Har avverkat mina två första dagar på tidningen nu och det är ingen barnlek att vara sommarreporter vill jag säga. Och med tanke på att jag bara hunnit med två dagar på jobbet antar jag att det inte kommer att bli lättare heller. Har säkert fått "lätta ämnen" att skriva om hittills och inte har jag haft speciellt många grejer per dag heller. Fasar inför verkligheten, har redan känt stressen och prestationsångesten komma smygande.
Måste bara inse att jag kommer att bli tvungen att låta mig göra en hel massa misstag och att det är okej. Ingen kan vara fullärd från början även om jag helst skulle vilja vara det underbarnet som bara stegade in på en ny arbetsplats och klarade av alla uppgifter som tilldelades mig på bästa sätt. Om jag inte lägger av med att vara min egen största kritiker kommer jag inte att överleva som skribent på en tidning. Skall man skriva många artiklar om vitt skilda ämnen på kort tid måste man nog kanske inse att textkvalitén inte blir i klass med Shakespeare.
Skall ta nya tag imorgon, samlar krafter ikväll genom att kolla på tv med mamma och rida ut i skogen på min duktiga häst. Imorgon ska jag ställa bättre frågor, skriva bättre texter, hitta på klätchigare rubriker och ta bättre foton. Jag skall ha mer skinn på näsan och jag skall våga be om hjälp om jag behöver den. Och så ska jag inte ställa orimliga krav på mig själv. Hur skall det gå ihop?
3 kommentarer:
Gomorron (här i Sve iaf)! Jag ville bara ge dig en liten spark i baken, för jag läste en av dina artiklar precis, om formgivare Lotta och jag tyckte det var som om en gammal bevandrad reporter hade skrivit den! Good job! Så kämpa på du, och jag tror tvärtom, allt blir lättare med tiden och med övning, rutin ger säkerhet.. Ska bli kul att läsa vad du skrivit i sommar! Ha det fint vi ses hemma snart, når holmen på lördag! :) Kramar och lycka till! Sofia
hörrö syrran du ha publicerat ditt milda matilda grejs 4 ggr... e du medveten om det? :)
You go girl! Du kommer klara det där galant. Nej,,journalistyrket är nog ingen dans på rosor,,men det är just därför man vill ha det så mycket!! Du kommer att klara det. Alla är vi barn i början! Stor kram Emma
Skicka en kommentar