onsdag, december 14, 2005

När blev hemma "hos pappa"?

Har kommit på mig själv med att tala om mitt barndomshem som "hos pappa" på sistone. Konstigt, för hos pappa ska ju vara hemma. Det har i alla fall alltid varit hemma förut. Det är i det huset jag har växt upp och spenderat största delen av mina 21 och ½ år. Men på sistone har det blivit hos pappa istället för hemma.

Kanske ett bevis på att ett hem inte behöver vara en byggnad, inte behöver vara ett särskilt hus. Börjar mer och mer tro att ett hem är där man känner trygg- och säkerhet, där ens familj befinner sig. Det behöver inte var ett specifikt hus. Jag har kvar mitt rum hemma hos pappa, men trots det är det inte hemma på samma sätt längre. Syrran och mamma bor ju inte kvar och istället är pappas nya tjej och hennes yngsta dotter där allt som oftast. Hemmet som jag kände det finns inte längre, även om byggnaden står stadigt där den alltid har stått.

Mammas hus är inte heller hemma, men det tycker jag inte att är något konstigt med tanke på att hon bara bott där i ett år. Jag har inte hunnit få någon stark relation till själva huset. I Örebro är min lägenhet hemma. Men jämför jag Örebro med Åland så känns inte Örebro heller som mitt hem.

Så på något konstigt och rörigt sätt har jag tre hem på samma gång som jag inte känner mig riktigt hundraprocentigt hemma i något av dem. Men en sak vet jag i alla fall säkert , och det är att Åland är hemma för mig. Kanske hemma kan vara en ö. Ifall ön representerar just den trygghet, den säkerhet och den familj som ett hem skall bestå av. I så fall spelar det kanske ingen roll att mitt barndomshem inte är hemma längre. Jag har ju en hel ö att åka hem till i jul.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Sådär skulle nog oxå jag tänka tror jag. "Hemma" är ju det man vuxit upp med, det blir ju inte samma sak sen om "hemmet" splittrar på sig. Men kanske man kan säga "hem till mamma" och "hem till pappa"? Däremot så håller jag med dig om att Åland är hemma och det är nog en sak som inget kan ändra på!

Anonym sa...

Ja ingen annanstans kommer nånsin bli så mycke hemma som Åland! kramar/L

Anonym sa...

Fint skrivet..