Karlssons Krönika

Jag höll nästan på att trilla ur soffan igår när jag tittade på sportspegeln. Jonas Karlsson sade i sin krönika det jag har tänkt tusen gånger men aldrig trott att en svensk sportjournalist skulle våga säga högt på bästa sändningtid.
Heja Jonas, trevligt med någon som vågar sticka ut hakan!

Kaffeskakis

Drack mängder av kaffe på Bara Vara när jag var dit och fikade med Camilla idag. Nu straffar det sig. Är kissnödig stup i kvarten, småskakig och så uppe i varv så jag knappast lär somna förrän långt in på småtimmarna. Det enda som är bra med det är att jag kanske hinner plugga ikapp allt som jag borde ha gjort tidigare i helgen.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av: Emma

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

1) Jag är extremt beroende av komediserien Vänner och jag har vartenda avsnitt nerladdat. När jag äter frukost på morgonen ser jag ett avsnitt och innan jag somnar på kvällen ser jag ett till. Har jag dötid under dagen ser jag flera avsnitt i rad. Detta är dock något som bara gäller när jag är i Örebro. Sorgligt men sant är att mitt liv här har betydligt mer tid för tv-tittande än vad mitt liv hemma på Åland har.

2) Jag kan lugnt äta två satser kokosbollssmet i veckan. Detta var verkligheten under höstterminen och därför har jag nu ingått ett avtal med mig själv att vara totalt avhållsam från allt vad godis och kakor heter framöver. Har klarat mig hyfsat sedan nyåret, bara några kokosbollar och en tårtbit på mormors födelsedagskalas har slinkit ner.

3) Jag gråter när jag ser på sport. Eller egentligen så fort det är någon som blir väldigt glad på TV. Eller väldigt ledsen också för den delen. Oprah är det värsta som finns för en lipsill som mig.

4) Jag har jämt ont i ryggen. Om nu det kan räknas som en egenhet.

5) Jag är patriotisk så det förslår när det gäller Åland. Det finns inget ställe som är så bra som Åland. Inget kan mäta sig med Åland. Jag vill leva mitt liv på Åland. Åland är paradiset på jorden.

Sådär ja. Då var det gjort. Jag utmanar Sofia och Anna .

Bio

Plötsligt rasslar det till och så släpps massor av bra filmer samtidigt på biograferna. Eller jag vet ju inte om de är bra, men jag tror det i alla fall. Jag vill se Brokeback mountain, Walk the line och March of the penguins. Börjar med Walk the line imorgon.

Kommer förresten bli jättebesiken om pingvinerna är dubbade till svenska. Jag vill se den engelska versionen. Eller varför inte den franska, det skulle vara ännu bättre.

Hetast just nu

Jag är en Lostnörd. Men det kan inte sägas för ofta. Josh Holloway är hetast i TV just nu. Vad pysslar hon där Kate med när hon hånglar runt med tråk-Jack? Valet borde vara enkelt när hon har möjligheten att tungbrottas med den sexigaste mannen som setts i rutan på väldigt länge.

Åländsk sommar

Om jag får drömma en liten stund....

Jag har pluggat klart. En magisterexamen i medie- och kommunikationsvetenskap och 40 poäng journalistik delar plats på CV:n med riktigt positiva omdömen från några stora tidningar där jag sommarjobbat och praktiserat. Allt vad ryggont heter är ett minne blott och fysiken är på topp. Volant är inriden och kan grunderna i klassisk dressyr plus att jag kör släde och vagn med honom. Snart bär det av till Seattle för att rida på heltid för Craig ett tag. Pojkvännen sen något år har inget emot ett distansförhållande och lovar komma och hälsa på mig, otrohet och svek existerar inte i vårt förhållande. Min familj och alla mina vänner är lyckliga och friska som nötkärnor. Har nyligen gått på någon av tjejkompisarnas bröllop. Har en fin lägenhet hemma på Åland och där är det jämt solig sommar med mjukglass och båtturer ut till öar och skär.

Så här blir det när man är begravd i kurslitteratur, möjligtvis har ett diskbråck, är sjukt singel och har ett hål i badrumstaket. Då kan det vara rätt så skönt att drömma ett tag.

Nu börjar nyårslöftena vara svåra att hålla

Ett av mina nyårslöften inför 2006 var att sluta äta godis och kakor. Det var ett väldigt lätt löfte att avge efter mellandagarnas frossande i choklad, marmelad och allt annat sött mellan himmel och jord. Kände en sådan avsmak för godis att de första veckorna utan sötsaker gick väldigt smärtfritt. Men nu börjar sötsuget infinna sig igen. Tänkte häromdagen att jag skulle fira att jag hade klarat en hel månad utan godis med att äta lite kokosbollar, bara litegrann, bara en dag, och sedan återgå till den totala avhållsamheten. Lyckades i alla fall lägga band på mig själv och åt en skorpa istället. Men idag är jag ledig, ligger på sängen och plöjer vänneravsnitt, och havregrynen i mitt skafferi skriker efter mig! Just nu i detta ögonblick finns det inget jag vill lika mycket som att vräka i mig hemlagade kokosbollar. Få se om nyårslöftet bryts idag, en månad efter att det gavs.

Hemliga pappan är inte hemlig längre

Idag avslöjades Hemliga pappans riktiga identitet i en artikel. Tråkigt. Det romantiska skimmer som har omgett honom blev genast lite mindre skimrande.
Av någon anledning som jag inte kan sätta fingret på.

Har helt glömt bort....

...att jag tänkte lägga upp det jag skriver i Nya Ålands "Nöje" här på bloggen så att ni utan den åländska röda tidningen kan kommentera. Nåja, hellre sent än aldrig, här kommer mina två första krönikor. Jag tar gladeligen emot konstruktiv kritik så att jag kan göra ännu bättre ifrån mig i framtiden. Håll till godo.

Då var det alltså dags att testa sina vingar i ett nytt forum, som frilansare för Nya Ålands nöjesredaktion. Det här blir något helt nytt för mig och det skall bli väldigt roligt! Undrar om de erfarenheter som jag har skaffat mig på mina tidigare arbetsplatser kommer att vara till någon nytta här?

De tre månader jag spenderade på ett franskt dressyrstall till exempel? Det ligger nog rätt långt ifrån den åländska nöjesbevakningen. Eller mitt jobb som försäljare på en matvarubutik i Saltvik? Kanske inte heller speciellt nöjesfyllt. Det faktum att jag vet det mesta om sniglar efter mitt jobb som guide på snigelsafarit i Kastelholm eller att jag vet var alla postlådor i Lumparland, Geta, Sund och Godby står efter en tid på posten kommer nog inte att vara till mycket hjälp när jag skall försöka bevaka det åländska nöjeslivet.

Med tanke på dessa meriter är det nog tur att mycket av min fritid ägnas åt nöjen. Jag pluggar i Örebro och där finns det mycket att välja på. Kåren, studentpuben Bärseback eller krogarna inne i centrum, två biografer som visar ett tiotal filmer åt gången, mysiga caféer och fina billiga restauranger, mer nöjesliv än vad man är bortskämd med hemifrån. Därmed inte sagt att jag ägnar mig mindre åt nöjen när jag är hemma. Förutom att jag skall hinna med att sköta om min häst när jag är på ön så är ett besök på Arken alltid inplanerat. Även en kort tur på Torggatan skall hinnas med trots att shoppingutbudet är magert och priserna är dyra. En fika på Svarta katten eller en tjejmiddag med kompisar som man inte träffar så ofta känns ibland roligare än en heldag i vilken storstad som helst.

Man kanske får kämpa lite mer för att hitta roliga evenemang på Åland. Men de finns, och de är absolut värda att bevaka. Därför är jag här.

Ovanstående var min första krönika och nedan kommer det jag skrev till förra fredagen.

Idrottsgalan är inget för en lipsill

Helgens stora nöjesevenemang på Åland är utan tvekan idrottsgalan som går av stapeln på Arken ikväll. Ålands bästa idrottsmän och kvinnor skall ta emot priser för att de har lyft tungt, seglat fort, simmat långt och sparkat bollar på ett utmärkt sätt förra året. Champagnen kommer att flöda och stämningen kommer vara på topp. Självklart tänker jag vara där. När jag ändå befinner mig på hemmaplan över helgen är det givet att jag ska gå ut och vimla bland idrottarna. Men jag tänker inte gå på själva galan. Planen är att hoppa över prisutdelningen och istället glida in passligt runt midnatt.

Varför då? Jo, för efter den gråtfest jag hade framför teven då svenska idrottsgalan gick häromveckan vågar jag mig inte på att se en åländsk, måhända lite mindre spektakulär, idrottsgala live på Arkens restaurang.

För att ta det från början. Jag har en konstig ovana att gråta när jag ser på sportsändningar. När dressyrryttare avslutar sina program med pampiga galoppombyten till Abbamusik eller när längdskidåkare sträcker armarna i luften då de åker över mållinjen fylls mina ögon av tårar. Likadant när Zlatan eller Henke stänker in straffar i avgörande matcher eller när hundrameterslöpare slår nya världsrekord. Men det är ändå ingenting mot det gråtkalas jag hade när jag tittade på svenska idrottsgalan. Det var värre än att se Titanic och hacka lök på samma gång. Kajsa Bergqvist fick pris för årets prestation och Anja Pärson blev årets kvinnliga idrottare. Redan då var ögonen glansiga. Som spiken i kistan fick Tony Rickardsson ta emot Jerringpriset. Gubben hade väntat på det i åratal. Tårarna sprutade.

Jag tänker inte riskera att börja gråta som ett litet barn när bragdguldet delas ut ikväll. Tills jag lär mig bemästra tårkanalerna får det räcka med att mingla med pristagarna då medaljerna redan har hängt tryggt runt deras halsar i några timmar.

Robbie

Igår kväll sände SVT 1 en konsert med Robbie Williams från Berlin. Jag kan bara beskriva det med ett ord. Underbart. Är så avundsjuk så jag skulle kunna dö på Sofia som får fara och se honom live på Ullevi i sommar. Tänk att få stå mitt i ett hav av lyckliga människor och sjunga allsång till Angels. Kan väl knappast bli bättre än så kan jag tänka mig.

För mig kommer Robbie alltid att förknippas med mina månader på stallet i Frankrike. Köpte en liveskiva från hans konsert i Knebworth sommaren 2003 på Fnac och spenderade de flesta kvällar lyssnandes på den härliga skivan.

Och som att det inte skulle räcka med att han har en underbar röst, sjunger på brittisk engelska och har en talang att skriva poplåtar som får vilken stel soffpotatis som helst att börja dansa så är han ju sexig som få också. Med härliga ögon som på något sätt inte ser lika tuffa ut som hans tatueringar och fräcka attityd kan han få vem som helst att smälta. Eller i alla fall mig.

I och för sig, vem som helst som kan skriva texter som Angels får nog mig att falla pladask.

Min första termin utan Emma

Jag läser planerad kommunikation I den här terminen. Det verkar vara ett roligt ämne, för tillfället håller vi tal och övar oss i att skriva kort och koncist. Verkligen jätteskoj! Har fått en riktigt bra klass också. Halva Lösnummerredaktionen sitter i bänkraderna tillsammans med några gamla kursare från MKV A och B. Och så Negin förstås, en annan ålänning som har hittat in i samma klassrum som mig.

Men det är någon som saknas.
Var är Emma?

Hon har hängt med ända sedan första dagen men nu plötsligt sitter hon i långhuset på statskunskapsföreläsningar. Redan på nollningen var hon där, mitt emot mig på nollesittningen. Och på svenskan skrattade vi oss igenom ett dialektarbete om "mor Ingas" mindre vackra stämma. Och så MKV A och B då förstås, där vi kämpat med b-uppsatsen och garvat åt PBs cykelbyxor. Men nu mitt i allt går vi olika kurser.

Tråkigt.

Tur som fan att Emma skriver för Lösnummer och att hon engagerar sig så förbannat så att man stöter på henne överallt, för när man går olika kurser träffas man allt för sällan.

Ska nog klara min första termin utan dig Emma, men vi får verkligen se till att ta en fika snart. Kanske vi till och med skulle våga oss bort från campus som omväxling?

Örebro i vinterskrud

Örebro är ingen vacker stad. Centrum består av två shoppinggator med de vanliga butikerna HM, Lindex, JC, Gina tricot och Vero Moda. Krämaren står i ena änden av gatorna, en ful grå klump mitt i stan. I andra änden ligger Stortorget och Nikolajkyrkan. Den enda delen i centrum som jag tycker är någorlunda fin är området runt slottet. Slottet, Strömpis och Stallbacken får en sjua på en skala mellan ett och tio.

Just nu är Örebro ändå klädd i sin fördelaktigaste dräkt, ett vitt, tjockt snötäcke. Plötsligt göms allt det gråa och tråkiga under drivor av ren, fin snö. Istället för den bruna sörja som brukar rinna i Svartån ligger isen nu som ett lock ovanpå det smutsiga vattnet. Saltet som brukar göra vägarna plaskiga och skitiga lyser med sin frånvaro.

Tack och lov.

För snart blir det vår och innan vårens små gula blommor slår ut bakom Statoil och äppelträden börjar blomma har Örebro en lång lerig tötid framför sig. Hoppas vinterkylan håller Örebro i sitt grepp ett bra tag till.

Artiklarna inne

Hade deadline för Lösnummer idag. Fruktansvärt skönt att lämna ifrån sig texterna. Vart ganska nöjd med min "datorköpguide". Den andra artikeln som jag skulle skriva lade vi ner efter otroligt många turer fram och tillbaks. Har aldrig haft så många jobbiga telefonsamtal under samma vecka som denna men nu är det skönt att vi bestämt att lägga ner hela grejen. Visade sig att det var en rätt personlig tvist mellan två parter som jag hamnade mitt i. Inte speciellt roligt alls. Nåja, nya tag nästa vecka, vill skriva något lättsamt och enkelt efter den här röran! Få se om det blir något till fredagens Nöje, ska höra med Grulle om han har ledigt spaltutrymme.

Det blir flytt i mars

Har äntligen fått en lägenhet i Bågen! Med inflyttningsdatum 15 mars. Ska bli roligt att få ett riktigt fönster som släpper in massor med ljus, inte bara mina små rutor under taket som knappt släppt in någon sol sen i september. Ska bli skönt att ha tio meter till Kåren och tjugo meter till skolan. Ska bli skönt att ha ett helt tak i badrummet, varmvatten i duschen och värme i elementen. Ska bli roligt att bo granne med Emma och Lina. Men själva flyttandet ser jag inte fram emot. Jobbigt att packa och bära och städa och packa upp. Så om någon tycker sådana aktiviteter är roliga så är det bara att anmäla sig frivilligt. Jag bjuder på pizza å öl så bär ni möbler. Deal?

Gråtmild framför idrottsgalan

Jag har en konstig ovana att gråta när jag ser på sportsändningar. När dressyrryttare avslutar sina program med pampiga galoppombyten till Abbamusik eller när längdskidåkare sträcker armarna i luften då de går över mållinjen fylls mina ögon av tårar som om jag skulle ha hackat lök i timtal. Likadant när Zlatan eller Henke stänker in straffar i avgörande matcher eller när hundrameterslöpare slår nya världsrekord.

Så ni kan ju gissa vilket gråtkalas jag hade när jag tittade på idrottsgalan. Det var värre än att se Titanic och hacka lök på samma gång.

Kajsa Bergkvist fick pris för årets prestation och Anja Persson blev årets kvinnliga idrottare.

Som spiken i kistan fick Tony Rickardsson Jerringpriset.
Gubben har väntat på det i åratal.
Tårarna sprutade.

Längtar efter volter

Hade ett alldeles underbart jullov. Om man bortser från en del ryggont var det helt perfekt.

Hann träna hästen, vara med familjen och spendera några helger rockandes till mitt absoluta favorit coverband på Ålands nöjespalats...

... hand i hand med en skrämmande trevlig grabb. Konstigt ibland hur det kan bli. Hur man kan känna någon lite smått i flera år och sedan mitt i allt komma på sig själv med att stå hand i hand med denna samma person mitt på Arkens dansgolv. Som om man aldrig hade gjort något annat. Konstigt vad bekväm man kan känna sig med endel personer, fast man knappt känner dom. Kan vara rätt läskigt när det känns sådär bekvämt. När det inte är nervöst, när man inte håller på att tappa fotfästet, när det inte är sådär spännande nytt så att man känner magen göra volter. Är det rätt då? Om det bara känns bra och bekvämt från början? Skall inte magen göra minsta lilla loop? Vill så gärna tro att det här lugna och bekväma bara är en försiktig början, och att volterna kan infinna sig såsmåningom. Jag tror i alla fall att det finns potential för det. Den som lever får se.

Tomten kom med.....

... den bästa julklapp jag någonsin hade kunnat få.

Mamma och pappa skrev under pappren och därmed var den ekonomiska uppdelningen färdig. Äntligen är skiljsmässan över. Det tog grymt länge, nästan två år, men äntligen är det klart.

Kanske det är slut på alla bråk och alla meningskiljaktigheter nu. Det finns ju inte så mycket mer att bråka om liksom. Ett kapitel i mitt liv som äntligen har fått sätta punkt.

Tack Tomten, you rock!

Nya Åland debut

Har fått mitt första jobb på en av tidningarna hemma! Skall frilansa på Nya Ålands nöjesredaktion. Gjorde debut igår med en krönika om mig själv.

Har inte sett den i tryck.
Är så nyfiken så jag skulle kunna dö.

Är väldigt glad åt jobbet och ser verkligen fram emot att skriva så fingertopparna glöder för att få ihop några bra grejer som jag kan vara stolt över att publicera i blaskan. Jobbar tillsammans med en gammal arbetskompis från posten och en annan yngre grabb. Och så Grulle förstås, vår eminente redaktör. Känner på mig att det kommer att bli ett jäkligt roligt samarbete.

Så håll utkik efter vinjetten "Nöje" i fredagsnumren.

Och har ni några förslag på vad ni vill läsa om under den rubriken är det bara att ge förslag.

Tillbaka i bloggosfären

Sådär ja, då var jag tillbaka här då. Har haft en väldigt välbehövlig paus från bloggen, hade absolut ingen inspiration att skriva något alls under jullovet. Kunde inte få ihop något som lät det minsta intressant och blev bara irriterad av att se skärmen hånfullt stirra tillbaka på mig som för att säga:

"Usch vad tråkigt och känslokallt du skriver. Och det du skriver om sen, händer det verkligen inget roligt i ditt liv?"

Men nu har inspirationen kommit tillbaka, och det har hänt en hel del roligt sedan sist. Så nu skall jag kasta mig in i det nya året och skriva så känslorna svallar. Om så intressanta saker så ni inte kan slita er från inläggen.

Så se inte så hånfull ut skärmen, du ska få se på annat.