En läskig karl med väldigt stor näsa fick tag i mig i farmor och farfars hönshus. Han slet in mig i sin skåpbil och körde fram och parkerade utanför farföräldrarnas hus. Jag var säker på att han skulle skada mig, men istället tittade han på mig med en förunderlig blick, höjde handen mot sitt öra och slet loss kroppsdelen från huvudet. Sedan förde han örat till munnen, bet bort en liten bit och kastade den mot ytterdörren på huset. Så fortsatte han sedan, bit för bit, tills hela örat låg utspritt i rabatten.
Det sägs att drömmar är ett sätt att bearbeta det man varit med om i sin vakna tillvaro. Någon som vill försöka sig på en tolkning av vad nattens dröm kan vara en bearbetning av?
måndag, februari 22, 2010
söndag, februari 21, 2010
Försäkran
På någon av alla de där bloggarna som Jonas aka Silverfisken har där ute i cyberspace läste jag för någon vecka sedan ett inlägg som jag nu inte lyckas hitta. Han skrev om att det finns någon för alla. Om att han är ett levande bevis för att det är så och att det bara är en fråga om tid och om att man ska orka vänta.
Jag behöver läsa det igen. Och igen. Och igen.
Bli försäkrad om att det faktiskt är så, som om han skulle vara någon slags allvetare som vet allt och därmed inte kan ha fel heller om det här. Och så hittar jag inte det jäkla inlägget.
Skit.
Jag behöver läsa det igen. Och igen. Och igen.
Bli försäkrad om att det faktiskt är så, som om han skulle vara någon slags allvetare som vet allt och därmed inte kan ha fel heller om det här. Och så hittar jag inte det jäkla inlägget.
Skit.
Hellner
Finländarnas OS så här långt är inte mycket att hurra för. Backhopparna hoppar bort sig och skiddamerna orkar inte hänga med. Därför är det väldigt svårt att glädjas när svenskarna plockar medalj efter medalj i vad de än ställer upp i.
Men när Marcus Hellner tar OS guld smälter till och med mitt helfinska hjärta. Att han kan ta ut sig så att han behöver sjukvård när han kommer i mål är oerhört imponerande, och att han offrar sig för att hjälpa lagkamraten Olsson till vad som sen blir ett OS-brons är ädelt så det förslår.
Men även Hellners framgång skulle vara lättare att glädjas åt om Finland fick någon medalj till. Vi får väl hoppas på hockeyn.
Men när Marcus Hellner tar OS guld smälter till och med mitt helfinska hjärta. Att han kan ta ut sig så att han behöver sjukvård när han kommer i mål är oerhört imponerande, och att han offrar sig för att hjälpa lagkamraten Olsson till vad som sen blir ett OS-brons är ädelt så det förslår.
Men även Hellners framgång skulle vara lättare att glädjas åt om Finland fick någon medalj till. Vi får väl hoppas på hockeyn.
Blurej
Var på ÅUF:s 70-tals fest på Valborg i går. Var trevligt med Saturday night fever på storbildsskärm på väggen, 70-tals musik och tacobuffé. Kvällens bästa var dock lotteriet. Köpte lotter för fem euro och tog hem huvudvinsten, en Blu-ray spelare så modern att min gamla trotjänare till tv måste bytas ut om apparaten ska komma till sin rätt. Otur i kärlek, tur i spel, jag tackar jag.
En helt annan sak: Om ni inte sett dokumentären Ola Svensson Superstar så rekommenderar jag er verkligen att göra det. Den är så himla fin.
En helt annan sak: Om ni inte sett dokumentären Ola Svensson Superstar så rekommenderar jag er verkligen att göra det. Den är så himla fin.
lördag, februari 20, 2010
Talar till hjärtat
Hur många gånger har jag inte skrivit om "Ett liv i exil" här på bloggen? Den blogg som jag följde så slaviskt under Örebrotiden och som jag fortfarande kan gå in och läsa från och till. På den tiden kallade Jonas sig för Silverfisken och bilden av honom själv var beskuren så att ansiktet inte syntes.
I dag bloggar Jonas under både för och efternamn på http://www.jonaspeterson.com/, på ett annat språk och med annan vinkel. Han har bytt svenskan mot engelska och orden mot fotografier. Men känslan är precis den samma. Förr skrev han om kärleken, nu visar han den i underbara bröllopsbilder. Och precis som då går det direkt in i en romantikers hjärta.
Fotnot: Han bloggar ju på svenska fortfarande också, men under ny adress: Den hittar ni här.
I dag bloggar Jonas under både för och efternamn på http://www.jonaspeterson.com/, på ett annat språk och med annan vinkel. Han har bytt svenskan mot engelska och orden mot fotografier. Men känslan är precis den samma. Förr skrev han om kärleken, nu visar han den i underbara bröllopsbilder. Och precis som då går det direkt in i en romantikers hjärta.
Fotnot: Han bloggar ju på svenska fortfarande också, men under ny adress: Den hittar ni här.
tisdag, februari 16, 2010
Depp
Det här inlägget ska inte handla om Johnny, även om jag kom att tänka på honom när jag skrev rubriken.
Luften gick ur mig fullständigt efter jobbet i dag. Kanske var det ett kraftigt blodsockerfall efter att jag hade ätit två fastlagsbullar inom loppet av två timmar på jobbet, eller kanske var det bara en reaktion på att vi har sjukt mycket att göra just nu med motionsserier, tv-inslag, Avspark och allt det vanliga vardagsjobbet. Blev i alla fall galet trött och hur jag än försökte kunde jag inte skjuta bort jobbtankarna när jag trampade fram svetten på spinningcykeln på gymmet för en stund sedan. Och nu ligger jag utslagen i soffan och känner mig som om någon kört över mig med en långtradare ungefär.
Älskar verkligen jobbet, och just nu är det roligare än någonsin just tack vare att vi har hundra bollar i luften. Så att jag plötsligt känner mig halvdeppig beror inte på jobbet, men kanske på tröttheten som mycket jobb oundvikligen skapar.
Samtidigt blir jag nästan arg på mig själv för att jag känner mig deppig när allt är bra. Det borde man banne mig inte få göra. Har man det bra ska man vara glad. Eller hur?
Tror en god natts sömn är vad jag behöver. Börjar först tolv imorgon så kan sova länge. Sedan är nog allt bra igen.
Luften gick ur mig fullständigt efter jobbet i dag. Kanske var det ett kraftigt blodsockerfall efter att jag hade ätit två fastlagsbullar inom loppet av två timmar på jobbet, eller kanske var det bara en reaktion på att vi har sjukt mycket att göra just nu med motionsserier, tv-inslag, Avspark och allt det vanliga vardagsjobbet. Blev i alla fall galet trött och hur jag än försökte kunde jag inte skjuta bort jobbtankarna när jag trampade fram svetten på spinningcykeln på gymmet för en stund sedan. Och nu ligger jag utslagen i soffan och känner mig som om någon kört över mig med en långtradare ungefär.
Älskar verkligen jobbet, och just nu är det roligare än någonsin just tack vare att vi har hundra bollar i luften. Så att jag plötsligt känner mig halvdeppig beror inte på jobbet, men kanske på tröttheten som mycket jobb oundvikligen skapar.
Samtidigt blir jag nästan arg på mig själv för att jag känner mig deppig när allt är bra. Det borde man banne mig inte få göra. Har man det bra ska man vara glad. Eller hur?
Tror en god natts sömn är vad jag behöver. Börjar först tolv imorgon så kan sova länge. Sedan är nog allt bra igen.
lördag, februari 13, 2010
Två tårögda veckor väntar
Det kommer att bli många tårar de närmaste två veckorna.
Det kan jag konstatera efter att ögonen glansats redan en halvtimme in i invigningsceremonin. När Nikki Yanovski klämde i med Oh Canada var det redan kört.
Jag kommer inte ha några tårar kvar när OS är över.
Det kan jag konstatera efter att ögonen glansats redan en halvtimme in i invigningsceremonin. När Nikki Yanovski klämde i med Oh Canada var det redan kört.
Jag kommer inte ha några tårar kvar när OS är över.
fredag, februari 12, 2010
Morgonstund har guld i mun
Heter det faktiskt "Morgonstund har guld i mun"? När jag skrev rubriken här ovanför blev jag osäker, för stund och mun rimmar ju faktiskt inte någonstans. Det borde ju vara "Morgonstund har guld i mund", men mund är väl inget riktigt ord vad jag vet.
Nåja, i vilket fall som helst så har den här morgonen just guld i mun(d). Vakande utan väckarklocka, åt maffig frukost med nybakt bröd och gudomligt gott kaffe, och nu kan jag softa framför nyhetsmorgon i flera timmar om jag så vill. Härligt med lediga fredagar.
Det enda som stör är att de envisas med att prata om Alla hjärtans dag vid TV4:s frukostbord. Tur att jag ska vara bakfull och gå på fotboll på söndag så jag inte behöver påminnas allt för mycket om att jag får klara kärleksdagen ensam i år igen. Kanske man skulle hyra han där dejten som just nu sitter där mitt emot Jenny Östergren i TV4-studion och får gratisreklam. Men han är säkert bara tillgänglig för Stockholmare.
Nåja, i vilket fall som helst så har den här morgonen just guld i mun(d). Vakande utan väckarklocka, åt maffig frukost med nybakt bröd och gudomligt gott kaffe, och nu kan jag softa framför nyhetsmorgon i flera timmar om jag så vill. Härligt med lediga fredagar.
Det enda som stör är att de envisas med att prata om Alla hjärtans dag vid TV4:s frukostbord. Tur att jag ska vara bakfull och gå på fotboll på söndag så jag inte behöver påminnas allt för mycket om att jag får klara kärleksdagen ensam i år igen. Kanske man skulle hyra han där dejten som just nu sitter där mitt emot Jenny Östergren i TV4-studion och får gratisreklam. Men han är säkert bara tillgänglig för Stockholmare.
onsdag, februari 10, 2010
Kameran och kilona
I dag har varit en bra dag.
'
Dels kom en ny testspelare till Åland och han var snyggast i raden av dom som varit hit hittills (jag vet att jag ska vara opartisk och neutral och objektiv och opåverkbar som sportreporter, men vad fan jag är ändå kvinna, så hoppas han är bra och landar ett kontrakt) och dels fick jag en fjärdedels fastlagsbulle till kaffet.
Dessa glädjeämnen uppväger det faktum att jag såg ut som att jag hade ätit fastlagsbullar varje dag på den här sidan om årsskiftet när jag medverkade i tv i dag. Kameran och kilona ni vet, det är tufft att vara tv-reporter.
'
Dels kom en ny testspelare till Åland och han var snyggast i raden av dom som varit hit hittills (jag vet att jag ska vara opartisk och neutral och objektiv och opåverkbar som sportreporter, men vad fan jag är ändå kvinna, så hoppas han är bra och landar ett kontrakt) och dels fick jag en fjärdedels fastlagsbulle till kaffet.
Dessa glädjeämnen uppväger det faktum att jag såg ut som att jag hade ätit fastlagsbullar varje dag på den här sidan om årsskiftet när jag medverkade i tv i dag. Kameran och kilona ni vet, det är tufft att vara tv-reporter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)