Åland mitt Åland min hembygd det är

Aldrig är jag lika patriotisk som när jag umgås med andra ålänningar utanför Åland. När jag sitter hemma på ön med samma människor gnäller och klagar jag över att ingenting händer där, att det är för kallt eller för varmt och att det jämt är samma människor överallt. Men sedan, när jag träffar dessa samma personer på någon annan ort, då är plötsligt Åland paradiset på jorden och jag har inte ett ont ord att säga om min hemort.

Ett bra bevis på detta var när vi var i Åbo i helgen och alla steg upp, höll handen för hjärtat sjöng "Landet med tusende öar och skär" så högt så att taket kunde ha lyft, eller när jag var med mina kompisar på en resa i Spanien för ett par år sedan, och vi tjurnackat drack vodka och sjöng snapsvisor med våra nyfunna holländska vänner. "In OUR COUNTRY we only drink vodka!" förklarade vi stolt och svepte snapsarna i ett försök att visa hur oberörda riktiga finländare är när den brännande drycken dricks som saft.

Det är ett ganska roligt fenomen egentligen, undrar om alla nationaliteter är lika patriotiska när de lämnar sitt hemland. Jag tror det som är lite speciellt för oss ålänningar är att vi kommer från ett så pyttelitet ställe, där vi anser att vi är en helt egen sorts "nationalitet". Vi är ju inte svenskar, och vi kallar oss inte finnar. Vi är stolta över att vara just ålänningar och det hör till den åländska mentaliteten att man ska klaga på att allt är för litet, för kallt eller för dyrt på ön när man befinner sig där och då får man inte utlopp för all sin stolthet. Därför kan den svämma över i en komisk patriotism när man befinner sig i till exempel Örebro, Åbo eller varför inte Spanien. Kanske det skulle vara värt att vara lite stolt när man är där hemma också, så man inte blir tvungen att se för djupt i vodkaflaskan när man är på semester. Värt att tänka på.