Längtar efter volter

Hade ett alldeles underbart jullov. Om man bortser från en del ryggont var det helt perfekt.

Hann träna hästen, vara med familjen och spendera några helger rockandes till mitt absoluta favorit coverband på Ålands nöjespalats...

... hand i hand med en skrämmande trevlig grabb. Konstigt ibland hur det kan bli. Hur man kan känna någon lite smått i flera år och sedan mitt i allt komma på sig själv med att stå hand i hand med denna samma person mitt på Arkens dansgolv. Som om man aldrig hade gjort något annat. Konstigt vad bekväm man kan känna sig med endel personer, fast man knappt känner dom. Kan vara rätt läskigt när det känns sådär bekvämt. När det inte är nervöst, när man inte håller på att tappa fotfästet, när det inte är sådär spännande nytt så att man känner magen göra volter. Är det rätt då? Om det bara känns bra och bekvämt från början? Skall inte magen göra minsta lilla loop? Vill så gärna tro att det här lugna och bekväma bara är en försiktig början, och att volterna kan infinna sig såsmåningom. Jag tror i alla fall att det finns potential för det. Den som lever får se.