Ålandsvistelsen förra veckan var underbar. Jag njöt i fulla drag av varje minut. Ibland är det så himla skönt att komma hem, tillbaka till det som är gammalt, invant, bekant och bekvämt.
Som när jag och mamma gav oss ut i skogen för att leta svamp. Det var tyst, lugnt och fullt med svamp överallt. Det är balsam för själen eller vad man nu brukar kalla det, att bara traska fram över stock och sten på ställen där man känner igen varje sten, varje träd och varje svampställe. Rogivande.
Sen var jag ju förstås en sväng till Arken också. Där känner man självklart också igen inventarierna. Varje stol, varje bord, varje bardisk och varje ansikte. Det var fantastiskt roligt där. Träffade en massa kompisar som jag inte sett på länge och dansade till Rhodos tills fötterna värkte. Man har ju nästan inget val när det är dansgala liksom.
Och på tal om gammalt, invant och bekvämt. Att komma hem behöver inte vara att komma till en plats. Jag tror snarare det handlar om att komma till människor man är trygg med. Att befinna sig bland de man älskar mest och känner sig trygg med. Att inte behöver spela några spel alls utan känna att man kan vara sig själv. Det gör mig lycklig. Och förra veckan gjorde mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar