Att skriva en "Alvas in memoriam" till den mörka åländska hålan under mark som i flera år fungerat som en halvtom krog (i bästa fall) skulle kunna bli klyschigt, fånigt och tråkigt. Men inte när Fred skriver. Då kan man inte sluta läsa, då ser man Alvaspuben framför sig i något slags romatiskt, nostalgiskt skimmer, trots att man aldrig ens gillat Alvas.
Jag vill skriva som Fred. Hans texter inspirerar mig att fortsätta kämpa med mitt småtråkiga språk, mina halvtaskiga meningsbyggnader och min styckeindelning. För någon dag ska jag fanimej skriva en krönika som är lika bra som "Psyksjuk".
I väntan på min livs hittills bästa krönika, eller mitt livs bästa blogginlägg också för den delen, skall jag hem till Åland och fira lilla jul. Ska gå på marknad och på dansbands-gröt-bonde-sprit-i-mattsons-plastpåse-fest på Högtomt. Och det ska bli sådär roligt som bara Högtomtfester kan vara.
Kanske min bästa krönika kommer den dagen då lilla julfest traditionen går i graven. Då ska jag skriva en "Lillajulfest in memoriam". Undrar om jag skall inleda med att citera ur sången om Stefans schaktblad eller med att diskutera när byns 25-åriga busschaufför raggade upp Prellens 14-åriga dotter? Värt att fundera på.
Bonnigare kan det inte bli. Inte bättre heller.
2 kommentarer:
Annars sku du ju kun börj me ti berätt om pantertanten som fick sitt ve grabbbordet förr om åre! Eller efterfään i Bennys spa! De ju inga en berättelse som e fy skam d heller! Å jo ja håller me om att Fred e kung, hans bok e min bibel!! Ingen får läsa den om dom inga ha tvättat händerna först! kramar /L
jag fick lite uppdateringar om anmälningsläget här i förrgår: ca 50 pers. hoppas ni får kul ikväll! dansa lite shottis för mej också ;)
Skicka en kommentar