Avstånd del 2

Egentligen är det ingen ravin mellan oss. Bara ett köksbord. Han sitter där på andra sidan, nära nog för att jag skulle kunna sträcka ut handen och fatta hans. Men det vågar jag förstås inte. Jag vågar ju inte ens möta hans blick. Jag är rädd för vad jag får se i hans ögon. Eller kanske ännu mer för vad han får se i mina.