Det är...

... sådant här man INTE vill läsa när man snart ska sätta sig på flygplanet västerut.

Vanlig vs speciell

Det var min tur att skriva porträttet i tidningen den här veckan. Träffade en jätteintressant 16-åring, en tjej vars största intresse var dragracing, ett inte allt för vanligt intresse hos 16-åriga tjejer.

Gång på gång kom jag på mig själv att fråga efter svar hon inte kunde ge. Jag undrade om det inte var jobbigt att ha ett så udda intresse, något som andra inte förstår. Men hon såg det inte så. Hon gillade att vara bra på något som ingen annan kan. Hon ville inte vara vanlig.

Jag frågade om framtidsplaner och drömmar. Förväntade mig svar om familj och barn. Men det var inte hennes drömmar. Hon drömde om tävlingar med snabba bilar och om att lära sig flyga.

Drömmarna och familj och barn var mina. Det var jag som när jag var 16 verkligen inte ville sticka ut och vara annorlunda. Jag ville vara som alla andra. Vanlig.

Intervjun fick mig att tänka efter. På något sätt var 16-åringen framför mig redan klokare än jag. Hon visste att vanlighet inte var något att eftersträva.

Varför skulle man vilja vara vanlig när man kan vara speciell?

Sin egen.

Unik.

Det tog länge för mig att fatta det.


För övrigt kan ni ta en titt på senaste Sportmagasinet i Yle. Där intervjuas Hanna Wiss, också speciell och duktig på det hon gör. Och så intervjuas hon på mitt favoritcafé i Örebro. Bara det gör klippet värt att titta på.

Slut

Jag är sjukt trött. Kan inte tänka på annat än jobb. Hinner inte med annat än jobb. Allra minst blogga. Ber att få återkomma.

10 papp

Jaså, nu säljs lägenheten vägg i vägg med min. Den som ser exakt likadan ut, bara spegelvänd.

Ser dock att utgångspriset ligger 10.000 euro lägre än vad det gjorde när jag köpte. Sådant grämer. Men det är som vanligt lätt att vara efterklok.

Hoppas det flyttar in någon trevlig. Kanske någon av tjejkompisarna är redo att slå till? Skulle inte det vara roligt?

En bortglömd puss

Mitt lilla kusinbarn med föräldrar har varit på besök i kväll. Fast lillisen är faktiskt inte så liten längre, snart tre år och pratsam bara värre.

När de skulle åka kramades han hårt. Sedan ropade vi hejdå och jag stängde och låste dörren. Bara för att sekunderna efter höra pojken knacka frenetiskt.

- Vad glömde du? frågade jag när jag fått upp låset.
- Att pussa! sa han.

Så vi pussades hejdå. Sen var han nöjd och jag gladare än på hela dagen.

Dagens...

... konstigaste: När en av kraftsportarna i ÅKK gav en annan en örfil för att tagga upp honom lite extra inför ett tungt marklyft.
... mest spännande: JIK-Säter. Sjukt jämn volleybollmatch.
... jobbigaste: Att snön låg kvar på marken och att rutorna behövde skrapas i morse när jag steg upp.
... godaste: Purjolökssoppan som syrran hade med sig som inflyttningspresent när hon var hit i går.
... mest otippade: Mitt första beundrarbrev någonsin. Det var på tiden att tv-kändisskapet började generera.

Utsikt från en säng-ö

Lyckades inte köra alla möbler i dag trots allt. Vi har kört precis allt utom sängen. Nu sitter jag uppkrupen i den och tittar ut över de tomma rummen. De ser mindre ut än vanligt.

Njuter av min sista kväll i Kvarnbo. Åtminstone för den här gången. Jag återvänder gärna. Men inte ensam.

Ljuset i tunneln

Har flyttat hela dagen i dag. Det ekar i min lägenhet, ett tecken på att de flesta av mina grejer är färdigt i stan. I morgon kör vi möblerna, sedan är det bara städningen kvar.

Kanske blir ett uppehåll på bloggen tills jag fixat internet på nya stället. Förhoppningsvis ska det inte ta så länge.

Nu ska jag ta ett glas vin, äta chips och se på Idol. Det blir belöningen för en lång dags slit bland kartongerna.

För övrigt hittade jag en bunt gamla brev när jag packade. Från min bästa vän i högstadiet. Vilken nostalgi!

Sorgearbete

Packar så det står mig upp i halsen. Slänger så mycket jag klarar, även om det tar ont för varje trasig porslinsfigur som åker i sopsäcken.

Det är konstigt hur mycket saker man sparar på. Undrar vad det är som gör att det tar emot att slänga saker i lådor man inte öppnat sedan man ställde dem i förrådet när man flyttade in här för tre år sedan. Rimligtvis borde det ju vara så att om man inte tittat på sakerna i tre år så kommer man inte att titta på dem framöver heller. Ändå är det svårt att skiljas från dem.

Lämnade av saker i nya lägenheten i dag. Kändes roligt. Samtidigt känns det sorgligt att flytta ut sakerna ur den här lägenheten. Jag har ju trivts så bra här. Lägenheten har verkligen varit ett riktigt hem. Det är sorligt att lämna den.

Kanske är det bra att flytta med treårsintervaller. Då fäster man sig inte tillräckligt mycket för att bli riktigt riktigt ledsen. Sorgearbetet blir inte lika långt.

Kram

Jag drömde här om natten att jag träffade en avlägsen bekant. Vi träffades på en restaurang under en solsemester och han var glad att se mig. Kramade om mig hårt och lyfte upp mig så mina fötter sprattlade i luften.

Hur kommer det sig att man i drömmen kan känna exakt hur hårt någon kramar en? Exakt hur högt man lyfts upp i luften?
När man i verkligheten inte blivit kramad på evigheter, än mindre lyfts upp så man tappat fotfästet.

Hur kan hjärnan veta hur det känns i sömnen när den inte klarar av att minnas i vaket tillstånd?

Pack

Usch vad mycket grejer man har. Det märks när man börjar packa. Innan den här veckan är slut har jag tänkt vara färdigflyttad. Vi får väl se hur det går.

För övrigt var gårdagen jobbig. Begravningar är otroligt utmattande.

Och Lahti vann mot Honka. Det ser onödigt tajt ut för IFK:s del.

Den berömda ribban...

... höjdes just rejält i Idol.

Simon är grym.

Snart kommer Jay också. Väntar med spänning.

Chans till romans

Mix Megapols programpunkt Chans till romans förgyller vardagen. De dagar jag kommer från redaktionen i tid hinner jag lyssna på programmet på vägen hem.

I dag fanns det chans till romans. Killen som hade ringt in hade träffat en tjej på en krog i Visby. Fastnat för henne tack vare hennes ögon. Och så tog han mod till sig och frågade chans via radion.

Spänt väntade jag på att tjejen med ögonen skulle svara. Skulle hon ta dejten eller skulle hon ta pengarna som programledaren erbjöd som alternativ. Klart hon tog dejten. Hallelujah, hallelujah!

De gånger folk väljer pengarna lider jag med stackaren som ringt in. Som blottat sin själ och fått nobben. På bästa sändningstid i rikstäckande radio som om det ändå inte hade varit illa nog.

Jag hoppas alltid att de ska välja dejten. Alltid.

Förutom en gång kanske, när tjejen som fick nobben troligtvis kunde vara tacksam för det. Killen hon hade träffat och strulat runt med under Thailanssemestern tackade nej till dejten. Dessutom hoppades han att hans flickvän inte lyssnade på radion just då. Svin.

Lilla listan

En av nackdelarna med att jobba på tidning är att man aldrig får vara i tidningen. Inte för att jag brukar sukta efter spaltmeter i vanliga fall, men när listor som "Jag: köpare" finns i bladet önskar jag att det var jag som skulle få svara på frågorna. Det är som någon slags "Mina vänner-lista" för vuxna, och mina vänner-listor kan man inte få nog av. Så nu gör jag listan här.

Jag: köpare

Fikar gärna på: Svarta katten. Sker dock allt för sällan.
Favoritlyxprodukt: Choklad
Senaste kulturupplevelse: Kulturnatten med Cookies and beans, Emmaus modevisning och Soundway goes country.
Bästa konsert: The Ark på Rockoff och Brolle på Marieparks restaurang.
Mina bonuskort: Plussa
Min mobil: är svart och orange av märket Nokia. Vilken sifferkombination den har vet jag inte.
Senaste inköp: Tre kokta korvar och en Coca cola på Hammarvallen.
Dricksar: Ja.
Bästa kaffe: Pirkka ska inte underskattas.
Bästa köp: Min bärbara dator, mina möbler och några av mina klänningar.
Sämsta köp: Andra kläder i min garderob.
Bra gåbortpresent: När man inte orkar tänka till brukar vin fungera i de flesta fall.
Bästa snabbmaten: Tsatsikiburgare från grillen i Godby.
Dricker helst till maten: Vatten.
Favoritråvara: Köttfärs. Går att variera i det oändliga.
Hejar på: IFK Mariehamn och SIFFK. Och så Finland såklart.
Lägger helst pengar på: Resor.
Följer på tv: Idol. Annars ser jag nästan aldrig på tv längre. Ser på serier via nätet.
Läser just nu: Stieg Larssons Män som hatar kvinnor.
Betalar högst för ett par skor: De dyraste på min skohylla just nu kostade runt tusenkronorslappen. Ungefär där ligger smärtgränsen.
Spelar för i månaden: 0 euro.
Handlar du mest på Åland/i Finland/i Sverige: Mat mest på Åland. Kläder mest i Sverige.
Kort eller kontanter: Kort.
Sparar kvitton: Endel.
Vill resa till: Chicago och NY. Uppsala och Stockholm. Solen.
Beställer på postorder: Ibland, via nätet.
Butik som saknas på Åland: Det är många det. Men kanske det är bra att de inte alla finns här. Då har man en orsak att lämna ön med jämna mellanrum.

What if you

Oj vad Joshua Radin är bra. What if you är en av de bättre låtarna jag hört på länge. Men man ska inte lyssna på den allt för ofta. Då blir man ledsen.

Räddningen

Sitter på jobbet och räknar minuter. Har redan hunnit mingla bland seglare på bryggor i dag och snart väntar hockey- och fotbollsmatch. Mycket hellre skulle jag ligga hemma framför tvn. Plöja sorgliga Grey's Anatomyavsnitt och kanske gråta en skvätt. Men icke.

Räddningen är den aldrig sinande kaffebryggaren en trappa ner och det faktum att S gör mig sällskap till konstgräset. Kanske säljer de kokosbollar där. Det skulle vara alldeles underbart.

Tröttis

Jag är sjukt trött. Sådär så jag bara skulle vilja stanna i sängen resten av veckan. Men jag ska jobba helg.

Hur ska det gå?

Dessutom kommer jag på mig själv med att sakna Örebro. Undrar om jag håller på att bli sjuk.

WCL

I går jobbade jag under Women's Champions League-matchen mellan Åland United och Potsdam. Jobbmässigt var det väl i praktiken som vilken annan match som helst, förutom att det var mer att göra med publikenkäter och förbudskaptensintervju etc. I teorin kändes det dock annorlunda. Det kändes stort att jobba i ett sådant här sammanhang. Högtidligt och pirrigt. Som något man kan berätta för barnbarnen om.

Synd bara att Potsdam stänkte in 9 mål medan ÅU gjorde inga.

Barnbarnet skulle säkert gärna hört historien om när Sarah Engblom satte sitt första CL-mål inför en jublande rekordpublik på WHA.

Chock

Verkar som att HIK vann över IFK i Ålandscupen i kväll. Det var inte väntat må jag säga.

Tyst i klassen

Började på en franska kurs på Medis i dag. Det var riktigt roligt, och snacka om att det var ett blandat klientel i klassen. Där fanns sittalängstbakiklassenkillen, tittaneribänkenochhoppaslärarentarenannantjejen och så jagvillvisaattjagkanalltochavbrytergärnaerandratanten.

Tanten var faktiskt riktigt jobbig. Till slut blev till och med läraren irriterad och bad henne vara tyst så vi andra skulle få svara.

För övrigt gillar jag regnet och det gråa vädret vi har nu. Jag tycker till och med att det blir jobbigt när solen mitt i allt tittar fram. Vill ha deppväder ett par dagar till.