Hur skall man egentligen bete sig för att lyckas i spelet vi kallar kärlek? För ett spel är vad det är. I alla fall i början, innan man vet var man har varandra. Man tassar på tå som katten runt het gröt och vet inte om man ska avslöja att man är intresserad eftersom man inte vet vad den andra känner. Man får inte vara för ärlig från början för då skrämmer man iväg personen som får ens känslor att svalla, men om man inte lägger in någon stöt alls så händer ingenting. Speciellt eftersom båda kanske går och tänker likadant och väntar på att den andra skall ta första steget.
Jag har alltid varit urusel på att spela svårfångad. Är det någon jag tycker om brukar jag visa det rätt tidigt. Tar ofta första steget, och andra också. Vilket ofta innebär att jag skrämmer bort den jag är intresserad av. Grabbar är väldigt lättskrämda. "Ska vi ta en fika?" verkar ofta betyda "Spring undan för fan, tjejen vill kanske inleda ett förhållande, ta skydd medan du kan".
Okej, jag överdriver väl lite nu, men att vara rättfram brukar ofta resultera i att grabbarna skräms iväg som om Hannibal Lector hade varit i hasorna på dem. Vilket skapar ett litet dilemma för mig eftersom jag av naturen hellre chansar och är ärlig från början än går runt och spelar svårfångad med risken att den jag är intresserad av aldrig fattar att jag är det. Det är inga lätta grejer det här, men egentligen är det onödigt att jag ens filosoferar över dem här för jag känner mig själv och vet att jag antagligen inte kommer att kunna spela svårfångad i framtiden heller. Så det enda jag kan göra är väl att hålla tummarna för att nästa gång jag tar första steget är det med någon som inte är så lättskrämd.
4 kommentarer:
Mm Jag håller med dig till 100%. Skrev ett inlägg om detta förut också, fast jag kallade det en lek. Det är som du säger, tusen spelregler som man verkligen tröttnar på att följa efter ett tag. Och önskar att det finns någon annan som också gjort det. Fast jag tror ändå.. Att med Mr Right är inte spelet lika påfrestande. Utan med mysigt.
Eller så kan man göra som han i Yrrol; gå runt me en skylt me texten: "samlag 350 kr"! Om d int funkar sänker man priset till 300 och till sist 100 kr med en påpekan om att man kan dansa oxå! :) kramar/L
Samlagskylten går nog bort i alla fall. Det är inte svårt att fixa. Det som är svårt är att få tag i något lite mer seriöst. Punkt.
Jag har alltid varit urusel på att spela svårfångad. Är det någon jag tycker om brukar jag visa det rätt tidigt. Tar ofta första steget, och andra också. Vilket ofta innebär att jag skrämmer bort den jag är intresserad av.
Konstigt. Jag som trodde att det där var killarnas problem. Är man blyg som kille så får man nog bli ensam därför att det inte är nån tjej som raggar en. Men sen när man blir vuxen och lite mera vågad av sig så skrämmer man bort tjejerna genom att vara för ärlig. Och det är värst när man på riktigt hyser allvarliga känslor för nån. Om man säger nånting i stil med "jag vill knulla dig, hö hö hö", så är det helt okej för det är precis det folk väntar sig av män - jasså han vill knulla, nåja, det är såna karar är, de tänker bara på en enda sak. Men tar man som karl det där förbjudna ordet "kär" i munnen så riskerar man faktiskt att bli polisanmäld för ofredande.
Skicka en kommentar