Den där kliande känslan. Jag har skrivit om den förut. Den som gör att man känner sig obekväm i sin egen kropp. Det är en konstig känsla, en slags rastlöshet men ändå inte. En känsla av otillräcklighet. Att det man har är bra och att man har det bra men ändå inte. Det är inte tillräckligt.
Betyder det att man är girig? Otacksam och sniken? Då är det väl så då. För det kliar. Något saknas. Eller kanske det är någon som saknas.
Väntar på dagen då kliandet upphör. När det man har är alldeles tillräckligt. När man vet att det man har är bra, och när man lugnt kan luta sig tillbaka och vara nöjd. Inte på jakt efter något som man inte ens själv vet vad det är.
Kommer den dagen?
1 kommentar:
Jag tror den dagen kommer när man går i pension.. alla pensioner ser ju iaf ganska lugna ut..:) eller så kommer känslan när man tillåter känslan att komma!
Skicka en kommentar