Your parents

Oj, jobbig rubrik att skriva under en dag som den här när man egentligen inte har tid att göra något annat än jobba och skotta snö. Men jag ger det ett försök.

Mina föräldrar gjorde ett bra jobb. Både jag och lillasyster blev relativt välartade människor. Vi har båda varit ganska snälla och fogliga ända sedan barndomen. Inga droger eller annat kriminellt beteende här inte.

De var väldigt olika. Jag minns att mamma tjatade och tjatade och tjatade. Syrran och jag brydde oss inte nämnvärt. Sedan slog pappa knytnäven i köksbordet så glas och tallrikar hoppade.
- Nu räcker det! röt han.
Syrran och jag blev som ljus.

Jag såg mig alltid som pappas flicka när jag växte upp, kanske för att vi är så väldigt lika. Eller kanske för att mamma var den som tog de obekväma besluten. Hon satte upp regler och sade vad hon tyckte de gånger hon ansåg att jag gjorde fel. Jag blev galen. Minns hur jag som tonåring skrek och hoppade upp och ner på stället utanför min sovrumsdörr. Minns aldrig att jag skulle ha gjort så när pappa bestämde något. Antagligen för att han inte satte upp så många regler. Och de han satte upp visste jag att det inte var någon vits att försöka bryta.

I dag är jag inte pappas flicka längre. Klart att vi fortfarande kommer bra överens - vi är ju som sagt väldigt lika. Men någon hjälte är han inte längre pappa. Han har fel och brister som alla andra.

Samtidigt bråkar jag aldrig med mamma mer. Inte kommer vi alltid överens, men i dag håller vi sams betydligt bättre än förr i tiden. Mamma har också fel och brister, men hon är lite av en hjälte ändå.

Mina föräldrar är inte tillsammans längre. De skilde sig för några år sedan och nu har de ingen kontakt. Ett otrohetsdrama och en komplicerad skilsmässa rev upp ett så varigt och infekterat sår att jag undrar om det någonsin kommer att läka. Förr gjorde det mig otroligt ledsen. Nu tänker jag inte så mycket på det mer. Men vid högtider, som vid jul, kan det vara jobbigt. Då blir det väldigt märkbart att man ingår i en släkt och en familj där banden har kapats rätt av. Där anhöriga som älskade varandra högt för bara några år sedan inte ens pratar med varandra längre. Det är sorgligt.