Det blir inga studier för mig i höst. Jag fick ingen plats på utbildningen jag sökte och jag är så långt ner på reservlistan att det inte är någon vits att ha is i magen och vänta. Känner mig kluven till beskedet. Samtidigt som jag är besviken är jag lättad. Besviken för att jag gärna hade gjort något annat ett litet tag, lättad för att jag slipper genomgå förändring. För jag är ju en konservativ jäkel som hatar förändring och som trivs bäst när allt är som det alltid varit. Okej då, inte allt, men nästan.
I dag när jag satt ute på terassen kom grannens dotter och hennes kompis förbi. De femåriga flickorna visade glatt upp en liten lurvig larv som de hade hittat. Den skulle de spara för att se om den skulle utvecklas till en fjäril. Dom skrattade och pratade. Sedan vände de på klacken för att gå hem igen. Och precis som de lämnade min terass vände den ena flickan sig om och sa:
"Vet du, min kompis har farit upp till himlen."
Vad svarar man på det?
1 kommentar:
Vad tråkigt att du inte kom in! Rent egoistiskt är jag förstås glad att ha dej kvar på ön, men det är trots allt inte till Sydafrika du hade sökt. Kram!
Skicka en kommentar