Jag har en konstig ovana att gråta när jag ser på sportsändningar. När dressyrryttare avslutar sina program med pampiga galoppombyten till Abbamusik eller när längdskidåkare sträcker armarna i luften då de går över mållinjen fylls mina ögon av tårar som om jag skulle ha hackat lök i timtal. Likadant när Zlatan eller Henke stänker in straffar i avgörande matcher eller när hundrameterslöpare slår nya världsrekord.
Så ni kan ju gissa vilket gråtkalas jag hade när jag tittade på idrottsgalan. Det var värre än att se Titanic och hacka lök på samma gång.
Kajsa Bergkvist fick pris för årets prestation och Anja Persson blev årets kvinnliga idrottare.
Som spiken i kistan fick Tony Rickardsson Jerringpriset.
Gubben har väntat på det i åratal.
Tårarna sprutade.
2 kommentarer:
Den enda gråtgången ja kan relatera ti sport va när ja såg bilderna på Zlatans nya flickvän... å d int va jag! ;)kramar/L
Samma här, blev riktigt rörd över att Tony äntligen fick pris! O Robert Gustafssons imitation av honom va ju pricken över i:et! :) För övrigt heter Anja inte Persson utan PÄRSON i efternamn...ja man är ju en sportnörd o har koll på alla stjärnor :)
Skicka en kommentar