Tur att tanken räknas

Jag har verkligen satt mig in i riksdagsvalet den senaste tiden. Jag har läst intervjuer med kandidaterna och bildat mig min egen uppfattning om vem som skulle passa bra i Helsingfors. Men vad sjutton spelar det för roll när jag lyckades ta fel på röstningsdagen? Var på väg ut till Finska föreningen för att förhandsrösta idag, bara för att inse att sista dagen förhandsröstningen pågick i Örebro var igår. Smidigt!

Kanske får rösta när det blir dags för ESC istället. Sverige skickar som väntat The Ark, inte så tokig låt. Finland skickar Hanna Pakarinen. Inte heller fy skam. Kolla in henne här! Annars kan ni nöja er med att läsa texten, den är rätt bra faktiskt.

Leave Me Alone

'll have to leave, but you are still sleeping
There's nothing to say, our time has run out
You took me to bed, that's what you were seeking
But you don't even care what I am about

I wanna, I wanna wake you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
The day will still come when I see you crying
'Cause you will get yours, just leave me alone

But what if I stay and wait till she comes home
She don't even know, she loves you in vain
The lies that you told will turn into sorrow
I gotta go crazy just to stay sane

I wanna, I wanna break you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
The day will still come when I see you crying
'Cause you will get yours, just leave me alone

I gotta, I gotta hate you

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone
Leave me alone, 'cause I feel like dying
Leave me alone, I wanna go home
I couldn't care less if love just lies dying
And this is goodbye, just leave me alone.

Förra veckan, början på ett liv

Förra måndagen trillade det in ett kortfattat mail i min inkorg. Nya Åland sökte personal inför sin 6-dagarssatsning och om jag var intresserad skulle jag höra av mig. Det gjorde jag. Nu, 11 dagar senare, har jag ett jobb att gå till från och med den 26 mars. Jag har ordnat transport för att få hem min häst till Åland igen och jag har skrivit brev till Saltviks kommun och önskat att dom ger mig en lägenhet. Plötsligt skall jag flytta hem igen, bli ålänning på heltid på nytt. Hade någon frågat om framtiden skulle se ut så för 11 dagar sedan hade jag svarat nej utan tvekan. Mycket kan hända på en vecka.

Favoriter på röda mattan

Fanns några klänningar som jag tyckte slog högre än resten på röda mattan vid årets Oscarsgala.

Anne Hathaways klänning är ursöt med de stora rosetterna.

Reese Witherspoons klänning är på gränsen till tråkig, men samtidigt klassiskt vacker. Och pannluggen piggar upp.

Snyggast av alla var i alla fall enligt mig Cameron Diaz med den här otroliga klänningen. Och hennes hår sen, vem hade kunnat tro att hon var så snygg som brunett!?

Och fulast i alla kategorier måste den här kreationen vara.

Tvn är mitt liv

Idag har jag suttit som klistrad framför datorn och tvn. Youtube kan man spendera otaliga timmar på. Sen blev det inte bättre av att jag hade laddat ner ett nytt Lostavsnitt och att One tree hill kom på tvn.

Jaa, dessa söndagar...

Resten av kvällen ska jag lyssna på He´s my brother med Hollies som Sam berikat min playlist med.

Avundsjuka är inte klädsamt

En av mina bästa vänner har hamnat in i ett härligt flyt vad gäller kärlek just nu. Bitarna verkar falla på plats och jag är så glad för hennes skull. Varför kan det inte räcka med det? Varför finns det en annan känsla som ligger och gnager i kroppen? Varför finns det, samtidigt som jag bara vill lyckönska henne av hela mitt hjärta och fira hennes framgångar, en liten röst långt långt där inne som väser fram "Fan vad jag är avundsjuk".

Jag vill också hitta någon att älska. Jag vill hitta någon att älska som älskar tillbaka. Och om jag inte lyckas med det vill jag åtminstone kunna vara glad för mina vänner utan att vara avundsjuk. För avundsjuka är jäkligt oklädsamt, och det är en hemsk känsla att känna. Men hur får man den att försvinna när ens eget kärleksliv är lika iskallt som vindarna på Antarktis? Är osäker på om jag kan få den att försvinna. Kanske bäst att bara gilla läget och vänta på varmare tider...

Vilken tv-kväll!

Ikväll har jag tvättid, med andra ord blir det till att hålla sig hemma. Anna kommer hit och vi skall gotta oss med paj och kanske nått glas vin framför en härlig tv-kväll. Eller vad sägs om Dirty Dancing 18.00, Melodifestivalen 20.00 och filmerna Armageddon, Bruce Almighty och Proof of life att välja bland 21.30. Kan nog bli en alldeles utmärkt kväll i slapphetens tecken.

DRÖMJOBBET

Tänk er att få arbeta som resereporter. I mina drömmar finns det inget jobb som kan mäta sig med det yrket. Att resa, se världen, uppleva saker som är få förunnade och dessutom få betalt för att göra det, jag tror inte det kan bli mycket bättre. Men realist som jag är inser jag att det troligtvis aldrig kommer att bli mer än en dröm i mitt fall. Se bara på När och Fjärran. Förutom de luttrade programledarna som funnits med sedan tv 4:s barndom så är det rikskändisar som till exempel Paolo Roberto som anställs. Åtminstone är det inga nyutexaminerade flickor från Åland som får åka jorden runt och rapportera. Men kanske jag har fått in en halv tå, jag har ju faktiskt varit med i Packat och klart. Ett oförglömligt ögonblick i SVT:s historia. Ja, ju mer jag tänker på det har jag nog drömjobbet som i en liten ask. Kanske dags att skicka ansökningar?

Fullspäckad Februari

Februari kommer bli en rolig månad. Den här helgen har jag i och för sig inget speciellt inplanerat, förutom att jag skall titta på Melodifestivalen med Anna (för det är väl nu den börjar?!?), men resten av månadens helger är färdigplanerade.

Nästa helg får vi nobelt besök från våra studievänner i Åbo. Helgen därpå kommer grabbarna hit och sista helgen denna månad skall jag spendera i Lund hos lillasyster. Jätteroligt!

Det jag väntar på

Jag har läst bloggen "Ett liv i exil" i ett par år nu. På senare tid har jag inte varit lika imponerad som jag var i början. När jag började läsa Jonas blogg skrev han så otroligt vackert, känslosamt och rörande så jag blev fast direkt. På sista tiden har bloggandet mest utgjorts av humoristiska anekdoter, låttips och rapporter om vädret i Australien. Men ändå har jag surfat in på bloggen. Inte bara en gång per dag. Inte två. Utan snarare så fort jag satt mig vid skärmen. Idag var det mödan värt. Han hade lagt upp en länk till ett av de absolut vackraste inläggen han någonsin skrivit. För det är ju det jag går och väntar på. På att han skall glänta på dörren och visa sina känslor. Skriva om kärlek, hjärta och smärta.

Med närmare eftertanke är det nog det jag väntar på vad jag än gör. Kärlek, hjärta och smärta.

Praktikplats runt hörnet

Nu har jag praktikplats fixad. Jag ska tillbringa mina fem veckor på universitetets kommunikationsavdelning. Med andra ord har jag kanske 100 meter att gå för att komma till "jobbet". Det är inte illa.

Nu regnar det. Örebrovädret är tillbaks till det normala.

Att vara hästägare är inte alltid en dans på rosor.

Nej sannerligen inte. Ibland är livet som hästägare snarare ett slit i minusgrader med skit under skorna. Idag känns det på det sättet. Det är iskallt ute och jag har ingen lust alls att åka ut till stallet. Som tur är har Anna förbarmat sig över mig och jag får låna hennes bil för att ta mig dit. Det underlättar verkligen, för att nu till på köpet sätta sig på bussen skulle vara ännu tråkigare. Nåja, jag ska inte gnälla, vissa dagar är så här, andra dagar med hästen är härliga. Man får ta det goda såväl som det onda.

Har upptäckt en underbart fin låt som jag gärna vill dela av mig av, så ladda ner, eller se till att få tag på "End of our days" med Howie Day på något annat sätt.

Förfest med Peter

Då börjar dagen lida mot sitt slut och vinet står på kylning. Ska snart bänka mig i soffan och dricka ett glas i älskade Peter Settmans sällskap. Skål Peter!

Btw, ska förfesta med Anna sen. Har andra vänner än tvn, men Peters sällskap är en bra början.

Utgång i kylan

Det är ett alldeles underbart vinterväder i Örebro idag. Solen skiner, snön gnistrar och det är så kallt så det knarrar under skorna. Ska just ta en promenad med Lina och njuta av vädret. Sen skall jag och Anna gå ut och känna på Örebros nattliv ikväll. Var, när och hur är ännu oklart men jag känner på mig att det kommer att bli kul. Svårt att bestämma vad man ska ha på sig bara. När det är tio grader minus är kortärmat och tunna byxor det sista man vill dra på sig när man ska stå ute och vänta på bussen för att komma till krogen. Men inte går det att komma i ylletröja och ytterbyxor heller. Det får bli ett mellanting. Då har man ju en ursäkt att köra brudkommentaren "Fy vad jag fryser" i alla fall.

Dagens personliga vinst var helt klart att karonkaklänningen satt enormt mycket bättre än sist jag provade den. Då såg jag ut som en stoppad korv. Det är fortfarande en bit kvar till toppform men det närmar sig!

På jakt efter en praktikplats

Terminen har kört igång med en rivstart och kursen jag läser nu är jätterolig. Vi lär oss att arbeta i Macromedia Director och i Dreamweaver, med andra ord lär vi oss alltså att producera multimedia och hemsidor. Det är lite knepigt men riktigt kul.

Något som inte är lika kul är att det är svårt att få tag i en praktikplats. Har ringt runt och frågat flera informationschefer om de har plats på mig på sin avdelning men hittills inget napp. Kanske jag får lov att söka praktikplats på kobben i alla fall och ta hem Volant redan i slutet av mars.

Har nästan sommarjobb klart också, snackade med Fellmanskan idag och det lät hoppfullt. Skulle vara roligt med en sommar till på Nyan.

Dagens engagemang stod www.namninsamling.com/rockoff för. Nog är det underligt hur många år det kan debatteras om Rockoffs vara eller icke vara. Konstigt att folk fortfarande orkar sätta käppar i hjulet för Dennis. Och otroligt vad folk engagerar sig i debatten, såväl motståndare som förespråkare för festivalen. Tillhör du dom senare kan du ju gå in och skriva på listan du också.

PMS och festsugen

Idrottsgalan gick i repris på tv idag. Jag zappade förbi några gånger, och varje jäkla gång började tårarna spruta. Det är inte lätt att ha PMS.

Ikväll blir det lugnt som vanligt. Mina vinflaskor ropar på mig från vinstället, chipsen nere på Pressbyrån verkar skrika så det hörs ända hit upp till högsta våningen i huset att dom är till salu och grannens bas gör att det spritter lite extra i benen.

Kanske man skulle korka upp, klä upp sig och gå över med en påse chips som muta?

Trött och glåmig

Hemmakväll ikväll. Höjdpunkten har utan tvekan varit timmen i Peter Settmans eminenta sällskap, honom kan jag inte få för mycket av. Annars känns det segt. Jag är trött, håret är skitigt och ögonen tyngre än någonsin. Lite solbränna på den blågrå huden skulle inte sitta fel om man säger som så. Men, det här var mina i-landsproblem. Egentligen är det mesta bara bra, och 25-årsfesten förra lördagen kommer jag kunna leva länge på. Ska lägga mig och drömma om den och annat roligt nu.

Åland igen

Strax bär det av hemåt igen, skall hem över helgen och gå på 25-årskalas. Ser verkligen fram emot det eftersom det är ett väldigt roligt gäng som är bjudna. Hoppas det är någon bekant med på färjan hem också, resan över Ålands hav är inte så spännande när man reser ensam så det skulle vara trevligt att ha någon att prata med. Annars har jag inga planer för min helg hemma, ska kanske ta en fika med Soffen, eller en macka blir det väl för min del då fikabrödet enligt mitt nyårslöfte får vänta tills efter vårterminen! So long suckers, är tillbaks nästa vecka.

Årets första snöflingor

Det snöar stora, mjuka, blöta och otroligt efterlängtade snöflingor i Örebro exakt nu. Det är den första snön jag sett i år, tidigare har inte så mycket som en enda snöflinga dalat ner här. Det var en glädjande avslutning på den här dagen som annars medfört en del ilska och irritation. Men den rann av mig lite grann nu när den svarta himlen plötsligt släppte ifrån sig en bunt vackra vita prickar. Det finns något positivt med allt! Öppnade mitt lilla badrumsfönster och lät snöflingorna falla på mitt ansikte, och så knäppte jag lite bilder. Inte lätt att fota snö, men skam den som ger sig.

Nytt år, ny bloggbakgrund

Har velat ändra min gulbruna bakgrundsfärg på bloggen till något lite trevligare ett bra tag och idag blev dagen för förändringen. Jag vet att den påminner om Hemliga pappan och Ett liv i exil, men vad sjutton, grabbarna har väl bra smak helt enkelt.

Framtiden knackar på dörren

Nu står jag i tre bostadsköer i Uppsala. Egentligen kanske jag borde köa i Göteborg också eftersom jag tänker söka dit som andra alternativ i höst. Det börjar kännas smått skrämmande att bara ha en termin kvar i Örebro, bara en termin kvar tills det är dags för flyttlasset att gå igen. Och ännu mer skrämmande är det att jag om jag kommer in i Uppsala vid nästa år den här tiden bara har en termin kvar tills jag är färdig journalist och på väg ut i arbetslivet. Hujedamig.