Jag vill inte rangordna mina vänner och jag kan inte ens göra det. De är bäst allihop på olika sätt. Men för att det här inlägget inte ska ta hela dagen att skriva väljer jag ändå ut en att skriva om. Och då blir det Anna för att hon är den av mina vänner som funnits med längst.
Anna är vacker på så himla många sätt. Att hon är vacker på utsidan kan vem som helst se. Hon har stora gröna ögon och änglalockigt hår, ett sådant där som hon själv kan bli galen på men som andra avundas.
På insidan är hon ännu vackrare. Hon är snäll och omtänksam. Hon är stark. Modig. Självständig.
Hon tvekar inte om hon får chansen att göra praktik i USA ett halvår. Hon räds inte utmaningen och hon sitter inte och längtar hem där borta. Hon ser till att träffa nya vänner, skapa sig ett liv där och leva det fullt ut.
Jag skulle må bra av att bli lite mer som Anna. Hennes förmåga att leva i nuet och att göra det bästa av livet precis just i dag är beundransvärd.
Anna är en månad yngre än jag. Eftersom hon är pappas kusin var vi säkert inte många dagar gamla när vi träffades första gången.
Jag hoppas att vi fortfarande följs åt lika nära när livet når sin andra ända.
torsdag, december 30, 2010
tisdag, december 28, 2010
Your day
Vaknade av väckarklockan 10.00.
Åkte ut till Saltvik. Fixade i stallet och var ut med hästen. Åkte tillbaks till stan.
Gick till frissan, fixade nya slingor och kortade av hårstråna några milli.
Hälsade på morfar på sjukhuset. Blev glad när jag märkte att han verkade pigg och på gott humör.
Köpte middag på Alis kebab. Blev förvånad när Ali glatt hojtade "Hej Malin" när jag steg på. Visste inte att han hade koll på vad jag heter. Han hade koll på när jag var dit sist också, och uttryckte sin oro för om jag inte äter kebab längre. Jag försäkrade honom om att jag gör det, men inte så ofta som förr.
Snart tar jag en kvällspromenad. Det måste man efter en sådan brakmiddag.
Åkte ut till Saltvik. Fixade i stallet och var ut med hästen. Åkte tillbaks till stan.
Gick till frissan, fixade nya slingor och kortade av hårstråna några milli.
Hälsade på morfar på sjukhuset. Blev glad när jag märkte att han verkade pigg och på gott humör.
Köpte middag på Alis kebab. Blev förvånad när Ali glatt hojtade "Hej Malin" när jag steg på. Visste inte att han hade koll på vad jag heter. Han hade koll på när jag var dit sist också, och uttryckte sin oro för om jag inte äter kebab längre. Jag försäkrade honom om att jag gör det, men inte så ofta som förr.
Snart tar jag en kvällspromenad. Det måste man efter en sådan brakmiddag.
måndag, december 27, 2010
Nu då.
"Your definition of love" var det ja. Ett inlägg som visade sig vara svårt att skriva, men som jag skriver nu i alla fall.
För mig har kärlek alltid hängt ihop med rädsla. Rädsla att bli sårad, rädsla att förlora. Att tycka så mycket om att det gör ont i förväg, för att jag vet att det gör ännu ondare om det går åt skogen.
Men det är inte kärlek. Det är olycklig kärlek. Riktig, lycklig och besvarad kärlek vet jag inget om.
Den kan jag inte definera än, men jag hoppas och tror att den innehåller mindre rädsla. Och mer trygghet i stället.
För mig har kärlek alltid hängt ihop med rädsla. Rädsla att bli sårad, rädsla att förlora. Att tycka så mycket om att det gör ont i förväg, för att jag vet att det gör ännu ondare om det går åt skogen.
Men det är inte kärlek. Det är olycklig kärlek. Riktig, lycklig och besvarad kärlek vet jag inget om.
Den kan jag inte definera än, men jag hoppas och tror att den innehåller mindre rädsla. Och mer trygghet i stället.
onsdag, december 22, 2010
Med gråten i halsen
Den där listan jag gav mig i kast med går sådär. Allt hakade upp sig när uppgiften var att definiera kärleken, och inte kommer jag klara av det i dag heller.
Men jag måste ändå bryta tystnaden och skriva några rader som inte har med listan att göra.
Jag jobbade sista dagen med min underbara och fantastiska kollega i dag. Var trots allt inte så ledsen som jag trodde att jag skulle vara. Jag har upprepat för mig själv gång på gång att vi kommer att hålla kontakten och fortsätta träffas vare sig vi jobbar tillsammans eller inte. På det sättet känns separationen lättare.
Men nu kom känslorna över mig. Det slog mig plötsligt att när jag går på jobb i morgon, efter julledigheten och alla andra dagar framöver, kommer hon inte att vara där.
Det känns hemskt. Jag kommer att sakna henne jättemycket.
Men jag måste ändå bryta tystnaden och skriva några rader som inte har med listan att göra.
Jag jobbade sista dagen med min underbara och fantastiska kollega i dag. Var trots allt inte så ledsen som jag trodde att jag skulle vara. Jag har upprepat för mig själv gång på gång att vi kommer att hålla kontakten och fortsätta träffas vare sig vi jobbar tillsammans eller inte. På det sättet känns separationen lättare.
Men nu kom känslorna över mig. Det slog mig plötsligt att när jag går på jobb i morgon, efter julledigheten och alla andra dagar framöver, kommer hon inte att vara där.
Det känns hemskt. Jag kommer att sakna henne jättemycket.
söndag, december 05, 2010
Your definition of love
Ni som följer den här bloggen trodde nog att ovanstående rubrik skulle få mitt tagentbord att glöda. Det trodde jag också ända tills jag började skriva. Nu insåg jag plötsligt att det inte var så lätt att definiera kärleken. Särskilt inte efter en lång och tröttsam jobbhelg. Ber att få återkomma.
lördag, december 04, 2010
What you ate today
Dagens rubrik i den 30 rubriker långa listan jag betar av är ovanstående. Svaret är nedanstående:
En rågsmörgås med ost. Naturell youghurt, banan och en stor balja kaffe.
En banan.
En kaka som blivit över på jobbets fredagsfika.
Pasta och köttfärssås.
En kopp kaffe och en Geishastång.
Två chokladgodisar från en adventskalender.
Spenatsoppa med kokt ägg och smörgås.
Jag förstår att ni tyckte det här inlägget var otroligt intressant. Men vad gör man inte för att följa listan.
För övrigt blinkar blåljusen hysteriskt utanför mitt hus. Undrar vad som händer.
En rågsmörgås med ost. Naturell youghurt, banan och en stor balja kaffe.
En banan.
En kaka som blivit över på jobbets fredagsfika.
Pasta och köttfärssås.
En kopp kaffe och en Geishastång.
Två chokladgodisar från en adventskalender.
Spenatsoppa med kokt ägg och smörgås.
Jag förstår att ni tyckte det här inlägget var otroligt intressant. Men vad gör man inte för att följa listan.
För övrigt blinkar blåljusen hysteriskt utanför mitt hus. Undrar vad som händer.
Ljud i tystnaden
Datorn surrar i min famn. Väggklockan tickar långsamt. På vägen utanför kör en bil förbi. Snön dämpar ljudet och lyssnar man inte efter den hör man den inte. I lägenheten bredvid övar grannen fiol. Det är en sorgsen melodi. Nu byttes fiolen mot ett piano. Färdigheterna på det instrumentet verkar inte vara lika utvecklade.
En skön paus från jobbet. Bara jag inte somnar här på soffan. Måste ju vara på volleymatch om en halvtimme.
En skön paus från jobbet. Bara jag inte somnar här på soffan. Måste ju vara på volleymatch om en halvtimme.
fredag, december 03, 2010
Your parents
Oj, jobbig rubrik att skriva under en dag som den här när man egentligen inte har tid att göra något annat än jobba och skotta snö. Men jag ger det ett försök.
Mina föräldrar gjorde ett bra jobb. Både jag och lillasyster blev relativt välartade människor. Vi har båda varit ganska snälla och fogliga ända sedan barndomen. Inga droger eller annat kriminellt beteende här inte.
De var väldigt olika. Jag minns att mamma tjatade och tjatade och tjatade. Syrran och jag brydde oss inte nämnvärt. Sedan slog pappa knytnäven i köksbordet så glas och tallrikar hoppade.
- Nu räcker det! röt han.
Syrran och jag blev som ljus.
Jag såg mig alltid som pappas flicka när jag växte upp, kanske för att vi är så väldigt lika. Eller kanske för att mamma var den som tog de obekväma besluten. Hon satte upp regler och sade vad hon tyckte de gånger hon ansåg att jag gjorde fel. Jag blev galen. Minns hur jag som tonåring skrek och hoppade upp och ner på stället utanför min sovrumsdörr. Minns aldrig att jag skulle ha gjort så när pappa bestämde något. Antagligen för att han inte satte upp så många regler. Och de han satte upp visste jag att det inte var någon vits att försöka bryta.
I dag är jag inte pappas flicka längre. Klart att vi fortfarande kommer bra överens - vi är ju som sagt väldigt lika. Men någon hjälte är han inte längre pappa. Han har fel och brister som alla andra.
Samtidigt bråkar jag aldrig med mamma mer. Inte kommer vi alltid överens, men i dag håller vi sams betydligt bättre än förr i tiden. Mamma har också fel och brister, men hon är lite av en hjälte ändå.
Mina föräldrar är inte tillsammans längre. De skilde sig för några år sedan och nu har de ingen kontakt. Ett otrohetsdrama och en komplicerad skilsmässa rev upp ett så varigt och infekterat sår att jag undrar om det någonsin kommer att läka. Förr gjorde det mig otroligt ledsen. Nu tänker jag inte så mycket på det mer. Men vid högtider, som vid jul, kan det vara jobbigt. Då blir det väldigt märkbart att man ingår i en släkt och en familj där banden har kapats rätt av. Där anhöriga som älskade varandra högt för bara några år sedan inte ens pratar med varandra längre. Det är sorgligt.
Mina föräldrar gjorde ett bra jobb. Både jag och lillasyster blev relativt välartade människor. Vi har båda varit ganska snälla och fogliga ända sedan barndomen. Inga droger eller annat kriminellt beteende här inte.
De var väldigt olika. Jag minns att mamma tjatade och tjatade och tjatade. Syrran och jag brydde oss inte nämnvärt. Sedan slog pappa knytnäven i köksbordet så glas och tallrikar hoppade.
- Nu räcker det! röt han.
Syrran och jag blev som ljus.
Jag såg mig alltid som pappas flicka när jag växte upp, kanske för att vi är så väldigt lika. Eller kanske för att mamma var den som tog de obekväma besluten. Hon satte upp regler och sade vad hon tyckte de gånger hon ansåg att jag gjorde fel. Jag blev galen. Minns hur jag som tonåring skrek och hoppade upp och ner på stället utanför min sovrumsdörr. Minns aldrig att jag skulle ha gjort så när pappa bestämde något. Antagligen för att han inte satte upp så många regler. Och de han satte upp visste jag att det inte var någon vits att försöka bryta.
I dag är jag inte pappas flicka längre. Klart att vi fortfarande kommer bra överens - vi är ju som sagt väldigt lika. Men någon hjälte är han inte längre pappa. Han har fel och brister som alla andra.
Samtidigt bråkar jag aldrig med mamma mer. Inte kommer vi alltid överens, men i dag håller vi sams betydligt bättre än förr i tiden. Mamma har också fel och brister, men hon är lite av en hjälte ändå.
Mina föräldrar är inte tillsammans längre. De skilde sig för några år sedan och nu har de ingen kontakt. Ett otrohetsdrama och en komplicerad skilsmässa rev upp ett så varigt och infekterat sår att jag undrar om det någonsin kommer att läka. Förr gjorde det mig otroligt ledsen. Nu tänker jag inte så mycket på det mer. Men vid högtider, som vid jul, kan det vara jobbigt. Då blir det väldigt märkbart att man ingår i en släkt och en familj där banden har kapats rätt av. Där anhöriga som älskade varandra högt för bara några år sedan inte ens pratar med varandra längre. Det är sorgligt.
torsdag, december 02, 2010
Your first love
Vi gick i lågstadiet och han var en sån som stod i centrum. Jag var en sån som stod i utkanten och tittade på.
Jag var jättekär. Det var inte han.
Jag var fullständigt övertygad om att jag aldrig skulle känna lika starkt för någon annan.
Tänk vad fel jag hade.
Jag var jättekär. Det var inte han.
Jag var fullständigt övertygad om att jag aldrig skulle känna lika starkt för någon annan.
Tänk vad fel jag hade.
onsdag, december 01, 2010
Introduce yourself
Hej jag heter Malin och jag är en bekräftelsejunkie.
Antar att det är därför jag bloggar. Jag trivs av att se att folk går in och läser mina texter. Att någon anser det värt att läsa dem.
Av samma anledning blev jag antagligen journalist. Jag drivs inte av något högre kall att avslöja sanningen och berätta den för allmänheten. Nej, nej, anledningen är långt mindre nobel än så. Jag visste att jag kunde skriva och att jag var bra på det, och att ett jobb som skribent antagligen skulle medföra en del beröm. Punkt.
Jag vill höra att jag är duktig. Jag vill att folk ska tycka om mig. Jag är galet konflikträdd och det värsta som finns är när någon är arg på mig. Det går inte alltid ihop med mitt arbete men det gäller att ta det onda med det goda. Eller hur hette det nu?
Jag är ganska osäker, men jag döljer det rätt bra.
Samtidigt är jag säker. Jag är realistisk och jag står oftast med fötterna tryggt på jorden. Jag vet vem jag är och vad jag vill.
Jag vill hitta Han med stort H. Bilda familj och älska den så hjärtat sprängs. Var spelar ingen roll. Jag kan flytta till baksidan av månen om det behövs.
Antar att det är därför jag bloggar. Jag trivs av att se att folk går in och läser mina texter. Att någon anser det värt att läsa dem.
Av samma anledning blev jag antagligen journalist. Jag drivs inte av något högre kall att avslöja sanningen och berätta den för allmänheten. Nej, nej, anledningen är långt mindre nobel än så. Jag visste att jag kunde skriva och att jag var bra på det, och att ett jobb som skribent antagligen skulle medföra en del beröm. Punkt.
Jag vill höra att jag är duktig. Jag vill att folk ska tycka om mig. Jag är galet konflikträdd och det värsta som finns är när någon är arg på mig. Det går inte alltid ihop med mitt arbete men det gäller att ta det onda med det goda. Eller hur hette det nu?
Jag är ganska osäker, men jag döljer det rätt bra.
Samtidigt är jag säker. Jag är realistisk och jag står oftast med fötterna tryggt på jorden. Jag vet vem jag är och vad jag vill.
Jag vill hitta Han med stort H. Bilda familj och älska den så hjärtat sprängs. Var spelar ingen roll. Jag kan flytta till baksidan av månen om det behövs.
tisdag, november 30, 2010
Alla andra gör det
Den här listan verkar vara det hetaste i bloggosfären just nu. Jag ger den väl ett försök jag också. Med början i morgon. Just nu har jag drabbats av en släng jetlag och kan inte skriva något läsvärt alls.
01 Introduce yourself
02 Your first love
03 Your parents
04 What you ate today
05 Your definition of love
06 Your day
07 Your best friend
08 A moment
09 Your beliefs
10 What you wore today
11 Your siblings
12 What’s in your bag
13 This week
14 What you wore today
15 Your dreams
16 Your first kiss
17 Your favorite memory
18 Your favorite birthday
19 Something you regret
20 This month
21 Another moment
22 Something that upsets you
23 Something that makes you feel better
24 Something that makes you cry
25 A first
26 Your fears
27 Your favorite place
28 Something that you miss
29 Your aspirations
30 One last moment
01 Introduce yourself
02 Your first love
03 Your parents
04 What you ate today
05 Your definition of love
06 Your day
07 Your best friend
08 A moment
09 Your beliefs
10 What you wore today
11 Your siblings
12 What’s in your bag
13 This week
14 What you wore today
15 Your dreams
16 Your first kiss
17 Your favorite memory
18 Your favorite birthday
19 Something you regret
20 This month
21 Another moment
22 Something that upsets you
23 Something that makes you feel better
24 Something that makes you cry
25 A first
26 Your fears
27 Your favorite place
28 Something that you miss
29 Your aspirations
30 One last moment
lördag, november 13, 2010
Birka Princess 1991
Hörde den här gamla godingen i bilen på väg från stallet i morse. Ingen annan låt får mig att tänka kryssningsfärja lika mycket.
Det här är tonerna av en fullspäckad dansbar, paraplydrinkar och sjögång.
Det här är tonerna av en fullspäckad dansbar, paraplydrinkar och sjögång.
fredag, november 12, 2010
måndag, november 08, 2010
Underbara kollektivtrafik
I dag tog jag bussen från stan ut till Saltvik. I Jomala steg en dam på. Först fick emellertid chaffisen stiga ur och lyfta in hennes kassar i bagageutrymmet. Och jag lovar, det var säkert 15 plastkassar. Alla fulla med tomglas. Det klirrade och klonkade och kasse efter kasse åkte in i bussen. Damen såg inte ett dugg besvärad ut.
Kunde inte låta bli att skratta. Visst var det miljövänligt av henne att ta med sig kassarna till Godby och återvinningsstationen där, men kunde hon inte åka lite oftare så hon inte behövde fylla hela bagageutrymmet med sina flaskor? Samtidigt tycker jag det var rätt modigt gjort. Inte skämdes hon. Det hade jag gjort.
Kunde inte låta bli att skratta. Visst var det miljövänligt av henne att ta med sig kassarna till Godby och återvinningsstationen där, men kunde hon inte åka lite oftare så hon inte behövde fylla hela bagageutrymmet med sina flaskor? Samtidigt tycker jag det var rätt modigt gjort. Inte skämdes hon. Det hade jag gjort.
söndag, november 07, 2010
Vemod
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om men jag låter bli. Lämnar er med Melissa Horn istället. Falla fritt får stå för hur det känns i dag.
Själv åker jag och tränar med Martin Lidberg. Det ska förhoppningsvis skingra tankarna.
Själv åker jag och tränar med Martin Lidberg. Det ska förhoppningsvis skingra tankarna.
lördag, oktober 30, 2010
Vanlig vs speciell
Det var min tur att skriva porträttet i tidningen den här veckan. Träffade en jätteintressant 16-åring, en tjej vars största intresse var dragracing, ett inte allt för vanligt intresse hos 16-åriga tjejer.
Gång på gång kom jag på mig själv att fråga efter svar hon inte kunde ge. Jag undrade om det inte var jobbigt att ha ett så udda intresse, något som andra inte förstår. Men hon såg det inte så. Hon gillade att vara bra på något som ingen annan kan. Hon ville inte vara vanlig.
Jag frågade om framtidsplaner och drömmar. Förväntade mig svar om familj och barn. Men det var inte hennes drömmar. Hon drömde om tävlingar med snabba bilar och om att lära sig flyga.
Drömmarna och familj och barn var mina. Det var jag som när jag var 16 verkligen inte ville sticka ut och vara annorlunda. Jag ville vara som alla andra. Vanlig.
Intervjun fick mig att tänka efter. På något sätt var 16-åringen framför mig redan klokare än jag. Hon visste att vanlighet inte var något att eftersträva.
Varför skulle man vilja vara vanlig när man kan vara speciell?
Sin egen.
Unik.
Det tog länge för mig att fatta det.
För övrigt kan ni ta en titt på senaste Sportmagasinet i Yle. Där intervjuas Hanna Wiss, också speciell och duktig på det hon gör. Och så intervjuas hon på mitt favoritcafé i Örebro. Bara det gör klippet värt att titta på.
Gång på gång kom jag på mig själv att fråga efter svar hon inte kunde ge. Jag undrade om det inte var jobbigt att ha ett så udda intresse, något som andra inte förstår. Men hon såg det inte så. Hon gillade att vara bra på något som ingen annan kan. Hon ville inte vara vanlig.
Jag frågade om framtidsplaner och drömmar. Förväntade mig svar om familj och barn. Men det var inte hennes drömmar. Hon drömde om tävlingar med snabba bilar och om att lära sig flyga.
Drömmarna och familj och barn var mina. Det var jag som när jag var 16 verkligen inte ville sticka ut och vara annorlunda. Jag ville vara som alla andra. Vanlig.
Intervjun fick mig att tänka efter. På något sätt var 16-åringen framför mig redan klokare än jag. Hon visste att vanlighet inte var något att eftersträva.
Varför skulle man vilja vara vanlig när man kan vara speciell?
Sin egen.
Unik.
Det tog länge för mig att fatta det.
För övrigt kan ni ta en titt på senaste Sportmagasinet i Yle. Där intervjuas Hanna Wiss, också speciell och duktig på det hon gör. Och så intervjuas hon på mitt favoritcafé i Örebro. Bara det gör klippet värt att titta på.
tisdag, oktober 26, 2010
Slut
Jag är sjukt trött. Kan inte tänka på annat än jobb. Hinner inte med annat än jobb. Allra minst blogga. Ber att få återkomma.
fredag, oktober 22, 2010
10 papp
Jaså, nu säljs lägenheten vägg i vägg med min. Den som ser exakt likadan ut, bara spegelvänd.
Ser dock att utgångspriset ligger 10.000 euro lägre än vad det gjorde när jag köpte. Sådant grämer. Men det är som vanligt lätt att vara efterklok.
Hoppas det flyttar in någon trevlig. Kanske någon av tjejkompisarna är redo att slå till? Skulle inte det vara roligt?
Ser dock att utgångspriset ligger 10.000 euro lägre än vad det gjorde när jag köpte. Sådant grämer. Men det är som vanligt lätt att vara efterklok.
Hoppas det flyttar in någon trevlig. Kanske någon av tjejkompisarna är redo att slå till? Skulle inte det vara roligt?
tisdag, oktober 19, 2010
En bortglömd puss
Mitt lilla kusinbarn med föräldrar har varit på besök i kväll. Fast lillisen är faktiskt inte så liten längre, snart tre år och pratsam bara värre.
När de skulle åka kramades han hårt. Sedan ropade vi hejdå och jag stängde och låste dörren. Bara för att sekunderna efter höra pojken knacka frenetiskt.
- Vad glömde du? frågade jag när jag fått upp låset.
- Att pussa! sa han.
Så vi pussades hejdå. Sen var han nöjd och jag gladare än på hela dagen.
När de skulle åka kramades han hårt. Sedan ropade vi hejdå och jag stängde och låste dörren. Bara för att sekunderna efter höra pojken knacka frenetiskt.
- Vad glömde du? frågade jag när jag fått upp låset.
- Att pussa! sa han.
Så vi pussades hejdå. Sen var han nöjd och jag gladare än på hela dagen.
lördag, oktober 16, 2010
Dagens...
... konstigaste: När en av kraftsportarna i ÅKK gav en annan en örfil för att tagga upp honom lite extra inför ett tungt marklyft.
... mest spännande: JIK-Säter. Sjukt jämn volleybollmatch.
... jobbigaste: Att snön låg kvar på marken och att rutorna behövde skrapas i morse när jag steg upp.
... godaste: Purjolökssoppan som syrran hade med sig som inflyttningspresent när hon var hit i går.
... mest otippade: Mitt första beundrarbrev någonsin. Det var på tiden att tv-kändisskapet började generera.
... mest spännande: JIK-Säter. Sjukt jämn volleybollmatch.
... jobbigaste: Att snön låg kvar på marken och att rutorna behövde skrapas i morse när jag steg upp.
... godaste: Purjolökssoppan som syrran hade med sig som inflyttningspresent när hon var hit i går.
... mest otippade: Mitt första beundrarbrev någonsin. Det var på tiden att tv-kändisskapet började generera.
lördag, oktober 09, 2010
Utsikt från en säng-ö
Lyckades inte köra alla möbler i dag trots allt. Vi har kört precis allt utom sängen. Nu sitter jag uppkrupen i den och tittar ut över de tomma rummen. De ser mindre ut än vanligt.
Njuter av min sista kväll i Kvarnbo. Åtminstone för den här gången. Jag återvänder gärna. Men inte ensam.
Njuter av min sista kväll i Kvarnbo. Åtminstone för den här gången. Jag återvänder gärna. Men inte ensam.
fredag, oktober 08, 2010
Ljuset i tunneln
Har flyttat hela dagen i dag. Det ekar i min lägenhet, ett tecken på att de flesta av mina grejer är färdigt i stan. I morgon kör vi möblerna, sedan är det bara städningen kvar.
Kanske blir ett uppehåll på bloggen tills jag fixat internet på nya stället. Förhoppningsvis ska det inte ta så länge.
Nu ska jag ta ett glas vin, äta chips och se på Idol. Det blir belöningen för en lång dags slit bland kartongerna.
För övrigt hittade jag en bunt gamla brev när jag packade. Från min bästa vän i högstadiet. Vilken nostalgi!
Kanske blir ett uppehåll på bloggen tills jag fixat internet på nya stället. Förhoppningsvis ska det inte ta så länge.
Nu ska jag ta ett glas vin, äta chips och se på Idol. Det blir belöningen för en lång dags slit bland kartongerna.
För övrigt hittade jag en bunt gamla brev när jag packade. Från min bästa vän i högstadiet. Vilken nostalgi!
onsdag, oktober 06, 2010
Sorgearbete
Packar så det står mig upp i halsen. Slänger så mycket jag klarar, även om det tar ont för varje trasig porslinsfigur som åker i sopsäcken.
Det är konstigt hur mycket saker man sparar på. Undrar vad det är som gör att det tar emot att slänga saker i lådor man inte öppnat sedan man ställde dem i förrådet när man flyttade in här för tre år sedan. Rimligtvis borde det ju vara så att om man inte tittat på sakerna i tre år så kommer man inte att titta på dem framöver heller. Ändå är det svårt att skiljas från dem.
Lämnade av saker i nya lägenheten i dag. Kändes roligt. Samtidigt känns det sorgligt att flytta ut sakerna ur den här lägenheten. Jag har ju trivts så bra här. Lägenheten har verkligen varit ett riktigt hem. Det är sorligt att lämna den.
Kanske är det bra att flytta med treårsintervaller. Då fäster man sig inte tillräckligt mycket för att bli riktigt riktigt ledsen. Sorgearbetet blir inte lika långt.
Det är konstigt hur mycket saker man sparar på. Undrar vad det är som gör att det tar emot att slänga saker i lådor man inte öppnat sedan man ställde dem i förrådet när man flyttade in här för tre år sedan. Rimligtvis borde det ju vara så att om man inte tittat på sakerna i tre år så kommer man inte att titta på dem framöver heller. Ändå är det svårt att skiljas från dem.
Lämnade av saker i nya lägenheten i dag. Kändes roligt. Samtidigt känns det sorgligt att flytta ut sakerna ur den här lägenheten. Jag har ju trivts så bra här. Lägenheten har verkligen varit ett riktigt hem. Det är sorligt att lämna den.
Kanske är det bra att flytta med treårsintervaller. Då fäster man sig inte tillräckligt mycket för att bli riktigt riktigt ledsen. Sorgearbetet blir inte lika långt.
tisdag, oktober 05, 2010
Kram
Jag drömde här om natten att jag träffade en avlägsen bekant. Vi träffades på en restaurang under en solsemester och han var glad att se mig. Kramade om mig hårt och lyfte upp mig så mina fötter sprattlade i luften.
Hur kommer det sig att man i drömmen kan känna exakt hur hårt någon kramar en? Exakt hur högt man lyfts upp i luften?
När man i verkligheten inte blivit kramad på evigheter, än mindre lyfts upp så man tappat fotfästet.
Hur kan hjärnan veta hur det känns i sömnen när den inte klarar av att minnas i vaket tillstånd?
Hur kommer det sig att man i drömmen kan känna exakt hur hårt någon kramar en? Exakt hur högt man lyfts upp i luften?
När man i verkligheten inte blivit kramad på evigheter, än mindre lyfts upp så man tappat fotfästet.
Hur kan hjärnan veta hur det känns i sömnen när den inte klarar av att minnas i vaket tillstånd?
måndag, oktober 04, 2010
Pack
Usch vad mycket grejer man har. Det märks när man börjar packa. Innan den här veckan är slut har jag tänkt vara färdigflyttad. Vi får väl se hur det går.
För övrigt var gårdagen jobbig. Begravningar är otroligt utmattande.
Och Lahti vann mot Honka. Det ser onödigt tajt ut för IFK:s del.
För övrigt var gårdagen jobbig. Begravningar är otroligt utmattande.
Och Lahti vann mot Honka. Det ser onödigt tajt ut för IFK:s del.
onsdag, september 29, 2010
Den berömda ribban...
... höjdes just rejält i Idol.
Simon är grym.
Snart kommer Jay också. Väntar med spänning.
Simon är grym.
Snart kommer Jay också. Väntar med spänning.
tisdag, september 28, 2010
Chans till romans
Mix Megapols programpunkt Chans till romans förgyller vardagen. De dagar jag kommer från redaktionen i tid hinner jag lyssna på programmet på vägen hem.
I dag fanns det chans till romans. Killen som hade ringt in hade träffat en tjej på en krog i Visby. Fastnat för henne tack vare hennes ögon. Och så tog han mod till sig och frågade chans via radion.
Spänt väntade jag på att tjejen med ögonen skulle svara. Skulle hon ta dejten eller skulle hon ta pengarna som programledaren erbjöd som alternativ. Klart hon tog dejten. Hallelujah, hallelujah!
De gånger folk väljer pengarna lider jag med stackaren som ringt in. Som blottat sin själ och fått nobben. På bästa sändningstid i rikstäckande radio som om det ändå inte hade varit illa nog.
Jag hoppas alltid att de ska välja dejten. Alltid.
Förutom en gång kanske, när tjejen som fick nobben troligtvis kunde vara tacksam för det. Killen hon hade träffat och strulat runt med under Thailanssemestern tackade nej till dejten. Dessutom hoppades han att hans flickvän inte lyssnade på radion just då. Svin.
I dag fanns det chans till romans. Killen som hade ringt in hade träffat en tjej på en krog i Visby. Fastnat för henne tack vare hennes ögon. Och så tog han mod till sig och frågade chans via radion.
Spänt väntade jag på att tjejen med ögonen skulle svara. Skulle hon ta dejten eller skulle hon ta pengarna som programledaren erbjöd som alternativ. Klart hon tog dejten. Hallelujah, hallelujah!
De gånger folk väljer pengarna lider jag med stackaren som ringt in. Som blottat sin själ och fått nobben. På bästa sändningstid i rikstäckande radio som om det ändå inte hade varit illa nog.
Jag hoppas alltid att de ska välja dejten. Alltid.
Förutom en gång kanske, när tjejen som fick nobben troligtvis kunde vara tacksam för det. Killen hon hade träffat och strulat runt med under Thailanssemestern tackade nej till dejten. Dessutom hoppades han att hans flickvän inte lyssnade på radion just då. Svin.
Lilla listan
En av nackdelarna med att jobba på tidning är att man aldrig får vara i tidningen. Inte för att jag brukar sukta efter spaltmeter i vanliga fall, men när listor som "Jag: köpare" finns i bladet önskar jag att det var jag som skulle få svara på frågorna. Det är som någon slags "Mina vänner-lista" för vuxna, och mina vänner-listor kan man inte få nog av. Så nu gör jag listan här.
Jag: köpare
Fikar gärna på: Svarta katten. Sker dock allt för sällan.
Favoritlyxprodukt: Choklad
Senaste kulturupplevelse: Kulturnatten med Cookies and beans, Emmaus modevisning och Soundway goes country.
Bästa konsert: The Ark på Rockoff och Brolle på Marieparks restaurang.
Mina bonuskort: Plussa
Min mobil: är svart och orange av märket Nokia. Vilken sifferkombination den har vet jag inte.
Senaste inköp: Tre kokta korvar och en Coca cola på Hammarvallen.
Dricksar: Ja.
Bästa kaffe: Pirkka ska inte underskattas.
Bästa köp: Min bärbara dator, mina möbler och några av mina klänningar.
Sämsta köp: Andra kläder i min garderob.
Bra gåbortpresent: När man inte orkar tänka till brukar vin fungera i de flesta fall.
Bästa snabbmaten: Tsatsikiburgare från grillen i Godby.
Dricker helst till maten: Vatten.
Favoritråvara: Köttfärs. Går att variera i det oändliga.
Hejar på: IFK Mariehamn och SIFFK. Och så Finland såklart.
Lägger helst pengar på: Resor.
Följer på tv: Idol. Annars ser jag nästan aldrig på tv längre. Ser på serier via nätet.
Läser just nu: Stieg Larssons Män som hatar kvinnor.
Betalar högst för ett par skor: De dyraste på min skohylla just nu kostade runt tusenkronorslappen. Ungefär där ligger smärtgränsen.
Spelar för i månaden: 0 euro.
Handlar du mest på Åland/i Finland/i Sverige: Mat mest på Åland. Kläder mest i Sverige.
Kort eller kontanter: Kort.
Sparar kvitton: Endel.
Vill resa till: Chicago och NY. Uppsala och Stockholm. Solen.
Beställer på postorder: Ibland, via nätet.
Butik som saknas på Åland: Det är många det. Men kanske det är bra att de inte alla finns här. Då har man en orsak att lämna ön med jämna mellanrum.
Jag: köpare
Fikar gärna på: Svarta katten. Sker dock allt för sällan.
Favoritlyxprodukt: Choklad
Senaste kulturupplevelse: Kulturnatten med Cookies and beans, Emmaus modevisning och Soundway goes country.
Bästa konsert: The Ark på Rockoff och Brolle på Marieparks restaurang.
Mina bonuskort: Plussa
Min mobil: är svart och orange av märket Nokia. Vilken sifferkombination den har vet jag inte.
Senaste inköp: Tre kokta korvar och en Coca cola på Hammarvallen.
Dricksar: Ja.
Bästa kaffe: Pirkka ska inte underskattas.
Bästa köp: Min bärbara dator, mina möbler och några av mina klänningar.
Sämsta köp: Andra kläder i min garderob.
Bra gåbortpresent: När man inte orkar tänka till brukar vin fungera i de flesta fall.
Bästa snabbmaten: Tsatsikiburgare från grillen i Godby.
Dricker helst till maten: Vatten.
Favoritråvara: Köttfärs. Går att variera i det oändliga.
Hejar på: IFK Mariehamn och SIFFK. Och så Finland såklart.
Lägger helst pengar på: Resor.
Följer på tv: Idol. Annars ser jag nästan aldrig på tv längre. Ser på serier via nätet.
Läser just nu: Stieg Larssons Män som hatar kvinnor.
Betalar högst för ett par skor: De dyraste på min skohylla just nu kostade runt tusenkronorslappen. Ungefär där ligger smärtgränsen.
Spelar för i månaden: 0 euro.
Handlar du mest på Åland/i Finland/i Sverige: Mat mest på Åland. Kläder mest i Sverige.
Kort eller kontanter: Kort.
Sparar kvitton: Endel.
Vill resa till: Chicago och NY. Uppsala och Stockholm. Solen.
Beställer på postorder: Ibland, via nätet.
Butik som saknas på Åland: Det är många det. Men kanske det är bra att de inte alla finns här. Då har man en orsak att lämna ön med jämna mellanrum.
söndag, september 26, 2010
What if you
Oj vad Joshua Radin är bra. What if you är en av de bättre låtarna jag hört på länge. Men man ska inte lyssna på den allt för ofta. Då blir man ledsen.
lördag, september 25, 2010
Räddningen
Sitter på jobbet och räknar minuter. Har redan hunnit mingla bland seglare på bryggor i dag och snart väntar hockey- och fotbollsmatch. Mycket hellre skulle jag ligga hemma framför tvn. Plöja sorgliga Grey's Anatomyavsnitt och kanske gråta en skvätt. Men icke.
Räddningen är den aldrig sinande kaffebryggaren en trappa ner och det faktum att S gör mig sällskap till konstgräset. Kanske säljer de kokosbollar där. Det skulle vara alldeles underbart.
Räddningen är den aldrig sinande kaffebryggaren en trappa ner och det faktum att S gör mig sällskap till konstgräset. Kanske säljer de kokosbollar där. Det skulle vara alldeles underbart.
torsdag, september 23, 2010
Tröttis
Jag är sjukt trött. Sådär så jag bara skulle vilja stanna i sängen resten av veckan. Men jag ska jobba helg.
Hur ska det gå?
Dessutom kommer jag på mig själv med att sakna Örebro. Undrar om jag håller på att bli sjuk.
Hur ska det gå?
Dessutom kommer jag på mig själv med att sakna Örebro. Undrar om jag håller på att bli sjuk.
WCL
I går jobbade jag under Women's Champions League-matchen mellan Åland United och Potsdam. Jobbmässigt var det väl i praktiken som vilken annan match som helst, förutom att det var mer att göra med publikenkäter och förbudskaptensintervju etc. I teorin kändes det dock annorlunda. Det kändes stort att jobba i ett sådant här sammanhang. Högtidligt och pirrigt. Som något man kan berätta för barnbarnen om.
Synd bara att Potsdam stänkte in 9 mål medan ÅU gjorde inga.
Barnbarnet skulle säkert gärna hört historien om när Sarah Engblom satte sitt första CL-mål inför en jublande rekordpublik på WHA.
Synd bara att Potsdam stänkte in 9 mål medan ÅU gjorde inga.
Barnbarnet skulle säkert gärna hört historien om när Sarah Engblom satte sitt första CL-mål inför en jublande rekordpublik på WHA.
onsdag, september 15, 2010
Tyst i klassen
Började på en franska kurs på Medis i dag. Det var riktigt roligt, och snacka om att det var ett blandat klientel i klassen. Där fanns sittalängstbakiklassenkillen, tittaneribänkenochhoppaslärarentarenannantjejen och så jagvillvisaattjagkanalltochavbrytergärnaerandratanten.
Tanten var faktiskt riktigt jobbig. Till slut blev till och med läraren irriterad och bad henne vara tyst så vi andra skulle få svara.
För övrigt gillar jag regnet och det gråa vädret vi har nu. Jag tycker till och med att det blir jobbigt när solen mitt i allt tittar fram. Vill ha deppväder ett par dagar till.
Tanten var faktiskt riktigt jobbig. Till slut blev till och med läraren irriterad och bad henne vara tyst så vi andra skulle få svara.
För övrigt gillar jag regnet och det gråa vädret vi har nu. Jag tycker till och med att det blir jobbigt när solen mitt i allt tittar fram. Vill ha deppväder ett par dagar till.
måndag, september 13, 2010
Hoppsan hejsan!
Så var man plötsligt lägenhetsägare då. I ett huj gick det. Så snabbt att jag knappt fattar det själv. Man har ju hört historier om folk som går på visning efter visning i flera herrans år utan att hitta något de gillar. Jag hittade min lägenhet på första försöket. Man hör om budgivningar det priset rusar iväg till ofattbara summor. På min budgivning stannade buden långt under den maxgräns jag mentalt hade satt upp.
För drygt en månad sedan tog jag det definitiva beslutet att leta upp en lägenhet att köpa.
Den 1 oktober är det inflyttning.
Ibland går det snabbt.
Så fick jag då en förändring, som jag så länge, länge längtat efter. Det blev visserligen inga studier, ingen ny stad och ingen ny person i mitt liv, men en förändring lika fullt. Och ingen dålig heller.
För drygt en månad sedan tog jag det definitiva beslutet att leta upp en lägenhet att köpa.
Den 1 oktober är det inflyttning.
Ibland går det snabbt.
Så fick jag då en förändring, som jag så länge, länge längtat efter. Det blev visserligen inga studier, ingen ny stad och ingen ny person i mitt liv, men en förändring lika fullt. Och ingen dålig heller.
lördag, september 11, 2010
På önskelistan en vanlig grå lördag
Passion.
Romans i kvadrat. Himlastormande känslor med smak av chili eller espresso. Ingen mellanmjölksvariant med doft av honung och vanilj.
Desperation framom trygghet. Spänning framom tristess.
Svarta skyar med åskväder och fyrverkerier som turas om att lysa upp himlen.
Är det för mycket begärt?
Romans i kvadrat. Himlastormande känslor med smak av chili eller espresso. Ingen mellanmjölksvariant med doft av honung och vanilj.
Desperation framom trygghet. Spänning framom tristess.
Svarta skyar med åskväder och fyrverkerier som turas om att lysa upp himlen.
Är det för mycket begärt?
fredag, september 10, 2010
23,5
Så många övertidsdagar har jag att plocka ut. Börjar med tio i höst. De ska jag jag spendera i Chicago och NY.
Längtar.
Längtar.
Ledig dag
14-timmarsdagar på jobbet under helgen är värda sin vikt i guld på fredagen efter jobbhelg. Då är man ledig. Den här lediga dagen inleddes med att jag vaknade vid niotiden, svängde sida och sov till tolv. Nu dricker jag morgonkaffe och sedan blir det en sväng i svampskogen med syster yster.
Om allt går enligt planerna ska jag upp på hästryggen i dag också. Den som lever får se.
Om allt går enligt planerna ska jag upp på hästryggen i dag också. Den som lever får se.
onsdag, september 08, 2010
Fortsättning följer
Ny vecka, ny visning. Kollade en mycket fin lägenhet i dag, tyvärr i dyraste laget. Ska bjuda på en annan som jag tittade på förra veckan. Bjuder någon över ska jag fundera mer på den jag såg i dag.
Det är det där med det gröna gräset. Ni vet det som alltid är grönare på andra sidan. Det är ett gissel.
Det är det där med det gröna gräset. Ni vet det som alltid är grönare på andra sidan. Det är ett gissel.
tisdag, september 07, 2010
Skenet bedrar?
Idol har säsongspremiär ikväll. Det börjar som vanligt med auditionturnén och med den kommer gissningsleken. Det är alltid lika spännande att se om man gissar rätt. Om tjejen med änglalockarna låter lika bra som hon ser ut, om gamla gubben som passerat bäst före för länge sedan har en suverän stämma eller om klena och fjuniga 17-åringen har en löjligt stark rockröst.
Jag gillar att bli överraskad. Hoppas någon kan golva en lika mycket som Erik gjorde när han klämde i med den här gamla slagdängan förra året.
Jag gillar att bli överraskad. Hoppas någon kan golva en lika mycket som Erik gjorde när han klämde i med den här gamla slagdängan förra året.
måndag, september 06, 2010
Kärt återseende
Otroligt vad skönt det kan vara att ligga på spikmattan! Hade nästan glömt bort den där den legat uppe på mitt hatthylla hela sommaren. Nu när semestern är long gone och åttatimmaromdagensittandet är tillbaka plockade jag fram den igen. Och damn vad bra den är. Det är något med blandningen av smärta och blodcirkulationshöjning. Svårt att förklara men äger ni ingen så är det dags att ni skaffar en.
Nu ska jag titta på Grey's Anatomy. Väntar på att Izzie ska fatta vilket kap Alex är och glömma tråk-George. Klart att jag håller på den vid första ögonkastet elaka killen, som om man tittar lite djupare är sårbar, missförstådd och komplicerad. Därmed också hundra gånger intressantare än den genomsnälle.
Har nog alltid hållit på "The bad guy". Utom i Sex and the city. Där slog alltid Aidan Big med hästlängder.
Nu ska jag titta på Grey's Anatomy. Väntar på att Izzie ska fatta vilket kap Alex är och glömma tråk-George. Klart att jag håller på den vid första ögonkastet elaka killen, som om man tittar lite djupare är sårbar, missförstådd och komplicerad. Därmed också hundra gånger intressantare än den genomsnälle.
Har nog alltid hållit på "The bad guy". Utom i Sex and the city. Där slog alltid Aidan Big med hästlängder.
Nya tag
I dag ska jag till gymmet för första gången på ett par veckor. Jobbet och visningarna har tagit så mycket tid att jag inte hunnit med träningen och nu känns det i ryggen att jag försummat hälsan. Hoppas ett kombinerat spinning- och corepass kan få ordning på krampande ryggmuskler.
Visningarna fortsätter förresten, hittills har jag bara sett en lägenhet som känts riktigt lockande. Nästa vecka börjar jag på franskakurs och snart ska höstens USA-resa planeras. Spännande tider.
Visningarna fortsätter förresten, hittills har jag bara sett en lägenhet som känts riktigt lockande. Nästa vecka börjar jag på franskakurs och snart ska höstens USA-resa planeras. Spännande tider.
onsdag, september 01, 2010
En mot två
Jag var på mitt livs första visning i dag. Ska titta på lite lägenheter i stan och i dag kryssade jag av den första på listan.
Lägenheten var fin och det var mycket folk och tittade. Alla kom i par. Där fanns ett par i 50-årsåldern, ett par i +25-årsåldern och ett i -25-årsåldern. Och så ett par unga killar som kom tillsammans. Och så jag.
Jag stod där mitt bland paren och hade ingen att diskutera med. Vandrade runt i de två rummen och tittade i varje vrå. Pratade några ord med mäklaren och tittade lite till. Kände mig ensam.
Kanske var det för att jag alltid tänkt att den dag jag köper bostad blir det tillsammans med någon. Känslan som infann sig var den samma som när jag bäddar sängen. Dubbelsängen med bara ett täcke. Det känns alltid som ett litet misslyckande. Det tar ont varje gång.
Lägenheten var fin och det var mycket folk och tittade. Alla kom i par. Där fanns ett par i 50-årsåldern, ett par i +25-årsåldern och ett i -25-årsåldern. Och så ett par unga killar som kom tillsammans. Och så jag.
Jag stod där mitt bland paren och hade ingen att diskutera med. Vandrade runt i de två rummen och tittade i varje vrå. Pratade några ord med mäklaren och tittade lite till. Kände mig ensam.
Kanske var det för att jag alltid tänkt att den dag jag köper bostad blir det tillsammans med någon. Känslan som infann sig var den samma som när jag bäddar sängen. Dubbelsängen med bara ett täcke. Det känns alltid som ett litet misslyckande. Det tar ont varje gång.
fredag, augusti 27, 2010
Gåshud
Säga vad man vill om Carola Häggkvist, men sjunga kan hon. Har sett hennes konsert från Dalhalla två gånger nu. Blev lika golvad andra gången. Är det möjligt att få ståpäls ända ner på fötterna? Det verkar så.
tisdag, augusti 24, 2010
Ni måste bara...
... titta på Jonas Petersons bilder. De är fantastiska. Lyssna gärna på låten han länkar till också. Den är också fantastisk.
Och tatueringen tjejen har på insidan av armen är underbar.
Och tatueringen tjejen har på insidan av armen är underbar.
fredag, augusti 20, 2010
torsdag, augusti 19, 2010
Snurrig
Om helgen var tuff var det ändå inget mot vad arbetsdagarna den här veckan varit. I dag var värst, tolv timmar utan paus känns i både kropp och knopp. Ber att få återkomma när beachvolleyresultaten slutat snurra i min hjärna.
måndag, augusti 16, 2010
Baksmälla
Jag jobbade en sisådär 23 timmar i helgen, 13 av dem i går. I dag känner jag mig överkörd, så jag ska kurera mig med en dag på stranden läsandes Stieg Larsson. Sedan blir det fotboll för hela slanten i kväll. Härliga augustidag.
söndag, augusti 15, 2010
Tidlös
Det har varit mycket hjärta och smärta här på sista tiden. Nu får det räcka, det börjar till och med stå mig själv upp i halsen.
Ska ägna mig åt mer lättsmält bloggande i stället, ett tag i alla fall. Börjar med att bjuda er på en ordvits som jag kommit på alldeles själv. Sann är den också:
Jag har tappat bort min klocka, alltså är jag tidlös.
Ska ägna mig åt mer lättsmält bloggande i stället, ett tag i alla fall. Börjar med att bjuda er på en ordvits som jag kommit på alldeles själv. Sann är den också:
Jag har tappat bort min klocka, alltså är jag tidlös.
Avstånd del 2
Egentligen är det ingen ravin mellan oss. Bara ett köksbord. Han sitter där på andra sidan, nära nog för att jag skulle kunna sträcka ut handen och fatta hans. Men det vågar jag förstås inte. Jag vågar ju inte ens möta hans blick. Jag är rädd för vad jag får se i hans ögon. Eller kanske ännu mer för vad han får se i mina.
lördag, augusti 14, 2010
Avstånd
Det känns som att stå på varsin sida av en ravin. Klyftan är för vid för att hoppa över. Dessutom är ravinen så djup att jag slår mig fördärvad om jag är dum nog att försöka.
Jag står på min sida och velar. Väger möjligheter mot omöjligheter.
Tänker kanske, kanske, kanske. Kanske klarar jag hoppet. Kanske stäcker han ut handen och fångar mig i språnget. Kanske når jag andra sidan.
Men rädslan tar över. Eller förnuftet. Vilket som.
Jag står kvar.
Jag står på min sida och velar. Väger möjligheter mot omöjligheter.
Tänker kanske, kanske, kanske. Kanske klarar jag hoppet. Kanske stäcker han ut handen och fångar mig i språnget. Kanske når jag andra sidan.
Men rädslan tar över. Eller förnuftet. Vilket som.
Jag står kvar.
torsdag, augusti 12, 2010
Pest eller kolera, eller hur var det nu?
Fördel med att vara singel:
Man kan göra precis vad man vill, när man vill, hur man vill. Ingen lägger sig i.
Nackdel med att vara singel:
Ingen lägger sig i.
Man kan göra precis vad man vill, när man vill, hur man vill. Ingen lägger sig i.
Nackdel med att vara singel:
Ingen lägger sig i.
onsdag, augusti 11, 2010
Otacksam
Jag är så omotiverad. Oinspirerad. Trött. Har jobbat tre dagar nu och hittills har det varit minst sagt segt. Hittar inte flytet, men det ska väl förhoppningsvis lösa sig när man kommer in i lunken igen.
Känner mig ruskigt otacksam som gnäller när det finns de som jobbat hela sommaren utan semester. Och de som inte har jobb alls.
Måste rycka upp mig. Ledig dag i morgon. Det kanske gör susen.
Känner mig ruskigt otacksam som gnäller när det finns de som jobbat hela sommaren utan semester. Och de som inte har jobb alls.
Måste rycka upp mig. Ledig dag i morgon. Det kanske gör susen.
tisdag, augusti 10, 2010
måndag, augusti 09, 2010
Inget att skriva
Är oinspirerad. Skulle kunna skriva om favoritämnet kärlek men orkar inte. För att skriva vettigt på det temat måste man känna efter, och det vill jag inte. Något annat har jag inte att skriva om. Förutom om att jag jobbade första dagen efter semestern i dag.
Det gick bra. Inga överraskningar alls. Allt var precis som vanligt. På gott och ont.
Det gick bra. Inga överraskningar alls. Allt var precis som vanligt. På gott och ont.
söndag, augusti 08, 2010
lördag, augusti 07, 2010
Uppdatering pågår
Ville ha en besöksräknare på min blogg. Därför var jag tvungen att uppdatera, och nu ser allt för jäkligt ut. Ska ta tag i layouten så fort jag kan.
Om det visar sig att någon som läser bloggen förstås, annars kan jag väl lika bra lägga ner.
Om det visar sig att någon som läser bloggen förstås, annars kan jag väl lika bra lägga ner.
onsdag, augusti 04, 2010
Soundtrack of my summer
Regnet öser ner och visst känns det som att sommaren går mot sitt slut. Så är det förstås inte. Ännu väntar många soliga dagar, Paf Open, inflyttningsfest och kräftskivor, men just i dag känns ändå som en bra dag att sammanfatta sommaren 2010. Särskilt som jag bara har fyra ynkliga semesterdagar kvar.
Sammanfattningen får bli en låtlista. Sånger som för tankarna till den roligaste sommaren hittills i livet.
You can't hurry love - The Concretes
A Whale's heart - The Concretes
I hope that I don't fall in love with you - Tom Waits
Utan dina andetag - Kent
Kom ihåg mig då - Lars Winnerbäck
Leva livet - Lill-Babs
En salig blandning av låtar som alla säger en del om sommaren så här långt.
Sammanfattningen får bli en låtlista. Sånger som för tankarna till den roligaste sommaren hittills i livet.
You can't hurry love - The Concretes
A Whale's heart - The Concretes
I hope that I don't fall in love with you - Tom Waits
Utan dina andetag - Kent
Kom ihåg mig då - Lars Winnerbäck
Leva livet - Lill-Babs
En salig blandning av låtar som alla säger en del om sommaren så här långt.
tisdag, augusti 03, 2010
tisdag, juli 27, 2010
Lätt nervös
Skapade ett evenemang på facebook här om veckan. Ska ha en fest i samband med Vikingamarknaden och döpte därför evenemanget till något med ordet viking i titeln. Var just in på facebook för att se om någon tackat ja till inbjudan. 168 anmälda deltagare. Hann bli lätt nervös innan jag såg att det var till själva Vikingamarknaden, ett annat evenemang i listan, som så många tackat ja.
För övrigt var Tamas Gruborovics mål när IFK slog VPS igår otroligt snyggt.
För övrigt var Tamas Gruborovics mål när IFK slog VPS igår otroligt snyggt.
söndag, juli 25, 2010
Många ord men ingen rubrik
Jag och Kent har aldrig riktigt kommit överens.
Trots att det hör till att gilla Sveriges största rockband har jag inte imponerats. Aldrig köpt en skiva. Aldrig laddat ner en låt. Faktiskt ofta bytt radiokanal när Jocke Bergs stämma strömmat genom bilens högtalare.
Ikväll spelade de i Mariehamn.
Få se nu då, tänkte jag. Få se om jag fattar. Om jag efter den här spelningen förstår gruppens storhet.
De inleder med Utan dina andetag. Finstämt. Vackert. Jag ler och nickar tyst. Kanske vi ska hålla sams ikväll Kent och jag. Kanske vi till och med kan trivas i varandras sällskap.
Låtarna avlöser varandra. Jocke låter musiken tala. Dansar, skrattar, sjunger - men ägnar sig knappt alls åt onödigt mellansnack. Det behövs inte. Allt han kan tänkas ha på hjärtat sägs i texterna.
Jag kommer på mig själv med att klappa med. Gunga sakta fram och tillbaka. Låter inte Jockes röst bättre live än på skiva? Är han inte cool där han dansar fram på scenen? Jo, jag tror det.
En timme rusar förbi. Kent drar av sina monsterhits. Spänner musklerna och visar vad de går för. Och de är bra, något annat kan jag inte tycka. Så greppar Jocke mikrofonen och pratar med publiken. Säger att man ska uppskatta sina nära och kära. För att det suger att vara ensam.
Han säger meningen som kunde vara övertext till den här bloggen. Den jag återkommer till gång på gång. Att det suger att vara ensam.
Jocke håller med. Han har fattat grejen.
Jag känner mig besegrad. Jag har kapitulerat. Jag förstår storheten. Klappar berusat för att kalla in bandet på nytt. Ler lyckligt när de återvänder till scenen.
Extranumren drar igång. Men vad sjunger han? Att vi alla ska dö? Vad håller han på med?
Jag skakar besviket på huvudet. Visste väl att det var för bra för att vara sant. Klart att jag och Kent inte kunde hålla sams hela kvällen. Klart att de skulle dra upp det där med döden. Den jag fruktar mest av allt. Den jag vill förneka och aldrig höra talas om. Förstås.
Men så ångrar sig Jocke. "Älskling vi ska alla dö" var bara snack. Han har ju förstått att kärleken besegrar allt. Att den till och med övervinner döden. Skrattar döden i ansiktet. Han sjunger:
Du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö.
Det vi har ska aldrig dö
Nej, det vi har ska aldrig dö
Det vi har ska aldrig dö.
Sedan sprutas det konfetti. Röd konfetti. Små papperslappar klippta som duvor. Fulla med text. Ord om kärlek.
Och med det tar Kent en plats i romantikerns hjärta.
Trots att det hör till att gilla Sveriges största rockband har jag inte imponerats. Aldrig köpt en skiva. Aldrig laddat ner en låt. Faktiskt ofta bytt radiokanal när Jocke Bergs stämma strömmat genom bilens högtalare.
Ikväll spelade de i Mariehamn.
Få se nu då, tänkte jag. Få se om jag fattar. Om jag efter den här spelningen förstår gruppens storhet.
De inleder med Utan dina andetag. Finstämt. Vackert. Jag ler och nickar tyst. Kanske vi ska hålla sams ikväll Kent och jag. Kanske vi till och med kan trivas i varandras sällskap.
Låtarna avlöser varandra. Jocke låter musiken tala. Dansar, skrattar, sjunger - men ägnar sig knappt alls åt onödigt mellansnack. Det behövs inte. Allt han kan tänkas ha på hjärtat sägs i texterna.
Jag kommer på mig själv med att klappa med. Gunga sakta fram och tillbaka. Låter inte Jockes röst bättre live än på skiva? Är han inte cool där han dansar fram på scenen? Jo, jag tror det.
En timme rusar förbi. Kent drar av sina monsterhits. Spänner musklerna och visar vad de går för. Och de är bra, något annat kan jag inte tycka. Så greppar Jocke mikrofonen och pratar med publiken. Säger att man ska uppskatta sina nära och kära. För att det suger att vara ensam.
Han säger meningen som kunde vara övertext till den här bloggen. Den jag återkommer till gång på gång. Att det suger att vara ensam.
Jocke håller med. Han har fattat grejen.
Jag känner mig besegrad. Jag har kapitulerat. Jag förstår storheten. Klappar berusat för att kalla in bandet på nytt. Ler lyckligt när de återvänder till scenen.
Extranumren drar igång. Men vad sjunger han? Att vi alla ska dö? Vad håller han på med?
Jag skakar besviket på huvudet. Visste väl att det var för bra för att vara sant. Klart att jag och Kent inte kunde hålla sams hela kvällen. Klart att de skulle dra upp det där med döden. Den jag fruktar mest av allt. Den jag vill förneka och aldrig höra talas om. Förstås.
Men så ångrar sig Jocke. "Älskling vi ska alla dö" var bara snack. Han har ju förstått att kärleken besegrar allt. Att den till och med övervinner döden. Skrattar döden i ansiktet. Han sjunger:
Du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö.
Det vi har ska aldrig dö
Nej, det vi har ska aldrig dö
Det vi har ska aldrig dö.
Sedan sprutas det konfetti. Röd konfetti. Små papperslappar klippta som duvor. Fulla med text. Ord om kärlek.
Och med det tar Kent en plats i romantikerns hjärta.
torsdag, juli 22, 2010
"Kontrollera användarnamn"
Försökte nyss logga in på jobbmailen. Bara för säkerhets skull. Bara för att se om det lottas ut fribiljetter eller om det korats en vinnare i VM-tipset. Bara för att se om det informeras om kommande personalfester eller om hur man får tag i sitt Rockoffpass.
Det gick inte. Inloggningsuppgifterna godkändes inte. Tydligen har lösenordet gått ut och enda sättet att ändra det är från min plats på redaktionen.
Kvar har jag alltså två och en halv vecka semester där jag inte kan kolla jobbmailen. Kommer vara så utvilad den 9 augusti att jag aldrig kommer bli stressad igen.
Det gick inte. Inloggningsuppgifterna godkändes inte. Tydligen har lösenordet gått ut och enda sättet att ändra det är från min plats på redaktionen.
Kvar har jag alltså två och en halv vecka semester där jag inte kan kolla jobbmailen. Kommer vara så utvilad den 9 augusti att jag aldrig kommer bli stressad igen.
måndag, juli 19, 2010
Tystnad. Vänskap.
Solen skiner från klarblå himmel. Vattnet är blankt som en spegel. Det kluckar inte ens mot stranden. Det enda som hörs är insektsurr, fågelkvitter och brummet från någon båt långt där ute.
Ibland vänder hon blad i boken. Ibland gör jag det samma. Minuterna går långsamt.
Jag lägger ifrån mig boken. Tittar ut över havet. Det är så vackert att hjärtat värker. Blundar och känner solen värma mina ögonlock.
Vi säger ingenting. Inte på länge. Det behövs inte.
Ibland vänder hon blad i boken. Ibland gör jag det samma. Minuterna går långsamt.
Jag lägger ifrån mig boken. Tittar ut över havet. Det är så vackert att hjärtat värker. Blundar och känner solen värma mina ögonlock.
Vi säger ingenting. Inte på länge. Det behövs inte.
söndag, juli 18, 2010
Island in the sun
Jurmo var verkligen ön i solen. Vädret, musiken och människorna var strålande. Ärligt talat vet jag inte när jag senast hade en så härlig helg.
Ljuvligt, underbart, lyckligt.
Ljuvligt, underbart, lyckligt.
onsdag, juli 14, 2010
Föglö, del II
I går gjorde jag Föglö igen. Det var andra gången på en vecka jag besökte Degerby. Måste vara något slags rekord.
Sjödagarna inleddes med skutträff i hamnen och jag och L var dit och kikade. Strosade i maklig takt mellan båtarna och gladdes åt värmen, lugnet, människorna, musiken och ölen. Kvällen avslutades med en åskskur utan dess like. Det var seriöst som att duscha med kläderna på.
Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring.
måndag, juli 12, 2010
Bilbesiktning
Jag var med farfars bil till Motorfordonsbyrån i dag för att den skulle besiktas. Farfar själv var ute på sjön någonstans mellan Åbo och Tengsödavik, så jag ställde upp och förde Saaben. Några småfel hade den, men den skulle inte behöva visas på nytt i alla fall.
Efter besiktningen träffade jag ett par arbetskompisar vid Mariebad. Vi solade och simmade och sedan skulle jag till gymmet för ett välbehövligt corepass. Då behagade bilen inte starta. Tydligen hade besiktningsgubben tänt lyktorna, jag hade inte fattat att stänga av dem och nu var batteriet urladdat. Åtminstone såpass mycket att den inte startade när jag vred om nyckeln. Den hostade lite, suckade och dog.
Inte gick det bussar hem heller. Kollektivtrafiken ut till landet sommartid lämnar mer att önska kan man lugnt påstå. Och batteriet i telefonen sjöng också på sista versen så jag var osäker på om det skulle räcka för att ringa efter hjälp. Gick i alla fall tillbaks till parkeringen. Bilen hade ju stått i fred i en halvtimme medan jag traskat fram och tillbaks till bussplan, så jag tänkte att kanske den kommit på bättre tankar.
Det hade den. Efter många långa sekunders tvekan startade den och jag kunde köra hem igen. Någon träning blev det däremot inte.
Efter besiktningen träffade jag ett par arbetskompisar vid Mariebad. Vi solade och simmade och sedan skulle jag till gymmet för ett välbehövligt corepass. Då behagade bilen inte starta. Tydligen hade besiktningsgubben tänt lyktorna, jag hade inte fattat att stänga av dem och nu var batteriet urladdat. Åtminstone såpass mycket att den inte startade när jag vred om nyckeln. Den hostade lite, suckade och dog.
Inte gick det bussar hem heller. Kollektivtrafiken ut till landet sommartid lämnar mer att önska kan man lugnt påstå. Och batteriet i telefonen sjöng också på sista versen så jag var osäker på om det skulle räcka för att ringa efter hjälp. Gick i alla fall tillbaks till parkeringen. Bilen hade ju stått i fred i en halvtimme medan jag traskat fram och tillbaks till bussplan, så jag tänkte att kanske den kommit på bättre tankar.
Det hade den. Efter många långa sekunders tvekan startade den och jag kunde köra hem igen. Någon träning blev det däremot inte.
lördag, juli 10, 2010
What to do?
Borde skippa stranden i dag. Min stackars kropp har fått mer sol än vad den behöver den här veckan och om jag inte vill lysa som ett stoppljus på Arken i kväll borde jag hålla mig inomhus. Men vad ska man göra då?
Det är konstigt med den här prestationsångesten som följer med en från jobbet in på semestern. Att stanna inne i lägenheten en hel lång dag utan att göra någonting känns helt enkelt inte som ett alternativ. Då slösar man bort en semesterdag på inget, en dag som kunde ha använts till sollapande, kompishäng och släktbesök. Något måste man göra. Inte bara vara.
Jag tror det vore nyttigt att lära sig att göra ingenting. Att vara nöjd med att ha tråkigt. Att tillåta sig göra ingenting och att inte ha dåligt samvete för att man latar sig, missar solstrålarna och vad än det må vara. Men det är svårt. Fruktansvärt svårt.
Jag börjar den här dagen med att diska och tvätta. Lägenheten har förfallit trots att jag knappt bevistat den alls under min första lediga vecka. Sedan får vi se vad resten av dagen för med sig. Kanske mormor vill ha besök?
Det är konstigt med den här prestationsångesten som följer med en från jobbet in på semestern. Att stanna inne i lägenheten en hel lång dag utan att göra någonting känns helt enkelt inte som ett alternativ. Då slösar man bort en semesterdag på inget, en dag som kunde ha använts till sollapande, kompishäng och släktbesök. Något måste man göra. Inte bara vara.
Jag tror det vore nyttigt att lära sig att göra ingenting. Att vara nöjd med att ha tråkigt. Att tillåta sig göra ingenting och att inte ha dåligt samvete för att man latar sig, missar solstrålarna och vad än det må vara. Men det är svårt. Fruktansvärt svårt.
Jag börjar den här dagen med att diska och tvätta. Lägenheten har förfallit trots att jag knappt bevistat den alls under min första lediga vecka. Sedan får vi se vad resten av dagen för med sig. Kanske mormor vill ha besök?
torsdag, juli 08, 2010
Semestertrött
Oj vad man kan bli trött av att vara ledig. Fast jag knappt gör någonting är jag helt slut efter några dagars semester. Kanske är det all frisk luft och värmen som sätter sina spår.
I dag simmade jag för första gången den här sommaren. Hängde med kompisar på deras stuga och kunde inte stå emot när vattnet lockade med välbehövlig svalka.
Ljuvlig eftermiddag.
I dag simmade jag för första gången den här sommaren. Hängde med kompisar på deras stuga och kunde inte stå emot när vattnet lockade med välbehövlig svalka.
Ljuvlig eftermiddag.
onsdag, juli 07, 2010
Längtan efter lördag
I dag fick jag hem min nya klänning från French connection. Den levererades med budbil ända fram till min dörr. Där fick jag skriva på ett papper innan asken den låg i överräcktes.
Jag provade, den passade. Nu väntar jag bara på lördag så jag kan använda den för första gången.
Framifrån ser den kanske inte mycket ut för världen. I det här fallet är det baksidan som räknas.
Jag provade, den passade. Nu väntar jag bara på lördag så jag kan använda den för första gången.
Framifrån ser den kanske inte mycket ut för världen. I det här fallet är det baksidan som räknas.
tisdag, juli 06, 2010
Skarven
I dag premiäråkte jag Ålands mest omskrivna färja. Jag och S var till Degerby över dagen och Skarven höll både dit och hem. Det enda vi hade att klaga på var glassutbudet i caféet, det var minst sagt magert. Men inte sämre än i Föglöbutiken. Där fanns inte en glasspinne att skåda.
måndag, juli 05, 2010
Fundering
När man inte varit kär på länge glömmer man bort hur det känns. Hur vet man egentligen att man verkligen gillar någon på riktigt? Att det inte bara är fysisk attraktion, beundran eller stark vänskap man känner?
Är det när man inser att någon har potential att såra en djupt, är det då man vet att man verkligen gillar personen i fråga? Och är det i så fall därför det är så läskigt att ta det där steget och satsa på den man verkligen gillar?
Kärlek och rädsla är nära besläktade på något sätt. Det har jag skrivit om förut och jag blir mer och mer övertygad om att känslorna hör ihop.
Är det när man inser att någon har potential att såra en djupt, är det då man vet att man verkligen gillar personen i fråga? Och är det i så fall därför det är så läskigt att ta det där steget och satsa på den man verkligen gillar?
Kärlek och rädsla är nära besläktade på något sätt. Det har jag skrivit om förut och jag blir mer och mer övertygad om att känslorna hör ihop.
söndag, juli 04, 2010
Spretigt inlägg
Spanien-Paraguay i går var en fenomenal fotbollsmatch. Mitt favoritlag från Sydamerika stod upp bra mot favoriterna och mer spännande än de straffsituationer som uppstod i andra halvlek kan det väl inte bli. Bästa matchen hittills i VM om jag får säga vad jag tycker.
Helgen har annars mest bestått av sol, Indigos uteservering och häng med vänner. Nu i kväll var grabbarna över på kaffe och tidigare i helgen har A, S och L stått för sällskapet. Jag vet att jag låter blödig, men igen måste jag skriva hur otroligt glad jag är att jag har de här vännerna. De är det bästa jag har.
Med tanke på det (och kanske på grund av att jag sett en avsevärd mängd sex and the city-avsnitt på sistone) har jag tänkt mycket på en sak. Att i bland tar man kanske sådan här vänskap för givet. För mycket för givet. Man förutsätter att de där underbara tjejerna ska finnas där för evigt. Utan att man egentligen ska behöva jobba så mycket för det, utan att man ska behöva kämpa för att hålla vänskapen vid liv, man tar bara för givet att relationen ska sköta sig själv.
Ibland fungerar det inte så. Ibland växer man ifrån varandra, eller så hittar någon en pojkvän eller en ny vän som tar över ens plats. Mig har det inte hänt, hoppas det aldrig händer heller. Det måste ju vara det värsta som kan hända. Jag kan bara tänka mig hur förkrossad jag skulle bli om någon av mina tjejer lämnade mig. Det måste vara att jämföra med att bli dumpad av ens livs stora kärlek. Eller kanske det skulle vara ännu värre. För går man in i en kärleksrelation finns kanske tanken att det kan ta slut med där någonstans i bakhuvudet. Men tjejkompisarna är ju ens familj. De man räknar med att ska finnas där till slutet. Att bli dumpad av någon av dem skulle nog vara mycket mer oväntat och smärtsamt än att bli dumpad av vilken kille som helst i världen. Hoppas det aldrig händer, och stackars de som blivit dumpade.
Spretigt inlägg det här. Skyller på solsting och PMS.
Helgen har annars mest bestått av sol, Indigos uteservering och häng med vänner. Nu i kväll var grabbarna över på kaffe och tidigare i helgen har A, S och L stått för sällskapet. Jag vet att jag låter blödig, men igen måste jag skriva hur otroligt glad jag är att jag har de här vännerna. De är det bästa jag har.
Med tanke på det (och kanske på grund av att jag sett en avsevärd mängd sex and the city-avsnitt på sistone) har jag tänkt mycket på en sak. Att i bland tar man kanske sådan här vänskap för givet. För mycket för givet. Man förutsätter att de där underbara tjejerna ska finnas där för evigt. Utan att man egentligen ska behöva jobba så mycket för det, utan att man ska behöva kämpa för att hålla vänskapen vid liv, man tar bara för givet att relationen ska sköta sig själv.
Ibland fungerar det inte så. Ibland växer man ifrån varandra, eller så hittar någon en pojkvän eller en ny vän som tar över ens plats. Mig har det inte hänt, hoppas det aldrig händer heller. Det måste ju vara det värsta som kan hända. Jag kan bara tänka mig hur förkrossad jag skulle bli om någon av mina tjejer lämnade mig. Det måste vara att jämföra med att bli dumpad av ens livs stora kärlek. Eller kanske det skulle vara ännu värre. För går man in i en kärleksrelation finns kanske tanken att det kan ta slut med där någonstans i bakhuvudet. Men tjejkompisarna är ju ens familj. De man räknar med att ska finnas där till slutet. Att bli dumpad av någon av dem skulle nog vara mycket mer oväntat och smärtsamt än att bli dumpad av vilken kille som helst i världen. Hoppas det aldrig händer, och stackars de som blivit dumpade.
Spretigt inlägg det här. Skyller på solsting och PMS.
fredag, juli 02, 2010
Början har varit bra
I onsdags jobbade jag sista dagen före semestern. Semestern börjar egentligen inte förrän på måndag, men jag hade lite lediga dagar att ta ut före.
Det var perfekt att vädret var molnigt och kallt i går. Då hann jag städa, diska, tvätta och renbädda och nu ska lägenheten kanske klara sig utan insatser i någon vecka i alla fall. I dag har vädret varit helt perfekt och jag och syrran har hängt på stranden i timtal.
Nu blir det lite fotbolls-VM innan jag styr kosan till stan och Annas balkong. Semestern kunde inte ha börjat bättre.
Det var perfekt att vädret var molnigt och kallt i går. Då hann jag städa, diska, tvätta och renbädda och nu ska lägenheten kanske klara sig utan insatser i någon vecka i alla fall. I dag har vädret varit helt perfekt och jag och syrran har hängt på stranden i timtal.
Nu blir det lite fotbolls-VM innan jag styr kosan till stan och Annas balkong. Semestern kunde inte ha börjat bättre.
söndag, juni 27, 2010
Fina människor
Midsommarhelgen har varit jättefin. Lite lugnare än vanligt men ändå riktigt rolig. Har ätit och ätit och ätit och umgåtts med goda vänner och familj. Nu avslutades helgen med höskörd. En stukad tumme senare var hästens vintermat bärgad.
Var med tjejerna till Soltuna på middag i dag. Vi åt gott och pratade en massa stunt i solskenet på verandan. Och mitt i allt när jag satt där kom jag på mig själv att tänka att "Gud vad bra jag har det. Vilka otroligt fina människor jag sitter här med. De allra allra bästa." För det är dom. Superfina.
På tal om något helt annat verkar alla ålänningar prata gott om Åland. Bortflyttade studenter, folk som flyttat bort för att jobba eller varför inte fotbollsspelare måste vara de bästa ambassadörer Åland kan få. Hoppas ön lever upp till de höga förväntningar bland annat Alvbåge har.
Var med tjejerna till Soltuna på middag i dag. Vi åt gott och pratade en massa stunt i solskenet på verandan. Och mitt i allt när jag satt där kom jag på mig själv att tänka att "Gud vad bra jag har det. Vilka otroligt fina människor jag sitter här med. De allra allra bästa." För det är dom. Superfina.
På tal om något helt annat verkar alla ålänningar prata gott om Åland. Bortflyttade studenter, folk som flyttat bort för att jobba eller varför inte fotbollsspelare måste vara de bästa ambassadörer Åland kan få. Hoppas ön lever upp till de höga förväntningar bland annat Alvbåge har.
torsdag, juni 24, 2010
Om jag fick göra om
Om jag kunde leva om mitt liv skulle jag börja spela flickfotboll i ung ålder så att jag kunde delta i Alandia cup. Var på WHA i dag för att skriva om finalerna, och stämningen där var magisk. Varje sommar blir jag lika tagen av glädjen som strålar kring barnen som deltar i den där turneringen.
De verkar ha så himla roligt.
Jag vill också.
De verkar ha så himla roligt.
Jag vill också.
tisdag, juni 22, 2010
Beskedet jag väntat på
Det blir inga studier för mig i höst. Jag fick ingen plats på utbildningen jag sökte och jag är så långt ner på reservlistan att det inte är någon vits att ha is i magen och vänta. Känner mig kluven till beskedet. Samtidigt som jag är besviken är jag lättad. Besviken för att jag gärna hade gjort något annat ett litet tag, lättad för att jag slipper genomgå förändring. För jag är ju en konservativ jäkel som hatar förändring och som trivs bäst när allt är som det alltid varit. Okej då, inte allt, men nästan.
I dag när jag satt ute på terassen kom grannens dotter och hennes kompis förbi. De femåriga flickorna visade glatt upp en liten lurvig larv som de hade hittat. Den skulle de spara för att se om den skulle utvecklas till en fjäril. Dom skrattade och pratade. Sedan vände de på klacken för att gå hem igen. Och precis som de lämnade min terass vände den ena flickan sig om och sa:
"Vet du, min kompis har farit upp till himlen."
Vad svarar man på det?
I dag när jag satt ute på terassen kom grannens dotter och hennes kompis förbi. De femåriga flickorna visade glatt upp en liten lurvig larv som de hade hittat. Den skulle de spara för att se om den skulle utvecklas till en fjäril. Dom skrattade och pratade. Sedan vände de på klacken för att gå hem igen. Och precis som de lämnade min terass vände den ena flickan sig om och sa:
"Vet du, min kompis har farit upp till himlen."
Vad svarar man på det?
måndag, juni 21, 2010
Bjud in mig, jag är redo
I dag köpte jag årets midsommarklänning. En blommig kreation från Kappahls Vintage stories-kollektion. Jag ville som sagt ha en Saltkråkan Malin-inspirerad blåsa och den här var det närmaste jag kom.
Klänningen är inköpt alltså. Någon fest har jag däremot inte hört talas om än. Men jag är i alla fall redo om jag blir bjuden någonstans i sista minuten.
söndag, juni 20, 2010
Kärlek igen
Sommaren har kommit till Åland. Med den kom kön. Kön till Ålands nöjespalats. Kön till Arken.
Jobbade till sent i går och sen mötte jag upp tjejerna på Indigo. Där var det fotbolls-VM på storbildstv och gott om sommarlediga ålänningar som minglade med turister och Alandiacupföräldrar och -tränare. Strax före tolv ville brudarna gå vidare till Arken och det var då vi mötte kön. Den gick hela vägen runt hörnet och avskräckte i alla fall mig från att ställa mig i den. Gick tillbaka till Indigo och minglade med bekanta någon timme till istället. Snart var det fullt som i en sardinburk även på Indigo. Lyckad kväll, minst sagt.
Tro det eller ej men jag tyckte nyss att Carola Häggkvist sa ett sanningens ord på tv. Hon intervjuas i fyran eftersom hon sjöng på det kungliga bröllopet i natt. Särskilt mycket smart kläckte hon inte ur sig, men med ett påstående slog hon huvudet på spiken. Hon sa att bröllopet, bilderna och tv-sändningarna engagerar folk av en särskild anledning. För att kärleken man ser hos brudparet ger oss andra hopp. Hopp om att drömmar kan gå i uppfyllelse. Det stämmer.
Titta bara på det här. Något sådant är värt att hoppas på.
Jobbade till sent i går och sen mötte jag upp tjejerna på Indigo. Där var det fotbolls-VM på storbildstv och gott om sommarlediga ålänningar som minglade med turister och Alandiacupföräldrar och -tränare. Strax före tolv ville brudarna gå vidare till Arken och det var då vi mötte kön. Den gick hela vägen runt hörnet och avskräckte i alla fall mig från att ställa mig i den. Gick tillbaka till Indigo och minglade med bekanta någon timme till istället. Snart var det fullt som i en sardinburk även på Indigo. Lyckad kväll, minst sagt.
Tro det eller ej men jag tyckte nyss att Carola Häggkvist sa ett sanningens ord på tv. Hon intervjuas i fyran eftersom hon sjöng på det kungliga bröllopet i natt. Särskilt mycket smart kläckte hon inte ur sig, men med ett påstående slog hon huvudet på spiken. Hon sa att bröllopet, bilderna och tv-sändningarna engagerar folk av en särskild anledning. För att kärleken man ser hos brudparet ger oss andra hopp. Hopp om att drömmar kan gå i uppfyllelse. Det stämmer.
Titta bara på det här. Något sådant är värt att hoppas på.
lördag, juni 19, 2010
Kärlek i luften
Kronprinsessan Victorias bröllop hålls i dag. Kanske det lugnar sig med rapporteringen sedan. Den senaste månaden har man inte kunnat se på tv utan att kungligheterna varit där i rutan. Ska bli skönt när de lämnar plats åt vanliga dödliga.
Jag jobbar som sagt i dag och hinner inte se vigseln, inte i direktsändning i alla fall. När den äger rum står jag på Jomala konstgräs och ser Jicken spela. Lika bra kanske. Men visst är man lite nyfiken på bröllopet. Främst på klänningen förstås.
Nåja. Jag behöver knappast oroa mig. Godbitarna lär väl sändas i repris åtminstone juni ut.
Jag jobbar som sagt i dag och hinner inte se vigseln, inte i direktsändning i alla fall. När den äger rum står jag på Jomala konstgräs och ser Jicken spela. Lika bra kanske. Men visst är man lite nyfiken på bröllopet. Främst på klänningen förstås.
Nåja. Jag behöver knappast oroa mig. Godbitarna lär väl sändas i repris åtminstone juni ut.
fredag, juni 18, 2010
Bäst just nu
Jag bara älskar den här låten.
Den är allt en countryälskare med benägenhet att fylleringa kan önska sig.
Den är allt en countryälskare med benägenhet att fylleringa kan önska sig.
Juniväder
Jäklar vad kallt det är i dag. Det regnar och blåser och stannar man ute längre än några minuter behöver man både jacka, halsduk och vantar för att klara sig. Hoppas vädret blir bättre tills i morgon, jobbar helg och ska gå på två fotbollsmatcher på eftermiddagen. Är mycket roligare om solen lyser.
Väntar brev och besked på posten. Verkar dock få vänta in i nästa vecka.
Och så har jag träffat en kompis jag träffar allt för sällan i dag. Det var kul.
Väntar brev och besked på posten. Verkar dock få vänta in i nästa vecka.
Och så har jag träffat en kompis jag träffar allt för sällan i dag. Det var kul.
söndag, juni 13, 2010
Uppförsbacke
Har spenderat kvällen på WHA. IFK vände underläge och såg ut att gå mot en välbehövlig vinst men sedan tappade man allt den sista kvarten och ytterligare en bitter förlust inkasserades. Man kan inte hjälpa att tycka synd om killarna, snacka om att de har uppförsbacke just nu.
På tvn är det Australien som har uppförsbacke. De möter Tyskland, och vilket Tyskland sen. Jag brukar tycka att deras disciplinerade fotboll är ett sömnpiller att titta på. Just nu bjuder de dock på lysande underhållning!
På tvn är det Australien som har uppförsbacke. De möter Tyskland, och vilket Tyskland sen. Jag brukar tycka att deras disciplinerade fotboll är ett sömnpiller att titta på. Just nu bjuder de dock på lysande underhållning!
fredag, juni 11, 2010
Jag vill vara som Malin
I brist på midsommarplaner kan man åtminstone börja planera vad man ska ha på sig och vad man ska göra åt håret. Jag tänker Saltkråkan Malin. Blond, blåögd, solbränd i 60-talsklänning. Det kan väl aldrig bli fel?
Du kan alltid bli nummer ett
Väntar på att Finska cupens semifinaler ska lottas så att jag får gå hem från jobbet sedan. Tänkte smita i god tid före avspark i Sydafrika så att jag kan bänka mig och se värdlandet ta sig an Mexico. Laddar med att lyssna på gamla VM-låtar via youtube och samla in jobbkompisarnas tipskuponger. Och för att komma i riktigt glad och god stämning lyssnar jag på den här gamla godingen också.
söndag, juni 06, 2010
31.05.2010-06.06.2010
Den här veckan går till historien som alldeles alldeles underbar. Jag inledde veckan med att missa Rosella men sedan dess har allt löpt som på räls och jag har haft så underbart underbart roligt.
Måndag kväll till fredag morgon var jag i Rom. Det innebar en massa pasta, pizza och vin, promenader förbi mängder av fontäner, kyrkor, palats och minnesmärken, galen trafik, snygga och charmiga italienare, Vatikanstaten, Colosseum, ännu mer pasta och vin, gatumusikanter, sol, värme, regn och åska.
I går träffade jag tjejerna på Ångbåtsbryggan där vi trotsade kylan och tog ett glas till tonerna av Mette och Jesper. Och i dag har jag, Inger och pappa varit till Soltuna på middag. Och så slutade veckan med grönvit utklassningsseger mot TPS i Åbo.
Det enda som saknas nu är den stora kärleken, men den är värd att vänta på.
Måndag kväll till fredag morgon var jag i Rom. Det innebar en massa pasta, pizza och vin, promenader förbi mängder av fontäner, kyrkor, palats och minnesmärken, galen trafik, snygga och charmiga italienare, Vatikanstaten, Colosseum, ännu mer pasta och vin, gatumusikanter, sol, värme, regn och åska.
I går träffade jag tjejerna på Ångbåtsbryggan där vi trotsade kylan och tog ett glas till tonerna av Mette och Jesper. Och i dag har jag, Inger och pappa varit till Soltuna på middag. Och så slutade veckan med grönvit utklassningsseger mot TPS i Åbo.
Det enda som saknas nu är den stora kärleken, men den är värd att vänta på.
torsdag, maj 27, 2010
Endorfiner
Masade mig upp ur soffan och åkte till gymmet i kväll. Var allt annat än laddad men nu är jag glad att jag ändå åkte. Är mycket gladare och piggare nu. Dels beror det på att träning utsöndar endorfiner och dels på att Ålands snyggaste man plötsligt behagade krypa fram från bakom den sten han måste ha gömt sig det senaste halvåret och spänna musklerna väldigt passligt när jag gick förbi.
Drömläge
Ett hus i byn är till salu. Skulle jag vara gjord av pengar hade jag inte tvekat en sekund. Titta själva vilket drömläge (det är huset invid Kvarnboviken jag menar).
Synd att drömläget dyker upp på fel tidpunkt. Skulle det där huset vara till salu om några år när jag förhoppningsvis vet om jag kommer att leva mitt liv på Åland, då skulle en strandtomt som den där vara helt perfekt. Jag vill ju bo på landet brevid vattnet. Drömläge som sagt.
För övrigt är det en konstig dag i dag. Vaccinerade mig mot TBE i morse och har haft ont i arm och huvud sedan dess. Till på köpet spyr anonyma läsare galla över min kompetens på tidningens hemsida. Det får dom väl göra bäst dom vill egentligen, i det här fallet vet jag ju att jag gjort mitt bästa när jag skrivit artikeln, men samtidigt är det ibland tufft att kritiseras för sitt jobb på offentliga forum. De som inte har upplevt det vet inte hur det känns och det är troligtvis de som står för kommentarerna. De andra lyfter luren, presenterar sig och ger konstruktiv kritik.
Nu åker två småtjejer lådbil i backen utanför lägenheten. De skrattar. Livet är inte så tokigt trots allt.
Synd att drömläget dyker upp på fel tidpunkt. Skulle det där huset vara till salu om några år när jag förhoppningsvis vet om jag kommer att leva mitt liv på Åland, då skulle en strandtomt som den där vara helt perfekt. Jag vill ju bo på landet brevid vattnet. Drömläge som sagt.
För övrigt är det en konstig dag i dag. Vaccinerade mig mot TBE i morse och har haft ont i arm och huvud sedan dess. Till på köpet spyr anonyma läsare galla över min kompetens på tidningens hemsida. Det får dom väl göra bäst dom vill egentligen, i det här fallet vet jag ju att jag gjort mitt bästa när jag skrivit artikeln, men samtidigt är det ibland tufft att kritiseras för sitt jobb på offentliga forum. De som inte har upplevt det vet inte hur det känns och det är troligtvis de som står för kommentarerna. De andra lyfter luren, presenterar sig och ger konstruktiv kritik.
Nu åker två småtjejer lådbil i backen utanför lägenheten. De skrattar. Livet är inte så tokigt trots allt.
måndag, maj 24, 2010
Frustration och drömmar
Var fullständigt mentalt utmattad efter förmiddagens tv-inspelning. Det är otroligt hur en timme framför kameran gör en tröttare än vad en hel dag av vanligt jobb gör. Tittade just på sändningen för att se det färdiga resultatet och märkte att det hade blivit lite fel i klippningen. Minst sagt frustrerande.
Jag är förresten medveten om att jag endast bloggar om jobb, väder och min drivbänk nu för tiden. Måste ta mig i kragen alternativt skaffa nya intressen.
Nästa vecka är jag ledig. Kanske den där Romresan kunde bli av då. Drömma kan man i alla fall alltid.
Jag är förresten medveten om att jag endast bloggar om jobb, väder och min drivbänk nu för tiden. Måste ta mig i kragen alternativt skaffa nya intressen.
Nästa vecka är jag ledig. Kanske den där Romresan kunde bli av då. Drömma kan man i alla fall alltid.
söndag, maj 23, 2010
Det regnar här i Saltvik i dag
Vad skönt det är att det regnar och är grått. Då kan man utan dåligt samvete sova till klockan tolv och spendera eftermiddagen på soffan plöjandes Gossip girl avsnitt. Inget soligt väder lockar utanför lägenheten. Passar utmärkt dagen efter en helkväll på Indigo.
Men nu är det slut på softandet. Ska käka med tjejerna i stan om en stund och sedan blir det IFK-Jaro på WHA. Tur att det finns tak över läktaren! Undrar hur planen är efter det här regnandet. Lite halkig kan man tänka sig.
Men nu är det slut på softandet. Ska käka med tjejerna i stan om en stund och sedan blir det IFK-Jaro på WHA. Tur att det finns tak över läktaren! Undrar hur planen är efter det här regnandet. Lite halkig kan man tänka sig.
fredag, maj 21, 2010
Nu grönskar det
I dag har varit en alldeles underbar dag. Sov till halv ett och slösade bort många timmar som kunde ha spenderats i solen, men sedan har jag verkligen tagit vara på varenda uns sol som erbjudits resten av dagen. Hängde med lillasyster och S i Bomarsund hela eftermiddagen. Kvällen spenderades på Ångbåtsbryggan med ett glas rosé och samma tjejer.
Bilden beskriver dagen ganska bra. Att ligga på en äng som ser ut sådär med strålande sol och klarblå himmel högt ovanför sig mitt i maj är mer än vad man kan begära.
Bilden beskriver dagen ganska bra. Att ligga på en äng som ser ut sådär med strålande sol och klarblå himmel högt ovanför sig mitt i maj är mer än vad man kan begära.
måndag, maj 17, 2010
26 år dårå
Då har man fyllt år igen då. Firade födelsedagen med en tolvtimmars arbetsdag i går. Hann ändå äta lite tårta tillsammans med arbetskompisarna, så dagen får väl anses lyckad.
Vad har man åstadkommit under sitt 25:e levnadsår då? Det bästa måste nog vara att jag bytt arbetsuppgifter på jobbet och gått från att vara allmänreporter till att skriva om sport. Trivs helt suveränt bra med det. Annars då.... Har kanske ridit min häst en handfull gånger på hela året. Det måste det bli bättring på i år. Har planerat mängder av semesterresor men ingen har blivit av. Det måste det också bli ändring på. På det stora hela har det varit ett ganska alldagligt år. Inga stora sensationer, men heller inga stora katastrofer. Och lagom ska ju enligt ordspråket vara bäst.
I dag är jag ledig efter helg. Solen börjar faktiskt visa sig utanför fönstret nu. Ska hämta tidningen och sätta mig på terassen och läsa. Måste städa också. Det lockar verkligen inte när sommaren frestas där ute.
Vad har man åstadkommit under sitt 25:e levnadsår då? Det bästa måste nog vara att jag bytt arbetsuppgifter på jobbet och gått från att vara allmänreporter till att skriva om sport. Trivs helt suveränt bra med det. Annars då.... Har kanske ridit min häst en handfull gånger på hela året. Det måste det bli bättring på i år. Har planerat mängder av semesterresor men ingen har blivit av. Det måste det också bli ändring på. På det stora hela har det varit ett ganska alldagligt år. Inga stora sensationer, men heller inga stora katastrofer. Och lagom ska ju enligt ordspråket vara bäst.
I dag är jag ledig efter helg. Solen börjar faktiskt visa sig utanför fönstret nu. Ska hämta tidningen och sätta mig på terassen och läsa. Måste städa också. Det lockar verkligen inte när sommaren frestas där ute.
fredag, maj 14, 2010
Sexigast i Sverige
Brolle sitter just nu i TV4:s nyhetsmorgonstudio i egenskap av att han valts till Sveriges sexigaste man. Jag är böjd att hålla med. Men jag tycker ändå att han var som sötast innan han blev superkänd, till exempel i den här intervjun med Åland24.
torsdag, maj 13, 2010
Den blomstertid nu kommer
En grön explosion pågår utanför mitt fönster. Vitsipporna har kommit upp i vartenda dike och det är så vackert! Det bästa av allt är dock det som sker i min drivbänk. Där har det kommit upp en fin liten rad rädisor, lite dill, några ärtplantor och det senaste tillskottet: bönorna. Det lär nog ta några veckor innan det går att skörda men det är så himla roligt att följa utvecklingen och se hur nya grönsaker ploppar upp ur jorden varje dag. Trodde väl aldrig att jag skulle bli intresserad av trädgårdsarbete, men drivbänk är något jag verkligen kan rekommendera. Man behöver inte rensa ogräs och odlandet går superfort. Dessutom kommer rådjur och andra djur inte åt skörden. Najs.
Det grönskar förresten inne i lägenheten också. Jag tar skott från mina blommor, planterar, vattnar, pysslar och påtar. Just nu knoppas pelargonerna och saint pauliorna (eller vad dom nu heter) så något gör jag tydligen rätt. Kanske man skulle föreviga framgången på bild.
Det grönskar förresten inne i lägenheten också. Jag tar skott från mina blommor, planterar, vattnar, pysslar och påtar. Just nu knoppas pelargonerna och saint pauliorna (eller vad dom nu heter) så något gör jag tydligen rätt. Kanske man skulle föreviga framgången på bild.
torsdag, maj 06, 2010
Garderobsstädning
För tredje gången det här året har jag rensat ur mina garderober. Varje gång har jag plockat bort ett par stora papperskassar med kläder som jag inte längre använder och som jag aldrig kommer att använda igen. Efter den här tredje rensningen tror jag att det ska vara mest vettiga kläder kvar i garderoberna. Sjukt vad mycket skit man samlar på sig, det är inte klokt.
Har möblerat om också. Skrivbordet har fått flytta ut ur sovrummet och sängen har bytt ställe i rummet. Det blev mycket rymligare och finare, skönt!
Nu har jag dock en gammal stationär dator som inte längre har rum att stå och samla damm i ett hörn i sovrummet. Den har flyttat ut till förrådet i väntan på något bättre. Vet ni någon som behöver en stationär dator? Den har inga fel, jag behöver den bara inte längre.
Skulle hemskt gärna ta en 50-lapp för den, men jag kan övertalas att skänka bort den bara någon tar den.
Först till kvarn.
Har möblerat om också. Skrivbordet har fått flytta ut ur sovrummet och sängen har bytt ställe i rummet. Det blev mycket rymligare och finare, skönt!
Nu har jag dock en gammal stationär dator som inte längre har rum att stå och samla damm i ett hörn i sovrummet. Den har flyttat ut till förrådet i väntan på något bättre. Vet ni någon som behöver en stationär dator? Den har inga fel, jag behöver den bara inte längre.
Skulle hemskt gärna ta en 50-lapp för den, men jag kan övertalas att skänka bort den bara någon tar den.
Först till kvarn.
tisdag, maj 04, 2010
Att jaga efter ett lugn
Den där kliande känslan. Jag har skrivit om den förut. Den som gör att man känner sig obekväm i sin egen kropp. Det är en konstig känsla, en slags rastlöshet men ändå inte. En känsla av otillräcklighet. Att det man har är bra och att man har det bra men ändå inte. Det är inte tillräckligt.
Betyder det att man är girig? Otacksam och sniken? Då är det väl så då. För det kliar. Något saknas. Eller kanske det är någon som saknas.
Väntar på dagen då kliandet upphör. När det man har är alldeles tillräckligt. När man vet att det man har är bra, och när man lugnt kan luta sig tillbaka och vara nöjd. Inte på jakt efter något som man inte ens själv vet vad det är.
Kommer den dagen?
Betyder det att man är girig? Otacksam och sniken? Då är det väl så då. För det kliar. Något saknas. Eller kanske det är någon som saknas.
Väntar på dagen då kliandet upphör. När det man har är alldeles tillräckligt. När man vet att det man har är bra, och när man lugnt kan luta sig tillbaka och vara nöjd. Inte på jakt efter något som man inte ens själv vet vad det är.
Kommer den dagen?
söndag, maj 02, 2010
7 dagar kvar
Då har fyra dagar av den totalt elva dagar långa vintersemestern gått. Hittills har jag gjort minimalt med saker.
Fikat hos farmor.
Varit på Valborgskalas hos Elin S och spelat flygande boule i Tullarns äng.
Slagit på en tappsko på min häst och ridit en gång.
Lunchat på stan med lillasyster.
Promenerat en sisådär 30 kilometer sammanlagt.
Sen har jag tyvärr också kollat jobbmailen i snitt tre gånger om dagen.
Vilket låter för jäkligt, men som faktiskt inte är så illa eftersom jag också fått fräknar och vita märken av glasögonen.
Imorgon står shopping i Uppsala på schemat.
Fikat hos farmor.
Varit på Valborgskalas hos Elin S och spelat flygande boule i Tullarns äng.
Slagit på en tappsko på min häst och ridit en gång.
Lunchat på stan med lillasyster.
Promenerat en sisådär 30 kilometer sammanlagt.
Sen har jag tyvärr också kollat jobbmailen i snitt tre gånger om dagen.
Vilket låter för jäkligt, men som faktiskt inte är så illa eftersom jag också fått fräknar och vita märken av glasögonen.
Imorgon står shopping i Uppsala på schemat.
tisdag, april 27, 2010
Dagens bästa
I bland blir man bara så himla glad. Exempelvis i dag när jag kom in på kontoret och hittade en Top Gun-dvd på mitt tagentbord. Som lycka i en liten ask.
måndag, april 26, 2010
Top Gun
Känner för att hyra några riktiga klassiker, bädda ner mig i soffan med chipsskålen och stanna där resten av veckan. Letade musik till ett motorsportinslag som ska gå i Åland 24 och hittade några passande låtar på Top Gun soundtracket. Insåg då att det är alldeles för länge sedan jag tittade på Top Gun. Kanske jag borde hyra den. Och Thelma och Louise. Då får jag gamla klassiker och unga och snygga Tom och Brad i en smäll.
Låtarna är förresten Highway to the dangerzone och Playing with the boys. Perfekt till motorsport om ni frågar mig.
Låtarna är förresten Highway to the dangerzone och Playing with the boys. Perfekt till motorsport om ni frågar mig.
söndag, april 18, 2010
RSS
Gick en kurs i slutet av veckan. Digital spårhund hette kursen och vi fick lära oss mer om googlandets ljuva konst. Vi pratade också om RSS och om att låta nyhetsagenter sköta googlandet åt en. Hade en aning om vad RSS var före kursen, men jag har aldrig använt mig av det och jag hade ingen aning om hur pass många olika sätt man kan använda sig av den. Nu har jag spenderat några timmar med att lägga in alla de bloggar jag följer i RSS-feeden, jag har lagt in alla de googlingar jag gör varje dag där och allt är prydligt sorterat i mappar. Så i fortsättningen räcker det alltså att gå in på en enda hemsida för att där få veta vad som skett på alla de där andra hemsidorna. Gud vad mycket tid det kommer att spara.
Härligt väder ute förresten. Har rett upp i rabatten och planterat om krukväxter i dag. Ljuvlig ledig söndag.
Härligt väder ute förresten. Har rett upp i rabatten och planterat om krukväxter i dag. Ljuvlig ledig söndag.
tisdag, april 13, 2010
De där jäkla potatisarna
Jag har dåligt minne. Det är fakta. På senare tid har minnet dock varit sämre än någonsin. Jag glömmer absolut allt jag bör komma ihåg, förutom saker på jobbet som jag på något underligt vänster fortfarande lyckas komma ihåg. Men har jag exempelvis tre saker jag ska köpa på Kantarellen så kan ni ge er på att jag kommer därifrån med högst två saker, om jag ska ha två saker med mig ut ur lägenheten minns jag bara en och berättar någon något åt mig så är jag säker på att jag hör det för första gången när någon upprepar informationen någon dag senare.
Det har faktiskt gått så långt nu att min kära mor är övertygad om att jag befinner mig i ett förstadium till altzeimers. Det kan ha att göra med att jag burit ut hennes potatisar och matat dem åt min häst två gånger de senaste veckorna. Det var nämligen så att mamma berättade att hon hade en påse potatis som jag kunde ge åt hästarna eftersom knölarna hade frusit i förrådet under en sjukt kall natt i vintras. Jag hörde vad hon sa men mindes inte exakt var hon sa att potatisarna fanns, så jag nappade åt mig första bästa påse och gav åt hästarna. Fel påse förstås. Mamma berättade på nytt var potatisarna var, jag tog en sväng via förrådet igen och återigen var det mammas matpäron som hamnade hos hästarna.
I dag satte mamma potatispåsen i handen åt mig, så att jag inte skulle råka ta fel en tredje gång. Hon messade också om att jag skulle köpa nya potatisar åt henne så jag gav mig av till Kantarellen. Glömde dock telefonen (chock) i bilen, och blev osäker på vad för potatisar det var hon önskade. Mindes dock att hon skrivit något om mjölig potatis så jag nappade åt mig en påse fasta och mjöliga potatisar i grönsaksdisken innan jag gick till kassan. Behöver jag säga att hon skrivit att jag skulle köpa potatis, vilken sort som helst så länge de inte var mjöliga.
Det har faktiskt gått så långt nu att min kära mor är övertygad om att jag befinner mig i ett förstadium till altzeimers. Det kan ha att göra med att jag burit ut hennes potatisar och matat dem åt min häst två gånger de senaste veckorna. Det var nämligen så att mamma berättade att hon hade en påse potatis som jag kunde ge åt hästarna eftersom knölarna hade frusit i förrådet under en sjukt kall natt i vintras. Jag hörde vad hon sa men mindes inte exakt var hon sa att potatisarna fanns, så jag nappade åt mig första bästa påse och gav åt hästarna. Fel påse förstås. Mamma berättade på nytt var potatisarna var, jag tog en sväng via förrådet igen och återigen var det mammas matpäron som hamnade hos hästarna.
I dag satte mamma potatispåsen i handen åt mig, så att jag inte skulle råka ta fel en tredje gång. Hon messade också om att jag skulle köpa nya potatisar åt henne så jag gav mig av till Kantarellen. Glömde dock telefonen (chock) i bilen, och blev osäker på vad för potatisar det var hon önskade. Mindes dock att hon skrivit något om mjölig potatis så jag nappade åt mig en påse fasta och mjöliga potatisar i grönsaksdisken innan jag gick till kassan. Behöver jag säga att hon skrivit att jag skulle köpa potatis, vilken sort som helst så länge de inte var mjöliga.
lördag, april 10, 2010
Djävulen bär Prada, jag bär pyjamas
Jag vet att jag tjatar om hur mycket där är på jobbet hela tiden, men när det upptar all ens tankeverksamhet och ens vakna tid blir det så. Nåja, det här inlägget skulle handla om ledighet, som jag också tjatar om eftersom det inte inträffat på länge.
I dag har varit en ljuvlig ledig dag. Jag har verkligen inte gjort något vettigt alls. Tvättat och diskat, men annars bara varit ut på en promenad samt kollat tv. Och nu i kväll har jag varit på kalas till min faster och farbror. De bjöd på varma mackor och grekisk sallad. Supergott, tänk vad varma mackor är underskattat alltså.
Nu sitter jag bänkad i soffan, redan ombytt till pyjamas och redo för lättsmält komedi med Meryl Streep och Anne Hathaway. Minns inte när jag senast hade en så lugn och stillsam lördagkväll.
Mycket nöjd med läget är jag i alla fall.
I dag har varit en ljuvlig ledig dag. Jag har verkligen inte gjort något vettigt alls. Tvättat och diskat, men annars bara varit ut på en promenad samt kollat tv. Och nu i kväll har jag varit på kalas till min faster och farbror. De bjöd på varma mackor och grekisk sallad. Supergott, tänk vad varma mackor är underskattat alltså.
Nu sitter jag bänkad i soffan, redan ombytt till pyjamas och redo för lättsmält komedi med Meryl Streep och Anne Hathaway. Minns inte när jag senast hade en så lugn och stillsam lördagkväll.
Mycket nöjd med läget är jag i alla fall.
fredag, april 09, 2010
Tretton timmar
Äntligen ledig!
Efter två långa veckor med oavbrutet jobb har jag tre dagar ledigt i rad med början i dag. Firade ledigheten med att däcka redan klockan tio igår, och jag vaknade först när klockan ringde 11.00 nu på förmiddagen. Har inte ens drömt om jobb i natt vad jag kan minnas, vilket är första gången på länge i så fall. Drömde istället om kattungar som lekte invid en öppen spis samt framför en bil. Jag sprang runt och bar undan dem gång på gång så att de inte skulle bli uppeldade/överkörda. Kanske fortfarande en lite stressig dröm, men den var bättre än att drömma om tränare, spelare och annonsörer i alla fall.
Kommer nog ändå inte att lyckas hålla mig borta från redaktionen i dag. Avspark bryts idag, och jag är så sjukt nyfiken på hur sidorna kommer att se ut, så i eftermiddag måste jag nog åka in och se hur det går för vår grymma redigerare.
Annars har jag inga planer för ledigheten. I dag ska jag köra hö åt min häst och om vädret blir fint tills imorgon kanske jag skulle kunna rida lite i helgen också. Mest tänker jag dock sova, och försöka låta bli att kolla jobbmail och medias hemsidor mer än nödvändigt. Sen lär jag vara som ny igen på måndag!
Efter två långa veckor med oavbrutet jobb har jag tre dagar ledigt i rad med början i dag. Firade ledigheten med att däcka redan klockan tio igår, och jag vaknade först när klockan ringde 11.00 nu på förmiddagen. Har inte ens drömt om jobb i natt vad jag kan minnas, vilket är första gången på länge i så fall. Drömde istället om kattungar som lekte invid en öppen spis samt framför en bil. Jag sprang runt och bar undan dem gång på gång så att de inte skulle bli uppeldade/överkörda. Kanske fortfarande en lite stressig dröm, men den var bättre än att drömma om tränare, spelare och annonsörer i alla fall.
Kommer nog ändå inte att lyckas hålla mig borta från redaktionen i dag. Avspark bryts idag, och jag är så sjukt nyfiken på hur sidorna kommer att se ut, så i eftermiddag måste jag nog åka in och se hur det går för vår grymma redigerare.
Annars har jag inga planer för ledigheten. I dag ska jag köra hö åt min häst och om vädret blir fint tills imorgon kanske jag skulle kunna rida lite i helgen också. Mest tänker jag dock sova, och försöka låta bli att kolla jobbmail och medias hemsidor mer än nödvändigt. Sen lär jag vara som ny igen på måndag!
tisdag, april 06, 2010
Den där berömda väggen
Den där berömda väggen har börjat torna upp sig framför mig. Om inte tempot på jobbet sjunker snart är jag rädd för att springa rätt in i den. Aldrig har jag saknat min kollega så mycket som idag, och tack och lov är hon tillbaka på kontoret imorgon. För hur roligt och givande jobb man än har, när det är för mycket så är det för mycket. Då gör det fysiskt ont. Och det är knappast bra.
måndag, april 05, 2010
Profilbild? Nej tack!
Jag saknar en linje mellan käkbenet och halsen. Har visserligen känt till det faktumet en längre tid, men efter att ha sett två bilder på mig själv tagna i profil de senaste två dagarna så påminns jag om det sorgliga faktumet. Jag saknar den där linjen, och det ser bara ut som att ansiktet fortsätter ner på halsen. Som att ansikte och hals skulle vara alldeles jämnbreda. Låter det konstigt? Förståeligt, eftersom det ser konstigt ut också. Nåja, det här skulle man väl egentligen kunna leva rätt bra med, eftersom jag egentligen inte är så jäkla fåfäng av mig. Men när de här bedrövliga bilderna läggs upp på allmänna forum, varav ett är ett bildspel på tidningen där jag jobbar (man skulle ju ha hoppats att kollegorna besparade en skammen med sådana bilder), får man ju fundera på hur fan man ska få till den där linjen..... Tips tas tacksamt emot.
måndag, mars 22, 2010
Storshopping
Dagen har spenderats i Sverige och nu är jag flera tusenlappar (kronor) fattigare. Storhandlade mat som med tanke på kvittots längd borde räcka resten av våren och därtill blev det en hel del fräscha vårkläder.
Bäst av allt var ett par blå ankelhöga remsandaler. Dom ska bäras till jeans, blommiga blusar och glajjor som täcker halva ansiktet i sommar. Åh vad jag längtar.
För övrigt har jag nu hunnit uppdatera mig på allt som hänt i åländsk sportväg under min dag i Sverige. Det visar sig vara en hel del. Och då är det inte ens högsäsong. Härligt.
Bäst av allt var ett par blå ankelhöga remsandaler. Dom ska bäras till jeans, blommiga blusar och glajjor som täcker halva ansiktet i sommar. Åh vad jag längtar.
För övrigt har jag nu hunnit uppdatera mig på allt som hänt i åländsk sportväg under min dag i Sverige. Det visar sig vara en hel del. Och då är det inte ens högsäsong. Härligt.
lördag, mars 20, 2010
Dålig uppdatering
Usch vad dålig jag är på att hålla bloggen uppdaterad. Kanske beror det på att jag har för mycket att göra, eller kanske på att det ändå inte händer någonting.
Jobbar onödigt mycket eftersom vi tappade vår vikarie och därför tvingas jobba varannan helg ett tag, men vid sidan av jobbet händer nästan ingenting.
Tur att sommartiden börjar nästa helg. Sedan har man inte mörkret att skylla i alla fall. Måste ut ur lägenheten, livet pågår ju för fullt.
Jobbar onödigt mycket eftersom vi tappade vår vikarie och därför tvingas jobba varannan helg ett tag, men vid sidan av jobbet händer nästan ingenting.
Tur att sommartiden börjar nästa helg. Sedan har man inte mörkret att skylla i alla fall. Måste ut ur lägenheten, livet pågår ju för fullt.
söndag, mars 14, 2010
Fotboll
Allsvensk premiär avklarad.
Stackars Paulus, vilken mardrömsdebut. Bryt ihop och kom igen, så mycket värre kan det ju knappast bli.
För Jani och company gick det bättre. Förlust visserligen men Djurgården stod ändå upp bra mot Häcken, ska bli intressant att följa säsongen ut.
Och imorgon har mitt gamla lag Örebro premiär. Då håller vi tummarna för Tommy.
Nu laddar jag dvd-spelaren med PS I love you, sedan är det bara att låta tårarna falla.
Stackars Paulus, vilken mardrömsdebut. Bryt ihop och kom igen, så mycket värre kan det ju knappast bli.
För Jani och company gick det bättre. Förlust visserligen men Djurgården stod ändå upp bra mot Häcken, ska bli intressant att följa säsongen ut.
Och imorgon har mitt gamla lag Örebro premiär. Då håller vi tummarna för Tommy.
Nu laddar jag dvd-spelaren med PS I love you, sedan är det bara att låta tårarna falla.
onsdag, mars 10, 2010
Alla vägar leder till Rom
Bella Italia, åh vad jag önskar att jag befann mig där just nu. Har länge velat resa till Rom, och på senare tid har staden lockat mer än vanligt.
Jag läser reseguider i tidningar, ser "Drömmen om Italien" på tv och upplever Rom som kuliss när jag ser Nine på bio. Italien är tydligen inne just nu, och kanske är det det som gör att jag fått upp ögonen för landet.
Sista veckan i april har jag vintersemester. Någon som vill följa med till Rom några dagar då?
Jag läser reseguider i tidningar, ser "Drömmen om Italien" på tv och upplever Rom som kuliss när jag ser Nine på bio. Italien är tydligen inne just nu, och kanske är det det som gör att jag fått upp ögonen för landet.
Sista veckan i april har jag vintersemester. Någon som vill följa med till Rom några dagar då?
måndag, februari 22, 2010
Örat blev en munsbit
En läskig karl med väldigt stor näsa fick tag i mig i farmor och farfars hönshus. Han slet in mig i sin skåpbil och körde fram och parkerade utanför farföräldrarnas hus. Jag var säker på att han skulle skada mig, men istället tittade han på mig med en förunderlig blick, höjde handen mot sitt öra och slet loss kroppsdelen från huvudet. Sedan förde han örat till munnen, bet bort en liten bit och kastade den mot ytterdörren på huset. Så fortsatte han sedan, bit för bit, tills hela örat låg utspritt i rabatten.
Det sägs att drömmar är ett sätt att bearbeta det man varit med om i sin vakna tillvaro. Någon som vill försöka sig på en tolkning av vad nattens dröm kan vara en bearbetning av?
Det sägs att drömmar är ett sätt att bearbeta det man varit med om i sin vakna tillvaro. Någon som vill försöka sig på en tolkning av vad nattens dröm kan vara en bearbetning av?
söndag, februari 21, 2010
Försäkran
På någon av alla de där bloggarna som Jonas aka Silverfisken har där ute i cyberspace läste jag för någon vecka sedan ett inlägg som jag nu inte lyckas hitta. Han skrev om att det finns någon för alla. Om att han är ett levande bevis för att det är så och att det bara är en fråga om tid och om att man ska orka vänta.
Jag behöver läsa det igen. Och igen. Och igen.
Bli försäkrad om att det faktiskt är så, som om han skulle vara någon slags allvetare som vet allt och därmed inte kan ha fel heller om det här. Och så hittar jag inte det jäkla inlägget.
Skit.
Jag behöver läsa det igen. Och igen. Och igen.
Bli försäkrad om att det faktiskt är så, som om han skulle vara någon slags allvetare som vet allt och därmed inte kan ha fel heller om det här. Och så hittar jag inte det jäkla inlägget.
Skit.
Hellner
Finländarnas OS så här långt är inte mycket att hurra för. Backhopparna hoppar bort sig och skiddamerna orkar inte hänga med. Därför är det väldigt svårt att glädjas när svenskarna plockar medalj efter medalj i vad de än ställer upp i.
Men när Marcus Hellner tar OS guld smälter till och med mitt helfinska hjärta. Att han kan ta ut sig så att han behöver sjukvård när han kommer i mål är oerhört imponerande, och att han offrar sig för att hjälpa lagkamraten Olsson till vad som sen blir ett OS-brons är ädelt så det förslår.
Men även Hellners framgång skulle vara lättare att glädjas åt om Finland fick någon medalj till. Vi får väl hoppas på hockeyn.
Men när Marcus Hellner tar OS guld smälter till och med mitt helfinska hjärta. Att han kan ta ut sig så att han behöver sjukvård när han kommer i mål är oerhört imponerande, och att han offrar sig för att hjälpa lagkamraten Olsson till vad som sen blir ett OS-brons är ädelt så det förslår.
Men även Hellners framgång skulle vara lättare att glädjas åt om Finland fick någon medalj till. Vi får väl hoppas på hockeyn.
Blurej
Var på ÅUF:s 70-tals fest på Valborg i går. Var trevligt med Saturday night fever på storbildsskärm på väggen, 70-tals musik och tacobuffé. Kvällens bästa var dock lotteriet. Köpte lotter för fem euro och tog hem huvudvinsten, en Blu-ray spelare så modern att min gamla trotjänare till tv måste bytas ut om apparaten ska komma till sin rätt. Otur i kärlek, tur i spel, jag tackar jag.
En helt annan sak: Om ni inte sett dokumentären Ola Svensson Superstar så rekommenderar jag er verkligen att göra det. Den är så himla fin.
En helt annan sak: Om ni inte sett dokumentären Ola Svensson Superstar så rekommenderar jag er verkligen att göra det. Den är så himla fin.
lördag, februari 20, 2010
Talar till hjärtat
Hur många gånger har jag inte skrivit om "Ett liv i exil" här på bloggen? Den blogg som jag följde så slaviskt under Örebrotiden och som jag fortfarande kan gå in och läsa från och till. På den tiden kallade Jonas sig för Silverfisken och bilden av honom själv var beskuren så att ansiktet inte syntes.
I dag bloggar Jonas under både för och efternamn på http://www.jonaspeterson.com/, på ett annat språk och med annan vinkel. Han har bytt svenskan mot engelska och orden mot fotografier. Men känslan är precis den samma. Förr skrev han om kärleken, nu visar han den i underbara bröllopsbilder. Och precis som då går det direkt in i en romantikers hjärta.
Fotnot: Han bloggar ju på svenska fortfarande också, men under ny adress: Den hittar ni här.
I dag bloggar Jonas under både för och efternamn på http://www.jonaspeterson.com/, på ett annat språk och med annan vinkel. Han har bytt svenskan mot engelska och orden mot fotografier. Men känslan är precis den samma. Förr skrev han om kärleken, nu visar han den i underbara bröllopsbilder. Och precis som då går det direkt in i en romantikers hjärta.
Fotnot: Han bloggar ju på svenska fortfarande också, men under ny adress: Den hittar ni här.
tisdag, februari 16, 2010
Depp
Det här inlägget ska inte handla om Johnny, även om jag kom att tänka på honom när jag skrev rubriken.
Luften gick ur mig fullständigt efter jobbet i dag. Kanske var det ett kraftigt blodsockerfall efter att jag hade ätit två fastlagsbullar inom loppet av två timmar på jobbet, eller kanske var det bara en reaktion på att vi har sjukt mycket att göra just nu med motionsserier, tv-inslag, Avspark och allt det vanliga vardagsjobbet. Blev i alla fall galet trött och hur jag än försökte kunde jag inte skjuta bort jobbtankarna när jag trampade fram svetten på spinningcykeln på gymmet för en stund sedan. Och nu ligger jag utslagen i soffan och känner mig som om någon kört över mig med en långtradare ungefär.
Älskar verkligen jobbet, och just nu är det roligare än någonsin just tack vare att vi har hundra bollar i luften. Så att jag plötsligt känner mig halvdeppig beror inte på jobbet, men kanske på tröttheten som mycket jobb oundvikligen skapar.
Samtidigt blir jag nästan arg på mig själv för att jag känner mig deppig när allt är bra. Det borde man banne mig inte få göra. Har man det bra ska man vara glad. Eller hur?
Tror en god natts sömn är vad jag behöver. Börjar först tolv imorgon så kan sova länge. Sedan är nog allt bra igen.
Luften gick ur mig fullständigt efter jobbet i dag. Kanske var det ett kraftigt blodsockerfall efter att jag hade ätit två fastlagsbullar inom loppet av två timmar på jobbet, eller kanske var det bara en reaktion på att vi har sjukt mycket att göra just nu med motionsserier, tv-inslag, Avspark och allt det vanliga vardagsjobbet. Blev i alla fall galet trött och hur jag än försökte kunde jag inte skjuta bort jobbtankarna när jag trampade fram svetten på spinningcykeln på gymmet för en stund sedan. Och nu ligger jag utslagen i soffan och känner mig som om någon kört över mig med en långtradare ungefär.
Älskar verkligen jobbet, och just nu är det roligare än någonsin just tack vare att vi har hundra bollar i luften. Så att jag plötsligt känner mig halvdeppig beror inte på jobbet, men kanske på tröttheten som mycket jobb oundvikligen skapar.
Samtidigt blir jag nästan arg på mig själv för att jag känner mig deppig när allt är bra. Det borde man banne mig inte få göra. Har man det bra ska man vara glad. Eller hur?
Tror en god natts sömn är vad jag behöver. Börjar först tolv imorgon så kan sova länge. Sedan är nog allt bra igen.
lördag, februari 13, 2010
Två tårögda veckor väntar
Det kommer att bli många tårar de närmaste två veckorna.
Det kan jag konstatera efter att ögonen glansats redan en halvtimme in i invigningsceremonin. När Nikki Yanovski klämde i med Oh Canada var det redan kört.
Jag kommer inte ha några tårar kvar när OS är över.
Det kan jag konstatera efter att ögonen glansats redan en halvtimme in i invigningsceremonin. När Nikki Yanovski klämde i med Oh Canada var det redan kört.
Jag kommer inte ha några tårar kvar när OS är över.
fredag, februari 12, 2010
Morgonstund har guld i mun
Heter det faktiskt "Morgonstund har guld i mun"? När jag skrev rubriken här ovanför blev jag osäker, för stund och mun rimmar ju faktiskt inte någonstans. Det borde ju vara "Morgonstund har guld i mund", men mund är väl inget riktigt ord vad jag vet.
Nåja, i vilket fall som helst så har den här morgonen just guld i mun(d). Vakande utan väckarklocka, åt maffig frukost med nybakt bröd och gudomligt gott kaffe, och nu kan jag softa framför nyhetsmorgon i flera timmar om jag så vill. Härligt med lediga fredagar.
Det enda som stör är att de envisas med att prata om Alla hjärtans dag vid TV4:s frukostbord. Tur att jag ska vara bakfull och gå på fotboll på söndag så jag inte behöver påminnas allt för mycket om att jag får klara kärleksdagen ensam i år igen. Kanske man skulle hyra han där dejten som just nu sitter där mitt emot Jenny Östergren i TV4-studion och får gratisreklam. Men han är säkert bara tillgänglig för Stockholmare.
Nåja, i vilket fall som helst så har den här morgonen just guld i mun(d). Vakande utan väckarklocka, åt maffig frukost med nybakt bröd och gudomligt gott kaffe, och nu kan jag softa framför nyhetsmorgon i flera timmar om jag så vill. Härligt med lediga fredagar.
Det enda som stör är att de envisas med att prata om Alla hjärtans dag vid TV4:s frukostbord. Tur att jag ska vara bakfull och gå på fotboll på söndag så jag inte behöver påminnas allt för mycket om att jag får klara kärleksdagen ensam i år igen. Kanske man skulle hyra han där dejten som just nu sitter där mitt emot Jenny Östergren i TV4-studion och får gratisreklam. Men han är säkert bara tillgänglig för Stockholmare.
onsdag, februari 10, 2010
Kameran och kilona
I dag har varit en bra dag.
'
Dels kom en ny testspelare till Åland och han var snyggast i raden av dom som varit hit hittills (jag vet att jag ska vara opartisk och neutral och objektiv och opåverkbar som sportreporter, men vad fan jag är ändå kvinna, så hoppas han är bra och landar ett kontrakt) och dels fick jag en fjärdedels fastlagsbulle till kaffet.
Dessa glädjeämnen uppväger det faktum att jag såg ut som att jag hade ätit fastlagsbullar varje dag på den här sidan om årsskiftet när jag medverkade i tv i dag. Kameran och kilona ni vet, det är tufft att vara tv-reporter.
'
Dels kom en ny testspelare till Åland och han var snyggast i raden av dom som varit hit hittills (jag vet att jag ska vara opartisk och neutral och objektiv och opåverkbar som sportreporter, men vad fan jag är ändå kvinna, så hoppas han är bra och landar ett kontrakt) och dels fick jag en fjärdedels fastlagsbulle till kaffet.
Dessa glädjeämnen uppväger det faktum att jag såg ut som att jag hade ätit fastlagsbullar varje dag på den här sidan om årsskiftet när jag medverkade i tv i dag. Kameran och kilona ni vet, det är tufft att vara tv-reporter.
fredag, januari 29, 2010
"I feel very plastic"
Stackars, stackars Heidi Pratt. Ni vet, Heidi från The Hills, hon som nyligen lagt sig under kniven för andra gången i sitt 23-åriga liv.
Allt som var sött på henne för några år sedan när Laguna beach började sändas i MTV är idag som bortblåst. Istället ser hon sönderopererad, olycklig och gammal ut. Och till på köpet känner hon sig plastig.
Allt som var sött på henne för några år sedan när Laguna beach började sändas i MTV är idag som bortblåst. Istället ser hon sönderopererad, olycklig och gammal ut. Och till på köpet känner hon sig plastig.
torsdag, januari 28, 2010
Vackert
Rise Againsts nya låt Hero of war är riktigt riktigt fin. Stör mig lite på att Tim McIlrath sjunger Alexander Rybak-aktigt och på att videon inte är så bra som den skulle kunna vara. Men texten är tänkvärd och melodin är fin.
Vackert så.
Vackert så.
måndag, januari 25, 2010
Fem saker att glädjas åt en helt vanlig måndag
- Ålands radios inslag från Idrottsgalan där de intervjuar Jonas Svanfeldt i tron att han är Peter Sjölund. Det roligaste jag hört på länge, särskilt som Svanfeldt spelar med för fulla muggar.
- Vidarebefordrat beröm till sporten från Järvsö.
- Kåldolmarna jag åt till lunch. En maträtt Britta tydligen bemästrar.
- Ryggontet som börjar ge med sig.
- Grannens trådlösa nätverk som jag fortfarande surfar ohämmat på. Måste kanske snart gå och köpa mig ett eget modem dock, för samvetets skull.
söndag, januari 24, 2010
Nya tag på träningsfronten
Så fort ryggen pallar måste jag börja träna igen. Har inte satt min fot på gymmet det här året än och när jag idag tog mod till mig och ställde mig på vågen visade den en ökning med cirka tre kilo.
Jag tröstade mig med en platta choklad.
Jag tröstade mig med en platta choklad.
Foto.ax
Har spenderat hela förmiddagen på Daniel Erikssons hemsida www.foto.ax. Må vara att han jobbar för konkurrenten, efter att ha klickat mig runt bland de fantastiska bilderna kan jag ändå konstatera tre saker.
- Åland är otroligt vackert.
- Jag längtar till sommaren.
- Bilden på Janne Holmén som lämnar löparbanorna i Idrottsparken efter att ha sprungit sitt sista lopp i karriären ger mig en klump i halsen och tårar i ögonen.
fredag, januari 22, 2010
Fredagsmys
I kväll är det fredagsmys med lillasyster som står på agendan. Vi har redan proppat i oss massvis med lasange och nu jäser vi i soffan. Senare kanske det blir kladdkaka och glass också. Livet är en fest.
måndag, januari 18, 2010
Bra dag på jobbet
Åh vad jag älskar mitt jobb ibland. Idag var en sådan dag på jobbet, en sådan där dag när man inser varför man älskar det man gör. När det är stressigt, man har hundra bollar i luften men när allt ändå löper på och folk är trevliga, glada och roliga att ha att göras med. Jag är så himla glad att jag började skriva för sporten, det var det absolut smartaste jag gjort!
Ligger för närvarande utslagen på spikmattan, så kanske lyckoruset beror på någon sorts endorfiner som börjar rusa i kroppen. Låt vara i så fall, bra känns det i alla fall.
Nu Idrottsgalan. Har laddat upp med näsdukar.
Ligger för närvarande utslagen på spikmattan, så kanske lyckoruset beror på någon sorts endorfiner som börjar rusa i kroppen. Låt vara i så fall, bra känns det i alla fall.
Nu Idrottsgalan. Har laddat upp med näsdukar.
söndag, januari 17, 2010
Mästerligt
Första avsnittet av SVT:s Mästarnas mästare visades förra veckan. Jag lägger mina pengar den här säsongen på Stefan Holm.
Stillastående
På senare tid har det ofta känts som att jag stampar på stället. Folk runt omkring mig förlovar sig, blir med barn och hittar sina livs kärlekar, allt medan jag fortfarande är lika mycket singel som alltid. Tjugoåringar springer om mig och jag får panik för att jag inte ska hinna ifatt.
Undrar om jag upplever någon slags livskris eller varför sådana här tankar börjar snurra i huvudet.
Tröstar mig med Lasse Lindhs Svenska hjärtan och textraden "dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar" och med vetskapen om att en av Ålands trevligaste grabbar gått och blivit singel.
Undrar om jag upplever någon slags livskris eller varför sådana här tankar börjar snurra i huvudet.
Tröstar mig med Lasse Lindhs Svenska hjärtan och textraden "dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar" och med vetskapen om att en av Ålands trevligaste grabbar gått och blivit singel.
Söndag
Kryssning igår innebär trötthet idag. Åkte fram och tillbaks över Ålands hav med Birka och trots ryggont var det riktigt trevligt. Väldigt lite folk dock, och medelåldern låg väl runt 50. Men nog gjorde man ju alla de obligatoriska kryssningsgrejerna för det: Badade bubbelpool, sjöng karaoke och åt tills man nästan sprack. Nu kan man lugnt vänta ett år innan man åker igen.
fredag, januari 15, 2010
Ofärdig
Spenderade gårdagskvällen med att ställa mig i bostadsköer i Uppsala igen. Inte för att jag vet om jag egentligen vill plugga något mer, men för att jag vill känna att möjligheten finns där om andan faller på.
Vet inte varför det är så svårt att bara vara nöjd med det man har. Ordinarie jobb, härliga arbetskamrater, superfin lägenhet och överhuvudtaget ett jäkligt välordnat liv. Konstigt att det då hela tiden finns en kliande känsla i kroppen av att det inte räcker. Konstigt att jag jämnt funderar över ifall jag flyttade hem för tidigt, ifall jag missat en massa saker som jag borde ha gjort innan jag skrev på det där arbetskontraktet. En konstig känsla av att jag kanske inte är färdig med pluggandet, inte färdig för Åland.
Ändå är det så lätt att bli bekväm här. Att tycka att jag har det så bra och att det skulle vara så jobbigt att rycka upp rötterna igen och göra något annat.
Ändå ställde jag mig i de där köerna. Kanske för att bevisa för mig själv att det här inte är allt. Att jag faktiskt är redo för mer. Även om jag inte vet om jag är det.
Vet inte varför det är så svårt att bara vara nöjd med det man har. Ordinarie jobb, härliga arbetskamrater, superfin lägenhet och överhuvudtaget ett jäkligt välordnat liv. Konstigt att det då hela tiden finns en kliande känsla i kroppen av att det inte räcker. Konstigt att jag jämnt funderar över ifall jag flyttade hem för tidigt, ifall jag missat en massa saker som jag borde ha gjort innan jag skrev på det där arbetskontraktet. En konstig känsla av att jag kanske inte är färdig med pluggandet, inte färdig för Åland.
Ändå är det så lätt att bli bekväm här. Att tycka att jag har det så bra och att det skulle vara så jobbigt att rycka upp rötterna igen och göra något annat.
Ändå ställde jag mig i de där köerna. Kanske för att bevisa för mig själv att det här inte är allt. Att jag faktiskt är redo för mer. Även om jag inte vet om jag är det.
Fredag i framstupa sidoläge
Skrev i förra inlägget att jag bloggar liggandes på rygg i soffan. Dekadensen har sin naturliga förklaring. Jag har fått ryggskott igen så det är inte bara lathet som gör att jag skriver i den positionen.
Att sitta upp är en pina och tack och lov är jag ledig idag. Ska försöka röra lite på mig för vila ska tydligen vara det värsta man kan göra om man vill bli frisk snabbt. Ändå är en fredag liggandes i framstupa sidoläge det som lockar mest.
Att sitta upp är en pina och tack och lov är jag ledig idag. Ska försöka röra lite på mig för vila ska tydligen vara det värsta man kan göra om man vill bli frisk snabbt. Ändå är en fredag liggandes i framstupa sidoläge det som lockar mest.
Nytt försök
Äntligen, äntligen har jag skaffat mig en ny dator och en internetuppkoppling till min lägenhet. Kanske det blir lättare att hålla liv i bloggen nu när jag kan skriva inlägg i lugn och ro, liggandes på rygg i soffan som jag gör just nu. Lättare än när man ska skriva inlägg på kaffepausen på jobbet eller samtidigt som man betalar räkningar på mammas dator åtminstone.
Inspirationen har kommit krypande på sista tiden. Sakta, sakta har lusten att skriva här på bloggen återvänt och under den senaste tiden har det riktigt kliat i fingrarna. Vi får väl se hur länge det håller i sig den här gången.
Inspirationen har kommit krypande på sista tiden. Sakta, sakta har lusten att skriva här på bloggen återvänt och under den senaste tiden har det riktigt kliat i fingrarna. Vi får väl se hur länge det håller i sig den här gången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)