste nog vara att jag bytt arbetsuppgifter på jobbet och gått från att vara allmänreporter till att skriva om sport. Trivs helt suveränt bra med det. Annars då.... Har kanske ridit min häst en handfull gånger på hela året. Det måste det bli bättring på i år. Har planerat mängder av semesterresor men ingen har blivit av. Det måste det också bli ändring på. På det stora hela har det varit ett ganska alldagligt år. Inga stora sensationer, men heller inga stora katastrofer. Och lagom ska ju enligt ordspråket vara bäst.

I dag är jag ledig efter helg. Solen börjar faktiskt visa sig utanför fönstret nu. Ska hämta tidningen och sätta mig på terassen och läsa. Måste städa också. Det lockar verkligen inte när sommaren frestas där ute.

Sexigast i Sverige

Brolle sitter just nu i TV4:s nyhetsmorgonstudio i egenskap av att han valts till Sveriges sexigaste man. Jag är böjd att hålla med. Men jag tycker ändå att han var som sötast innan han blev superkänd, till exempel i den här intervjun med Åland24.

Den blomstertid nu kommer

En grön explosion pågår utanför mitt fönster. Vitsipporna har kommit upp i vartenda dike och det är så vackert! Det bästa av allt är dock det som sker i min drivbänk. Där har det kommit upp en fin liten rad rädisor, lite dill, några ärtplantor och det senaste tillskottet: bönorna. Det lär nog ta några veckor innan det går att skörda men det är så himla roligt att följa utvecklingen och se hur nya grönsaker ploppar upp ur jorden varje dag. Trodde väl aldrig att jag skulle bli intresserad av trädgårdsarbete, men drivbänk är något jag verkligen kan rekommendera. Man behöver inte rensa ogräs och odlandet går superfort. Dessutom kommer rådjur och andra djur inte åt skörden. Najs.

Det grönskar förresten inne i lägenheten också. Jag tar skott från mina blommor, planterar, vattnar, pysslar och påtar. Just nu knoppas pelargonerna och saint pauliorna (eller vad dom nu heter) så något gör jag tydligen rätt. Kanske man skulle föreviga framgången på bild.

Garderobsstädning

För tredje gången det här året har jag rensat ur mina garderober. Varje gång har jag plockat bort ett par stora papperskassar med kläder som jag inte längre använder och som jag aldrig kommer att använda igen. Efter den här tredje rensningen tror jag att det ska vara mest vettiga kläder kvar i garderoberna. Sjukt vad mycket skit man samlar på sig, det är inte klokt.

Har möblerat om också. Skrivbordet har fått flytta ut ur sovrummet och sängen har bytt ställe i rummet. Det blev mycket rymligare och finare, skönt!

Nu har jag dock en gammal stationär dator som inte längre har rum att stå och samla damm i ett hörn i sovrummet. Den har flyttat ut till förrådet i väntan på något bättre. Vet ni någon som behöver en stationär dator? Den har inga fel, jag behöver den bara inte längre.
Skulle hemskt gärna ta en 50-lapp för den, men jag kan övertalas att skänka bort den bara någon tar den.

Först till kvarn.

Att jaga efter ett lugn

Den där kliande känslan. Jag har skrivit om den förut. Den som gör att man känner sig obekväm i sin egen kropp. Det är en konstig känsla, en slags rastlöshet men ändå inte. En känsla av otillräcklighet. Att det man har är bra och att man har det bra men ändå inte. Det är inte tillräckligt.

Betyder det att man är girig? Otacksam och sniken? Då är det väl så då. För det kliar. Något saknas. Eller kanske det är någon som saknas.

Väntar på dagen då kliandet upphör. När det man har är alldeles tillräckligt. När man vet att det man har är bra, och när man lugnt kan luta sig tillbaka och vara nöjd. Inte på jakt efter något som man inte ens själv vet vad det är.

Kommer den dagen?

7 dagar kvar

Då har fyra dagar av den totalt elva dagar långa vintersemestern gått. Hittills har jag gjort minimalt med saker.

Fikat hos farmor.
Varit på Valborgskalas hos Elin S och spelat flygande boule i Tullarns äng.
Slagit på en tappsko på min häst och ridit en gång.
Lunchat på stan med lillasyster.
Promenerat en sisådär 30 kilometer sammanlagt.

Sen har jag tyvärr också kollat jobbmailen i snitt tre gånger om dagen.

Vilket låter för jäkligt, men som faktiskt inte är så illa eftersom jag också fått fräknar och vita märken av glasögonen.

Imorgon står shopping i Uppsala på schemat.

Dagens bästa

I bland blir man bara så himla glad. Exempelvis i dag när jag kom in på kontoret och hittade en Top Gun-dvd på mitt tagentbord. Som lycka i en liten ask.

Top Gun

Känner för att hyra några riktiga klassiker, bädda ner mig i soffan med chipsskålen och stanna där resten av veckan. Letade musik till ett motorsportinslag som ska gå i Åland 24 och hittade några passande låtar på Top Gun soundtracket. Insåg då att det är alldeles för länge sedan jag tittade på Top Gun. Kanske jag borde hyra den. Och Thelma och Louise. Då får jag gamla klassiker och unga och snygga Tom och Brad i en smäll.
Låtarna är förresten Highway to the dangerzone och Playing with the boys. Perfekt till motorsport om ni frågar mig.

RSS

Gick en kurs i slutet av veckan. Digital spårhund hette kursen och vi fick lära oss mer om googlandets ljuva konst. Vi pratade också om RSS och om att låta nyhetsagenter sköta googlandet åt en. Hade en aning om vad RSS var före kursen, men jag har aldrig använt mig av det och jag hade ingen aning om hur pass många olika sätt man kan använda sig av den. Nu har jag spenderat några timmar med att lägga in alla de bloggar jag följer i RSS-feeden, jag har lagt in alla de googlingar jag gör varje dag där och allt är prydligt sorterat i mappar. Så i fortsättningen räcker det alltså att gå in på en enda hemsida för att där få veta vad som skett på alla de där andra hemsidorna. Gud vad mycket tid det kommer att spara.

Härligt väder ute förresten. Har rett upp i rabatten och planterat om krukväxter i dag. Ljuvlig ledig söndag.

De där jäkla potatisarna

Jag har dåligt minne. Det är fakta. På senare tid har minnet dock varit sämre än någonsin. Jag glömmer absolut allt jag bör komma ihåg, förutom saker på jobbet som jag på något underligt vänster fortfarande lyckas komma ihåg. Men har jag exempelvis tre saker jag ska köpa på Kantarellen så kan ni ge er på att jag kommer därifrån med högst två saker, om jag ska ha två saker med mig ut ur lägenheten minns jag bara en och berättar någon något åt mig så är jag säker på att jag hör det för första gången när någon upprepar informationen någon dag senare.

Det har faktiskt gått så långt nu att min kära mor är övertygad om att jag befinner mig i ett förstadium till altzeimers. Det kan ha att göra med att jag burit ut hennes potatisar och matat dem åt min häst två gånger de senaste veckorna. Det var nämligen så att mamma berättade att hon hade en påse potatis som jag kunde ge åt hästarna eftersom knölarna hade frusit i förrådet under en sjukt kall natt i vintras. Jag hörde vad hon sa men mindes inte exakt var hon sa att potatisarna fanns, så jag nappade åt mig första bästa påse och gav åt hästarna. Fel påse förstås. Mamma berättade på nytt var potatisarna var, jag tog en sväng via förrådet igen och återigen var det mammas matpäron som hamnade hos hästarna.

I dag satte mamma potatispåsen i handen åt mig, så att jag inte skulle råka ta fel en tredje gång. Hon messade också om att jag skulle köpa nya potatisar åt henne så jag gav mig av till Kantarellen. Glömde dock telefonen (chock) i bilen, och blev osäker på vad för potatisar det var hon önskade. Mindes dock att hon skrivit något om mjölig potatis så jag nappade åt mig en påse fasta och mjöliga potatisar i grönsaksdisken innan jag gick till kassan. Behöver jag säga att hon skrivit att jag skulle köpa potatis, vilken sort som helst så länge de inte var mjöliga.

Djävulen bär Prada, jag bär pyjamas

Jag vet att jag tjatar om hur mycket där är på jobbet hela tiden, men när det upptar all ens tankeverksamhet och ens vakna tid blir det så. Nåja, det här inlägget skulle handla om ledighet, som jag också tjatar om eftersom det inte inträffat på länge.

I dag har varit en ljuvlig ledig dag. Jag har verkligen inte gjort något vettigt alls. Tvättat och diskat, men annars bara varit ut på en promenad samt kollat tv. Och nu i kväll har jag varit på kalas till min faster och farbror. De bjöd på varma mackor och grekisk sallad. Supergott, tänk vad varma mackor är underskattat alltså.

Nu sitter jag bänkad i soffan, redan ombytt till pyjamas och redo för lättsmält komedi med Meryl Streep och Anne Hathaway. Minns inte när jag senast hade en så lugn och stillsam lördagkväll.
Mycket nöjd med läget är jag i alla fall.

Tretton timmar

Äntligen ledig!

Efter två långa veckor med oavbrutet jobb har jag tre dagar ledigt i rad med början i dag. Firade ledigheten med att däcka redan klockan tio igår, och jag vaknade först när klockan ringde 11.00 nu på förmiddagen. Har inte ens drömt om jobb i natt vad jag kan minnas, vilket är första gången på länge i så fall. Drömde istället om kattungar som lekte invid en öppen spis samt framför en bil. Jag sprang runt och bar undan dem gång på gång så att de inte skulle bli uppeldade/överkörda. Kanske fortfarande en lite stressig dröm, men den var bättre än att drömma om tränare, spelare och annonsörer i alla fall.

Kommer nog ändå inte att lyckas hålla mig borta från redaktionen i dag. Avspark bryts idag, och jag är så sjukt nyfiken på hur sidorna kommer att se ut, så i eftermiddag måste jag nog åka in och se hur det går för vår grymma redigerare.

Annars har jag inga planer för ledigheten. I dag ska jag köra hö åt min häst och om vädret blir fint tills imorgon kanske jag skulle kunna rida lite i helgen också. Mest tänker jag dock sova, och försöka låta bli att kolla jobbmail och medias hemsidor mer än nödvändigt. Sen lär jag vara som ny igen på måndag!

Den där berömda väggen

Den där berömda väggen har börjat torna upp sig framför mig. Om inte tempot på jobbet sjunker snart är jag rädd för att springa rätt in i den. Aldrig har jag saknat min kollega så mycket som idag, och tack och lov är hon tillbaka på kontoret imorgon. För hur roligt och givande jobb man än har, när det är för mycket så är det för mycket. Då gör det fysiskt ont. Och det är knappast bra.

Profilbild? Nej tack!

Jag saknar en linje mellan käkbenet och halsen. Har visserligen känt till det faktumet en längre tid, men efter att ha sett två bilder på mig själv tagna i profil de senaste två dagarna så påminns jag om det sorgliga faktumet. Jag saknar den där linjen, och det ser bara ut som att ansiktet fortsätter ner på halsen. Som att ansikte och hals skulle vara alldeles jämnbreda. Låter det konstigt? Förståeligt, eftersom det ser konstigt ut också. Nåja, det här skulle man väl egentligen kunna leva rätt bra med, eftersom jag egentligen inte är så jäkla fåfäng av mig. Men när de här bedrövliga bilderna läggs upp på allmänna forum, varav ett är ett bildspel på tidningen där jag jobbar (man skulle ju ha hoppats att kollegorna besparade en skammen med sådana bilder), får man ju fundera på hur fan man ska få till den där linjen..... Tips tas tacksamt emot.

Storshopping

Dagen har spenderats i Sverige och nu är jag flera tusenlappar (kronor) fattigare. Storhandlade mat som med tanke på kvittots längd borde räcka resten av våren och därtill blev det en hel del fräscha vårkläder.

Bäst av allt var ett par blå ankelhöga remsandaler. Dom ska bäras till jeans, blommiga blusar och glajjor som täcker halva ansiktet i sommar. Åh vad jag längtar.

För övrigt har jag nu hunnit uppdatera mig på allt som hänt i åländsk sportväg under min dag i Sverige. Det visar sig vara en hel del. Och då är det inte ens högsäsong. Härligt.

Dålig uppdatering

Usch vad dålig jag är på att hålla bloggen uppdaterad. Kanske beror det på att jag har för mycket att göra, eller kanske på att det ändå inte händer någonting.
Jobbar onödigt mycket eftersom vi tappade vår vikarie och därför tvingas jobba varannan helg ett tag, men vid sidan av jobbet händer nästan ingenting.
Tur att sommartiden börjar nästa helg. Sedan har man inte mörkret att skylla i alla fall. Måste ut ur lägenheten, livet pågår ju för fullt.

Fotboll

Allsvensk premiär avklarad.

Stackars Paulus, vilken mardrömsdebut. Bryt ihop och kom igen, så mycket värre kan det ju knappast bli.
För Jani och company gick det bättre. Förlust visserligen men Djurgården stod ändå upp bra mot Häcken, ska bli intressant att följa säsongen ut.
Och imorgon har mitt gamla lag Örebro premiär. Då håller vi tummarna för Tommy.

Nu laddar jag dvd-spelaren med PS I love you, sedan är det bara att låta tårarna falla.

Alla vägar leder till Rom

Bella Italia, åh vad jag önskar att jag befann mig där just nu. Har länge velat resa till Rom, och på senare tid har staden lockat mer än vanligt.
Jag läser reseguider i tidningar, ser "Drömmen om Italien" på tv och upplever Rom som kuliss när jag ser Nine på bio. Italien är tydligen inne just nu, och kanske är det det som gör att jag fått upp ögonen för landet.

Sista veckan i april har jag vintersemester. Någon som vill följa med till Rom några dagar då?

Örat blev en munsbit

En läskig karl med väldigt stor näsa fick tag i mig i farmor och farfars hönshus. Han slet in mig i sin skåpbil och körde fram och parkerade utanför farföräldrarnas hus. Jag var säker på att han skulle skada mig, men istället tittade han på mig med en förunderlig blick, höjde handen mot sitt öra och slet loss kroppsdelen från huvudet. Sedan förde han örat till munnen, bet bort en liten bit och kastade den mot ytterdörren på huset. Så fortsatte han sedan, bit för bit, tills hela örat låg utspritt i rabatten.

Det sägs att drömmar är ett sätt att bearbeta det man varit med om i sin vakna tillvaro. Någon som vill försöka sig på en tolkning av vad nattens dröm kan vara en bearbetning av?

Försäkran

På någon av alla de där bloggarna som Jonas aka Silverfisken har där ute i cyberspace läste jag för någon vecka sedan ett inlägg som jag nu inte lyckas hitta. Han skrev om att det finns någon för alla. Om att han är ett levande bevis för att det är så och att det bara är en fråga om tid och om att man ska orka vänta.

Jag behöver läsa det igen. Och igen. Och igen.
Bli försäkrad om att det faktiskt är så, som om han skulle vara någon slags allvetare som vet allt och därmed inte kan ha fel heller om det här. Och så hittar jag inte det jäkla inlägget.

Skit.

Hellner

Finländarnas OS så här långt är inte mycket att hurra för. Backhopparna hoppar bort sig och skiddamerna orkar inte hänga med. Därför är det väldigt svårt att glädjas när svenskarna plockar medalj efter medalj i vad de än ställer upp i.

Men när Marcus Hellner tar OS guld smälter till och med mitt helfinska hjärta. Att han kan ta ut sig så att han behöver sjukvård när han kommer i mål är oerhört imponerande, och att han offrar sig för att hjälpa lagkamraten Olsson till vad som sen blir ett OS-brons är ädelt så det förslår.

Men även Hellners framgång skulle vara lättare att glädjas åt om Finland fick någon medalj till. Vi får väl hoppas på hockeyn.

Blurej

Var på ÅUF:s 70-tals fest på Valborg i går. Var trevligt med Saturday night fever på storbildsskärm på väggen, 70-tals musik och tacobuffé. Kvällens bästa var dock lotteriet. Köpte lotter för fem euro och tog hem huvudvinsten, en Blu-ray spelare så modern att min gamla trotjänare till tv måste bytas ut om apparaten ska komma till sin rätt. Otur i kärlek, tur i spel, jag tackar jag.

En helt annan sak: Om ni inte sett dokumentären Ola Svensson Superstar så rekommenderar jag er verkligen att göra det. Den är så himla fin.

Talar till hjärtat

Hur många gånger har jag inte skrivit om "Ett liv i exil" här på bloggen? Den blogg som jag följde så slaviskt under Örebrotiden och som jag fortfarande kan gå in och läsa från och till. På den tiden kallade Jonas sig för Silverfisken och bilden av honom själv var beskuren så att ansiktet inte syntes.

I dag bloggar Jonas under både för och efternamn på http://www.jonaspeterson.com/, på ett annat språk och med annan vinkel. Han har bytt svenskan mot engelska och orden mot fotografier. Men känslan är precis den samma. Förr skrev han om kärleken, nu visar han den i underbara bröllopsbilder. Och precis som då går det direkt in i en romantikers hjärta.

Fotnot: Han bloggar ju på svenska fortfarande också, men under ny adress: Den hittar ni här.

Depp

Det här inlägget ska inte handla om Johnny, även om jag kom att tänka på honom när jag skrev rubriken.

Luften gick ur mig fullständigt efter jobbet i dag. Kanske var det ett kraftigt blodsockerfall efter att jag hade ätit två fastlagsbullar inom loppet av två timmar på jobbet, eller kanske var det bara en reaktion på att vi har sjukt mycket att göra just nu med motionsserier, tv-inslag, Avspark och allt det vanliga vardagsjobbet. Blev i alla fall galet trött och hur jag än försökte kunde jag inte skjuta bort jobbtankarna när jag trampade fram svetten på spinningcykeln på gymmet för en stund sedan. Och nu ligger jag utslagen i soffan och känner mig som om någon kört över mig med en långtradare ungefär.

Älskar verkligen jobbet, och just nu är det roligare än någonsin just tack vare att vi har hundra bollar i luften. Så att jag plötsligt känner mig halvdeppig beror inte på jobbet, men kanske på tröttheten som mycket jobb oundvikligen skapar.
Samtidigt blir jag nästan arg på mig själv för att jag känner mig deppig när allt är bra. Det borde man banne mig inte få göra. Har man det bra ska man vara glad. Eller hur?

Tror en god natts sömn är vad jag behöver. Börjar först tolv imorgon så kan sova länge. Sedan är nog allt bra igen.

Två tårögda veckor väntar

Det kommer att bli många tårar de närmaste två veckorna.
Det kan jag konstatera efter att ögonen glansats redan en halvtimme in i invigningsceremonin. När Nikki Yanovski klämde i med Oh Canada var det redan kört.
Jag kommer inte ha några tårar kvar när OS är över.

Morgonstund har guld i mun

Heter det faktiskt "Morgonstund har guld i mun"? När jag skrev rubriken här ovanför blev jag osäker, för stund och mun rimmar ju faktiskt inte någonstans. Det borde ju vara "Morgonstund har guld i mund", men mund är väl inget riktigt ord vad jag vet.

Nåja, i vilket fall som helst så har den här morgonen just guld i mun(d). Vakande utan väckarklocka, åt maffig frukost med nybakt bröd och gudomligt gott kaffe, och nu kan jag softa framför nyhetsmorgon i flera timmar om jag så vill. Härligt med lediga fredagar.

Det enda som stör är att de envisas med att prata om Alla hjärtans dag vid TV4:s frukostbord. Tur att jag ska vara bakfull och gå på fotboll på söndag så jag inte behöver påminnas allt för mycket om att jag får klara kärleksdagen ensam i år igen. Kanske man skulle hyra han där dejten som just nu sitter där mitt emot Jenny Östergren i TV4-studion och får gratisreklam. Men han är säkert bara tillgänglig för Stockholmare.

Kameran och kilona

I dag har varit en bra dag.
'
Dels kom en ny testspelare till Åland och han var snyggast i raden av dom som varit hit hittills (jag vet att jag ska vara opartisk och neutral och objektiv och opåverkbar som sportreporter, men vad fan jag är ändå kvinna, så hoppas han är bra och landar ett kontrakt) och dels fick jag en fjärdedels fastlagsbulle till kaffet.

Dessa glädjeämnen uppväger det faktum att jag såg ut som att jag hade ätit fastlagsbullar varje dag på den här sidan om årsskiftet när jag medverkade i tv i dag. Kameran och kilona ni vet, det är tufft att vara tv-reporter.

"I feel very plastic"

Stackars, stackars Heidi Pratt. Ni vet, Heidi från The Hills, hon som nyligen lagt sig under kniven för andra gången i sitt 23-åriga liv.
Allt som var sött på henne för några år sedan när Laguna beach började sändas i MTV är idag som bortblåst. Istället ser hon sönderopererad, olycklig och gammal ut. Och till på köpet känner hon sig plastig.

Vackert

Rise Againsts nya låt Hero of war är riktigt riktigt fin. Stör mig lite på att Tim McIlrath sjunger Alexander Rybak-aktigt och på att videon inte är så bra som den skulle kunna vara. Men texten är tänkvärd och melodin är fin.
Vackert så.

Fem saker att glädjas åt en helt vanlig måndag

1. Ålands radios inslag från Idrottsgalan där de intervjuar Jonas Svanfeldt i tron att han är Peter Sjölund. Det roligaste jag hört på länge, särskilt som Svanfeldt spelar med för fulla muggar.
2. Vidarebefordrat beröm till sporten från Järvsö.
3. Kåldolmarna jag åt till lunch. En maträtt Britta tydligen bemästrar.
4. Ryggontet som börjar ge med sig.
5. Grannens trådlösa nätverk som jag fortfarande surfar ohämmat på. Måste kanske snart gå och köpa mig ett eget modem dock, för samvetets skull.

Nya tag på träningsfronten

Så fort ryggen pallar måste jag börja träna igen. Har inte satt min fot på gymmet det här året än och när jag idag tog mod till mig och ställde mig på vågen visade den en ökning med cirka tre kilo.

Jag tröstade mig med en platta choklad.

Foto.ax

Har spenderat hela förmiddagen på Daniel Erikssons hemsida www.foto.ax. Må vara att han jobbar för konkurrenten, efter att ha klickat mig runt bland de fantastiska bilderna kan jag ändå konstatera tre saker.

1. Åland är otroligt vackert.
2. Jag längtar till sommaren.
3. Bilden på Janne Holmén som lämnar löparbanorna i Idrottsparken efter att ha sprungit sitt sista lopp i karriären ger mig en klump i halsen och tårar i ögonen.

Fredagsmys

I kväll är det fredagsmys med lillasyster som står på agendan. Vi har redan proppat i oss massvis med lasange och nu jäser vi i soffan. Senare kanske det blir kladdkaka och glass också. Livet är en fest.

Bra dag på jobbet

Åh vad jag älskar mitt jobb ibland. Idag var en sådan dag på jobbet, en sådan där dag när man inser varför man älskar det man gör. När det är stressigt, man har hundra bollar i luften men när allt ändå löper på och folk är trevliga, glada och roliga att ha att göras med. Jag är så himla glad att jag började skriva för sporten, det var det absolut smartaste jag gjort!

Ligger för närvarande utslagen på spikmattan, så kanske lyckoruset beror på någon sorts endorfiner som börjar rusa i kroppen. Låt vara i så fall, bra känns det i alla fall.

Nu Idrottsgalan. Har laddat upp med näsdukar.

Mästerligt

Första avsnittet av SVT:s Mästarnas mästare visades förra veckan. Jag lägger mina pengar den här säsongen på Stefan Holm.

Stillastående

På senare tid har det ofta känts som att jag stampar på stället. Folk runt omkring mig förlovar sig, blir med barn och hittar sina livs kärlekar, allt medan jag fortfarande är lika mycket singel som alltid. Tjugoåringar springer om mig och jag får panik för att jag inte ska hinna ifatt.

Undrar om jag upplever någon slags livskris eller varför sådana här tankar börjar snurra i huvudet.

Tröstar mig med Lasse Lindhs Svenska hjärtan och textraden "dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar" och med vetskapen om att en av Ålands trevligaste grabbar gått och blivit singel.

Söndag

Kryssning igår innebär trötthet idag. Åkte fram och tillbaks över Ålands hav med Birka och trots ryggont var det riktigt trevligt. Väldigt lite folk dock, och medelåldern låg väl runt 50. Men nog gjorde man ju alla de obligatoriska kryssningsgrejerna för det: Badade bubbelpool, sjöng karaoke och åt tills man nästan sprack. Nu kan man lugnt vänta ett år innan man åker igen.

Ofärdig

Spenderade gårdagskvällen med att ställa mig i bostadsköer i Uppsala igen. Inte för att jag vet om jag egentligen vill plugga något mer, men för att jag vill känna att möjligheten finns där om andan faller på.

Vet inte varför det är så svårt att bara vara nöjd med det man har. Ordinarie jobb, härliga arbetskamrater, superfin lägenhet och överhuvudtaget ett jäkligt välordnat liv. Konstigt att det då hela tiden finns en kliande känsla i kroppen av att det inte räcker. Konstigt att jag jämnt funderar över ifall jag flyttade hem för tidigt, ifall jag missat en massa saker som jag borde ha gjort innan jag skrev på det där arbetskontraktet. En konstig känsla av att jag kanske inte är färdig med pluggandet, inte färdig för Åland.

Ändå är det så lätt att bli bekväm här. Att tycka att jag har det så bra och att det skulle vara så jobbigt att rycka upp rötterna igen och göra något annat.

Ändå ställde jag mig i de där köerna. Kanske för att bevisa för mig själv att det här inte är allt. Att jag faktiskt är redo för mer. Även om jag inte vet om jag är det.

Fredag i framstupa sidoläge

Skrev i förra inlägget att jag bloggar liggandes på rygg i soffan. Dekadensen har sin naturliga förklaring. Jag har fått ryggskott igen så det är inte bara lathet som gör att jag skriver i den positionen.

Att sitta upp är en pina och tack och lov är jag ledig idag. Ska försöka röra lite på mig för vila ska tydligen vara det värsta man kan göra om man vill bli frisk snabbt. Ändå är en fredag liggandes i framstupa sidoläge det som lockar mest.

Nytt försök

Äntligen, äntligen har jag skaffat mig en ny dator och en internetuppkoppling till min lägenhet. Kanske det blir lättare att hålla liv i bloggen nu när jag kan skriva inlägg i lugn och ro, liggandes på rygg i soffan som jag gör just nu. Lättare än när man ska skriva inlägg på kaffepausen på jobbet eller samtidigt som man betalar räkningar på mammas dator åtminstone.

Inspirationen har kommit krypande på sista tiden. Sakta, sakta har lusten att skriva här på bloggen återvänt och under den senaste tiden har det riktigt kliat i fingrarna. Vi får väl se hur länge det håller i sig den här gången.

Volter i magen

Jag promenerade hem till pappa här om kvällen, skulle hämta hans bil. Det var kolsvart ute och jag hade andan i halsen hela vägen. Jag har alltid varit mer eller mindre mörkrädd, och när jag hör andra motionärer komma flåsandes emot mig på vägen tänker jag alltid ut möjliga flyktvägar ifall det skulle visa sig att det är en livsfarlig psykopat jag möter. Motionärerna var emellertid bara motionärer och jag klarade mig oskadd. Däremot gjorde magen volter när några rådjur skuttade upp ur diket bredvid mig mitt i allt.

Voltandet i maggropen infinner sig alltid när man blir så där jäkla rädd.
Och när man är kär.
Om den där killen som man tittat på i smyg plötsligt tittar tillbaka och fyrar av ett bländande leende, då snurrar magen minst lika mycket som när mörkerrädslan är som värst.

Kanske är kärlek och rädsla ganska likartade känslor? Räddast är man väl när man tappar kontrollen, när man inte är säker längre. Livrädd, för att man inte kan kontrollera situationen till fullo, och psykopaten kanske går vinnande ur striden.
När man är kär tappar man ju också kontrollen. Det är inte man själv som bestämmer över känslorna längre, utan någon annan, som likt psykopaten kan göra en jäkligt illa om man har otur.

Lite långsökt kanske. Men logiskt i mitt huvud.

Du säger att kärleken aldrig var till för dig

Igår visade SVT det första avsnittet av nya serien Dom kallar oss artister. Jag blev mäkta imponerad och väntar nu med spänning på nästa avsnitt. Då är det dags för Per Gessle.

Igår var det Håkan Hellström som visade upp sitt Göteborg. Jag har aldrig varit ett Håkan-fan, men jag måste säga att hans nya låt För sent för Edelweiss är bland det vackraste jag hört.

... och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.

-------------------------

Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

-------------------------

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm

Bilbekymmer

Min bil skulle in på service idag. Tyvärr hade delarna inte kommit, så nu får jag vänta en vecka till på att få den fixad. Men det kunde dom förstås inte säga igår när jag lämnade bilen på verkstaden, så nu har jag kört runt med lånad bil i onödan idag.
Ljuddämparen ska bytas, all skrynklig plåt som knölades till när jag blev ikörd ska bytas, och egentligen borde jag be dem fixa fläktarna också.
Sen är det bara att införskaffa en liten parkeringslampa och nya vinterdäck för x-antal euro och sedan finns det en möjlighet att den går genom besiktningen.

Ont, det gör ont

Den här dagen började uselt. En anonym läsare öste kritik över en artikel jag skivit. Den var enligt "anon" pinsam, och om vi ville ses som en seriös tidning i framtiden måste vi sluta med dylika artiklar.
Aj.
Lite senare kom nästa dos kritik i form av ett mail från en självutnämnd språkpolis. Tydligen hade jag ägnat mig åt "språkligt slarv", då jag skrivit "till kännedom" istället för "för kännedom".

Jag vet att man i det här yrket får tåla lite kritik, men samtidigt kan jag inte låta bli att bli ledsen när anonyma idioter spyr galla gömda bakom påhittade smeknamn.

Undrar om de skulle gilla att bli kritiserade för sitt jobb.

Grått, grått, grått

Molnen ligger så lågt idag att man har dem rakt framför sig när man kliver utanför dörren. Inomhus är det mörkt som mitt i natten, och det är inte konstigt att det gick hur bra som helst att sova till 12.30. Trots det ska jag just ut i duggregnet med hästen. Förhoppningsvis blir man gladare av att traska fram genom gula, röda och orangea lövhögar i storskogen.

Om inte finns det ändå hopp om ett gladare humör senare idag, då ett besök på Träningsverket är inplanerat.
De har likt Andelsbanken också ett par praktexemplar i sin personal...

"I want to quit the bank"

Kommer ni ihåg Vänner-avsnittet när Chandler ska säga upp sitt medlemskap på gymmet?
Han klarar inte av det själv, eftersom personalen varje gång kallar på den sexiga instruktören Maria, som övertalar honom att stanna kvar på gymmet.
Ross erbjuder sig att följa med och hjälpa Chandler sluta, men det slutar med att han också skriver på ett medlemsavtal.
Snillen som killarna är bestämmer de sig då för att stänga det bankkonto som de betalar gym-avgiften från. Tyvärr finns det en vacker tjej även på banken, och det enda killarna lyckas med är att öppna ett gemensamt konto.

Idag var jag till Andelsbanken. Orsaken var att jag nyligen var in och fixade med mina Pohjolaförsäkringar, och då kontaktade banken, som har ett samarbete med försäkringsbolaget, mig för att berätta om sina erbjudanden.

Okej tänkte jag, det skadar väl inte att gå in och se vad de har att erbjuda. Det enda man förlorar är en halvtimme tid, och sedan vet man vad man har att välja på, ifall man skulle tröttna på Ålandsbanken.

Och allt gick fint och smidigt. En trevlig banktant berättade allt jag ville veta, men just som jag skulle till att gå, poppade en fråga upp i mitt huvud. Det gällde lån, och banktanten var inte tillräckligt insatt för att svara.

-Jag ska gå och hämta en av våra lån-killar, sa hon glatt och en liten stund senare återvände hon med Andelsbankens svar på Maria. Lång, mörk och stilig, vältränad i mörk kostym, tog han i hand, presenterade sig och berättade om förmånliga lån och enkla lösningar.

Ni känner till honom. Det är den där före detta Interspelaren, som härstammar från Sund.
Jag lovar, det var ett smart drag av Andelsbanken att anställa honom. Det finns troligtvis en mängd unga damer där ute som likt Chandler, med despration i ögonen, gråtfärdig röst och uppgivna gester gång på gång upprepar:

I want to quit the bank!!!

"En sån man kan gifta sig med"

Var en sväng till Dinos med killarna igår. Först satt vi hos Kicke och spelade Vem vill bli miljonär på nån sorts tv-spel, playstation kanske? Vi var inget vidare bra, inget lag fick mer än tiotusen kronor... Fast mitt lag kom upp till 80000 kronors nivån, sedan var det ett latinskt ord som satte käpp i hjulet, bone fide, som tydligen betyder väl bekomme och inte smaklig måltid som vi trodde. Nåja, det var inte det jag skulle skriva om här.

Väl på Dinos satt vi och kollade in folk, lite sådär som man gör. Oskar som alltid har egna teorier om det mesta menade att det fanns två sorters tjejer, två fack dom kunde placeras i. Utan att gå in för mycket på det idiotförklarade han nog tjejerna i det ena facket rätt ordentligt medan tjejerna i det andra facket var sådana som man "tycker är söta och snälla". Och gissa om man blev förvånad när han plötsligt kläcker ur sig att jag själv klassas som "en sån som är snäll och söt, en sån som man kan överväga att gifta sig med". Efter den kommentaren var jag nästan redo att lämna Dinos på fläcken. Sådana komplimanger får man ju inte varje dag, och man ska ju lämna festen medan man ligger på topp!

Så var det med det Örebro

Surfade runt bland alla mina favoritbloggar och läste Emmas hejdå-inlägg om Örebro. Insåg att jag själv inte skrivit något. Funderade på att göra det men insåg att det nog inte kommer hända än på ett tag. Det var konstigt med Örebro. Tre jäkla år har jag levt mitt liv där, och ändå känns det på något vis som att Örebrotiden bara varade ett par veckor. Som att de saker som är värda att ta med mig därifrån ryms inom några fjuttiga dagar. Som att jag inte gjorde så mycket kul, vettigt, minnesvärt där. Skulle jag börja lista grejer skulle det knappast vara så och kanske det är en anledning god nog att verkligen göra en lista. Vi får se. En sak vet jag i alla fall säkert. Jag är färdig med Örebro. Vill inte tillbaka varken för plugg eller jobb. Däremot lockar en partyhelg hos Anna, och jag antar att det kommer att locka ännu mer när solen går i moln här och turisterna försvinner tillbaka över havet med Ålandsfärjan. Då Örebro, då kanske vi ses igen.

Midsommar och Ålandsministrar

Spenderade min midsommar ute på Kökar. Var riktigt, rikigt lyckat måste jag säga, fint väder, god mat och rolig fest. Lyckades trilla ner i mitt livs första dike också, eller rättare sagt blev jag nerknuffad, men utan ett par promille i pannan hade jag kanske hunnit parera innan jag brakade ner för grässlänten.

Idag går dagen i arbetets tecken igen. Skulle träffa en ikonmålare men det blev inställt. Fick hänga med Ålandsministern istället. Kände mig extremt okunnig när eu-fördrag och subsivadåförnåntingprinciper diskuterades. Nåja, en erfarenhet rikare blev man väl.

Egentligen skulle jag ha gått på teaterpremiär ikväll för tidningens räkning, men kulturredaktörn tog det på sig själv istället så ingen fars för mig inte.

Annars har det varit några riktigt trevliga veckor. Anna var hemma en sväng från Örebro så passade på att hänga me henne. Så var det ju Alandia cup och en bunt engelska fotbollstränare på stan, endel sötare än andra, och det var ju alltid något att vila ögonen på.

Nej nej, nu tillbaks till jobbet.

Omväxling förnöjer

Jahaja, här har jag varit jäkligt oaktiv på sistone. Har varit väldigt mycket med flytt från Örebro, nytt jobb och ny lägenhet här hemma på holmen. Dessutom är det svårt att spotta ut kreativa texter på fritiden när man försörjer sig på att skriva flera tusen tecken per dag. Nåja, nu ska jag försöka skärpa till mig lite grann igen, inspirationen börjar komma tillbaks.

Omväxling förnöjer säger man ju, och på mitt jobb är det nog verkligen så. Början på den här veckan har varit otroligt omväxlande, och rolig. I måndags fick jag träffa mina livs första kändisar. Var på presskonferens för Diggiloo-turnén och fick språka och äta kanelbullar med Lasse Holm, Jan Johansen och Linda Bengtzing. Johansen var grymt trevlig, lugnt och sansad och väldigt vanlig. Borde kanske ha tagit autograf när man hade chansen, men man vill ju vara hyfsat proffsig så det gick bort. Nåja, det var måndagen det. Igår var det rättegång för hela slanten. Satt där längst bak i rätten och lyssnade på vittnesmål och åklagare. Inte en lika munter tillställning som kafferepet med den svenska kändisskaran, men ändå intressant. Idag är jag ledig. Skall in till stan och kolla på trädgårdsmöbler och lämna in min virusdrabbade dator på service. Imorgon gör jag nöjessidorna i tidningen.

Inte en lugn, eller tråkig, stund.

Tur att tanken räknas

Jag har verkligen satt mig in i riksdagsvalet den senaste tiden. Jag har läst intervjuer med kandidaterna och bildat mig min egen uppfattning om vem som skulle passa bra i Helsingfors. Men vad sjutton spelar det för roll när jag lyckades ta fel på röstningsdagen? Var på väg ut till Finska föreningen för att förhandsrösta idag, bara för att inse att sista dagen förhandsröstningen pågick i Örebro var igår. Smidigt!

Kanske får rösta när det blir dags för ESC istället. Sverige skickar som väntat The Ark, inte så tokig låt. Finland skickar Hanna Pakarinen. Inte heller fy skam. Kolla in henne här! Annars kan ni nöja er med att läsa texten, den är rätt bra faktiskt.

Leave Me Alone

'll have to leave, but you are still sleeping
There's nothing to say, our time has run out
You took me to bed, that's what you were seeking
But you don't even care what I am about

I wanna, I wanna wake you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
The day will still come when I see you crying
'Cause you will get yours, just leave me alone

But what if I stay and wait till she comes home
She don't even know, she loves you in vain
The lies that you told will turn into sorrow
I gotta go crazy just to stay sane

I wanna, I wanna break you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
The day will still come when I see you crying
'Cause you will get yours, just leave me alone

I gotta, I gotta hate you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
I couldn't care less if love just lies dying
And this is goodbye, just leave me alone.

Förra veckan, början på ett liv

Förra måndagen trillade det in ett kortfattat mail i min inkorg. Nya Åland sökte personal inför sin 6-dagarssatsning och om jag var intresserad skulle jag höra av mig. Det gjorde jag. Nu, 11 dagar senare, har jag ett jobb att gå till från och med den 26 mars. Jag har ordnat transport för att få hem min häst till Åland igen och jag har skrivit brev till Saltviks kommun och önskat att dom ger mig en lägenhet. Plötsligt skall jag flytta hem igen, bli ålänning på heltid på nytt. Hade någon frågat om framtiden skulle se ut så för 11 dagar sedan hade jag svarat nej utan tvekan. Mycket kan hända på en vecka.

Favoriter på röda mattan

Fanns några klänningar som jag tyckte slog högre än resten på röda mattan vid årets Oscarsgala.

Anne Hathaways klänning är ursöt med de stora rosetterna.

Reese Witherspoons klänning är på gränsen till tråkig, men samtidigt klassiskt vacker. Och pannluggen piggar upp.

Snyggast av alla var i alla fall enligt mig Cameron Diaz med den här otroliga klänningen. Och hennes hår sen, vem hade kunnat tro att hon var så snygg som brunett!?

Och fulast i alla kategorier måste den här kreationen vara.

Tvn är mitt liv

Idag har jag suttit som klistrad framför datorn och tvn. Youtube kan man spendera otaliga timmar på. Sen blev det inte bättre av att jag hade laddat ner ett nytt Lostavsnitt och att One tree hill kom på tvn.

Jaa, dessa söndagar...

Resten av kvällen ska jag lyssna på He´s my brother med Hollies som Sam berikat min playlist med.

Avundsjuka är inte klädsamt

En av mina bästa vänner har hamnat in i ett härligt flyt vad gäller kärlek just nu. Bitarna verkar falla på plats och jag är så glad för hennes skull. Varför kan det inte räcka med det? Varför finns det en annan känsla som ligger och gnager i kroppen? Varför finns det, samtidigt som jag bara vill lyckönska henne av hela mitt hjärta och fira hennes framgångar, en liten röst långt långt där inne som väser fram "Fan vad jag är avundsjuk".

Jag vill också hitta någon att älska. Jag vill hitta någon att älska som älskar tillbaka. Och om jag inte lyckas med det vill jag åtminstone kunna vara glad för mina vänner utan att vara avundsjuk. För avundsjuka är jäkligt oklädsamt, och det är en hemsk känsla att känna. Men hur får man den att försvinna när ens eget kärleksliv är lika iskallt som vindarna på Antarktis? Är osäker på om jag kan få den att försvinna. Kanske bäst att bara gilla läget och vänta på varmare tider...

Vilken tv-kväll!

Ikväll har jag tvättid, med andra ord blir det till att hålla sig hemma. Anna kommer hit och vi skall gotta oss med paj och kanske nått glas vin framför en härlig tv-kväll. Eller vad sägs om Dirty Dancing 18.00, Melodifestivalen 20.00 och filmerna Armageddon, Bruce Almighty och Proof of life att välja bland 21.30. Kan nog bli en alldeles utmärkt kväll i slapphetens tecken.

DRÖMJOBBET

Tänk er att få arbeta som resereporter. I mina drömmar finns det inget jobb som kan mäta sig med det yrket. Att resa, se världen, uppleva saker som är få förunnade och dessutom få betalt för att göra det, jag tror inte det kan bli mycket bättre. Men realist som jag är inser jag att det troligtvis aldrig kommer att bli mer än en dröm i mitt fall. Se bara på När och Fjärran. Förutom de luttrade programledarna som funnits med sedan tv 4:s barndom så är det rikskändisar som till exempel Paolo Roberto som anställs. Åtminstone är det inga nyutexaminerade flickor från Åland som får åka jorden runt och rapportera. Men kanske jag har fått in en halv tå, jag har ju faktiskt varit med i Packat och klart. Ett oförglömligt ögonblick i SVT:s historia. Ja, ju mer jag tänker på det har jag nog drömjobbet som i en liten ask. Kanske dags att skicka ansökningar?

Fullspäckad Februari

Februari kommer bli en rolig månad. Den här helgen har jag i och för sig inget speciellt inplanerat, förutom att jag skall titta på Melodifestivalen med Anna (för det är väl nu den börjar?!?), men resten av månadens helger är färdigplanerade.

Nästa helg får vi nobelt besök från våra studievänner i Åbo. Helgen därpå kommer grabbarna hit och sista helgen denna månad skall jag spendera i Lund hos lillasyster. Jätteroligt!

Det jag väntar på

Jag har läst bloggen "Ett liv i exil" i ett par år nu. På senare tid har jag inte varit lika imponerad som jag var i början. När jag började läsa Jonas blogg skrev han så otroligt vackert, känslosamt och rörande så jag blev fast direkt. På sista tiden har bloggandet mest utgjorts av humoristiska anekdoter, låttips och rapporter om vädret i Australien. Men ändå har jag surfat in på bloggen. Inte bara en gång per dag. Inte två. Utan snarare så fort jag satt mig vid skärmen. Idag var det mödan värt. Han hade lagt upp en länk till ett av de absolut vackraste inläggen han någonsin skrivit. För det är ju det jag går och väntar på. På att han skall glänta på dörren och visa sina känslor. Skriva om kärlek, hjärta och smärta.

Med närmare eftertanke är det nog det jag väntar på vad jag än gör. Kärlek, hjärta och smärta.

Praktikplats runt hörnet

Nu har jag praktikplats fixad. Jag ska tillbringa mina fem veckor på universitetets kommunikationsavdelning. Med andra ord har jag kanske 100 meter att gå för att komma till "jobbet". Det är inte illa.

Nu regnar det. Örebrovädret är tillbaks till det normala.

Att vara hästägare är inte alltid en dans på rosor.

Nej sannerligen inte. Ibland är livet som hästägare snarare ett slit i minusgrader med skit under skorna. Idag känns det på det sättet. Det är iskallt ute och jag har ingen lust alls att åka ut till stallet. Som tur är har Anna förbarmat sig över mig och jag får låna hennes bil för att ta mig dit. Det underlättar verkligen, för att nu till på köpet sätta sig på bussen skulle vara ännu tråkigare. Nåja, jag ska inte gnälla, vissa dagar är så här, andra dagar med hästen är härliga. Man får ta det goda såväl som det onda.

Har upptäckt en underbart fin låt som jag gärna vill dela av mig av, så ladda ner, eller se till att få tag på "End of our days" med Howie Day på något annat sätt.

Förfest med Peter

Då börjar dagen lida mot sitt slut och vinet står på kylning. Ska snart bänka mig i soffan och dricka ett glas i älskade Peter Settmans sällskap. Skål Peter!

Btw, ska förfesta med Anna sen. Har andra vänner än tvn, men Peters sällskap är en bra början.

Utgång i kylan

Det är ett alldeles underbart vinterväder i Örebro idag. Solen skiner, snön gnistrar och det är så kallt så det knarrar under skorna. Ska just ta en promenad med Lina och njuta av vädret. Sen skall jag och Anna gå ut och känna på Örebros nattliv ikväll. Var, när och hur är ännu oklart men jag känner på mig att det kommer att bli kul. Svårt att bestämma vad man ska ha på sig bara. När det är tio grader minus är kortärmat och tunna byxor det sista man vill dra på sig när man ska stå ute och vänta på bussen för att komma till krogen. Men inte går det att komma i ylletröja och ytterbyxor heller. Det får bli ett mellanting. Då har man ju en ursäkt att köra brudkommentaren "Fy vad jag fryser" i alla fall.

Dagens personliga vinst var helt klart att karonkaklänningen satt enormt mycket bättre än sist jag provade den. Då såg jag ut som en stoppad korv. Det är fortfarande en bit kvar till toppform men det närmar sig!

På jakt efter en praktikplats

Terminen har kört igång med en rivstart och kursen jag läser nu är jätterolig. Vi lär oss att arbeta i Macromedia Director och i Dreamweaver, med andra ord lär vi oss alltså att producera multimedia och hemsidor. Det är lite knepigt men riktigt kul.

Något som inte är lika kul är att det är svårt att få tag i en praktikplats. Har ringt runt och frågat flera informationschefer om de har plats på mig på sin avdelning men hittills inget napp. Kanske jag får lov att söka praktikplats på kobben i alla fall och ta hem Volant redan i slutet av mars.

Har nästan sommarjobb klart också, snackade med Fellmanskan idag och det lät hoppfullt. Skulle vara roligt med en sommar till på Nyan.

Dagens engagemang stod www.namninsamling.com/rockoff för. Nog är det underligt hur många år det kan debatteras om Rockoffs vara eller icke vara. Konstigt att folk fortfarande orkar sätta käppar i hjulet för Dennis. Och otroligt vad folk engagerar sig i debatten, såväl motståndare som förespråkare för festivalen. Tillhör du dom senare kan du ju gå in och skriva på listan du också.

PMS och festsugen

Idrottsgalan gick i repris på tv idag. Jag zappade förbi några gånger, och varje jäkla gång började tårarna spruta. Det är inte lätt att ha PMS.

Ikväll blir det lugnt som vanligt. Mina vinflaskor ropar på mig från vinstället, chipsen nere på Pressbyrån verkar skrika så det hörs ända hit upp till högsta våningen i huset att dom är till salu och grannens bas gör att det spritter lite extra i benen.

Kanske man skulle korka upp, klä upp sig och gå över med en påse chips som muta?

Trött och glåmig

Hemmakväll ikväll. Höjdpunkten har utan tvekan varit timmen i Peter Settmans eminenta sällskap, honom kan jag inte få för mycket av. Annars känns det segt. Jag är trött, håret är skitigt och ögonen tyngre än någonsin. Lite solbränna på den blågrå huden skulle inte sitta fel om man säger som så. Men, det här var mina i-landsproblem. Egentligen är det mesta bara bra, och 25-årsfesten förra lördagen kommer jag kunna leva länge på. Ska lägga mig och drömma om den och annat roligt nu.

Åland igen

Strax bär det av hemåt igen, skall hem över helgen och gå på 25-årskalas. Ser verkligen fram emot det eftersom det är ett väldigt roligt gäng som är bjudna. Hoppas det är någon bekant med på färjan hem också, resan över Ålands hav är inte så spännande när man reser ensam så det skulle vara trevligt att ha någon att prata med. Annars har jag inga planer för min helg hemma, ska kanske ta en fika med Soffen, eller en macka blir det väl för min del då fikabrödet enligt mitt nyårslöfte får vänta tills efter vårterminen! So long suckers, är tillbaks nästa vecka.

Årets första snöflingor

Det snöar stora, mjuka, blöta och otroligt efterlängtade snöflingor i Örebro exakt nu. Det är den första snön jag sett i år, tidigare har inte så mycket som en enda snöflinga dalat ner här. Det var en glädjande avslutning på den här dagen som annars medfört en del ilska och irritation. Men den rann av mig lite grann nu när den svarta himlen plötsligt släppte ifrån sig en bunt vackra vita prickar. Det finns något positivt med allt! Öppnade mitt lilla badrumsfönster och lät snöflingorna falla på mitt ansikte, och så knäppte jag lite bilder. Inte lätt att fota snö, men skam den som ger sig.

Nytt år, ny bloggbakgrund

Har velat ändra min gulbruna bakgrundsfärg på bloggen till något lite trevligare ett bra tag och idag blev dagen för förändringen. Jag vet att den påminner om Hemliga pappan och Ett liv i exil, men vad sjutton, grabbarna har väl bra smak helt enkelt.

Framtiden knackar på dörren

Nu står jag i tre bostadsköer i Uppsala. Egentligen kanske jag borde köa i Göteborg också eftersom jag tänker söka dit som andra alternativ i höst. Det börjar kännas smått skrämmande att bara ha en termin kvar i Örebro, bara en termin kvar tills det är dags för flyttlasset att gå igen. Och ännu mer skrämmande är det att jag om jag kommer in i Uppsala vid nästa år den här tiden bara har en termin kvar tills jag är färdig journalist och på väg ut i arbetslivet. Hujedamig.

Året som gick

Hittade en lista på Emmas blogg och tog mig friheten att använda den för att sammanfatta fjolåret.

Gjorde du något år 2006 som du aldrig gjort förut:
Jepp, jag opererade mig och låg nersövd, jag red in en unghäst och jag arbetade som sommarreporter på Nyan.

Höll du några av dina nyårslöften:
Nej tyvärr, har för mig att jag hade ett ”nolltolerans mot godis” löfte, men det höll inte länge.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år:
Ingen av mina närmaste vänner, men visst var det några skolkompisar från förr som fick barn.

Dog någon som stod dig nära:
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du:
Jag har hållit mig inom Norden det här året. Örebro är det stället längst västerut jag varit och Helsingfors längst österut.

Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007:
Någon att älska gränslöst.

Vilka datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför:
Påsken 2006, för då opererade jag min rygg.

Vad var dina största framgångar i år:
Sommarjobbet på Nyan och att jag har lyckats rida in min häst.

Största misstaget:
Kan inte ha gjort så stora misstag eftersom jag inte kommer på något nu.

Har du varit sjuk eller skadat dig:
Första delen av året hade jag ju min diskbråcksskada, men efter att den åtgärdades har jag varit frisk som en nötkärna.

Bästa köpet:
I klädväg är det nog två klänningar, dels en grå kreation med ballongkjol från Vero Moda och dels en svart ”tubklänning” från Åhlens.

Vad spenderade du mest pengar på:
Min häst.

Gjorde någonting dig riktigt glad:
Jo, väldigt mycket. Mina vänner, min häst, att jag slapp mitt ryggont, min familj och mycket mer.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006:
Hard rock hallelujah - Lordi. Det var ett stort ögonblick när Finland för första gången vann ESC.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år:
Mitt i raden tror jag, men överlag har jag varit glad.

Rikare eller fattigare?
Fattigare, det kostar att ha Volant i Örebro. Min första termin på lånade pengar är avverkad.

Vad önskar du att du gjort mer:
Det är ingen vits att önska saker man ändå inte kan göra något åt. Men inför framtiden kan jag ju önska att jag skulle träna lite mer och tala om för alla jag tycker att de är viktiga för mig.

Hur många one night stands?
Noll.

Blev du kär i år:
Hmmm, ja kanske. Fast i och för sig kanske jag blev kär under år 2005, sen svalnade känslorna inom 2006.

Blev du arg i år:
Ja det har väl hänt, men inte jättearg, det blir jag väldigt sällan.

Favoritprogram på tv:
Lost.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året:
Nej, jag hatar nog ingen och jag hoppas att jag inte får någon orsak att börja hata heller.

Bästa boken du läste i år:
Fred Forsell – Texter att älska till

Största musikaliska upptäckten:
Har nog inte upptäckt så mycket.

Något du önskade dig och fick:
En frisk rygg.

Något du önskade dig men inte fick:
Resor till varma länder.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Det minns jag inte, men jag firade min födelsedag med ESC i goda vänners lag.

Hur skulle du beskriva din stil år 2006:
Alldaglig men bättre än tidigare.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest:
Ingen om jag ska vara ärlig, har varit väldigt oengagerad.

De bästa nya människorna du träffade:
Jag har inte träffat några nya människor som påverkat mig nämnvärt. Hur sorgligt är inte det?

En värdefull läxa du har lärt dig i år:
Att jag klarar mer än jag tror.

Nytt år, nya möjligheter

Då var man tillbaks i Örebro efter ett trevligt jullov på Åland. Nytt år med nya möjligheter. I år ska jag bli gladare, snällare, vuxnare och nyttigare.

Jullovet var bra, riktigt lyckat överlag faktiskt. En ny plattång, sockor, en prenumeration på Nya Åland, pengar och olika hem-grejer blev faciten på julafton. Fyra julmiddagar och en älgstek blev faciten av bortbjudningarna. Och åt det åländska nattlivet ägnades fyra kvällar.

Som avslutning blev det lite komiskt på Arken på nyårsafton. Stod och dansade till Desperado med en kompis kompis och fick ögonkontakt med han som jag exakt ett år tidigare hade stått där och kramats med. Sånt händer nog inte på så många andra ställen än på Åland. Glider man ifrån varandra blir avståndet oftast långt och man kanske som mest hälsar på varandra i förbifarten någon gång. Men på Åland är det omöjligt att glida ifrån varandra på det sättet. För hur mycket man än glider åt varsitt håll märker man plötsligt att man står där, på varsin sida av Arkens dansgolv, med två meter och ett tjugotal fulla bekanta mellan sig. Och jag tror faktiskt att jag gillar det med Åland. Det finns någonting härligt med att inget någonsin får ett definitivt slut där. Det är hoppingivande på något sätt...