Jag är ålänning. Det innebär att jag är finsk medborgare men att jag aldrig skulle kalla mig finne. Jag talar svenska men är inte svensk. Det innebär också att jag säger plättar om pannkakor och halare om overall. Och att risken är stor att jag är ett resultat av hundratals år av inavel.
torsdag, november 17, 2005
Åbo i mitt hjärta!
Tillbaka i Örebro med grym ångest över b-uppsatsen som jag knappt börjat på. Tiden har helt enkelt inte funnits än, men idag skall det bli ändring. Måste dock först ta mig tid att ge en utförlig rapport från åboresan som jag lovade.
Det är en rätt enkel ekvation egentligen. Sätt 11 Örebroålänningar på en buss som för dem till det fortskaffningsmedel de känner till bäst av dem alla; Finlandsfärjan. Addera en buffé där de får dricka obegränsade mängder alkohol och håll dem vakna hela natten. Tvinga dem av båten 07.30 med inköpt taxfreesprit i näven och placera ut dem med likasinnade åboålänningar runt om i åbo. Addera lite bowling+öl mitt på dagen så fyllan inte hinner dö ut och ställ sedan till med en klassisk sitz. Summan av kardemumman blir en otroligt rolig resa, en fylla utan dess like och en härligt glad känsla plus en bakfylla som räcker i flera dagar.
För att ta det från början, vi 11 tappra Öre-ålänningar kryssade Stockholm-Åbo i fredags natt. Det blev inte många timmar sömn men det var det värt. När vi kom i land i Åbo hämtade Soffi upp oss tjejer och vi åkte till henne och vilade ett par timmar. Mådde skit men efter lite bowling på eftermiddagen piggnade jag i! Vi Saltvikare regerade på bowlingbanorna förresten, Alm var slutgiltig segrare och om jag räknat rätt så var jag bäst av girlsen. Inte illa...
Drog sen vidare med Macke J som vägvisare till Mattias Bs lägenhet där jag och Camilla fixade till oss innan kvällens sitz på MK. Åbograbbarna (för man kan gott säga grabbar, Soffi var enda tjejen från ÅSL som ärade oss med sin närvaro) hade lagat ärtsoppa och pannkaka och sitzen var succé! Vi som hade festat ett dygn var lite oroliga för ärtsoppan men det var inga större problem att få ner den. Det sjöngs och skålades och pratades och trillades från stolar och bord och var ett allmänt fylleslag. Men gud vad roligt det var! Senare drog vi vidare till Källarn, en annan lönnkrog där vi stannade ett tag, även det var skojigt, även om mitt minne börjar svika där inpå småtimmarna.
Jag vet att jag utlovade smaskiga detaljer från helgen, men av respekt för övriga inblandade nämner jag inga namn. Fick mysa lite och fick lite välbehövlig närhet innan kvällen var slut i alla fall.
Åtta morgonen därpå steg vi ombord på Amorella igen efter en kanonhelg. Blev helt kär i Åbo under det där dygnet, Örebro känns som en håla efter denna resa. Hoppas vi har tagit lärdom av ÅSL inför nästa sitz nu så vi också kan ha lite folk på bordet under våra tillställningar.
Har inte smält alla intryck riktigt än, så det är mycket möjligt att jag återkommer med mer om resan till öst. Nu hägrar b-uppsatsen så jag kan inte sitta här och drömma mig bort till tusen sjöars land längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
D va sannerligen en resa man int kommer att glömma i första taget!( d gör nog int våra levrar heller) Vi saariapinat får väl ta oss ett besök på Förfriskningsvägen igen nångång å checka lite mer av Tusen sjöars lands uteliv! Å jo grattis ti bowling vinsten, kan meddela att ja kom sist av alla som va me, men ja kämpa iaf tappert :) kramar/L
Skicka en kommentar