Hon föddes för bara några timmar sedan.
Jag har aldrig hållit en så liten i mina armar förut. Jag tänker på att stöda hennes nacke. Man har ju hört att det är så man ska göra. På tv säger dom alltid det.
Hon är alldeles skrynklig. Och röd. Ögonen är bara små streck och fingrarna små och tunna. Hon är inlindad i en filt och varm som ett element. Jag känner hur hon sträcker på sig där inne i filten. Spretar med benen, för det är väl skönt att inte ha det så trångt som i magen längre.
Ja magen förresten, det är helt ofattbart att hon för inte ens ett dygn sedan fick plats där inne.
Hon gnyr och gnäller. Gråter lite, men utan tårar. Sedan blir hon stilla. Lugn. Somnar i min famn.
Och jag undrar om hon kanske inte är den vackraste jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar