Oj vad trångt

Arken borde bygga ut sitt dansgolv. Jag älskar att skaka rumpan till tonerna av Ålands bästa Soundway, men det är ju i princip omöjligt efter klockan två. Var nykter på krogen igår och då vågar man sig inte in i högen av hoppande, stampande, cigarettrökande och drinkspillande onyktra. Vilket är jäkla synd, för det glider inte lika bra under skorna om man hamnar ut på heltäckningsmattan.

Midsommar har gått mera lugnt till i år. Vi var på Björsbyholmen i fredags, eller först var jag till Högtomt och bevittnade årets stångresning.


På holmen åt och drack vi gott och dansade lite men jag, Sofie och Anna drog hem redan vid ett. Det var skönt att gårdagen inte blev förstörd utan att man kunde göra lite vettiga saker då också (sola och läsa Hennes). Igår kväll var vi hos Linda och grillade och tittade på fotboll, och sedan tog jag och Sofie en sväng på Arken. Det var massor med folk och riktigt najs, förutom dansgolvet som var för trångt.

Idag blir det nog bara att ta det lugnt, kanske sola lite om solen behagar visa sig.

Och jag glömde att plocka sju sorters blommor, så jag får leva i ovisshet ett tag till...

Dags för lite träning inför midsommar

Jahaja, då sitter man kvar på jobbet och önskar att minuterna skulle kunna gå lite snabbare. Var klar med mina artiklar för ett bra tag sedan men eftersom jag skall och träna till Träningsverket klockan sex är det ingen vits med att gå härifrån. Funderar i och för sig lite grann på att gå en sväng till Sparhallen för att få tiden att gå, men samtidigt känns det lite desperat, så roligt är det ju inte där.

Well, well, nu sitter jag här i alla fall. Imorgon är det midsommar och det skall bli roligt. Vi ska ut till Soffis stuga som vanligt, tydligen skulle det komma ett stort gäng dit i år så hoppas att det blir fint väder, annars kan det bli trångt i deras lilla stuga. På midsommardagen blir det väl arken som vanligt, hoppas att det är mycket folk då.

Ikväll när jag kommer från träningen skall jag ge mig i kast med min häst igen. Åkte ju av så det sjöng om det häromdagen. Tydligen var inte Volant riktigt mogen för att gå någonstans med mig utan att ha någon med sig på marken, så han bestämde sig för att ställa sig på bakbenen och det resulterade ju i att smidiga lilla jag drattade i mark. Får vara glad att jag inte slog mig, skulle just varit snyggt om diskbråcksoperationen hade varit i onödan.

I fredags var jag förresten till Helsingfors och kontrollerade ryggen, och enligt läkaren var allt prima. Hann med att gå omkring i lite affärer och se lite av Helsingfors också och det är en riktigt fin stad, borde åka dit lite oftare. Det är ju nästan skandal att man nästan aldrig varit i sitt eget lands huvudstad.

Nej nu knallar jag nog iväg till Sparhallen, här kan man ju inte sitta.

Söndag

Då var det söndag igen då. Var till arken som vanligt igår kväll och där var det väl helt okej, precis som vanligt. Såg en massa folk jag kände men ingen som fick mitt lilla hjärta att slå hårdare, så det var ju trist. Det börjar kännas tråkigt att leva som en nunna, utan minsta lilla romans i sikte men vad gör man, är väl bara att gilla läget antar jag.

Imorgon skall jag tillbaks på jobb också, usch och fy. Tänk om man verkligen skulle få ha sommarlov när man är student, men det är ju en omöjlighet. Istället skall man arbeta och träsa på hela sommaren och om man har tur får man någon ledig vecka innan man skall tillbaka till universitetet. Vill inte jobba 9-17 varenda dag hela sommarlovet, man hinner ju inte leva något annat liv än det inne på kontoret.

Gnäll, gnäll, gnäll. Ska trösta mig med en tsatsikiburgare från grillen nu. Bara syrran behagar komma hem med den någon gång.

Milda Matilda!

Har avverkat mina två första dagar på tidningen nu och det är ingen barnlek att vara sommarreporter vill jag säga. Och med tanke på att jag bara hunnit med två dagar på jobbet antar jag att det inte kommer att bli lättare heller. Har säkert fått "lätta ämnen" att skriva om hittills och inte har jag haft speciellt många grejer per dag heller. Fasar inför verkligheten, har redan känt stressen och prestationsångesten komma smygande.

Måste bara inse att jag kommer att bli tvungen att låta mig göra en hel massa misstag och att det är okej. Ingen kan vara fullärd från början även om jag helst skulle vilja vara det underbarnet som bara stegade in på en ny arbetsplats och klarade av alla uppgifter som tilldelades mig på bästa sätt. Om jag inte lägger av med att vara min egen största kritiker kommer jag inte att överleva som skribent på en tidning. Skall man skriva många artiklar om vitt skilda ämnen på kort tid måste man nog kanske inse att textkvalitén inte blir i klass med Shakespeare.

Skall ta nya tag imorgon, samlar krafter ikväll genom att kolla på tv med mamma och rida ut i skogen på min duktiga häst. Imorgon ska jag ställa bättre frågor, skriva bättre texter, hitta på klätchigare rubriker och ta bättre foton. Jag skall ha mer skinn på näsan och jag skall våga be om hjälp om jag behöver den. Och så ska jag inte ställa orimliga krav på mig själv. Hur skall det gå ihop?