Jag vill inte rangordna mina vänner och jag kan inte ens göra det. De är bäst allihop på olika sätt. Men för att det här inlägget inte ska ta hela dagen att skriva väljer jag ändå ut en att skriva om. Och då blir det Anna för att hon är den av mina vänner som funnits med längst.
Anna är vacker på så himla många sätt. Att hon är vacker på utsidan kan vem som helst se. Hon har stora gröna ögon och änglalockigt hår, ett sådant där som hon själv kan bli galen på men som andra avundas.
På insidan är hon ännu vackrare. Hon är snäll och omtänksam. Hon är stark. Modig. Självständig.
Hon tvekar inte om hon får chansen att göra praktik i USA ett halvår. Hon räds inte utmaningen och hon sitter inte och längtar hem där borta. Hon ser till att träffa nya vänner, skapa sig ett liv där och leva det fullt ut.
Jag skulle må bra av att bli lite mer som Anna. Hennes förmåga att leva i nuet och att göra det bästa av livet precis just i dag är beundransvärd.
Anna är en månad yngre än jag. Eftersom hon är pappas kusin var vi säkert inte många dagar gamla när vi träffades första gången.
Jag hoppas att vi fortfarande följs åt lika nära när livet når sin andra ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar