En mot två

Jag var på mitt livs första visning i dag. Ska titta på lite lägenheter i stan och i dag kryssade jag av den första på listan.

Lägenheten var fin och det var mycket folk och tittade. Alla kom i par. Där fanns ett par i 50-årsåldern, ett par i +25-årsåldern och ett i -25-årsåldern. Och så ett par unga killar som kom tillsammans. Och så jag.

Jag stod där mitt bland paren och hade ingen att diskutera med. Vandrade runt i de två rummen och tittade i varje vrå. Pratade några ord med mäklaren och tittade lite till. Kände mig ensam.

Kanske var det för att jag alltid tänkt att den dag jag köper bostad blir det tillsammans med någon. Känslan som infann sig var den samma som när jag bäddar sängen. Dubbelsängen med bara ett täcke. Det känns alltid som ett litet misslyckande. Det tar ont varje gång.