Jubileum

Igår fyllde bloggen ett år.
Så är det med det.

Dags att tillbe vädergudarna

Imorgon kväll börjar min dressyrkurs som jag skall gå i Eskilstuna. Då är det teorilektion och sedan skall vi tillbringa lördagen och söndagen i ridhuset.

Så är det i alla fall meningen. För nu lovar ju vädergubbarna storm imorgon. Och det skulle sätta en hel del käppar i hjulet för mig eftersom pappa måste åka över Ålands hav imorgon kväll för att komma ner till Örebro och köra mig och hästen.

Så det är nu man får börja tillbe vädergudarna. Snälla låt bli att storma på Ålands hav imorgon kväll, och skall det nödvändigtvis blåsa, blås inte så mycket så finlandsbåtarna inte tar i land i Långnäs.

Svårt allmänbildad

För tillfället läser jag en kurs om argumentationsanalys och vetenskapsteori.
Det är ungefär så svårt och tråkigt som det låter.

Men det skulle faktiskt kunna vara väldigt mycket tråkigare om det inte var för att vi har en väldigt duktig föreläsare. Jag blir imponerad varje gång av hur extremt allmänbildad har verkar vara. Han namedroppar vetenskapsmän, filosofer och författare som man själv aldrig hört talas om, han använder exempel från såväl naturvetenskaper, religion och nutida händelser och allt verkar sitta inpräntat i hans hjärna färdigt för honom att ta fram närhelst han behöver det.

Jag blir nästan avundsjuk. Jag menar, nog har jag också läst om Gallileo Gallilei och hans idéer på historian någon gång, och visst har jag läst om atomer och molekyler på kemin, men inte kommer jag ihåg alla detaljer, årtal och fakta för det.

Han måste vara oslagbar i TP.

Hangover

Undrar om man kan få en hangover av att ha sällskap en hel helg? Känner mig i alla fall både bakis, trött och nedstämd efter att mamma och syrran åkte hem härifrån. Ovant att vara ensam i lägenheten igen, att vara omgiven av tystnad och stillhet igen. Sov till och med två timmar mitt på dagen idag, det är ju ett tydligt tecken på hangover. Nåja, det var det värt. Det var en härlig helg.

Lillasyster på väg

På torsdag kommer lillasyrran till Örebro. Ska bli jätteroligt att få besök, har ju inte träffat henne sen i augusti nu. På fredag kommer mamma också hit, sen ska vi spendera helgen tillsammans!

Och i slutet på november kommer grabbarna ner för att festa. Vet inte riktigt vilka det är som är på väg, men det verkar bli ett gäng i alla fall, ska bli jättekul.

Längtar.

Jag är kär!

Det här är så löjligt så det finns inte. När man var sådär tolv, tretton år gammal var det ganska vanligt. Att vara kär i artister, skådisar och andra ouppnåeliga.
Men jag är det nu. Inte kär på riktigt förstås, men skulle han komma och knacka på här vid min lägenhet så skulle han absolut vara välkommen in. Med dom där underbara ögonen, den fantastiska rösten och gulliga Torneå-dialekten.

Marcus är ju helt fantastisk, det hjälps inte.

Om att komma hem.

Ålandsvistelsen förra veckan var underbar. Jag njöt i fulla drag av varje minut. Ibland är det så himla skönt att komma hem, tillbaka till det som är gammalt, invant, bekant och bekvämt.

Som när jag och mamma gav oss ut i skogen för att leta svamp. Det var tyst, lugnt och fullt med svamp överallt. Det är balsam för själen eller vad man nu brukar kalla det, att bara traska fram över stock och sten på ställen där man känner igen varje sten, varje träd och varje svampställe. Rogivande.

Sen var jag ju förstås en sväng till Arken också. Där känner man självklart också igen inventarierna. Varje stol, varje bord, varje bardisk och varje ansikte. Det var fantastiskt roligt där. Träffade en massa kompisar som jag inte sett på länge och dansade till Rhodos tills fötterna värkte. Man har ju nästan inget val när det är dansgala liksom.

Och på tal om gammalt, invant och bekvämt. Att komma hem behöver inte vara att komma till en plats. Jag tror snarare det handlar om att komma till människor man är trygg med. Att befinna sig bland de man älskar mest och känner sig trygg med. Att inte behöver spela några spel alls utan känna att man kan vara sig själv. Det gör mig lycklig. Och förra veckan gjorde mig lycklig.

Plötsligt utan sällskap

Hade hoppats på en helkväll på Arken imorgon men plötsligt ser det lite mörkt ut. Halva gänget är på kalas ikväll och de ansåg sig inte ha råd att gå ut två dagar i rad vilket är förståeligt när Lions kräver hela 20 euro i inträde imorgon. Och då tappade Anna också lusten så nu står jag utan krogsällskap. Förlitar mig på att pojkarna tar mig under sina vingar och att Linda kanske har plats för en till på sin födelsedagsfest, trots att den skulle hållas i en trång etta. Och går inte det kanske jag kan åka ensam, det dör man inte av det heller.

Eller finns det någon som anmäler sig frivillig att vara mitt sällskap imorgon kväll, alla förslag tas emot med glädje:)

Med ny stil på hemmaplan

Då var jag hemma på Åland igen då. Vi kom igår med Ålandsfärjan och idag har jag rännt en massa ärenden hela dagen. Började förmiddagen med att uppsöka frissan, vilket var oerhört efterlängtat. Färgade håret mörkt, nästan svart och inga blonda slingor, så det blev en ganska drastisk förändring. Känns verkligen skönt, ibland behöver man en ny stil för att pigga upp sig när höstmörkret kryper inpå.

Uppmuntrande möte i hissen

Mötte en söt kille när jag skulle in i hissen idag. Han var på väg ut och jag på väg upp till lägenheten för att hämta nyckeln för att kunna låsa min cykel. Vi hejade glatt och jag kom på mig själv med att förundras över hur vacker han var.

Så jag tänkte på hur svettig och äcklig jag själv var efter cykelturen från stallet medan jag gick in i lägenheten efter nyckeln och sedan tryckte upp hissen igen. Och när dörren öppnades stod han där igen, lika söt med vackra ögon och hejade med ett litet skratt igen.

Så jag åkte ner, låste cykeln och tänkte att han kanske bor i lägenheten mitt emot, har nämligen inte sett alla mina närmsta grannar. Och på väg in i huset för andra gången mötte jag honom på nytt. Lika vacker, lika glatt hejande och lite mer road än de två första gångerna.

Funderade fan på att sätta mig utanför hissen, vänta tills han kom uppåkandes igen och säga att han hade förgyllt min kväll, bara för att han var så vacker.