Det var min tur att skriva porträttet i tidningen den här veckan. Träffade en jätteintressant 16-åring, en tjej vars största intresse var dragracing, ett inte allt för vanligt intresse hos 16-åriga tjejer.
Gång på gång kom jag på mig själv att fråga efter svar hon inte kunde ge. Jag undrade om det inte var jobbigt att ha ett så udda intresse, något som andra inte förstår. Men hon såg det inte så. Hon gillade att vara bra på något som ingen annan kan. Hon ville inte vara vanlig.
Jag frågade om framtidsplaner och drömmar. Förväntade mig svar om familj och barn. Men det var inte hennes drömmar. Hon drömde om tävlingar med snabba bilar och om att lära sig flyga.
Drömmarna och familj och barn var mina. Det var jag som när jag var 16 verkligen inte ville sticka ut och vara annorlunda. Jag ville vara som alla andra. Vanlig.
Intervjun fick mig att tänka efter. På något sätt var 16-åringen framför mig redan klokare än jag. Hon visste att vanlighet inte var något att eftersträva.
Varför skulle man vilja vara vanlig när man kan vara speciell?
Sin egen.
Unik.
Det tog länge för mig att fatta det.
För övrigt kan ni ta en titt på senaste Sportmagasinet i Yle. Där intervjuas Hanna Wiss, också speciell och duktig på det hon gör. Och så intervjuas hon på mitt favoritcafé i Örebro. Bara det gör klippet värt att titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar