Dagens bästa

I bland blir man bara så himla glad. Exempelvis i dag när jag kom in på kontoret och hittade en Top Gun-dvd på mitt tagentbord. Som lycka i en liten ask.

Top Gun

Känner för att hyra några riktiga klassiker, bädda ner mig i soffan med chipsskålen och stanna där resten av veckan. Letade musik till ett motorsportinslag som ska gå i Åland 24 och hittade några passande låtar på Top Gun soundtracket. Insåg då att det är alldeles för länge sedan jag tittade på Top Gun. Kanske jag borde hyra den. Och Thelma och Louise. Då får jag gamla klassiker och unga och snygga Tom och Brad i en smäll.
Låtarna är förresten Highway to the dangerzone och Playing with the boys. Perfekt till motorsport om ni frågar mig.

RSS

Gick en kurs i slutet av veckan. Digital spårhund hette kursen och vi fick lära oss mer om googlandets ljuva konst. Vi pratade också om RSS och om att låta nyhetsagenter sköta googlandet åt en. Hade en aning om vad RSS var före kursen, men jag har aldrig använt mig av det och jag hade ingen aning om hur pass många olika sätt man kan använda sig av den. Nu har jag spenderat några timmar med att lägga in alla de bloggar jag följer i RSS-feeden, jag har lagt in alla de googlingar jag gör varje dag där och allt är prydligt sorterat i mappar. Så i fortsättningen räcker det alltså att gå in på en enda hemsida för att där få veta vad som skett på alla de där andra hemsidorna. Gud vad mycket tid det kommer att spara.

Härligt väder ute förresten. Har rett upp i rabatten och planterat om krukväxter i dag. Ljuvlig ledig söndag.

De där jäkla potatisarna

Jag har dåligt minne. Det är fakta. På senare tid har minnet dock varit sämre än någonsin. Jag glömmer absolut allt jag bör komma ihåg, förutom saker på jobbet som jag på något underligt vänster fortfarande lyckas komma ihåg. Men har jag exempelvis tre saker jag ska köpa på Kantarellen så kan ni ge er på att jag kommer därifrån med högst två saker, om jag ska ha två saker med mig ut ur lägenheten minns jag bara en och berättar någon något åt mig så är jag säker på att jag hör det för första gången när någon upprepar informationen någon dag senare.

Det har faktiskt gått så långt nu att min kära mor är övertygad om att jag befinner mig i ett förstadium till altzeimers. Det kan ha att göra med att jag burit ut hennes potatisar och matat dem åt min häst två gånger de senaste veckorna. Det var nämligen så att mamma berättade att hon hade en påse potatis som jag kunde ge åt hästarna eftersom knölarna hade frusit i förrådet under en sjukt kall natt i vintras. Jag hörde vad hon sa men mindes inte exakt var hon sa att potatisarna fanns, så jag nappade åt mig första bästa påse och gav åt hästarna. Fel påse förstås. Mamma berättade på nytt var potatisarna var, jag tog en sväng via förrådet igen och återigen var det mammas matpäron som hamnade hos hästarna.

I dag satte mamma potatispåsen i handen åt mig, så att jag inte skulle råka ta fel en tredje gång. Hon messade också om att jag skulle köpa nya potatisar åt henne så jag gav mig av till Kantarellen. Glömde dock telefonen (chock) i bilen, och blev osäker på vad för potatisar det var hon önskade. Mindes dock att hon skrivit något om mjölig potatis så jag nappade åt mig en påse fasta och mjöliga potatisar i grönsaksdisken innan jag gick till kassan. Behöver jag säga att hon skrivit att jag skulle köpa potatis, vilken sort som helst så länge de inte var mjöliga.

Djävulen bär Prada, jag bär pyjamas

Jag vet att jag tjatar om hur mycket där är på jobbet hela tiden, men när det upptar all ens tankeverksamhet och ens vakna tid blir det så. Nåja, det här inlägget skulle handla om ledighet, som jag också tjatar om eftersom det inte inträffat på länge.

I dag har varit en ljuvlig ledig dag. Jag har verkligen inte gjort något vettigt alls. Tvättat och diskat, men annars bara varit ut på en promenad samt kollat tv. Och nu i kväll har jag varit på kalas till min faster och farbror. De bjöd på varma mackor och grekisk sallad. Supergott, tänk vad varma mackor är underskattat alltså.

Nu sitter jag bänkad i soffan, redan ombytt till pyjamas och redo för lättsmält komedi med Meryl Streep och Anne Hathaway. Minns inte när jag senast hade en så lugn och stillsam lördagkväll.
Mycket nöjd med läget är jag i alla fall.

Tretton timmar

Äntligen ledig!

Efter två långa veckor med oavbrutet jobb har jag tre dagar ledigt i rad med början i dag. Firade ledigheten med att däcka redan klockan tio igår, och jag vaknade först när klockan ringde 11.00 nu på förmiddagen. Har inte ens drömt om jobb i natt vad jag kan minnas, vilket är första gången på länge i så fall. Drömde istället om kattungar som lekte invid en öppen spis samt framför en bil. Jag sprang runt och bar undan dem gång på gång så att de inte skulle bli uppeldade/överkörda. Kanske fortfarande en lite stressig dröm, men den var bättre än att drömma om tränare, spelare och annonsörer i alla fall.

Kommer nog ändå inte att lyckas hålla mig borta från redaktionen i dag. Avspark bryts idag, och jag är så sjukt nyfiken på hur sidorna kommer att se ut, så i eftermiddag måste jag nog åka in och se hur det går för vår grymma redigerare.

Annars har jag inga planer för ledigheten. I dag ska jag köra hö åt min häst och om vädret blir fint tills imorgon kanske jag skulle kunna rida lite i helgen också. Mest tänker jag dock sova, och försöka låta bli att kolla jobbmail och medias hemsidor mer än nödvändigt. Sen lär jag vara som ny igen på måndag!

Den där berömda väggen

Den där berömda väggen har börjat torna upp sig framför mig. Om inte tempot på jobbet sjunker snart är jag rädd för att springa rätt in i den. Aldrig har jag saknat min kollega så mycket som idag, och tack och lov är hon tillbaka på kontoret imorgon. För hur roligt och givande jobb man än har, när det är för mycket så är det för mycket. Då gör det fysiskt ont. Och det är knappast bra.

Profilbild? Nej tack!

Jag saknar en linje mellan käkbenet och halsen. Har visserligen känt till det faktumet en längre tid, men efter att ha sett två bilder på mig själv tagna i profil de senaste två dagarna så påminns jag om det sorgliga faktumet. Jag saknar den där linjen, och det ser bara ut som att ansiktet fortsätter ner på halsen. Som att ansikte och hals skulle vara alldeles jämnbreda. Låter det konstigt? Förståeligt, eftersom det ser konstigt ut också. Nåja, det här skulle man väl egentligen kunna leva rätt bra med, eftersom jag egentligen inte är så jäkla fåfäng av mig. Men när de här bedrövliga bilderna läggs upp på allmänna forum, varav ett är ett bildspel på tidningen där jag jobbar (man skulle ju ha hoppats att kollegorna besparade en skammen med sådana bilder), får man ju fundera på hur fan man ska få till den där linjen..... Tips tas tacksamt emot.