Det blidde silver

Konstigt att man kan vara besviken över att ta ett OS-silver. Men så är det när man förlorar mot svenskar. Det svider. Ändå tänker jag vara stolt, lejonen var riktiga hjältar under detta OS, bottentippade tog dom sig igenom turneringen med flest vunna matcher av alla, väldigt få insläppta mål och med minimal marginal blev de snuvade på guldet. Jag tänker hålla mitt finska huvud högt och vara stolt över ett väldigt välförtjänt silver. Plus att vi har den snyggaste spelaren i turneringen. Det är inte heller fy skam. Synd att han lägger skridskorna på hyllan före nästa OS, Teemu Selänne.



På tal om något helt annat. Här är min krönika från fredagens Nöje:

Studentrabatt sökes

Som student i Sverige får man rabatt på det mesta. Mot uppvisandet av sitt studentleg kommer man billigare undan när man till exempel äter ute, tränar, reser eller går till frissan. Tack vare studentkortet kan man spara några extra slantar varje månad vilket förstås är välkommet med tanke på den skrala ekonomi man ofta har som student.

När jag gick i Lusse hade vi inget studentleg och därför blev jag väldigt förvånad när min lillasyster drog fram ett ur plånboken sist hon var och hälsade på mig i Örebro. Vi var ute på en restaurang som ger tio procent rabatt till alla studenter och lillasyster blev glad för att äntligen få använda sitt kort. Kortet hade hon tydligen fått genom en beställning från något företag i Svenskfinland och det fungerade precis som våra svenska studentleg.

Vilket framsteg! Härligt att ålänningarna kan få ett intyg som förser dem med allehanda rabatter. Tyvärr måste jag ändå ställa mig frågande till om åländska studenter kan vinna något på att beställa det här kortet. Vilken nytta har man av det så länge nästan inga ställen på Åland erbjuder reducerade priser för studenterna?

När jag åkte hem sist till exempel. Redan på cityterminalen tog de rabatterade priserna slut. Att åka över Ålands hav kostar lika mycket vare sig man är student eller inte. Väl på Åland var det inte heller några rabatter så långt ögat kunde se. Ingen studentrabatt hos frissan, ingen billigare lunch på stan, ingen rabatt på bussen ut till Saltvik och absolut inget billigare inträde på Mariehamns krogar.

Jag tror att det finns vissa ställen där studenter kommer en aning billigare undan även på Åland, till exempel på bokhandlarna i stan som säljer kurslitteratur till ett rabatterat pris och på träningsanläggningarna där man kan träna lite billigare som studerande. Men det är ändå bara en droppe i havet. Åland vill så gärna vara en bra studieort, med bra utbildningar och ett gott studieklimat. Företag runt om på ön skulle enkelt kunna bidra till detta genom att införa mer rabatter åt oss studenter. Jag skulle i alla fall vara tacksam.

Århundradets hockeyfinal

De finska lejonen möter Sveriges tre kronor idag. I final. I OS. Större än så kan det knappast bli. Bara det faktum att Finland lyckats ta sig till final med det bottentippade lag de kom till Turin med är en gåta. Men nu är dom där.

Nu gäller det bara att hålla tummarna för allt vad man är värd, korka upp karhun och hoppas på att Niittymäki spikar fast.

Melodifestivalen anno 2006

Jag missade medvetet första deltävlingen i årets upplaga av den svenska melodifestivalen. Var hemma på Åland och tittade på OS-hockey mellan Finland och Tjeckien istället. Och efter att ha slötittat på kvällens sändning från den andra deltävlingen kan jag lugnt säga att jag inte missade det minsta lilla. Har något så sorgligt dåligt någonsin visats i svensk tv? Okej, nu överdrev jag väl en aning. Men herregud, Lena Philipsson kan väl knappast bli sämre. Försöken att vara rolig programledare går helt åt skogen och det enda som är värre än Lenas tafatta försök att skämta är väl låtarna som bidrar i årets tävling. Kicki Danielsson gick just vidare till final med en låt som jag kan slå vad om att kommer spelas på Arkens gubbhylla i sommar, men knappast någon annanstans. Sorgligt nog var Kicki ändå bäst. Två tjejer i musikantkjol, några killar utklädda till elefanter, Magnus Carlsson i en gayigare och dansbandigare version av förra årets vinnare Las Vegas och så Östen med resten... Ett sämre startfält har jag väl aldrig sett. Kanske Finland äntligen har en chans att kvala in till Eurovision om Sverige blir tvungna att skicka nått av dessa bidrag. Fast Carola har ju inte entrat scenen än. Sverige får lägga hoppet till henne.

Inlägg nummer 100

Tror aldrig jag har hört en så korkad fråga ställd av en journalist som den jag hörde efter 3-milen idag. Hur kan man fråga en nybliven guldmedaljör vad som är viktigast, hennes dotter eller guldmedaljen?! Kan inte hjälpa att jag tycker det är respektlöst att ens fråga en sådan sak.

Jag höll mig i sex dagar...

... men idag fällde jag mina första tårar under OS. Otroligt att jag lyckats hålla mig så här länge. Vet inte varför det var just Sveriges curlingguld som framkallade dem. Jag som inte ens hejar på Sverige i OS. Jag undrar hur det blir längre fram i helgen när de finska lejonen entrar isen. Nu när spärren lossnat lär jag väl lipa som ett barn vid varje tävling. Bäst att ladda upp men näsdukar.

Men tro inte att jag är bitter...

Jag är sjuuuuk.
Förkyld så att det känns långt ner i bröstet.
Snoren rinner, jag har konstant lock i öronen och tonsillerna är stora som pingisbollar.

Det var evigheter sen min kropp gav vika för en förkylning sist och därför hade jag helt glömt bort hur fruktansvärt ynklig man känner sig när bakterierna och virusen festar i blodomloppet. Jag fryser och huttrar och tycker grymt synd om mig själv. Speciellt eftersom jag är helt ensam. Fy fan för att sitta ensam i sin lilla etta när man är sjuk. Det borde finnas en lag på att man alltid skulle bli omhändertagen när förkylningar intar ens kropp.

Tänk vad bra man hade det när man bodde hemma, man kunde ligga utsträckt på soffan dagarna i ända och mamma fixade allt från näsdukar och varmt te till tulpaner och en veckotidning för att pigga upp en.

Men nu är jag lämnad ensam åt mitt öde i min lilla lägenhet under jord. Hatar singellivet så mycket så jag skulle kunna spy just nu för jag inbillar mig att det skulle vara rysligt mycket trevligare att vara sjuk om man hade en snäll och go pojkvän som tog hand om en. Som lät en krypa ihop i hans famn och som tyckte precis lika synd om en som man själv gör. Som skulle passa upp med te och finrexin och som skulle bädda ner en med en filt och dalta med en som om man var ett litet barn. Men nej, nej, någon sådan riddare i skinande rustning finns det inte här i min lägenhet. Istället får jag knöla ihop mig ensam i soffan under min filt med tvn och curlingen som enda sällskap.

Och allt mitt hopp om att få uppleva lite romantik idag lägger jag till Lost.

Alla hjärtans dag

Förra året uppmärksammade jag alla hjärtans dags finlandssvenska benämning, "vändagen". Såklart eftersom jag inte hade någon grabb att fira dagen med och därmed ville bortse från kärleksdagen med stort K. I år orkar jag inte ens reflektera tillräckligt över den här dagen för att skriva ett gnälligt inlägg om hur segt det är att vara singel idag. Istället tänker jag titta på OS, äta middag hos Anna och gå och lägga mig tidigt. Och så klart, önska er alla en jättefin alla hjärtans dag!

Fascinerande smycke

Jag köpte ett silversmycke på Vikingamarknaden i somras. Varje år hålls den två dagar långa marknaden i närheten mitt hem på Åland och det brukar vara väldigt många försäljare och utställare där, i mitt tycke en av de bästa marknaderna på Åland. Under dessa två dagar förvandlas fältet i Kvarnbo till en plats där vikingar rider runt, slåss och dricker mjöd dagarna i ända. Ett väldigt trevligt arrangemang.

Det har blivit tradition för mig att besöka marknaden och i fjol kom jag hem därifrån med ett silversmycke som minne. Smycket var en avbildning av en runristning som föreställer Hyrrokkin, eller som Viktor Rydberg benämner henne:

Gullveig, den 3 gånger födda jättinnan, de onda runornas och trolldomens upphof. Hon kallades Heid, då hon kringvandrade på jorden och utlärde sina fördärfliga konster. Aurboda hette hon,då hon var gift med Gymer. Angerboda kallas hon under sin vistelse i Järnskogen. Såsom tre gånger bränd och likväl lefvande bär hon binamnet Hyrrokin, den eldrökta.

Hyrrokkin var en jättinna som skickades efter av gudarna då de inte klarade av att knuffa ut Balders dödsskepp i havet. Hon kom ridande till dem på en ulv, med ormar som tyglar. Med en hand lyckades hon knuffa ut båten i havet.

Jag blev fascinerad av historien och imponerad över hennes styrka så det blev detta smycke som fick följa med mig hem efter förra årets marknad. Jag hoppas hitta en souvernir med lika fängslande historia i år.
Mitt smycke är det till vänster.

ADI

Nu skulle jag vilja ha en digitalkamera. Mer än någonsin. Har väntat och väntat och väntat på att berätta för er om Adi, för att jag skulle vilja kunna ta en bild att lägga upp så ni alla kunde få se honom. Men, men, jag har inte köpt någon än och det lär ta länge innan jag har råd med en. Så nu får det gå utan bild.

Mina damer och herrar, tillåt mig presentera; ADI!

Adi är ett lejon i nalleform. Om han skulle gå så skulle han göra det på två ben, inte på fyra. Då kanske ni förstår hans form lite bättre. Jag fick Adi för 21 år sedan, på min första julafton. Pappa döpte honom till Adolf, stackars nalle. Som tur var kunde jag inte uttala Adolf och därför blev det Adi. Det har han fått dras med sedan dess.

Adi är väldigt berest. Han har varit med på familjeresor runt om i Sverige, han har varit med på skärgårds- och ridläger och han har varit tre månader i Frankrike. Nuförtiden är han i Örebro. Somrarna spenderas på Åland.

Som tolvåring sade jag åt Adi att när jag skaffade mig pojkvän skulle han få flytta ur sängen. Det har inte hänt ännu.

Lite luggsliten börjar han bli. Hans stoppning har krypit ner i fötter och händer så alla hans leder är tomma. Han har en kal fläck på huvudet, åldern börjar ta ut sin rätt. Ögonen syns knappt under hans lejonman, nosen är stor och noppig och hans mun är bara ett smalt, lite surt, streck. När jag var liten och mamma tvättade Adi värkte det i mig att se honom hänga på tvättlinan med en klädnypa i varje öra. Kanske därför jag fortfarande drar mig från att tvätta honom allt för ofta.

Konstigt hur en liten nalle kan betyda så mycket. Han är trygghet för mig. Ett bevis på att även om mycket har förändras i mitt liv så finns det saker som består.

Om det fanns ett nallarnas Hall of fame skulle han platsa där. Utan tvekan.

Kvällens oväntade

Lösnummer Marcus delade ut skivor åt oss tappra redaktionsmedarbetare efter att vi ätit en ytterst god middag hos Emma ikväll. Okänt band efter okänt band ropades upp och skivorna delades ut till höger och vänster. Mitt i allt ropas "the Jasmines" ut. Ålänningar har alltså skickat en demo åt Lösnummer. Oväntat.

Har vaknat flera nätter i rad och inbillat mig att någon står och tittar ner på mig bredvid sängen. Fånigt, jag vet. Men ändå fruktansvärt läskigt!
Tror att jag har tittat för mycket på Lost.

Nöje och åsikter

Har haft skitmycket i skolan på sista tiden, och den här veckan är inget undantag. Så det blev inget skrivet för Nöje förra fredagen och det lär inte bli det den här veckan heller. Men jag ska spåna under helgen och försöka skriva ihop något till fredagen därpå. Det är lite lättare att skriva ålandsaktuella saker om man är på ön också så kanske jag får lite inspiration bara jag kommer hem. Har haft lite idétorka för bloggen också. Det kanske lossnar imorgon när jag skall festa tillsammans med ORUs blivande mediafolk. Lösnummer ska nämligen ha första festen för våren. Ska bli skoj!

Måste förresten tycka till om tre saker. Orkar inte utveckla just nu men kan kanske göra det någon annan dag.

Big brother är det vidrigaste som någonsin visats i TV. Så fruktansvärt hjärndött och patetiskt så det är en plåga dom få gånger man tvingas se det.

Nya serien toppkandidaterna på SVT är inte så tokigt trots mina farhågor vad gäller dokusåpor.

Danskarna, eller rättare sagt Jyllandsposten, var korkade som publicerade Mohammedbilderna. Jag tycker i och för sig inte att dom våldsyttringar islamska grupper tar till är försvarbara, men det tycker jag inte att Jyllandspostens agerande är heller. Sen kan dom argumentera för tryckfrihet bäst dom vill. Dom har satt sig själva och hela Danmark i en taskig sits bara för att dom var fruktansvärt respekt- och tanklösa.

Bla, bla, bla....

Köpte födelsedagspresent åt lillasyster idag. Hittade precis det jag ville köpa så jag hoppas att hon kommer bli glad. Åker hem om en vecka så då får jag väl se vad hon tycker om presenten. Jag hoppas förresten att jag kan få tid till röntgen redan nästa vecka, mitt ben är sjukt som fan rent ut sagt. Det pirrar och värker och känns som det håller på domna bort hela tiden. Lite läskigt faktiskt, hoppas att man ser på röntgen vad det beror på så de kan behandla skiten sen. Vill inte knapra värktabletter dag ut och dag in.

Om två timmar är det tid för Lost. Har laddat med chips och dipp. Det blir dagens höjdpunkt.

Karlssons Krönika

Jag höll nästan på att trilla ur soffan igår när jag tittade på sportspegeln. Jonas Karlsson sade i sin krönika det jag har tänkt tusen gånger men aldrig trott att en svensk sportjournalist skulle våga säga högt på bästa sändningtid.
Heja Jonas, trevligt med någon som vågar sticka ut hakan!

Kaffeskakis

Drack mängder av kaffe på Bara Vara när jag var dit och fikade med Camilla idag. Nu straffar det sig. Är kissnödig stup i kvarten, småskakig och så uppe i varv så jag knappast lär somna förrän långt in på småtimmarna. Det enda som är bra med det är att jag kanske hinner plugga ikapp allt som jag borde ha gjort tidigare i helgen.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av: Emma

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

1) Jag är extremt beroende av komediserien Vänner och jag har vartenda avsnitt nerladdat. När jag äter frukost på morgonen ser jag ett avsnitt och innan jag somnar på kvällen ser jag ett till. Har jag dötid under dagen ser jag flera avsnitt i rad. Detta är dock något som bara gäller när jag är i Örebro. Sorgligt men sant är att mitt liv här har betydligt mer tid för tv-tittande än vad mitt liv hemma på Åland har.

2) Jag kan lugnt äta två satser kokosbollssmet i veckan. Detta var verkligheten under höstterminen och därför har jag nu ingått ett avtal med mig själv att vara totalt avhållsam från allt vad godis och kakor heter framöver. Har klarat mig hyfsat sedan nyåret, bara några kokosbollar och en tårtbit på mormors födelsedagskalas har slinkit ner.

3) Jag gråter när jag ser på sport. Eller egentligen så fort det är någon som blir väldigt glad på TV. Eller väldigt ledsen också för den delen. Oprah är det värsta som finns för en lipsill som mig.

4) Jag har jämt ont i ryggen. Om nu det kan räknas som en egenhet.

5) Jag är patriotisk så det förslår när det gäller Åland. Det finns inget ställe som är så bra som Åland. Inget kan mäta sig med Åland. Jag vill leva mitt liv på Åland. Åland är paradiset på jorden.

Sådär ja. Då var det gjort. Jag utmanar Sofia och Anna .

Bio

Plötsligt rasslar det till och så släpps massor av bra filmer samtidigt på biograferna. Eller jag vet ju inte om de är bra, men jag tror det i alla fall. Jag vill se Brokeback mountain, Walk the line och March of the penguins. Börjar med Walk the line imorgon.

Kommer förresten bli jättebesiken om pingvinerna är dubbade till svenska. Jag vill se den engelska versionen. Eller varför inte den franska, det skulle vara ännu bättre.

Hetast just nu

Jag är en Lostnörd. Men det kan inte sägas för ofta. Josh Holloway är hetast i TV just nu. Vad pysslar hon där Kate med när hon hånglar runt med tråk-Jack? Valet borde vara enkelt när hon har möjligheten att tungbrottas med den sexigaste mannen som setts i rutan på väldigt länge.

Åländsk sommar

Om jag får drömma en liten stund....

Jag har pluggat klart. En magisterexamen i medie- och kommunikationsvetenskap och 40 poäng journalistik delar plats på CV:n med riktigt positiva omdömen från några stora tidningar där jag sommarjobbat och praktiserat. Allt vad ryggont heter är ett minne blott och fysiken är på topp. Volant är inriden och kan grunderna i klassisk dressyr plus att jag kör släde och vagn med honom. Snart bär det av till Seattle för att rida på heltid för Craig ett tag. Pojkvännen sen något år har inget emot ett distansförhållande och lovar komma och hälsa på mig, otrohet och svek existerar inte i vårt förhållande. Min familj och alla mina vänner är lyckliga och friska som nötkärnor. Har nyligen gått på någon av tjejkompisarnas bröllop. Har en fin lägenhet hemma på Åland och där är det jämt solig sommar med mjukglass och båtturer ut till öar och skär.

Så här blir det när man är begravd i kurslitteratur, möjligtvis har ett diskbråck, är sjukt singel och har ett hål i badrumstaket. Då kan det vara rätt så skönt att drömma ett tag.

Nu börjar nyårslöftena vara svåra att hålla

Ett av mina nyårslöften inför 2006 var att sluta äta godis och kakor. Det var ett väldigt lätt löfte att avge efter mellandagarnas frossande i choklad, marmelad och allt annat sött mellan himmel och jord. Kände en sådan avsmak för godis att de första veckorna utan sötsaker gick väldigt smärtfritt. Men nu börjar sötsuget infinna sig igen. Tänkte häromdagen att jag skulle fira att jag hade klarat en hel månad utan godis med att äta lite kokosbollar, bara litegrann, bara en dag, och sedan återgå till den totala avhållsamheten. Lyckades i alla fall lägga band på mig själv och åt en skorpa istället. Men idag är jag ledig, ligger på sängen och plöjer vänneravsnitt, och havregrynen i mitt skafferi skriker efter mig! Just nu i detta ögonblick finns det inget jag vill lika mycket som att vräka i mig hemlagade kokosbollar. Få se om nyårslöftet bryts idag, en månad efter att det gavs.

Hemliga pappan är inte hemlig längre

Idag avslöjades Hemliga pappans riktiga identitet i en artikel. Tråkigt. Det romantiska skimmer som har omgett honom blev genast lite mindre skimrande.
Av någon anledning som jag inte kan sätta fingret på.