torsdag, februari 23, 2006
Jag höll mig i sex dagar...
... men idag fällde jag mina första tårar under OS. Otroligt att jag lyckats hålla mig så här länge. Vet inte varför det var just Sveriges curlingguld som framkallade dem. Jag som inte ens hejar på Sverige i OS. Jag undrar hur det blir längre fram i helgen när de finska lejonen entrar isen. Nu när spärren lossnat lär jag väl lipa som ett barn vid varje tävling. Bäst att ladda upp men näsdukar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Måste säga att tårarna var nära för mig oxå...det är konstigt hur en sport som curling, som man aldrig annars bryr sig om, plötsligt kan framkalla såna känslor! Men finalen var ju riktigt jämn o spännande o känslan av att avgöra den med sista stenen måste ju ha vart.. ja obeskrivlig iaf! Lite synd måste man ju tycka om schweizarna ändå, bittert att förlora sådär. Tycker det är skoj att det går så bra för Sverige i OS. Pricken över i:et var Anjas efterlängtade guldmedalj, den va hon värd! Vi i Suomilandet får hoppas att lejonen räddar vår ära innan spelens slut! :)
Skicka en kommentar