När man inte varit kär på länge glömmer man bort hur det känns. Hur vet man egentligen att man verkligen gillar någon på riktigt? Att det inte bara är fysisk attraktion, beundran eller stark vänskap man känner?
Är det när man inser att någon har potential att såra en djupt, är det då man vet att man verkligen gillar personen i fråga? Och är det i så fall därför det är så läskigt att ta det där steget och satsa på den man verkligen gillar?
Kärlek och rädsla är nära besläktade på något sätt. Det har jag skrivit om förut och jag blir mer och mer övertygad om att känslorna hör ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar