Den blomstertid nu kommer

En grön explosion pågår utanför mitt fönster. Vitsipporna har kommit upp i vartenda dike och det är så vackert! Det bästa av allt är dock det som sker i min drivbänk. Där har det kommit upp en fin liten rad rädisor, lite dill, några ärtplantor och det senaste tillskottet: bönorna. Det lär nog ta några veckor innan det går att skörda men det är så himla roligt att följa utvecklingen och se hur nya grönsaker ploppar upp ur jorden varje dag. Trodde väl aldrig att jag skulle bli intresserad av trädgårdsarbete, men drivbänk är något jag verkligen kan rekommendera. Man behöver inte rensa ogräs och odlandet går superfort. Dessutom kommer rådjur och andra djur inte åt skörden. Najs.

Det grönskar förresten inne i lägenheten också. Jag tar skott från mina blommor, planterar, vattnar, pysslar och påtar. Just nu knoppas pelargonerna och saint pauliorna (eller vad dom nu heter) så något gör jag tydligen rätt. Kanske man skulle föreviga framgången på bild.

Garderobsstädning

För tredje gången det här året har jag rensat ur mina garderober. Varje gång har jag plockat bort ett par stora papperskassar med kläder som jag inte längre använder och som jag aldrig kommer att använda igen. Efter den här tredje rensningen tror jag att det ska vara mest vettiga kläder kvar i garderoberna. Sjukt vad mycket skit man samlar på sig, det är inte klokt.

Har möblerat om också. Skrivbordet har fått flytta ut ur sovrummet och sängen har bytt ställe i rummet. Det blev mycket rymligare och finare, skönt!

Nu har jag dock en gammal stationär dator som inte längre har rum att stå och samla damm i ett hörn i sovrummet. Den har flyttat ut till förrådet i väntan på något bättre. Vet ni någon som behöver en stationär dator? Den har inga fel, jag behöver den bara inte längre.
Skulle hemskt gärna ta en 50-lapp för den, men jag kan övertalas att skänka bort den bara någon tar den.

Först till kvarn.

Att jaga efter ett lugn

Den där kliande känslan. Jag har skrivit om den förut. Den som gör att man känner sig obekväm i sin egen kropp. Det är en konstig känsla, en slags rastlöshet men ändå inte. En känsla av otillräcklighet. Att det man har är bra och att man har det bra men ändå inte. Det är inte tillräckligt.

Betyder det att man är girig? Otacksam och sniken? Då är det väl så då. För det kliar. Något saknas. Eller kanske det är någon som saknas.

Väntar på dagen då kliandet upphör. När det man har är alldeles tillräckligt. När man vet att det man har är bra, och när man lugnt kan luta sig tillbaka och vara nöjd. Inte på jakt efter något som man inte ens själv vet vad det är.

Kommer den dagen?

7 dagar kvar

Då har fyra dagar av den totalt elva dagar långa vintersemestern gått. Hittills har jag gjort minimalt med saker.

Fikat hos farmor.
Varit på Valborgskalas hos Elin S och spelat flygande boule i Tullarns äng.
Slagit på en tappsko på min häst och ridit en gång.
Lunchat på stan med lillasyster.
Promenerat en sisådär 30 kilometer sammanlagt.

Sen har jag tyvärr också kollat jobbmailen i snitt tre gånger om dagen.

Vilket låter för jäkligt, men som faktiskt inte är så illa eftersom jag också fått fräknar och vita märken av glasögonen.

Imorgon står shopping i Uppsala på schemat.

Dagens bästa

I bland blir man bara så himla glad. Exempelvis i dag när jag kom in på kontoret och hittade en Top Gun-dvd på mitt tagentbord. Som lycka i en liten ask.

Top Gun

Känner för att hyra några riktiga klassiker, bädda ner mig i soffan med chipsskålen och stanna där resten av veckan. Letade musik till ett motorsportinslag som ska gå i Åland 24 och hittade några passande låtar på Top Gun soundtracket. Insåg då att det är alldeles för länge sedan jag tittade på Top Gun. Kanske jag borde hyra den. Och Thelma och Louise. Då får jag gamla klassiker och unga och snygga Tom och Brad i en smäll.
Låtarna är förresten Highway to the dangerzone och Playing with the boys. Perfekt till motorsport om ni frågar mig.

RSS

Gick en kurs i slutet av veckan. Digital spårhund hette kursen och vi fick lära oss mer om googlandets ljuva konst. Vi pratade också om RSS och om att låta nyhetsagenter sköta googlandet åt en. Hade en aning om vad RSS var före kursen, men jag har aldrig använt mig av det och jag hade ingen aning om hur pass många olika sätt man kan använda sig av den. Nu har jag spenderat några timmar med att lägga in alla de bloggar jag följer i RSS-feeden, jag har lagt in alla de googlingar jag gör varje dag där och allt är prydligt sorterat i mappar. Så i fortsättningen räcker det alltså att gå in på en enda hemsida för att där få veta vad som skett på alla de där andra hemsidorna. Gud vad mycket tid det kommer att spara.

Härligt väder ute förresten. Har rett upp i rabatten och planterat om krukväxter i dag. Ljuvlig ledig söndag.

De där jäkla potatisarna

Jag har dåligt minne. Det är fakta. På senare tid har minnet dock varit sämre än någonsin. Jag glömmer absolut allt jag bör komma ihåg, förutom saker på jobbet som jag på något underligt vänster fortfarande lyckas komma ihåg. Men har jag exempelvis tre saker jag ska köpa på Kantarellen så kan ni ge er på att jag kommer därifrån med högst två saker, om jag ska ha två saker med mig ut ur lägenheten minns jag bara en och berättar någon något åt mig så är jag säker på att jag hör det för första gången när någon upprepar informationen någon dag senare.

Det har faktiskt gått så långt nu att min kära mor är övertygad om att jag befinner mig i ett förstadium till altzeimers. Det kan ha att göra med att jag burit ut hennes potatisar och matat dem åt min häst två gånger de senaste veckorna. Det var nämligen så att mamma berättade att hon hade en påse potatis som jag kunde ge åt hästarna eftersom knölarna hade frusit i förrådet under en sjukt kall natt i vintras. Jag hörde vad hon sa men mindes inte exakt var hon sa att potatisarna fanns, så jag nappade åt mig första bästa påse och gav åt hästarna. Fel påse förstås. Mamma berättade på nytt var potatisarna var, jag tog en sväng via förrådet igen och återigen var det mammas matpäron som hamnade hos hästarna.

I dag satte mamma potatispåsen i handen åt mig, så att jag inte skulle råka ta fel en tredje gång. Hon messade också om att jag skulle köpa nya potatisar åt henne så jag gav mig av till Kantarellen. Glömde dock telefonen (chock) i bilen, och blev osäker på vad för potatisar det var hon önskade. Mindes dock att hon skrivit något om mjölig potatis så jag nappade åt mig en påse fasta och mjöliga potatisar i grönsaksdisken innan jag gick till kassan. Behöver jag säga att hon skrivit att jag skulle köpa potatis, vilken sort som helst så länge de inte var mjöliga.

Djävulen bär Prada, jag bär pyjamas

Jag vet att jag tjatar om hur mycket där är på jobbet hela tiden, men när det upptar all ens tankeverksamhet och ens vakna tid blir det så. Nåja, det här inlägget skulle handla om ledighet, som jag också tjatar om eftersom det inte inträffat på länge.

I dag har varit en ljuvlig ledig dag. Jag har verkligen inte gjort något vettigt alls. Tvättat och diskat, men annars bara varit ut på en promenad samt kollat tv. Och nu i kväll har jag varit på kalas till min faster och farbror. De bjöd på varma mackor och grekisk sallad. Supergott, tänk vad varma mackor är underskattat alltså.

Nu sitter jag bänkad i soffan, redan ombytt till pyjamas och redo för lättsmält komedi med Meryl Streep och Anne Hathaway. Minns inte när jag senast hade en så lugn och stillsam lördagkväll.
Mycket nöjd med läget är jag i alla fall.

Tretton timmar

Äntligen ledig!

Efter två långa veckor med oavbrutet jobb har jag tre dagar ledigt i rad med början i dag. Firade ledigheten med att däcka redan klockan tio igår, och jag vaknade först när klockan ringde 11.00 nu på förmiddagen. Har inte ens drömt om jobb i natt vad jag kan minnas, vilket är första gången på länge i så fall. Drömde istället om kattungar som lekte invid en öppen spis samt framför en bil. Jag sprang runt och bar undan dem gång på gång så att de inte skulle bli uppeldade/överkörda. Kanske fortfarande en lite stressig dröm, men den var bättre än att drömma om tränare, spelare och annonsörer i alla fall.

Kommer nog ändå inte att lyckas hålla mig borta från redaktionen i dag. Avspark bryts idag, och jag är så sjukt nyfiken på hur sidorna kommer att se ut, så i eftermiddag måste jag nog åka in och se hur det går för vår grymma redigerare.

Annars har jag inga planer för ledigheten. I dag ska jag köra hö åt min häst och om vädret blir fint tills imorgon kanske jag skulle kunna rida lite i helgen också. Mest tänker jag dock sova, och försöka låta bli att kolla jobbmail och medias hemsidor mer än nödvändigt. Sen lär jag vara som ny igen på måndag!

Den där berömda väggen

Den där berömda väggen har börjat torna upp sig framför mig. Om inte tempot på jobbet sjunker snart är jag rädd för att springa rätt in i den. Aldrig har jag saknat min kollega så mycket som idag, och tack och lov är hon tillbaka på kontoret imorgon. För hur roligt och givande jobb man än har, när det är för mycket så är det för mycket. Då gör det fysiskt ont. Och det är knappast bra.

Profilbild? Nej tack!

Jag saknar en linje mellan käkbenet och halsen. Har visserligen känt till det faktumet en längre tid, men efter att ha sett två bilder på mig själv tagna i profil de senaste två dagarna så påminns jag om det sorgliga faktumet. Jag saknar den där linjen, och det ser bara ut som att ansiktet fortsätter ner på halsen. Som att ansikte och hals skulle vara alldeles jämnbreda. Låter det konstigt? Förståeligt, eftersom det ser konstigt ut också. Nåja, det här skulle man väl egentligen kunna leva rätt bra med, eftersom jag egentligen inte är så jäkla fåfäng av mig. Men när de här bedrövliga bilderna läggs upp på allmänna forum, varav ett är ett bildspel på tidningen där jag jobbar (man skulle ju ha hoppats att kollegorna besparade en skammen med sådana bilder), får man ju fundera på hur fan man ska få till den där linjen..... Tips tas tacksamt emot.

Storshopping

Dagen har spenderats i Sverige och nu är jag flera tusenlappar (kronor) fattigare. Storhandlade mat som med tanke på kvittots längd borde räcka resten av våren och därtill blev det en hel del fräscha vårkläder.

Bäst av allt var ett par blå ankelhöga remsandaler. Dom ska bäras till jeans, blommiga blusar och glajjor som täcker halva ansiktet i sommar. Åh vad jag längtar.

För övrigt har jag nu hunnit uppdatera mig på allt som hänt i åländsk sportväg under min dag i Sverige. Det visar sig vara en hel del. Och då är det inte ens högsäsong. Härligt.

Dålig uppdatering

Usch vad dålig jag är på att hålla bloggen uppdaterad. Kanske beror det på att jag har för mycket att göra, eller kanske på att det ändå inte händer någonting.
Jobbar onödigt mycket eftersom vi tappade vår vikarie och därför tvingas jobba varannan helg ett tag, men vid sidan av jobbet händer nästan ingenting.
Tur att sommartiden börjar nästa helg. Sedan har man inte mörkret att skylla i alla fall. Måste ut ur lägenheten, livet pågår ju för fullt.

Fotboll

Allsvensk premiär avklarad.

Stackars Paulus, vilken mardrömsdebut. Bryt ihop och kom igen, så mycket värre kan det ju knappast bli.
För Jani och company gick det bättre. Förlust visserligen men Djurgården stod ändå upp bra mot Häcken, ska bli intressant att följa säsongen ut.
Och imorgon har mitt gamla lag Örebro premiär. Då håller vi tummarna för Tommy.

Nu laddar jag dvd-spelaren med PS I love you, sedan är det bara att låta tårarna falla.

Alla vägar leder till Rom

Bella Italia, åh vad jag önskar att jag befann mig där just nu. Har länge velat resa till Rom, och på senare tid har staden lockat mer än vanligt.
Jag läser reseguider i tidningar, ser "Drömmen om Italien" på tv och upplever Rom som kuliss när jag ser Nine på bio. Italien är tydligen inne just nu, och kanske är det det som gör att jag fått upp ögonen för landet.

Sista veckan i april har jag vintersemester. Någon som vill följa med till Rom några dagar då?

Örat blev en munsbit

En läskig karl med väldigt stor näsa fick tag i mig i farmor och farfars hönshus. Han slet in mig i sin skåpbil och körde fram och parkerade utanför farföräldrarnas hus. Jag var säker på att han skulle skada mig, men istället tittade han på mig med en förunderlig blick, höjde handen mot sitt öra och slet loss kroppsdelen från huvudet. Sedan förde han örat till munnen, bet bort en liten bit och kastade den mot ytterdörren på huset. Så fortsatte han sedan, bit för bit, tills hela örat låg utspritt i rabatten.

Det sägs att drömmar är ett sätt att bearbeta det man varit med om i sin vakna tillvaro. Någon som vill försöka sig på en tolkning av vad nattens dröm kan vara en bearbetning av?

Försäkran

På någon av alla de där bloggarna som Jonas aka Silverfisken har där ute i cyberspace läste jag för någon vecka sedan ett inlägg som jag nu inte lyckas hitta. Han skrev om att det finns någon för alla. Om att han är ett levande bevis för att det är så och att det bara är en fråga om tid och om att man ska orka vänta.

Jag behöver läsa det igen. Och igen. Och igen.
Bli försäkrad om att det faktiskt är så, som om han skulle vara någon slags allvetare som vet allt och därmed inte kan ha fel heller om det här. Och så hittar jag inte det jäkla inlägget.

Skit.

Hellner

Finländarnas OS så här långt är inte mycket att hurra för. Backhopparna hoppar bort sig och skiddamerna orkar inte hänga med. Därför är det väldigt svårt att glädjas när svenskarna plockar medalj efter medalj i vad de än ställer upp i.

Men när Marcus Hellner tar OS guld smälter till och med mitt helfinska hjärta. Att han kan ta ut sig så att han behöver sjukvård när han kommer i mål är oerhört imponerande, och att han offrar sig för att hjälpa lagkamraten Olsson till vad som sen blir ett OS-brons är ädelt så det förslår.

Men även Hellners framgång skulle vara lättare att glädjas åt om Finland fick någon medalj till. Vi får väl hoppas på hockeyn.

Blurej

Var på ÅUF:s 70-tals fest på Valborg i går. Var trevligt med Saturday night fever på storbildsskärm på väggen, 70-tals musik och tacobuffé. Kvällens bästa var dock lotteriet. Köpte lotter för fem euro och tog hem huvudvinsten, en Blu-ray spelare så modern att min gamla trotjänare till tv måste bytas ut om apparaten ska komma till sin rätt. Otur i kärlek, tur i spel, jag tackar jag.

En helt annan sak: Om ni inte sett dokumentären Ola Svensson Superstar så rekommenderar jag er verkligen att göra det. Den är så himla fin.

Talar till hjärtat

Hur många gånger har jag inte skrivit om "Ett liv i exil" här på bloggen? Den blogg som jag följde så slaviskt under Örebrotiden och som jag fortfarande kan gå in och läsa från och till. På den tiden kallade Jonas sig för Silverfisken och bilden av honom själv var beskuren så att ansiktet inte syntes.

I dag bloggar Jonas under både för och efternamn på http://www.jonaspeterson.com/, på ett annat språk och med annan vinkel. Han har bytt svenskan mot engelska och orden mot fotografier. Men känslan är precis den samma. Förr skrev han om kärleken, nu visar han den i underbara bröllopsbilder. Och precis som då går det direkt in i en romantikers hjärta.

Fotnot: Han bloggar ju på svenska fortfarande också, men under ny adress: Den hittar ni här.

Depp

Det här inlägget ska inte handla om Johnny, även om jag kom att tänka på honom när jag skrev rubriken.

Luften gick ur mig fullständigt efter jobbet i dag. Kanske var det ett kraftigt blodsockerfall efter att jag hade ätit två fastlagsbullar inom loppet av två timmar på jobbet, eller kanske var det bara en reaktion på att vi har sjukt mycket att göra just nu med motionsserier, tv-inslag, Avspark och allt det vanliga vardagsjobbet. Blev i alla fall galet trött och hur jag än försökte kunde jag inte skjuta bort jobbtankarna när jag trampade fram svetten på spinningcykeln på gymmet för en stund sedan. Och nu ligger jag utslagen i soffan och känner mig som om någon kört över mig med en långtradare ungefär.

Älskar verkligen jobbet, och just nu är det roligare än någonsin just tack vare att vi har hundra bollar i luften. Så att jag plötsligt känner mig halvdeppig beror inte på jobbet, men kanske på tröttheten som mycket jobb oundvikligen skapar.
Samtidigt blir jag nästan arg på mig själv för att jag känner mig deppig när allt är bra. Det borde man banne mig inte få göra. Har man det bra ska man vara glad. Eller hur?

Tror en god natts sömn är vad jag behöver. Börjar först tolv imorgon så kan sova länge. Sedan är nog allt bra igen.

Två tårögda veckor väntar

Det kommer att bli många tårar de närmaste två veckorna.
Det kan jag konstatera efter att ögonen glansats redan en halvtimme in i invigningsceremonin. När Nikki Yanovski klämde i med Oh Canada var det redan kört.
Jag kommer inte ha några tårar kvar när OS är över.

Morgonstund har guld i mun

Heter det faktiskt "Morgonstund har guld i mun"? När jag skrev rubriken här ovanför blev jag osäker, för stund och mun rimmar ju faktiskt inte någonstans. Det borde ju vara "Morgonstund har guld i mund", men mund är väl inget riktigt ord vad jag vet.

Nåja, i vilket fall som helst så har den här morgonen just guld i mun(d). Vakande utan väckarklocka, åt maffig frukost med nybakt bröd och gudomligt gott kaffe, och nu kan jag softa framför nyhetsmorgon i flera timmar om jag så vill. Härligt med lediga fredagar.

Det enda som stör är att de envisas med att prata om Alla hjärtans dag vid TV4:s frukostbord. Tur att jag ska vara bakfull och gå på fotboll på söndag så jag inte behöver påminnas allt för mycket om att jag får klara kärleksdagen ensam i år igen. Kanske man skulle hyra han där dejten som just nu sitter där mitt emot Jenny Östergren i TV4-studion och får gratisreklam. Men han är säkert bara tillgänglig för Stockholmare.

Kameran och kilona

I dag har varit en bra dag.
'
Dels kom en ny testspelare till Åland och han var snyggast i raden av dom som varit hit hittills (jag vet att jag ska vara opartisk och neutral och objektiv och opåverkbar som sportreporter, men vad fan jag är ändå kvinna, så hoppas han är bra och landar ett kontrakt) och dels fick jag en fjärdedels fastlagsbulle till kaffet.

Dessa glädjeämnen uppväger det faktum att jag såg ut som att jag hade ätit fastlagsbullar varje dag på den här sidan om årsskiftet när jag medverkade i tv i dag. Kameran och kilona ni vet, det är tufft att vara tv-reporter.

"I feel very plastic"

Stackars, stackars Heidi Pratt. Ni vet, Heidi från The Hills, hon som nyligen lagt sig under kniven för andra gången i sitt 23-åriga liv.
Allt som var sött på henne för några år sedan när Laguna beach började sändas i MTV är idag som bortblåst. Istället ser hon sönderopererad, olycklig och gammal ut. Och till på köpet känner hon sig plastig.

Vackert

Rise Againsts nya låt Hero of war är riktigt riktigt fin. Stör mig lite på att Tim McIlrath sjunger Alexander Rybak-aktigt och på att videon inte är så bra som den skulle kunna vara. Men texten är tänkvärd och melodin är fin.
Vackert så.

Fem saker att glädjas åt en helt vanlig måndag

1. Ålands radios inslag från Idrottsgalan där de intervjuar Jonas Svanfeldt i tron att han är Peter Sjölund. Det roligaste jag hört på länge, särskilt som Svanfeldt spelar med för fulla muggar.
2. Vidarebefordrat beröm till sporten från Järvsö.
3. Kåldolmarna jag åt till lunch. En maträtt Britta tydligen bemästrar.
4. Ryggontet som börjar ge med sig.
5. Grannens trådlösa nätverk som jag fortfarande surfar ohämmat på. Måste kanske snart gå och köpa mig ett eget modem dock, för samvetets skull.

Nya tag på träningsfronten

Så fort ryggen pallar måste jag börja träna igen. Har inte satt min fot på gymmet det här året än och när jag idag tog mod till mig och ställde mig på vågen visade den en ökning med cirka tre kilo.

Jag tröstade mig med en platta choklad.

Foto.ax

Har spenderat hela förmiddagen på Daniel Erikssons hemsida www.foto.ax. Må vara att han jobbar för konkurrenten, efter att ha klickat mig runt bland de fantastiska bilderna kan jag ändå konstatera tre saker.

1. Åland är otroligt vackert.
2. Jag längtar till sommaren.
3. Bilden på Janne Holmén som lämnar löparbanorna i Idrottsparken efter att ha sprungit sitt sista lopp i karriären ger mig en klump i halsen och tårar i ögonen.

Fredagsmys

I kväll är det fredagsmys med lillasyster som står på agendan. Vi har redan proppat i oss massvis med lasange och nu jäser vi i soffan. Senare kanske det blir kladdkaka och glass också. Livet är en fest.

Bra dag på jobbet

Åh vad jag älskar mitt jobb ibland. Idag var en sådan dag på jobbet, en sådan där dag när man inser varför man älskar det man gör. När det är stressigt, man har hundra bollar i luften men när allt ändå löper på och folk är trevliga, glada och roliga att ha att göras med. Jag är så himla glad att jag började skriva för sporten, det var det absolut smartaste jag gjort!

Ligger för närvarande utslagen på spikmattan, så kanske lyckoruset beror på någon sorts endorfiner som börjar rusa i kroppen. Låt vara i så fall, bra känns det i alla fall.

Nu Idrottsgalan. Har laddat upp med näsdukar.

Mästerligt

Första avsnittet av SVT:s Mästarnas mästare visades förra veckan. Jag lägger mina pengar den här säsongen på Stefan Holm.

Stillastående

På senare tid har det ofta känts som att jag stampar på stället. Folk runt omkring mig förlovar sig, blir med barn och hittar sina livs kärlekar, allt medan jag fortfarande är lika mycket singel som alltid. Tjugoåringar springer om mig och jag får panik för att jag inte ska hinna ifatt.

Undrar om jag upplever någon slags livskris eller varför sådana här tankar börjar snurra i huvudet.

Tröstar mig med Lasse Lindhs Svenska hjärtan och textraden "dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar" och med vetskapen om att en av Ålands trevligaste grabbar gått och blivit singel.

Söndag

Kryssning igår innebär trötthet idag. Åkte fram och tillbaks över Ålands hav med Birka och trots ryggont var det riktigt trevligt. Väldigt lite folk dock, och medelåldern låg väl runt 50. Men nog gjorde man ju alla de obligatoriska kryssningsgrejerna för det: Badade bubbelpool, sjöng karaoke och åt tills man nästan sprack. Nu kan man lugnt vänta ett år innan man åker igen.

Ofärdig

Spenderade gårdagskvällen med att ställa mig i bostadsköer i Uppsala igen. Inte för att jag vet om jag egentligen vill plugga något mer, men för att jag vill känna att möjligheten finns där om andan faller på.

Vet inte varför det är så svårt att bara vara nöjd med det man har. Ordinarie jobb, härliga arbetskamrater, superfin lägenhet och överhuvudtaget ett jäkligt välordnat liv. Konstigt att det då hela tiden finns en kliande känsla i kroppen av att det inte räcker. Konstigt att jag jämnt funderar över ifall jag flyttade hem för tidigt, ifall jag missat en massa saker som jag borde ha gjort innan jag skrev på det där arbetskontraktet. En konstig känsla av att jag kanske inte är färdig med pluggandet, inte färdig för Åland.

Ändå är det så lätt att bli bekväm här. Att tycka att jag har det så bra och att det skulle vara så jobbigt att rycka upp rötterna igen och göra något annat.

Ändå ställde jag mig i de där köerna. Kanske för att bevisa för mig själv att det här inte är allt. Att jag faktiskt är redo för mer. Även om jag inte vet om jag är det.

Fredag i framstupa sidoläge

Skrev i förra inlägget att jag bloggar liggandes på rygg i soffan. Dekadensen har sin naturliga förklaring. Jag har fått ryggskott igen så det är inte bara lathet som gör att jag skriver i den positionen.

Att sitta upp är en pina och tack och lov är jag ledig idag. Ska försöka röra lite på mig för vila ska tydligen vara det värsta man kan göra om man vill bli frisk snabbt. Ändå är en fredag liggandes i framstupa sidoläge det som lockar mest.

Nytt försök

Äntligen, äntligen har jag skaffat mig en ny dator och en internetuppkoppling till min lägenhet. Kanske det blir lättare att hålla liv i bloggen nu när jag kan skriva inlägg i lugn och ro, liggandes på rygg i soffan som jag gör just nu. Lättare än när man ska skriva inlägg på kaffepausen på jobbet eller samtidigt som man betalar räkningar på mammas dator åtminstone.

Inspirationen har kommit krypande på sista tiden. Sakta, sakta har lusten att skriva här på bloggen återvänt och under den senaste tiden har det riktigt kliat i fingrarna. Vi får väl se hur länge det håller i sig den här gången.

Volter i magen

Jag promenerade hem till pappa här om kvällen, skulle hämta hans bil. Det var kolsvart ute och jag hade andan i halsen hela vägen. Jag har alltid varit mer eller mindre mörkrädd, och när jag hör andra motionärer komma flåsandes emot mig på vägen tänker jag alltid ut möjliga flyktvägar ifall det skulle visa sig att det är en livsfarlig psykopat jag möter. Motionärerna var emellertid bara motionärer och jag klarade mig oskadd. Däremot gjorde magen volter när några rådjur skuttade upp ur diket bredvid mig mitt i allt.

Voltandet i maggropen infinner sig alltid när man blir så där jäkla rädd.
Och när man är kär.
Om den där killen som man tittat på i smyg plötsligt tittar tillbaka och fyrar av ett bländande leende, då snurrar magen minst lika mycket som när mörkerrädslan är som värst.

Kanske är kärlek och rädsla ganska likartade känslor? Räddast är man väl när man tappar kontrollen, när man inte är säker längre. Livrädd, för att man inte kan kontrollera situationen till fullo, och psykopaten kanske går vinnande ur striden.
När man är kär tappar man ju också kontrollen. Det är inte man själv som bestämmer över känslorna längre, utan någon annan, som likt psykopaten kan göra en jäkligt illa om man har otur.

Lite långsökt kanske. Men logiskt i mitt huvud.

Du säger att kärleken aldrig var till för dig

Igår visade SVT det första avsnittet av nya serien Dom kallar oss artister. Jag blev mäkta imponerad och väntar nu med spänning på nästa avsnitt. Då är det dags för Per Gessle.

Igår var det Håkan Hellström som visade upp sitt Göteborg. Jag har aldrig varit ett Håkan-fan, men jag måste säga att hans nya låt För sent för Edelweiss är bland det vackraste jag hört.

... och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.

-------------------------

Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

-------------------------

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm

Bilbekymmer

Min bil skulle in på service idag. Tyvärr hade delarna inte kommit, så nu får jag vänta en vecka till på att få den fixad. Men det kunde dom förstås inte säga igår när jag lämnade bilen på verkstaden, så nu har jag kört runt med lånad bil i onödan idag.
Ljuddämparen ska bytas, all skrynklig plåt som knölades till när jag blev ikörd ska bytas, och egentligen borde jag be dem fixa fläktarna också.
Sen är det bara att införskaffa en liten parkeringslampa och nya vinterdäck för x-antal euro och sedan finns det en möjlighet att den går genom besiktningen.

Ont, det gör ont

Den här dagen började uselt. En anonym läsare öste kritik över en artikel jag skivit. Den var enligt "anon" pinsam, och om vi ville ses som en seriös tidning i framtiden måste vi sluta med dylika artiklar.
Aj.
Lite senare kom nästa dos kritik i form av ett mail från en självutnämnd språkpolis. Tydligen hade jag ägnat mig åt "språkligt slarv", då jag skrivit "till kännedom" istället för "för kännedom".

Jag vet att man i det här yrket får tåla lite kritik, men samtidigt kan jag inte låta bli att bli ledsen när anonyma idioter spyr galla gömda bakom påhittade smeknamn.

Undrar om de skulle gilla att bli kritiserade för sitt jobb.

Grått, grått, grått

Molnen ligger så lågt idag att man har dem rakt framför sig när man kliver utanför dörren. Inomhus är det mörkt som mitt i natten, och det är inte konstigt att det gick hur bra som helst att sova till 12.30. Trots det ska jag just ut i duggregnet med hästen. Förhoppningsvis blir man gladare av att traska fram genom gula, röda och orangea lövhögar i storskogen.

Om inte finns det ändå hopp om ett gladare humör senare idag, då ett besök på Träningsverket är inplanerat.
De har likt Andelsbanken också ett par praktexemplar i sin personal...

"I want to quit the bank"

Kommer ni ihåg Vänner-avsnittet när Chandler ska säga upp sitt medlemskap på gymmet?
Han klarar inte av det själv, eftersom personalen varje gång kallar på den sexiga instruktören Maria, som övertalar honom att stanna kvar på gymmet.
Ross erbjuder sig att följa med och hjälpa Chandler sluta, men det slutar med att han också skriver på ett medlemsavtal.
Snillen som killarna är bestämmer de sig då för att stänga det bankkonto som de betalar gym-avgiften från. Tyvärr finns det en vacker tjej även på banken, och det enda killarna lyckas med är att öppna ett gemensamt konto.

Idag var jag till Andelsbanken. Orsaken var att jag nyligen var in och fixade med mina Pohjolaförsäkringar, och då kontaktade banken, som har ett samarbete med försäkringsbolaget, mig för att berätta om sina erbjudanden.

Okej tänkte jag, det skadar väl inte att gå in och se vad de har att erbjuda. Det enda man förlorar är en halvtimme tid, och sedan vet man vad man har att välja på, ifall man skulle tröttna på Ålandsbanken.

Och allt gick fint och smidigt. En trevlig banktant berättade allt jag ville veta, men just som jag skulle till att gå, poppade en fråga upp i mitt huvud. Det gällde lån, och banktanten var inte tillräckligt insatt för att svara.

-Jag ska gå och hämta en av våra lån-killar, sa hon glatt och en liten stund senare återvände hon med Andelsbankens svar på Maria. Lång, mörk och stilig, vältränad i mörk kostym, tog han i hand, presenterade sig och berättade om förmånliga lån och enkla lösningar.

Ni känner till honom. Det är den där före detta Interspelaren, som härstammar från Sund.
Jag lovar, det var ett smart drag av Andelsbanken att anställa honom. Det finns troligtvis en mängd unga damer där ute som likt Chandler, med despration i ögonen, gråtfärdig röst och uppgivna gester gång på gång upprepar:

I want to quit the bank!!!

"En sån man kan gifta sig med"

Var en sväng till Dinos med killarna igår. Först satt vi hos Kicke och spelade Vem vill bli miljonär på nån sorts tv-spel, playstation kanske? Vi var inget vidare bra, inget lag fick mer än tiotusen kronor... Fast mitt lag kom upp till 80000 kronors nivån, sedan var det ett latinskt ord som satte käpp i hjulet, bone fide, som tydligen betyder väl bekomme och inte smaklig måltid som vi trodde. Nåja, det var inte det jag skulle skriva om här.

Väl på Dinos satt vi och kollade in folk, lite sådär som man gör. Oskar som alltid har egna teorier om det mesta menade att det fanns två sorters tjejer, två fack dom kunde placeras i. Utan att gå in för mycket på det idiotförklarade han nog tjejerna i det ena facket rätt ordentligt medan tjejerna i det andra facket var sådana som man "tycker är söta och snälla". Och gissa om man blev förvånad när han plötsligt kläcker ur sig att jag själv klassas som "en sån som är snäll och söt, en sån som man kan överväga att gifta sig med". Efter den kommentaren var jag nästan redo att lämna Dinos på fläcken. Sådana komplimanger får man ju inte varje dag, och man ska ju lämna festen medan man ligger på topp!

Så var det med det Örebro

Surfade runt bland alla mina favoritbloggar och läste Emmas hejdå-inlägg om Örebro. Insåg att jag själv inte skrivit något. Funderade på att göra det men insåg att det nog inte kommer hända än på ett tag. Det var konstigt med Örebro. Tre jäkla år har jag levt mitt liv där, och ändå känns det på något vis som att Örebrotiden bara varade ett par veckor. Som att de saker som är värda att ta med mig därifrån ryms inom några fjuttiga dagar. Som att jag inte gjorde så mycket kul, vettigt, minnesvärt där. Skulle jag börja lista grejer skulle det knappast vara så och kanske det är en anledning god nog att verkligen göra en lista. Vi får se. En sak vet jag i alla fall säkert. Jag är färdig med Örebro. Vill inte tillbaka varken för plugg eller jobb. Däremot lockar en partyhelg hos Anna, och jag antar att det kommer att locka ännu mer när solen går i moln här och turisterna försvinner tillbaka över havet med Ålandsfärjan. Då Örebro, då kanske vi ses igen.

Midsommar och Ålandsministrar

Spenderade min midsommar ute på Kökar. Var riktigt, rikigt lyckat måste jag säga, fint väder, god mat och rolig fest. Lyckades trilla ner i mitt livs första dike också, eller rättare sagt blev jag nerknuffad, men utan ett par promille i pannan hade jag kanske hunnit parera innan jag brakade ner för grässlänten.

Idag går dagen i arbetets tecken igen. Skulle träffa en ikonmålare men det blev inställt. Fick hänga med Ålandsministern istället. Kände mig extremt okunnig när eu-fördrag och subsivadåförnåntingprinciper diskuterades. Nåja, en erfarenhet rikare blev man väl.

Egentligen skulle jag ha gått på teaterpremiär ikväll för tidningens räkning, men kulturredaktörn tog det på sig själv istället så ingen fars för mig inte.

Annars har det varit några riktigt trevliga veckor. Anna var hemma en sväng från Örebro så passade på att hänga me henne. Så var det ju Alandia cup och en bunt engelska fotbollstränare på stan, endel sötare än andra, och det var ju alltid något att vila ögonen på.

Nej nej, nu tillbaks till jobbet.

Omväxling förnöjer

Jahaja, här har jag varit jäkligt oaktiv på sistone. Har varit väldigt mycket med flytt från Örebro, nytt jobb och ny lägenhet här hemma på holmen. Dessutom är det svårt att spotta ut kreativa texter på fritiden när man försörjer sig på att skriva flera tusen tecken per dag. Nåja, nu ska jag försöka skärpa till mig lite grann igen, inspirationen börjar komma tillbaks.

Omväxling förnöjer säger man ju, och på mitt jobb är det nog verkligen så. Början på den här veckan har varit otroligt omväxlande, och rolig. I måndags fick jag träffa mina livs första kändisar. Var på presskonferens för Diggiloo-turnén och fick språka och äta kanelbullar med Lasse Holm, Jan Johansen och Linda Bengtzing. Johansen var grymt trevlig, lugnt och sansad och väldigt vanlig. Borde kanske ha tagit autograf när man hade chansen, men man vill ju vara hyfsat proffsig så det gick bort. Nåja, det var måndagen det. Igår var det rättegång för hela slanten. Satt där längst bak i rätten och lyssnade på vittnesmål och åklagare. Inte en lika munter tillställning som kafferepet med den svenska kändisskaran, men ändå intressant. Idag är jag ledig. Skall in till stan och kolla på trädgårdsmöbler och lämna in min virusdrabbade dator på service. Imorgon gör jag nöjessidorna i tidningen.

Inte en lugn, eller tråkig, stund.

Tur att tanken räknas

Jag har verkligen satt mig in i riksdagsvalet den senaste tiden. Jag har läst intervjuer med kandidaterna och bildat mig min egen uppfattning om vem som skulle passa bra i Helsingfors. Men vad sjutton spelar det för roll när jag lyckades ta fel på röstningsdagen? Var på väg ut till Finska föreningen för att förhandsrösta idag, bara för att inse att sista dagen förhandsröstningen pågick i Örebro var igår. Smidigt!

Kanske får rösta när det blir dags för ESC istället. Sverige skickar som väntat The Ark, inte så tokig låt. Finland skickar Hanna Pakarinen. Inte heller fy skam. Kolla in henne här! Annars kan ni nöja er med att läsa texten, den är rätt bra faktiskt.

Leave Me Alone

'll have to leave, but you are still sleeping
There's nothing to say, our time has run out
You took me to bed, that's what you were seeking
But you don't even care what I am about

I wanna, I wanna wake you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
The day will still come when I see you crying
'Cause you will get yours, just leave me alone

But what if I stay and wait till she comes home
She don't even know, she loves you in vain
The lies that you told will turn into sorrow
I gotta go crazy just to stay sane

I wanna, I wanna break you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
The day will still come when I see you crying
'Cause you will get yours, just leave me alone

I gotta, I gotta hate you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
I couldn't care less if love just lies dying
And this is goodbye, just leave me alone.

Förra veckan, början på ett liv

Förra måndagen trillade det in ett kortfattat mail i min inkorg. Nya Åland sökte personal inför sin 6-dagarssatsning och om jag var intresserad skulle jag höra av mig. Det gjorde jag. Nu, 11 dagar senare, har jag ett jobb att gå till från och med den 26 mars. Jag har ordnat transport för att få hem min häst till Åland igen och jag har skrivit brev till Saltviks kommun och önskat att dom ger mig en lägenhet. Plötsligt skall jag flytta hem igen, bli ålänning på heltid på nytt. Hade någon frågat om framtiden skulle se ut så för 11 dagar sedan hade jag svarat nej utan tvekan. Mycket kan hända på en vecka.

Favoriter på röda mattan

Fanns några klänningar som jag tyckte slog högre än resten på röda mattan vid årets Oscarsgala.

Anne Hathaways klänning är ursöt med de stora rosetterna.

Reese Witherspoons klänning är på gränsen till tråkig, men samtidigt klassiskt vacker. Och pannluggen piggar upp.

Snyggast av alla var i alla fall enligt mig Cameron Diaz med den här otroliga klänningen. Och hennes hår sen, vem hade kunnat tro att hon var så snygg som brunett!?

Och fulast i alla kategorier måste den här kreationen vara.

Tvn är mitt liv

Idag har jag suttit som klistrad framför datorn och tvn. Youtube kan man spendera otaliga timmar på. Sen blev det inte bättre av att jag hade laddat ner ett nytt Lostavsnitt och att One tree hill kom på tvn.

Jaa, dessa söndagar...

Resten av kvällen ska jag lyssna på He´s my brother med Hollies som Sam berikat min playlist med.

Avundsjuka är inte klädsamt

En av mina bästa vänner har hamnat in i ett härligt flyt vad gäller kärlek just nu. Bitarna verkar falla på plats och jag är så glad för hennes skull. Varför kan det inte räcka med det? Varför finns det en annan känsla som ligger och gnager i kroppen? Varför finns det, samtidigt som jag bara vill lyckönska henne av hela mitt hjärta och fira hennes framgångar, en liten röst långt långt där inne som väser fram "Fan vad jag är avundsjuk".

Jag vill också hitta någon att älska. Jag vill hitta någon att älska som älskar tillbaka. Och om jag inte lyckas med det vill jag åtminstone kunna vara glad för mina vänner utan att vara avundsjuk. För avundsjuka är jäkligt oklädsamt, och det är en hemsk känsla att känna. Men hur får man den att försvinna när ens eget kärleksliv är lika iskallt som vindarna på Antarktis? Är osäker på om jag kan få den att försvinna. Kanske bäst att bara gilla läget och vänta på varmare tider...

Vilken tv-kväll!

Ikväll har jag tvättid, med andra ord blir det till att hålla sig hemma. Anna kommer hit och vi skall gotta oss med paj och kanske nått glas vin framför en härlig tv-kväll. Eller vad sägs om Dirty Dancing 18.00, Melodifestivalen 20.00 och filmerna Armageddon, Bruce Almighty och Proof of life att välja bland 21.30. Kan nog bli en alldeles utmärkt kväll i slapphetens tecken.

DRÖMJOBBET

Tänk er att få arbeta som resereporter. I mina drömmar finns det inget jobb som kan mäta sig med det yrket. Att resa, se världen, uppleva saker som är få förunnade och dessutom få betalt för att göra det, jag tror inte det kan bli mycket bättre. Men realist som jag är inser jag att det troligtvis aldrig kommer att bli mer än en dröm i mitt fall. Se bara på När och Fjärran. Förutom de luttrade programledarna som funnits med sedan tv 4:s barndom så är det rikskändisar som till exempel Paolo Roberto som anställs. Åtminstone är det inga nyutexaminerade flickor från Åland som får åka jorden runt och rapportera. Men kanske jag har fått in en halv tå, jag har ju faktiskt varit med i Packat och klart. Ett oförglömligt ögonblick i SVT:s historia. Ja, ju mer jag tänker på det har jag nog drömjobbet som i en liten ask. Kanske dags att skicka ansökningar?

Fullspäckad Februari

Februari kommer bli en rolig månad. Den här helgen har jag i och för sig inget speciellt inplanerat, förutom att jag skall titta på Melodifestivalen med Anna (för det är väl nu den börjar?!?), men resten av månadens helger är färdigplanerade.

Nästa helg får vi nobelt besök från våra studievänner i Åbo. Helgen därpå kommer grabbarna hit och sista helgen denna månad skall jag spendera i Lund hos lillasyster. Jätteroligt!

Det jag väntar på

Jag har läst bloggen "Ett liv i exil" i ett par år nu. På senare tid har jag inte varit lika imponerad som jag var i början. När jag började läsa Jonas blogg skrev han så otroligt vackert, känslosamt och rörande så jag blev fast direkt. På sista tiden har bloggandet mest utgjorts av humoristiska anekdoter, låttips och rapporter om vädret i Australien. Men ändå har jag surfat in på bloggen. Inte bara en gång per dag. Inte två. Utan snarare så fort jag satt mig vid skärmen. Idag var det mödan värt. Han hade lagt upp en länk till ett av de absolut vackraste inläggen han någonsin skrivit. För det är ju det jag går och väntar på. På att han skall glänta på dörren och visa sina känslor. Skriva om kärlek, hjärta och smärta.

Med närmare eftertanke är det nog det jag väntar på vad jag än gör. Kärlek, hjärta och smärta.

Praktikplats runt hörnet

Nu har jag praktikplats fixad. Jag ska tillbringa mina fem veckor på universitetets kommunikationsavdelning. Med andra ord har jag kanske 100 meter att gå för att komma till "jobbet". Det är inte illa.

Nu regnar det. Örebrovädret är tillbaks till det normala.

Att vara hästägare är inte alltid en dans på rosor.

Nej sannerligen inte. Ibland är livet som hästägare snarare ett slit i minusgrader med skit under skorna. Idag känns det på det sättet. Det är iskallt ute och jag har ingen lust alls att åka ut till stallet. Som tur är har Anna förbarmat sig över mig och jag får låna hennes bil för att ta mig dit. Det underlättar verkligen, för att nu till på köpet sätta sig på bussen skulle vara ännu tråkigare. Nåja, jag ska inte gnälla, vissa dagar är så här, andra dagar med hästen är härliga. Man får ta det goda såväl som det onda.

Har upptäckt en underbart fin låt som jag gärna vill dela av mig av, så ladda ner, eller se till att få tag på "End of our days" med Howie Day på något annat sätt.

Förfest med Peter

Då börjar dagen lida mot sitt slut och vinet står på kylning. Ska snart bänka mig i soffan och dricka ett glas i älskade Peter Settmans sällskap. Skål Peter!

Btw, ska förfesta med Anna sen. Har andra vänner än tvn, men Peters sällskap är en bra början.

Utgång i kylan

Det är ett alldeles underbart vinterväder i Örebro idag. Solen skiner, snön gnistrar och det är så kallt så det knarrar under skorna. Ska just ta en promenad med Lina och njuta av vädret. Sen skall jag och Anna gå ut och känna på Örebros nattliv ikväll. Var, när och hur är ännu oklart men jag känner på mig att det kommer att bli kul. Svårt att bestämma vad man ska ha på sig bara. När det är tio grader minus är kortärmat och tunna byxor det sista man vill dra på sig när man ska stå ute och vänta på bussen för att komma till krogen. Men inte går det att komma i ylletröja och ytterbyxor heller. Det får bli ett mellanting. Då har man ju en ursäkt att köra brudkommentaren "Fy vad jag fryser" i alla fall.

Dagens personliga vinst var helt klart att karonkaklänningen satt enormt mycket bättre än sist jag provade den. Då såg jag ut som en stoppad korv. Det är fortfarande en bit kvar till toppform men det närmar sig!

På jakt efter en praktikplats

Terminen har kört igång med en rivstart och kursen jag läser nu är jätterolig. Vi lär oss att arbeta i Macromedia Director och i Dreamweaver, med andra ord lär vi oss alltså att producera multimedia och hemsidor. Det är lite knepigt men riktigt kul.

Något som inte är lika kul är att det är svårt att få tag i en praktikplats. Har ringt runt och frågat flera informationschefer om de har plats på mig på sin avdelning men hittills inget napp. Kanske jag får lov att söka praktikplats på kobben i alla fall och ta hem Volant redan i slutet av mars.

Har nästan sommarjobb klart också, snackade med Fellmanskan idag och det lät hoppfullt. Skulle vara roligt med en sommar till på Nyan.

Dagens engagemang stod www.namninsamling.com/rockoff för. Nog är det underligt hur många år det kan debatteras om Rockoffs vara eller icke vara. Konstigt att folk fortfarande orkar sätta käppar i hjulet för Dennis. Och otroligt vad folk engagerar sig i debatten, såväl motståndare som förespråkare för festivalen. Tillhör du dom senare kan du ju gå in och skriva på listan du också.

PMS och festsugen

Idrottsgalan gick i repris på tv idag. Jag zappade förbi några gånger, och varje jäkla gång började tårarna spruta. Det är inte lätt att ha PMS.

Ikväll blir det lugnt som vanligt. Mina vinflaskor ropar på mig från vinstället, chipsen nere på Pressbyrån verkar skrika så det hörs ända hit upp till högsta våningen i huset att dom är till salu och grannens bas gör att det spritter lite extra i benen.

Kanske man skulle korka upp, klä upp sig och gå över med en påse chips som muta?

Trött och glåmig

Hemmakväll ikväll. Höjdpunkten har utan tvekan varit timmen i Peter Settmans eminenta sällskap, honom kan jag inte få för mycket av. Annars känns det segt. Jag är trött, håret är skitigt och ögonen tyngre än någonsin. Lite solbränna på den blågrå huden skulle inte sitta fel om man säger som så. Men, det här var mina i-landsproblem. Egentligen är det mesta bara bra, och 25-årsfesten förra lördagen kommer jag kunna leva länge på. Ska lägga mig och drömma om den och annat roligt nu.

Åland igen

Strax bär det av hemåt igen, skall hem över helgen och gå på 25-årskalas. Ser verkligen fram emot det eftersom det är ett väldigt roligt gäng som är bjudna. Hoppas det är någon bekant med på färjan hem också, resan över Ålands hav är inte så spännande när man reser ensam så det skulle vara trevligt att ha någon att prata med. Annars har jag inga planer för min helg hemma, ska kanske ta en fika med Soffen, eller en macka blir det väl för min del då fikabrödet enligt mitt nyårslöfte får vänta tills efter vårterminen! So long suckers, är tillbaks nästa vecka.

Årets första snöflingor

Det snöar stora, mjuka, blöta och otroligt efterlängtade snöflingor i Örebro exakt nu. Det är den första snön jag sett i år, tidigare har inte så mycket som en enda snöflinga dalat ner här. Det var en glädjande avslutning på den här dagen som annars medfört en del ilska och irritation. Men den rann av mig lite grann nu när den svarta himlen plötsligt släppte ifrån sig en bunt vackra vita prickar. Det finns något positivt med allt! Öppnade mitt lilla badrumsfönster och lät snöflingorna falla på mitt ansikte, och så knäppte jag lite bilder. Inte lätt att fota snö, men skam den som ger sig.

Nytt år, ny bloggbakgrund

Har velat ändra min gulbruna bakgrundsfärg på bloggen till något lite trevligare ett bra tag och idag blev dagen för förändringen. Jag vet att den påminner om Hemliga pappan och Ett liv i exil, men vad sjutton, grabbarna har väl bra smak helt enkelt.

Framtiden knackar på dörren

Nu står jag i tre bostadsköer i Uppsala. Egentligen kanske jag borde köa i Göteborg också eftersom jag tänker söka dit som andra alternativ i höst. Det börjar kännas smått skrämmande att bara ha en termin kvar i Örebro, bara en termin kvar tills det är dags för flyttlasset att gå igen. Och ännu mer skrämmande är det att jag om jag kommer in i Uppsala vid nästa år den här tiden bara har en termin kvar tills jag är färdig journalist och på väg ut i arbetslivet. Hujedamig.

Året som gick

Hittade en lista på Emmas blogg och tog mig friheten att använda den för att sammanfatta fjolåret.

Gjorde du något år 2006 som du aldrig gjort förut:
Jepp, jag opererade mig och låg nersövd, jag red in en unghäst och jag arbetade som sommarreporter på Nyan.

Höll du några av dina nyårslöften:
Nej tyvärr, har för mig att jag hade ett ”nolltolerans mot godis” löfte, men det höll inte länge.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år:
Ingen av mina närmaste vänner, men visst var det några skolkompisar från förr som fick barn.

Dog någon som stod dig nära:
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du:
Jag har hållit mig inom Norden det här året. Örebro är det stället längst västerut jag varit och Helsingfors längst österut.

Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007:
Någon att älska gränslöst.

Vilka datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför:
Påsken 2006, för då opererade jag min rygg.

Vad var dina största framgångar i år:
Sommarjobbet på Nyan och att jag har lyckats rida in min häst.

Största misstaget:
Kan inte ha gjort så stora misstag eftersom jag inte kommer på något nu.

Har du varit sjuk eller skadat dig:
Första delen av året hade jag ju min diskbråcksskada, men efter att den åtgärdades har jag varit frisk som en nötkärna.

Bästa köpet:
I klädväg är det nog två klänningar, dels en grå kreation med ballongkjol från Vero Moda och dels en svart ”tubklänning” från Åhlens.

Vad spenderade du mest pengar på:
Min häst.

Gjorde någonting dig riktigt glad:
Jo, väldigt mycket. Mina vänner, min häst, att jag slapp mitt ryggont, min familj och mycket mer.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006:
Hard rock hallelujah - Lordi. Det var ett stort ögonblick när Finland för första gången vann ESC.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år:
Mitt i raden tror jag, men överlag har jag varit glad.

Rikare eller fattigare?
Fattigare, det kostar att ha Volant i Örebro. Min första termin på lånade pengar är avverkad.

Vad önskar du att du gjort mer:
Det är ingen vits att önska saker man ändå inte kan göra något åt. Men inför framtiden kan jag ju önska att jag skulle träna lite mer och tala om för alla jag tycker att de är viktiga för mig.

Hur många one night stands?
Noll.

Blev du kär i år:
Hmmm, ja kanske. Fast i och för sig kanske jag blev kär under år 2005, sen svalnade känslorna inom 2006.

Blev du arg i år:
Ja det har väl hänt, men inte jättearg, det blir jag väldigt sällan.

Favoritprogram på tv:
Lost.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året:
Nej, jag hatar nog ingen och jag hoppas att jag inte får någon orsak att börja hata heller.

Bästa boken du läste i år:
Fred Forsell – Texter att älska till

Största musikaliska upptäckten:
Har nog inte upptäckt så mycket.

Något du önskade dig och fick:
En frisk rygg.

Något du önskade dig men inte fick:
Resor till varma länder.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Det minns jag inte, men jag firade min födelsedag med ESC i goda vänners lag.

Hur skulle du beskriva din stil år 2006:
Alldaglig men bättre än tidigare.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest:
Ingen om jag ska vara ärlig, har varit väldigt oengagerad.

De bästa nya människorna du träffade:
Jag har inte träffat några nya människor som påverkat mig nämnvärt. Hur sorgligt är inte det?

En värdefull läxa du har lärt dig i år:
Att jag klarar mer än jag tror.

Nytt år, nya möjligheter

Då var man tillbaks i Örebro efter ett trevligt jullov på Åland. Nytt år med nya möjligheter. I år ska jag bli gladare, snällare, vuxnare och nyttigare.

Jullovet var bra, riktigt lyckat överlag faktiskt. En ny plattång, sockor, en prenumeration på Nya Åland, pengar och olika hem-grejer blev faciten på julafton. Fyra julmiddagar och en älgstek blev faciten av bortbjudningarna. Och åt det åländska nattlivet ägnades fyra kvällar.

Som avslutning blev det lite komiskt på Arken på nyårsafton. Stod och dansade till Desperado med en kompis kompis och fick ögonkontakt med han som jag exakt ett år tidigare hade stått där och kramats med. Sånt händer nog inte på så många andra ställen än på Åland. Glider man ifrån varandra blir avståndet oftast långt och man kanske som mest hälsar på varandra i förbifarten någon gång. Men på Åland är det omöjligt att glida ifrån varandra på det sättet. För hur mycket man än glider åt varsitt håll märker man plötsligt att man står där, på varsin sida av Arkens dansgolv, med två meter och ett tjugotal fulla bekanta mellan sig. Och jag tror faktiskt att jag gillar det med Åland. Det finns någonting härligt med att inget någonsin får ett definitivt slut där. Det är hoppingivande på något sätt...

Åland imorgon

Och så var ännu en höst till ända, och ännu en termin på universitetet avklarad. God Jul och Gott Nytt År på er alla, nu tar jag julledigt.

Nu så kommer julen

Nu så kommer julen, nu är julen här,
lite mörk och kulen men ändå så kär.
Han i salen träder med så hjärtligt sinn'
och i högtidskläder dansa barnen in.
Ljusen och lanternan glimma över dem
som den klara stjärnan över Betlehem.

Brinn, du julens stjärna, lys min barndomsstig!
O, så gärna, gärna, ser jag upp till dig,
som jag dig förstode. Liten liksom jag
var också den gode Frälsaren en dag.
Och då sken du redan på Hans krubba klar,
och så sken du sedan allt till våra dar.

(Zacharias Topelius)

Bra låt

Riktigt bra musik, det spelar Steel fm på fredag och lördag kvällar. Ett litet guldkorn spelades ikväll igen. Kolla in Bowling for soup - High scool never ends och rocka till den lite punkiga låten som sjungs av någon som låter som Jimmy Jansson. Eller nöj er med att läsa den fyndiga texten här.

Four years you think for sure
That’s all you've got to endure
All the total dicks
All the stuck up chicks
So superficial, so immature
Then when you graduate
You take a look around and you say HEY WAIT
This is the same as where I just came from
I thought it was over
Aw that’s just great

The whole damn world is just as obsessed
With who‘s the best dressed and who‘s having sex,
Who‘s got the money, who gets the hunnie's,
Who‘s kinda cute and who‘s just a mess
And you still don’t have the right look
And you don’t have the right friends
Nothing changes but the faces, the names, and the trends
High school never ends

Check out the popular kids
You’ll never guess what Jessica did
How did Mary Kate lose all that weight
And Katie had a baby so I guess Tom’s straight
And the only thing that matters
Is climbing up that social ladder
Still care about your hair and the car you drive
Doesn’t matter if you’re sixteen or thirty-five

Reese Witherspoon,
She’s the prom queen
Bill Gates,
Captain of the chess team
Jack Black, the clown
Brad Pitt, the quarterback
Seen it all before
I want my money back

The whole damn world is just as obsessed
With who’s the best dressed and who’s having sex,
Who’s in the clubs and who’s on the drugs,
Who’s throwing up before they digest
And you still don’t have the right look
And you don’t have the right friends
And you still listen to the same shit you did back then
High school never ends

High school never ends

The whole damn world is just as obsessed
With who‘s the best dressed and who‘s having sex,
Who‘s got the money, who gets the hotties,
Who‘s kinda cute and who‘s just a mess
And I still don’t have the right look
And I still have the same three friends
And I’m pretty much the same as I was back then
High school never ends

High school never ends
High school never ends
Here we go again

Gillar du romantiska komedier...

... Så rekommenderar jag dig att gå och se The Holiday på SF. Jag var och tittade på den igår och den var väl värd pengarna. Riktigt, riktigt mysig och dessutom riktigt rolig. Fast i ärlighetens namn var det bara en bonus att den var bra. Det skulle ha varit värt 90 kronor bara för att få se underbara Jude Law.

Risgrynsgröt och regnväder

Varför kommer det ingen snö? Jag hoppas verkligen att det blir kallare och lite snö till jul, man blir ju galen av allt regnande som det är här i Örebro. Kokar risgrynsgröt för att få lite julkänslor i alla fall. Hoppas den inte bränns vid.

Jävla finnar

Inatt svor jag över mina landsmän, högt och länge. Vaknade nämligen halv två på natten av att några mansröster förde ett himla liv nedanför fönstret. När jag vaknat till så pass mycket att jag kunde urskilja vad de sa, vilket inte var särskilt svårt eftersom de höll en volym som skulle ha fått Ålands landskapsregering att rycka ut med decibellmätare i högsta hugg för att ta reda på om ljudutgjutelserna bröt mot någon miljölag, insåg jag att det var några finnar som stod för skrålandet några våningar ner.

"YKS, KAKS, KOLM, NELJ, VIIS, KUUUUUUS!!!" vrålade dom i takt, sedan gjorde någon tydligen något roligt för sedan skrek alla av skratt och sedan började räkningen om.

I en halvtimme.

Kanske jag borde ha kravlat mig upp ur sängen för att glo ut genom fönstret och ta reda på vad dom pysslade med en torsdag natt halv två, i Örebro av alla ställen, och som krävde nedräkning på finska. Men skulle jag ha orkat mig upp ur sängen skulle det enbart ha varit för att sticka ut huvudet och skrika från översta våningen på mitt helsvenska hus:
"Turpa kiiini, haluan nukkua, PERKELEEEEEEEE!"

Jag bara måste...

... tillägna ännu en av mina bloggar till Josh Holloway, a.k.a. Sawyer i Lost.

Hur skall jag kunna vänta ända till februari på fortsättningen av säsong tre?

Sexigare kan man nog inte bli.

Mental minneslapp

Efter helgens bravader är det dags att fästa upp en mental minneslapp i hjärnan igen. Med ett ordentligt ritstift på en självlysande post-it lapp så att jag absolut inte glömmer.

Att om man tänker: "Undrar om jag kan säga så utan att det låter som jag är en desperat singel" så ska man nog inte säga det.

Och om man tänker: "Undrar om jag kan säga så utan att det låter som om jag är slampigare än Pamela Andersson" gör man nog bäst i att knipa käft.

Och som ni förstår tänkte jag i helgen: "Undrar om jag kan säga så utan att låta slampig och desperat", sedan sköt jag undan den funderingen och sa det slampiga och desperata. Och det enda jag vann på det var ågren och en kall och tom säng.

Jag hatar singellivet. Men man får ju för fan låta bli att vara desperat. Någonstans måste man dra gränsen. Så upp med minneslappen.

Fred Forsell och Lilla jul

Läste just en krönika av Fred Forsell. Damn vad han skriver bra.

Att skriva en "Alvas in memoriam" till den mörka åländska hålan under mark som i flera år fungerat som en halvtom krog (i bästa fall) skulle kunna bli klyschigt, fånigt och tråkigt. Men inte när Fred skriver. Då kan man inte sluta läsa, då ser man Alvaspuben framför sig i något slags romatiskt, nostalgiskt skimmer, trots att man aldrig ens gillat Alvas.

Jag vill skriva som Fred. Hans texter inspirerar mig att fortsätta kämpa med mitt småtråkiga språk, mina halvtaskiga meningsbyggnader och min styckeindelning. För någon dag ska jag fanimej skriva en krönika som är lika bra som "Psyksjuk".

I väntan på min livs hittills bästa krönika, eller mitt livs bästa blogginlägg också för den delen, skall jag hem till Åland och fira lilla jul. Ska gå på marknad och på dansbands-gröt-bonde-sprit-i-mattsons-plastpåse-fest på Högtomt. Och det ska bli sådär roligt som bara Högtomtfester kan vara.

Kanske min bästa krönika kommer den dagen då lilla julfest traditionen går i graven. Då ska jag skriva en "Lillajulfest in memoriam". Undrar om jag skall inleda med att citera ur sången om Stefans schaktblad eller med att diskutera när byns 25-åriga busschaufför raggade upp Prellens 14-åriga dotter? Värt att fundera på.

Bonnigare kan det inte bli. Inte bättre heller.

Tårar

Få saker är så befriande som att gråta. Det finns inte många saker som kommer i närheten av att släppa ut spänningar, oro, ångest, sorg eller lycka genom att låta tårarna rinna ner för kinderna. Ibland kan ett sorgligt tv-program vara en bra ursäkt att få gråta. Fastän livet är härligt i övrigt så kan det vara underbart att låta tårarna rinna när Mark Green dör i Cityakuten. Känns som man är tusen gånger lättare efteråt.

Nog är det väl för konstigt

Det är ett märkligt fenomen det här med c-uppsatsen. Bara för att jag vet att jag borde sitta framför datorn den största delen av min vakna tid har jag plötsligt tid till allt det där andra som jag aldrig annars hinner med. Jag städar, diskar, bär ut soporna, torkar damm, bloggar, brygger kaffe, mailar farmor, läser metro, lagar jordgubbssylt, tvättar hästtäcken, prövar kläder som jag inte använt på åratal, gör ryggövningar på min coreboll och tro det eller ej gör klar min sida i gängets klippbok.

Fortsätter jag på samma sätt kommer min lägenhet att vara kliniskt ren de närmaste månaderna, farmor kommer vara överlycklig över sin dagliga e-post och min rygg kommer vara lika stark som Kentas överarmar. Problemet är väl bara att min uppsats kommer att vara långt ifrån klar om jag inte skärper mig. Måste sluta diska och börja plugga. Hemska tanke.

Och på tal om bananer, jag har punktering på cykeln. Dit går det tråkigt nog 250 kronor. Bruno ansåg att det behövdes ett helt nytt däck. Ajaj.

Med önskan om en man

Julen och lilla jul närmar sig med stormsteg och snart är det väl dags att börja fila på årets önskelista.

Om Tomten skulle kunna fixa en stilig karl, manlig som tusan med starka armar, som gärna skulle få krama om mig tidigt på morgonen, liggandes under ett varmt täcke medan snöflingorna sakta dalar ner utanför fönstret, då skulle jag banne mig strunta i att önska mig nån enda annan grej i år.

Bedrövliga c-uppsats

Jag måste börja med den snart. Min jäkla c-uppsats. Egentligen borde jag ha börjat redan men nu finns det snart ingen återvändo, om jag inte börjar med den snart kommer jag inte att kunna gå upp med den i början på januari.

Jag får ångest bara av att titta på högen av böcker som jag har lånat till teoridelen, och ännu mer ångest när jag tänker på hur högen kommer att växa när tidigare forsknings rapporter och studier plus metodböcker kommer att sälla sig till högen.

Men damn vad skönt när den är skriven. Då är det bara en planerad 2 kvar tills jag har min kandidat som i en liten ask.

Ännu har jag tydligen en lång väg kvar....

Våra kära studentvänner i Åbo har tydligen en lista med grejer man kan ha gjort på fyllan. Efter att ha gått igenom påståendena inser jag att jag har en väldigt lång väg kvar innan jag är i klass med dem, vilket man troligtvis skall vara enbart tacksam över.

Däremot är jag lite oroad över punkt 40.... Undrar vem som är upphovsmannen till den, jag hoppas på Alm eller Winberg?


() 1. har gjort å-besök
() 2. har gjort sjukhusbesök
() 3. har gjort besök i finkan
() 4. har urinerat på annan plats än toan på MK
() 5. har klarat 100-klubben
(x) 6. har vaknat på "fel" ställe
()7. har slagit hål i huvudet
() 8. har spolat ner kebab i toa
() 9. har tappat talförmågan
() 10. har däckat på lönnis
() 11. har låtit en alkis skita stock på efterfest
() 12. har låst ut sig på ett innertak
() 13. har urinerat utanför ingången till restaurang i Budapest
() 14. har rivit notstället av en trubadur i två olika länder
() 15. har fått "pitt-i-pannan"
() 16. har försökt pissa i en blomkruka
() 17. har försökt pissa i Alms garderob
() 18. har slocknat mitt i en förfest
() 19. har supit flera dagar i sträck utan sömn
() 20. har åkt på kryssning direkt efter krogen
() 21. har skitit på sig
() 22. har fastnat i en hiss
() 23. har trott att man vaknat upp bredvid sin kompis, fast det var en brud
() 24. har varit naken på krog
() 25. har eldat punghår inför en skara bekantas bekanta
() 26. har sprungit runt Åbo torg naken
() 27. har slirat på tåget mellan Tammerfors-Åbo och trott man tappat sitt pass
() 28. har spillt vin på sin slips tidigt på Wappen, gått hem och därefter slocknat.
() 29. har snott fjärrkontroll från hotell i vasa och vaknat upp med den i fickan i Åbo
() 30. har supit bort sin telefon
() 31. har lyckats tappa telefon, halare (!), sångbok och plunta på bussresa mellan H:fors-Åbo
() 32. har fått för sig att man hatar SOCKER
() 33. har rymt från en ambulans
(x) 34. har börjat tala baby-språk
(x) 35. har druckit "för många" mått alkohol
() 36. Tagit med en kass öl och cider på kryssning "för baren öppnar ju först kl nio (på morgonen)"
() 37.Tacklat omkul en av sina bästa polare som brytit benet, tagit hans kryckor och nitat honom med dom med motiveringen "varför i helvete har du snott nåns kryckor?!"
() 38. Fått humlechock?
() 39. Blivit fittigt på två brudar som hånglade med varann och ville hångla med dej, kallat dom nåt fullt i stil med "jävla horor" och farit hem.
(x) 40. Ringt sussies taxi i saltvik från utanför mk
() 41. Shottat matolja i tron att det var punsch?
() 42. Sjungit en lång snapssång totally nude på en scen inför ca 200 människor
() 43. Sprungit naken runt Åbo torg klockan fem på en lördag eftermiddag i november
() 44. Tagit fel buss från hamnen efter en kryssning och hamnat i Vasa i stället för på MK
() 45. Agerat sångledare och däckat före förrätten dukats ut
() 46. Suttit i polisbil anklagad för skadegörelse, som motiverats med "studerandeskämt"
() 47. Har ringt upp ägaren följande morgon och förklarat att "vissa av våra medlemmar" gjort sig skyldiga till sagda skadegörelse
() 48. Missat tågbytet i Seinäjoki och följdaktligen vaknat upp i Jyväskylä med hela ansiktet täckt av silvertusch
() 49. Pissat på den skämda fruktens halare
() 50. Dansat balongdansen med ostskiva på ett sillisbord sjungades Tommy Salo-sången, varpå halaren blivit stulen
() 51. Har fått sin halare uppbränd under pågående fest
() 52. Tappat bort sig i en stad uppe i norr och därför spenderat natten i tågstationens hiss
() 53. Farit direkt från en sitz till samma nordliga stad på vårvintern och när han kommit fram märkt att han inte har byxor på sig och springer omkring i sandaler
() 54. Svängt åt fel håll på väg hem från en sits och hittat sig själv vid Åbo hamn i stället för Studentbyn

Jubileum

Igår fyllde bloggen ett år.
Så är det med det.

Dags att tillbe vädergudarna

Imorgon kväll börjar min dressyrkurs som jag skall gå i Eskilstuna. Då är det teorilektion och sedan skall vi tillbringa lördagen och söndagen i ridhuset.

Så är det i alla fall meningen. För nu lovar ju vädergubbarna storm imorgon. Och det skulle sätta en hel del käppar i hjulet för mig eftersom pappa måste åka över Ålands hav imorgon kväll för att komma ner till Örebro och köra mig och hästen.

Så det är nu man får börja tillbe vädergudarna. Snälla låt bli att storma på Ålands hav imorgon kväll, och skall det nödvändigtvis blåsa, blås inte så mycket så finlandsbåtarna inte tar i land i Långnäs.

Svårt allmänbildad

För tillfället läser jag en kurs om argumentationsanalys och vetenskapsteori.
Det är ungefär så svårt och tråkigt som det låter.

Men det skulle faktiskt kunna vara väldigt mycket tråkigare om det inte var för att vi har en väldigt duktig föreläsare. Jag blir imponerad varje gång av hur extremt allmänbildad har verkar vara. Han namedroppar vetenskapsmän, filosofer och författare som man själv aldrig hört talas om, han använder exempel från såväl naturvetenskaper, religion och nutida händelser och allt verkar sitta inpräntat i hans hjärna färdigt för honom att ta fram närhelst han behöver det.

Jag blir nästan avundsjuk. Jag menar, nog har jag också läst om Gallileo Gallilei och hans idéer på historian någon gång, och visst har jag läst om atomer och molekyler på kemin, men inte kommer jag ihåg alla detaljer, årtal och fakta för det.

Han måste vara oslagbar i TP.

Hangover

Undrar om man kan få en hangover av att ha sällskap en hel helg? Känner mig i alla fall både bakis, trött och nedstämd efter att mamma och syrran åkte hem härifrån. Ovant att vara ensam i lägenheten igen, att vara omgiven av tystnad och stillhet igen. Sov till och med två timmar mitt på dagen idag, det är ju ett tydligt tecken på hangover. Nåja, det var det värt. Det var en härlig helg.

Lillasyster på väg

På torsdag kommer lillasyrran till Örebro. Ska bli jätteroligt att få besök, har ju inte träffat henne sen i augusti nu. På fredag kommer mamma också hit, sen ska vi spendera helgen tillsammans!

Och i slutet på november kommer grabbarna ner för att festa. Vet inte riktigt vilka det är som är på väg, men det verkar bli ett gäng i alla fall, ska bli jättekul.

Längtar.

Jag är kär!

Det här är så löjligt så det finns inte. När man var sådär tolv, tretton år gammal var det ganska vanligt. Att vara kär i artister, skådisar och andra ouppnåeliga.
Men jag är det nu. Inte kär på riktigt förstås, men skulle han komma och knacka på här vid min lägenhet så skulle han absolut vara välkommen in. Med dom där underbara ögonen, den fantastiska rösten och gulliga Torneå-dialekten.

Marcus är ju helt fantastisk, det hjälps inte.

Om att komma hem.

Ålandsvistelsen förra veckan var underbar. Jag njöt i fulla drag av varje minut. Ibland är det så himla skönt att komma hem, tillbaka till det som är gammalt, invant, bekant och bekvämt.

Som när jag och mamma gav oss ut i skogen för att leta svamp. Det var tyst, lugnt och fullt med svamp överallt. Det är balsam för själen eller vad man nu brukar kalla det, att bara traska fram över stock och sten på ställen där man känner igen varje sten, varje träd och varje svampställe. Rogivande.

Sen var jag ju förstås en sväng till Arken också. Där känner man självklart också igen inventarierna. Varje stol, varje bord, varje bardisk och varje ansikte. Det var fantastiskt roligt där. Träffade en massa kompisar som jag inte sett på länge och dansade till Rhodos tills fötterna värkte. Man har ju nästan inget val när det är dansgala liksom.

Och på tal om gammalt, invant och bekvämt. Att komma hem behöver inte vara att komma till en plats. Jag tror snarare det handlar om att komma till människor man är trygg med. Att befinna sig bland de man älskar mest och känner sig trygg med. Att inte behöver spela några spel alls utan känna att man kan vara sig själv. Det gör mig lycklig. Och förra veckan gjorde mig lycklig.

Plötsligt utan sällskap

Hade hoppats på en helkväll på Arken imorgon men plötsligt ser det lite mörkt ut. Halva gänget är på kalas ikväll och de ansåg sig inte ha råd att gå ut två dagar i rad vilket är förståeligt när Lions kräver hela 20 euro i inträde imorgon. Och då tappade Anna också lusten så nu står jag utan krogsällskap. Förlitar mig på att pojkarna tar mig under sina vingar och att Linda kanske har plats för en till på sin födelsedagsfest, trots att den skulle hållas i en trång etta. Och går inte det kanske jag kan åka ensam, det dör man inte av det heller.

Eller finns det någon som anmäler sig frivillig att vara mitt sällskap imorgon kväll, alla förslag tas emot med glädje:)

Med ny stil på hemmaplan

Då var jag hemma på Åland igen då. Vi kom igår med Ålandsfärjan och idag har jag rännt en massa ärenden hela dagen. Började förmiddagen med att uppsöka frissan, vilket var oerhört efterlängtat. Färgade håret mörkt, nästan svart och inga blonda slingor, så det blev en ganska drastisk förändring. Känns verkligen skönt, ibland behöver man en ny stil för att pigga upp sig när höstmörkret kryper inpå.

Uppmuntrande möte i hissen

Mötte en söt kille när jag skulle in i hissen idag. Han var på väg ut och jag på väg upp till lägenheten för att hämta nyckeln för att kunna låsa min cykel. Vi hejade glatt och jag kom på mig själv med att förundras över hur vacker han var.

Så jag tänkte på hur svettig och äcklig jag själv var efter cykelturen från stallet medan jag gick in i lägenheten efter nyckeln och sedan tryckte upp hissen igen. Och när dörren öppnades stod han där igen, lika söt med vackra ögon och hejade med ett litet skratt igen.

Så jag åkte ner, låste cykeln och tänkte att han kanske bor i lägenheten mitt emot, har nämligen inte sett alla mina närmsta grannar. Och på väg in i huset för andra gången mötte jag honom på nytt. Lika vacker, lika glatt hejande och lite mer road än de två första gångerna.

Funderade fan på att sätta mig utanför hissen, vänta tills han kom uppåkandes igen och säga att han hade förgyllt min kväll, bara för att han var så vacker.

Vuxenlivet nära

Oj vad dålig jag har varit på att uppdatera här. Kan inte lova att det blir bättre heller. Det finns inget jag vill skriva om. Eller rättare sagt, det finns massvis jag vill skriva om, men skriver jag om det kanske jag lämnar ut mig för mycket, kanske jag sårar någon jag tycker om, kanske någon sitter på andra sidan skärmen och dömer mig. Men samtidigt. Om jag inte skriver om sådant jag verkligen känner för, sådant som får mig att brinna, vad är det då för vits med att skriva alls?

Medan jag försöker hitta ett svar på den frågan kan jag skriva om framtiden. Jag har bara 8 månader kvar på utbildningen här i Örebro. Och vad som händer sedan är ovisst. Ska jag läsa journalistik? Ska jag flytta hem och jobba ett tag? Eller ska jag resa? Många frågor som jag borde börja ta itu med så att jag slipper sitta där i höst och förbanna mig själv för att jag inte tog besluten i god tid. Hittills har livet varit ganska förutsägbart, högstadiet, lusse, högskola. Det visste jag. Men nu, högskolestudierna lider mot sitt slut och vuxenlivet närmar sig med stormsteg. Och jag är inte redo.

Och på tal om ingenting. Hade föreläsning med PB idag. Kunde inte låta bli att tänka på cykelbyxorna. Hoppas jag inte får honom som handledare på c-uppsatsen, kommer inte kunna koncentrera mig en minut, haha. :)

Soffpotatis

Sitter hemma i soffan och tittar på tv.
Utanför fönstret hörs musik från introfestivalen på Kåren. Det kryllar med glada människor ute, men själv drar jag filten hårdare omkring mig och lyssnar på HIM.

Och jag är nöjd, inte alls sugen på att gå ut i vimlet, klä upp mig och vara social.

Trivs bättre här, i min pyjamas, med en kopp oboy i handen och finsk mjukrock i högtalarna.

Redo för förändring

Känner för att göra lite förändringar i vardagen. Trots att jag just kom tillbaka till Örebro och vardagen förändrades drastiskt, från stressiga dagar på Nyan till pluggdagar i lägenheten och cykelturer till stallet, känns det som att jag slirar runt i samma spår som alltid. Vill ha någon förändring.

Kanske kunde börja med något enkelt, som att fixa en ny frilla. Önskar mig lockigt hår. Typ såhär.

Utmaning

Är inte riktigt säker på att Emma utmanade mig eller någon annan Malin, men för säkerhets skull listar jag väl några svar jag också. Here goes.

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:

Varit guide på snigelsafarit i Kastelholm
Mockat hästskit på ett dressyrstall i Frankrike
Kört ut post i Lumparland, Godby, Sund och Geta
Varit sommarreporter på Nya Åland

2) Fyra filmer jag kan se om och om igen:

Min bäste väns bröllop
Dirty dancing
Grease
Moulin Rouge

3) Fyra städer jag har bott i:

Har faktiskt bara bott i en stad, Örebro. Men sedan har jag ju bott på några andra ställen, byar och kommuner. Till exempel byn Evires i Frankrike och kommunen Saltvik på Åland.

4) Fyra tv-serier jag gärna ser:

Lost
Vänner
One tree hill
Vi på Saltkråkan


5) Fyra ställen jag vill åka till:

Frankrike
Italien
Grekland
Göteborg


6) Fyra webbsidor jag besöker dagligen:

www.xit.nu
www.saintkildaroad.blogspot.com
www.emmasvarld.webblogg.se
www.nyan.aland.fi


7) Fyra favoriträtter:

Stuvade makaroner och korv
Wokat
Quesadillas
Plättar

8) Fyra ställen där jag trivs:

Åland
I stallet
Arken
I lägenheten i Örebro

9) Fyra bloggare jag vill utmana att svara på detta

Känner knappt några bloggare längre, men jag utmanar Sofia Alexandra, vill gärna se lite mer aktivitet på hennes sida!

Nu bär det av.

Om ett par timmar skall jag lasta min häst och köra honom till Jessica i Lemland, för arla imorgon skall vi lasta våra kusar och åka till färjan. Sommarlovet är över och Örebro hägrar. Så är det.

Retfullt kikar solen fram idag också, och det är jättevarmt, säkert för att berätta att sommarvädret håller i sig fast skolan börjar. Nåja, sådär väldigt många sommardagar lär det väl inte vara kvar.

Känns lite vemodigt att åka tillbaks till Örebro, samtidigt som det känns spännande. Särskilt som Volant skall komma med. Det känns som att jag kommit en lång bit på väg med inridningen, och det skall bli roligt att ha honom i Örebro så jag kan fortsätta träna. Med lite tur, mycket träning och hjälp med skjuts och sadlar kanske vi till och med hinner vara med på någon Craig-clinic innan hösten är över.

So long, nu måste jag få lite mat i mig innan pappsen och jag skall starta projektet att lasta Volanten.

Hur känns det när det är rätt?

"Det känns inte rätt helt enkelt"

Ouch.
Som ett slag i magen och så var det över för den här gången.

Nej jag vill inte fika.
Nej jag vill inte träffas.
Jo vi kan vara vänner.
Det känns inte rätt.

Så var sommarromansen ett minne blott och alla rosaskimrande drömmar begravda. Jag visste inte heller om det kändes rätt. Hur sjutton skall man veta det? Det har ju kännts rätt 1000 gånger förut, och då var det alltid fel. Hur vet man när det är rätt?

Men jag ville fika.
Jag ville träffas.
Jag ville att det skulle vara rätt.

Men om jag tänker efter, så var det kanske inte det. Det krävdes kanske för mycket. Vi försökte för mycket. Är det rätt kanske man inte behöver kämpa så hårt. Men surt är det i alla fall.

Varför kunde det inte vara rätt den här gången?
Det såg ju så rätt ut.

Snart är den över, sommaren...

3 augusti idag. Höstångesten börjar krypa inpå. Det är en hel månad kvar av sommaren, men ändå börjar det kännas som att sommarlovet är slut. Det är en lite vemodig känsla, som vanligt känns det tråkigt att behöva lämna Åland igen om ett tag. Men samtidigt... Konstigt nog har jag den senaste veckan kommit på mig själv med att längta efter vissa delar av livet i Örebro.

Min lägenhet till exempel. Det skall bli superskönt att få rå sig själv igen, sova i sin egen säng och laga sin egen mat när man själv vill. Och bion, jag längtar efter att gå och se Pirates of the caribbean 2 direkt jag kommer tillbaka. Trodde aldrig att jag skulle längta till Örebro, men plötsligt gör jag det. Lite, oerhört lite, men ändå.

Har hunnit med massor i sommar hittills. Volants inridning går så sakteliga framåt, och han är duktig. Jobbet har varit svårt, stressigt, jobbigt, men ack så roligt. Trots att de första veckorna kändes som pest svängde trenden och nu när man har kommit in i det är det riktigt skoj. Har festat en del, som vanligt.. Kramats en del, ganska ovanligt.. Fått nobben, relativt vanligt..

Är trött. Antar att det beror på många saker, men mest på att jag inte varit ordentligt ledig än i sommar. Ska bli underbart med två lediga veckor innan skolan börjar. Vet inte vad jag ska göra då, men jag skall göra mitt bästa för att ta vara på dagarna som är kvar av sommaren. Den är så fin som jag ville att den skulle bli. På sätt och vis blev den inte alls som jag ville, men den blev fin på andra sätt. Och det är härligt.

Nu blev det här flummigt, men jag är trött. Nu packar jag ihop här och åker hem, hoppas det inte kläcks några nyheter den närmsta timmen.