Volter i magen

Jag promenerade hem till pappa här om kvällen, skulle hämta hans bil. Det var kolsvart ute och jag hade andan i halsen hela vägen. Jag har alltid varit mer eller mindre mörkrädd, och när jag hör andra motionärer komma flåsandes emot mig på vägen tänker jag alltid ut möjliga flyktvägar ifall det skulle visa sig att det är en livsfarlig psykopat jag möter. Motionärerna var emellertid bara motionärer och jag klarade mig oskadd. Däremot gjorde magen volter när några rådjur skuttade upp ur diket bredvid mig mitt i allt.

Voltandet i maggropen infinner sig alltid när man blir så där jäkla rädd.
Och när man är kär.
Om den där killen som man tittat på i smyg plötsligt tittar tillbaka och fyrar av ett bländande leende, då snurrar magen minst lika mycket som när mörkerrädslan är som värst.

Kanske är kärlek och rädsla ganska likartade känslor? Räddast är man väl när man tappar kontrollen, när man inte är säker längre. Livrädd, för att man inte kan kontrollera situationen till fullo, och psykopaten kanske går vinnande ur striden.
När man är kär tappar man ju också kontrollen. Det är inte man själv som bestämmer över känslorna längre, utan någon annan, som likt psykopaten kan göra en jäkligt illa om man har otur.

Lite långsökt kanske. Men logiskt i mitt huvud.

Du säger att kärleken aldrig var till för dig

Igår visade SVT det första avsnittet av nya serien Dom kallar oss artister. Jag blev mäkta imponerad och väntar nu med spänning på nästa avsnitt. Då är det dags för Per Gessle.

Igår var det Håkan Hellström som visade upp sitt Göteborg. Jag har aldrig varit ett Håkan-fan, men jag måste säga att hans nya låt För sent för Edelweiss är bland det vackraste jag hört.

... och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.

-------------------------

Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

-------------------------

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm

Bilbekymmer

Min bil skulle in på service idag. Tyvärr hade delarna inte kommit, så nu får jag vänta en vecka till på att få den fixad. Men det kunde dom förstås inte säga igår när jag lämnade bilen på verkstaden, så nu har jag kört runt med lånad bil i onödan idag.
Ljuddämparen ska bytas, all skrynklig plåt som knölades till när jag blev ikörd ska bytas, och egentligen borde jag be dem fixa fläktarna också.
Sen är det bara att införskaffa en liten parkeringslampa och nya vinterdäck för x-antal euro och sedan finns det en möjlighet att den går genom besiktningen.

Ont, det gör ont

Den här dagen började uselt. En anonym läsare öste kritik över en artikel jag skivit. Den var enligt "anon" pinsam, och om vi ville ses som en seriös tidning i framtiden måste vi sluta med dylika artiklar.
Aj.
Lite senare kom nästa dos kritik i form av ett mail från en självutnämnd språkpolis. Tydligen hade jag ägnat mig åt "språkligt slarv", då jag skrivit "till kännedom" istället för "för kännedom".

Jag vet att man i det här yrket får tåla lite kritik, men samtidigt kan jag inte låta bli att bli ledsen när anonyma idioter spyr galla gömda bakom påhittade smeknamn.

Undrar om de skulle gilla att bli kritiserade för sitt jobb.

Grått, grått, grått

Molnen ligger så lågt idag att man har dem rakt framför sig när man kliver utanför dörren. Inomhus är det mörkt som mitt i natten, och det är inte konstigt att det gick hur bra som helst att sova till 12.30. Trots det ska jag just ut i duggregnet med hästen. Förhoppningsvis blir man gladare av att traska fram genom gula, röda och orangea lövhögar i storskogen.

Om inte finns det ändå hopp om ett gladare humör senare idag, då ett besök på Träningsverket är inplanerat.
De har likt Andelsbanken också ett par praktexemplar i sin personal...

"I want to quit the bank"

Kommer ni ihåg Vänner-avsnittet när Chandler ska säga upp sitt medlemskap på gymmet?
Han klarar inte av det själv, eftersom personalen varje gång kallar på den sexiga instruktören Maria, som övertalar honom att stanna kvar på gymmet.
Ross erbjuder sig att följa med och hjälpa Chandler sluta, men det slutar med att han också skriver på ett medlemsavtal.
Snillen som killarna är bestämmer de sig då för att stänga det bankkonto som de betalar gym-avgiften från. Tyvärr finns det en vacker tjej även på banken, och det enda killarna lyckas med är att öppna ett gemensamt konto.

Idag var jag till Andelsbanken. Orsaken var att jag nyligen var in och fixade med mina Pohjolaförsäkringar, och då kontaktade banken, som har ett samarbete med försäkringsbolaget, mig för att berätta om sina erbjudanden.

Okej tänkte jag, det skadar väl inte att gå in och se vad de har att erbjuda. Det enda man förlorar är en halvtimme tid, och sedan vet man vad man har att välja på, ifall man skulle tröttna på Ålandsbanken.

Och allt gick fint och smidigt. En trevlig banktant berättade allt jag ville veta, men just som jag skulle till att gå, poppade en fråga upp i mitt huvud. Det gällde lån, och banktanten var inte tillräckligt insatt för att svara.

-Jag ska gå och hämta en av våra lån-killar, sa hon glatt och en liten stund senare återvände hon med Andelsbankens svar på Maria. Lång, mörk och stilig, vältränad i mörk kostym, tog han i hand, presenterade sig och berättade om förmånliga lån och enkla lösningar.

Ni känner till honom. Det är den där före detta Interspelaren, som härstammar från Sund.
Jag lovar, det var ett smart drag av Andelsbanken att anställa honom. Det finns troligtvis en mängd unga damer där ute som likt Chandler, med despration i ögonen, gråtfärdig röst och uppgivna gester gång på gång upprepar:

I want to quit the bank!!!