Två saker att glädjas åt en helt vanlig måndag:

1. Programpunkten Chans till romans i Mix megapol. I dag tackade Sebastian ja till att gå på dejt med Decibel (jo hon hette faktiskt så). Dessutom sa han "Hej hjärtat, du måste vara den gulligaste människan i världen" när programledaren bad honom hälsa i luren.

2. Dagens ridtur. Rådjur skuttade upp till höger och vänster längs hela den väg vi red men pålle höll sig i skinnet. Framsteg!

Bitterljuvt

Ola Salo har gjort det igen. Jag tror att "The apocalypse is over" är bland det bättre han skrivit.

Det krävs så lite

Det har varit en konstig vecka. Segt på jobbet och långa och ensamma kvällar. Det är inte bra att sitta hemma kväll efter kväll utan att träffa någon. Särskilt när mörkret hotar att sluka en hel. Då är det så lätt att bli ledsen.

Det har jag varit. Men i dag är jag glad igen.

Jobbet var roligt i dag. Spinningen efteråt fick endorfinerna att spritta i mitt blodomlopp och den snyggaste killen på gymmet stod barbröstad i fel omklädningsrum när jag hämtade mina grejer efter passet. Då kan man inte vara ledsen längre.

Tur är väl det.

Northug igen

Jag tittade lite slarvigt på Expressen-artikeln. Nu när jag skulle gå in och rösta "Nej" på frågan "Är Petter Northug en gris?" såg jag att ett sådant alternativ inte ens fanns. Det fanns bara ett möjligt sätt att besvara frågan, och det var att kryssa i "Ja, absolut".

Stabilt.

Petter Northug

Northug såg till att Norge tog guld i VM-stafetten i dag. Han lekte hem det när han utklassade de övriga på upploppet. Som vanligt alltså.

Svenskarna grät blod i tv över att Northug - ve och fasa - hyssjade publiken, stannade innan mållinjen och klev över den i maklig takt, allt för att ytterligare visa hur överlägsen han är.

- Är Northug en gris? frågar sig Expressen. Man kan till och med rösta ja eller nej nedanför artikeln.
- Sådant där beteende hör inte hemma på idrottsarenorna, säger SVT:s expertkommentatorer.
- Vad tycker ni om Northugs beteende på upploppet, frågar den uppjagade reportern det svenska stafettlaget åtminstone fem gånger på tre minuter. Uppenbarligen frustrerad av att varken Hellner, Richardsson, Södergren eller Olsson verkar vilja sjunga ut om hur fruktansvärt hemskt de tyckt att norrmannen betett sig.

Snälla.

Kanske är det politiskt okorrekt att tycka så, men låt för Guds skull Petter hållas. Längdskidåkning är inte den sexigaste sport man kan tänka sig och den behöver alla bad boys den kan få.

Northug skapar rubriker, rör upp känslor och lockar tittare till sporten. Dessutom är han bäst i världen på ett upplopp. Om han då vill sätta fingret till läpparna och ta ett långsamt kliv över mållinjen tycker jag han förtjänat det.

Förväntan

På lunchen i dag diskuterade vi förväntningar. Om hur lycklig man kan vara medan man förväntar. Man väntar, drömmer, längtar. Snart ska något hända, något som man har höga förväntningar på.

Meningarna vid lunchbordet gick isär. Vissa menade att verkligheten aldrig lever upp till förväntningarna. Att man är som lyckligast innan man får det där man väntat på. Jag stod på andra sidan. Sade att verkligheten måste kunna vara lika bra som förväntningarna. Om inte bättre. För annars skulle det vara så sorgligt.

Sen fanns det hon som hade köpt en iPhone. Som i verkligheten var bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.

Slutsats: Vägen till lyckan stavas Apple.

Liv

På tv var det någon som sa: Den som inte gillar sitt liv gör jobbet till sitt liv.

Det är det där med att jobba för att leva och inte leva för att jobba.

Jag jobbar mycket. Lever lite. Måste bli ändring på det.

Jobb-igt

I dag var en jobbig men samtidigt rolig dag på jobbet. Det hände massor, och det var sådant som krävde lite mer av en än att bara redigera pressmeddelanden.

Men fan vad trött jag är nu. Huvudet värker och hur jag än försöker går tankarna på jobbet inte att skjuta undan. Dessutom visste jag inte om jag skulle köra hem från arbetet med bilen när jag slutade eller om jag hade gått och lämnat bilen hemma i morse.

Tur att jag är ledig i morgon. Ska börja planera in vintersemesterveckan snart tror jag.

Håla

När man bott på ett ställe i hela sitt liv är det svårt att tänka sig in i hur stället ser ut i andras ögon. Därför tänker jag sällan på att jag bor i en håla.

När jag åker genom Hallstavik på väg mot Uppsala är det lätt att ta på sig de kritiska glasögonen. Jag ser Icabutiken, banken och babyaffären (för en sådan verkar det alltid finnas oavsett hur liten orten än är) och jag tänker att här skulle jag aldrig kunna bo.

Men så brukar jag inte tänka om vår fina stad.

Förutom när jag går på hockey.

Nu har det hänt flera gånger. I lysrörens illgula sken blir plötsligt allting tydligt.

Tonårstjejerna med sina rosa Sveamössor och för mycket kajal, tonårskillarna med för mycket hårprodukter och en prilla i storleken som får läppen att stå rätt ut. De pensionerade gubbarna med mjukisbyxor och vinterstövlar. Småbarnsmamman med tvåmånadersutväxt som skvallrar om att hon är visst är brunett någonstans där under det där sönderblekta håret.
Och så hockeyn då som är på så låg nivå att man nästan skäms lite, men som ändå verkar engagera de hundratal som satt sig ner i den kalla hallen som sponsras av företag med reklambudskap som "Snabba puckar med posten".

Där tänker jag varje gång: Jag bor i en håla. Det är faktiskt så.

Ouch.

Stod utanför krogen och väntade på en taxi här om veckan. Var trött, irriterad och kall. Taxikön var evighetslång och allt jag ville var att kunna knäppa med fingrarna och vakna upp färdigt nedbäddad i min varma säng. Beklagade mig för en bekant. Och han sa:

- Skulle jag varit singel skulle du fått komma hem till mig och sova på min soffa.

På min soffa.

Tack som fan för den komplimangen. Oemotståndlig måste vara mitt mellannamn.

What you wore today

Tack vare tövädret hade jag inga strumpbyxor under jeansen i dag. Däremot dubbla tröjor, varav den yttersta var blå och av ylle. Jeansen var förresten svarta.

På gymmet bar jag ett turkost linne och ett par svarta knälånga shorts. Nike kallar dem Dry fit, men efter en halvtimme i spinningsalen kan jag lova att kläderna var allt annat än torra.

I kväll har jag burit samma svarta jeans plus en blå och vitrandig tröja. Alldeles för lite kläder skulle det visa sej, så förutom det här har jag varit inlindad i min stora halsduk hela kvällen.

Intresseklubben antecknar. Eller hur.

Your beliefs

Jag vill tro på mycket.

Jag vill tro att det finns en person för just mig. Kanske flera till och med.
Jag vill tro att alla människor är goda innerst inne.
Jag vill tro på gud, himlen och ett evigt liv.

Vissa dagar är det lättare än andra att tro på allt det där.

Ibland kan jag inte förmå mig att tro på något. Men jag fortsätter försöka.

A moment

Hon föddes för bara några timmar sedan.

Jag har aldrig hållit en så liten i mina armar förut. Jag tänker på att stöda hennes nacke. Man har ju hört att det är så man ska göra. På tv säger dom alltid det.

Hon är alldeles skrynklig. Och röd. Ögonen är bara små streck och fingrarna små och tunna. Hon är inlindad i en filt och varm som ett element. Jag känner hur hon sträcker på sig där inne i filten. Spretar med benen, för det är väl skönt att inte ha det så trångt som i magen längre.

Ja magen förresten, det är helt ofattbart att hon för inte ens ett dygn sedan fick plats där inne.

Hon gnyr och gnäller. Gråter lite, men utan tårar. Sedan blir hon stilla. Lugn. Somnar i min famn.

Och jag undrar om hon kanske inte är den vackraste jag sett.

Fina saker 2010

Fyra dagar i Rom, fem dagar i Chicago och sju dagar i New York.

Min alldeles egna lägenhet.

Fjärilarna som återvände till magen.

Jobbet.

Jurmo.

Nya och gamla vänner.

Your best friend

Jag vill inte rangordna mina vänner och jag kan inte ens göra det. De är bäst allihop på olika sätt. Men för att det här inlägget inte ska ta hela dagen att skriva väljer jag ändå ut en att skriva om. Och då blir det Anna för att hon är den av mina vänner som funnits med längst.

Anna är vacker på så himla många sätt. Att hon är vacker på utsidan kan vem som helst se. Hon har stora gröna ögon och änglalockigt hår, ett sådant där som hon själv kan bli galen på men som andra avundas.

På insidan är hon ännu vackrare. Hon är snäll och omtänksam. Hon är stark. Modig. Självständig.

Hon tvekar inte om hon får chansen att göra praktik i USA ett halvår. Hon räds inte utmaningen och hon sitter inte och längtar hem där borta. Hon ser till att träffa nya vänner, skapa sig ett liv där och leva det fullt ut.

Jag skulle må bra av att bli lite mer som Anna. Hennes förmåga att leva i nuet och att göra det bästa av livet precis just i dag är beundransvärd.

Anna är en månad yngre än jag. Eftersom hon är pappas kusin var vi säkert inte många dagar gamla när vi träffades första gången.

Jag hoppas att vi fortfarande följs åt lika nära när livet når sin andra ända.

Your day

Vaknade av väckarklockan 10.00.

Åkte ut till Saltvik. Fixade i stallet och var ut med hästen. Åkte tillbaks till stan.

Gick till frissan, fixade nya slingor och kortade av hårstråna några milli.

Hälsade på morfar på sjukhuset. Blev glad när jag märkte att han verkade pigg och på gott humör.

Köpte middag på Alis kebab. Blev förvånad när Ali glatt hojtade "Hej Malin" när jag steg på. Visste inte att han hade koll på vad jag heter. Han hade koll på när jag var dit sist också, och uttryckte sin oro för om jag inte äter kebab längre. Jag försäkrade honom om att jag gör det, men inte så ofta som förr.

Snart tar jag en kvällspromenad. Det måste man efter en sådan brakmiddag.

Nu då.

"Your definition of love" var det ja. Ett inlägg som visade sig vara svårt att skriva, men som jag skriver nu i alla fall.

För mig har kärlek alltid hängt ihop med rädsla. Rädsla att bli sårad, rädsla att förlora. Att tycka så mycket om att det gör ont i förväg, för att jag vet att det gör ännu ondare om det går åt skogen.

Men det är inte kärlek. Det är olycklig kärlek. Riktig, lycklig och besvarad kärlek vet jag inget om.

Den kan jag inte definera än, men jag hoppas och tror att den innehåller mindre rädsla. Och mer trygghet i stället.

Med gråten i halsen

Den där listan jag gav mig i kast med går sådär. Allt hakade upp sig när uppgiften var att definiera kärleken, och inte kommer jag klara av det i dag heller.

Men jag måste ändå bryta tystnaden och skriva några rader som inte har med listan att göra.

Jag jobbade sista dagen med min underbara och fantastiska kollega i dag. Var trots allt inte så ledsen som jag trodde att jag skulle vara. Jag har upprepat för mig själv gång på gång att vi kommer att hålla kontakten och fortsätta träffas vare sig vi jobbar tillsammans eller inte. På det sättet känns separationen lättare.

Men nu kom känslorna över mig. Det slog mig plötsligt att när jag går på jobb i morgon, efter julledigheten och alla andra dagar framöver, kommer hon inte att vara där.

Det känns hemskt. Jag kommer att sakna henne jättemycket.

Your definition of love

Ni som följer den här bloggen trodde nog att ovanstående rubrik skulle få mitt tagentbord att glöda. Det trodde jag också ända tills jag började skriva. Nu insåg jag plötsligt att det inte var så lätt att definiera kärleken. Särskilt inte efter en lång och tröttsam jobbhelg. Ber att få återkomma.

What you ate today

Dagens rubrik i den 30 rubriker långa listan jag betar av är ovanstående. Svaret är nedanstående:

En rågsmörgås med ost. Naturell youghurt, banan och en stor balja kaffe.
En banan.
En kaka som blivit över på jobbets fredagsfika.
Pasta och köttfärssås.
En kopp kaffe och en Geishastång.
Två chokladgodisar från en adventskalender.
Spenatsoppa med kokt ägg och smörgås.

Jag förstår att ni tyckte det här inlägget var otroligt intressant. Men vad gör man inte för att följa listan.

För övrigt blinkar blåljusen hysteriskt utanför mitt hus. Undrar vad som händer.