Oj vad trångt

Arken borde bygga ut sitt dansgolv. Jag älskar att skaka rumpan till tonerna av Ålands bästa Soundway, men det är ju i princip omöjligt efter klockan två. Var nykter på krogen igår och då vågar man sig inte in i högen av hoppande, stampande, cigarettrökande och drinkspillande onyktra. Vilket är jäkla synd, för det glider inte lika bra under skorna om man hamnar ut på heltäckningsmattan.

Midsommar har gått mera lugnt till i år. Vi var på Björsbyholmen i fredags, eller först var jag till Högtomt och bevittnade årets stångresning.


På holmen åt och drack vi gott och dansade lite men jag, Sofie och Anna drog hem redan vid ett. Det var skönt att gårdagen inte blev förstörd utan att man kunde göra lite vettiga saker då också (sola och läsa Hennes). Igår kväll var vi hos Linda och grillade och tittade på fotboll, och sedan tog jag och Sofie en sväng på Arken. Det var massor med folk och riktigt najs, förutom dansgolvet som var för trångt.

Idag blir det nog bara att ta det lugnt, kanske sola lite om solen behagar visa sig.

Och jag glömde att plocka sju sorters blommor, så jag får leva i ovisshet ett tag till...

Dags för lite träning inför midsommar

Jahaja, då sitter man kvar på jobbet och önskar att minuterna skulle kunna gå lite snabbare. Var klar med mina artiklar för ett bra tag sedan men eftersom jag skall och träna till Träningsverket klockan sex är det ingen vits med att gå härifrån. Funderar i och för sig lite grann på att gå en sväng till Sparhallen för att få tiden att gå, men samtidigt känns det lite desperat, så roligt är det ju inte där.

Well, well, nu sitter jag här i alla fall. Imorgon är det midsommar och det skall bli roligt. Vi ska ut till Soffis stuga som vanligt, tydligen skulle det komma ett stort gäng dit i år så hoppas att det blir fint väder, annars kan det bli trångt i deras lilla stuga. På midsommardagen blir det väl arken som vanligt, hoppas att det är mycket folk då.

Ikväll när jag kommer från träningen skall jag ge mig i kast med min häst igen. Åkte ju av så det sjöng om det häromdagen. Tydligen var inte Volant riktigt mogen för att gå någonstans med mig utan att ha någon med sig på marken, så han bestämde sig för att ställa sig på bakbenen och det resulterade ju i att smidiga lilla jag drattade i mark. Får vara glad att jag inte slog mig, skulle just varit snyggt om diskbråcksoperationen hade varit i onödan.

I fredags var jag förresten till Helsingfors och kontrollerade ryggen, och enligt läkaren var allt prima. Hann med att gå omkring i lite affärer och se lite av Helsingfors också och det är en riktigt fin stad, borde åka dit lite oftare. Det är ju nästan skandal att man nästan aldrig varit i sitt eget lands huvudstad.

Nej nu knallar jag nog iväg till Sparhallen, här kan man ju inte sitta.

Söndag

Då var det söndag igen då. Var till arken som vanligt igår kväll och där var det väl helt okej, precis som vanligt. Såg en massa folk jag kände men ingen som fick mitt lilla hjärta att slå hårdare, så det var ju trist. Det börjar kännas tråkigt att leva som en nunna, utan minsta lilla romans i sikte men vad gör man, är väl bara att gilla läget antar jag.

Imorgon skall jag tillbaks på jobb också, usch och fy. Tänk om man verkligen skulle få ha sommarlov när man är student, men det är ju en omöjlighet. Istället skall man arbeta och träsa på hela sommaren och om man har tur får man någon ledig vecka innan man skall tillbaka till universitetet. Vill inte jobba 9-17 varenda dag hela sommarlovet, man hinner ju inte leva något annat liv än det inne på kontoret.

Gnäll, gnäll, gnäll. Ska trösta mig med en tsatsikiburgare från grillen nu. Bara syrran behagar komma hem med den någon gång.

Milda Matilda!

Har avverkat mina två första dagar på tidningen nu och det är ingen barnlek att vara sommarreporter vill jag säga. Och med tanke på att jag bara hunnit med två dagar på jobbet antar jag att det inte kommer att bli lättare heller. Har säkert fått "lätta ämnen" att skriva om hittills och inte har jag haft speciellt många grejer per dag heller. Fasar inför verkligheten, har redan känt stressen och prestationsångesten komma smygande.

Måste bara inse att jag kommer att bli tvungen att låta mig göra en hel massa misstag och att det är okej. Ingen kan vara fullärd från början även om jag helst skulle vilja vara det underbarnet som bara stegade in på en ny arbetsplats och klarade av alla uppgifter som tilldelades mig på bästa sätt. Om jag inte lägger av med att vara min egen största kritiker kommer jag inte att överleva som skribent på en tidning. Skall man skriva många artiklar om vitt skilda ämnen på kort tid måste man nog kanske inse att textkvalitén inte blir i klass med Shakespeare.

Skall ta nya tag imorgon, samlar krafter ikväll genom att kolla på tv med mamma och rida ut i skogen på min duktiga häst. Imorgon ska jag ställa bättre frågor, skriva bättre texter, hitta på klätchigare rubriker och ta bättre foton. Jag skall ha mer skinn på näsan och jag skall våga be om hjälp om jag behöver den. Och så ska jag inte ställa orimliga krav på mig själv. Hur skall det gå ihop?

Outad

Hade 25 besökare på bloggen igår. Blev lite förvånad eftersom mitt vanliga antal brukar ligga runt 5-10 men förklaringen visade sig vara att någon lagt ut min adress på Xits hemsida. Så hej på er alla som hittade hit, måste tyvärr be om ursäkt i förväg för att det inte kommer att bloggas speciellt mycket den närmsta tiden. Sommarlov och vackert väder går inte riktigt ihop med att sitta framför datorn.

Kravlade upp på min unghäst för första gången idag. Snäll som han var stod han helt lugnt och sedan promenerade vi iväg några meter innan jag hoppade ner på säker mark igen. Blev otroligt stolt och glad för att han var så duktig, ska bli jätteroligt att fortsätta inridningen och se om hans goda uppförande håller i sig.

LORDI

Härligt att Lordi lyckades med bragden att ta hem segern i ESC igår! Kommer bli en grym spelning på Rockoff i sommar! På tal om Lordi, här är min grej från fredagens Nöje i Nyan:

Förlåt Carola, i år hejar jag på Lordi

Imorgon smäller det. Årets Eurovision Song Contest går av stapeln i Aten, med eller utan Lordi och Carola. När ni läser det här har semifinalen redan avgjorts och ni vet om både Finlands och Sveriges bidrag lyckats ta sig till final. När jag plitar ner texten lever jag dock fortfarande i ovisshet och hoppas verkligen att bägge bidragen skall finnas kvar i tävlingen på lördag.

På ett sätt låter det otroligt att Finlands hårdrocksmonster med horn i pannan som blivit anklagade för satanism skulle delta i samma tävling som superreligösa Carola som jämnat ut varje ojämnhet i sin panna med botox. Att en riktig hårdrockslåt skulle tävla om samma poäng som schlagerdängan ”Evighet” känns faktiskt lite konstigt. Att chansen finns att Carolas megafläkt skall riggas upp vid samma scen som Lordis pyroteknikprylar är nästan overkligt.

Trots allt finns det en möjlighet att de möts i finalen. Aldrig har väl ett finländskt bidrag väckt så mycket uppmärksamhet förut och aldrig har väl finländarna hoppats så mycket på sin låt. Lordi har bevisat att det inte enbart är hockey som kan väcka nationalistiska känslor till liv och bara det borde de få ett pris för. Så trots att jag som liten dansade med hårborsten framför spegeln och sjöng ”Fångad av en stormvind” för full hals så kommer mina lyckönskningar i år att tillfalla det finska lägret. Hårdrock, monsterdräkter och pyroteknik känns fräschare, roligare och ärligt talat bättre än byggfläktar och en medioker schlagerdänga som framförs av en sångerska klädd i Greklands färger. Så förlåt Carola, i år hejar jag på Lordi.

Slutspurt

Har varit väldigt duktig och pluggat halva dagen idag. Har lyckats skriva en hel del på kampanjplanen som vi ska lämna in om exakt en vecka och jag hoppas av hela mitt hjärta att vår handledare inte tycker att vi måste ändra en hel massa efter handledningen på onsdag. Vill inte plugga mer nu, vill bara bli klar och åka hem.

Blev ännu mer sugen på Ålandssommar efter att jag snackade med en gammal bekant igår, ska bli så himla roligt att träffa alla kompisar som man inte sett sen i julas.

Skickade hem min bikini med mamma och Inger när dom var här, tyckte jag var klyftig som skickade hem massor med dem så jag skulle slippa bära själv när jag åker nästa vecka. Det enda jag inte tänkte igenom var hur jag skall klä mig ifall Lösnummer drar till Gustavsvik på onsdag. Antingen blir det en shoppingrunda till eller nakenbad.

Så söt att jag skulle kunna spy, uppdatering.

Har två nya grabbar som är så söta så att jag skulle kunna börja spy. Skall snart bänka mig framför tvn för att titta på han ena en timme. Bättre söndagkväll får man inte som fattig singel student.

11 dagar kvar i Örebro

Sommarlovet närmar sig med stormsteg nu. Det syns både på det sinande kontot, den nyinköpta sommargarderoben, den grönska som fullkomligt lyser emot mej när jag går ut i naturen och i kalendern. Jag har bara tio hela dagar kvar tills jag åker hem till Åland för att leva ålandssommar ännu en gång. Det skall bli så underbart skönt. Jag har fått mitt arbetsschema och jag jobbar nästan enbart dagar, bara en helg och ett par kvällar, så det ska bli härligt att kunna uppleva sommaren på kvällar och helger. Hinner vara lite ledig innan jobbet börjar den 5 juni och lite ledig i augusti också. Jag känner för att göra som Ronja, hoppa upp på en sommarvarm hästrygg och titta ut över grönskan samtidigt som jag vrålar ut ett äkta vårskrik.

Lite mer sommarkläder

Har spenderat dom absolut sista slantarna jag hade på kontot idag. Köpte en vit kofta, en kjol och ett par shorts. Förra veckans vita cityshorts från Vero Moda fick återvända till affären och istället blev det ett par från Lindex. Lite dyrare, lite randigare, lite tajtare på rätt ställen. Letade efter en jättefin VILA-klänning också, hittade den visserligen, men inte i min storlek, så det blev inget. Skulle ha varit tvungen att köpa den senare i alla fall, för pengarna var slut när jag kommit så långt.

Mamma och Inger kommer hit ikväll, ska bli trevligt att ha dem här över helgen. Vi ska bland annat ut och titta på ett stall där Volant kanske skall stå i höst. Plus att vi ska fira min födelsedag i förskott samt morsdag på söndag. Blir najs.

Vissa dagar..

Ibland borde man inte få tillåtelse att gå utanför dörren och ingen borde få tillåtelse att komma in i ens lägenhet. Igår var en sådan dag för mig. PMS på hög nivå, soleksem som kliade som tusan och ett allmänt dåligt humör gjorde att jag var taskig mot varenda person jag träffade på hela dagen. Känner att det inte är mycket bättre idag men idag har jag vett att stanna inne, titta på tv och svära åt mig själv istället för att låta aggressionerna gå ut över någon annan.

Sommar, sommar, sommar i omlott!

Har varit på stan med Lina hela eftermiddagen idag. Trotsade det fruktansvärda provhyttsljuset och provade en hel del fina plagg. Det slutade med att jag kom hem fyra plagg rikare, eller ungefär 700 kr fattigare, hur man nu vill se det. Det blev ett enkelt gult linne och ett annat beigt, ett par vita cityshorts och en rödvit omlottklänning. Ska prova mina nya kreationer igen nu, här hemma i det lite behagligare ljuset för att se om jag blir tvungen att utnyttja mitt öppna köp på något av plaggen. Det blir ingen retur på klänningen i alla fall, den är redan favoriten i min sommargarderob. Om jag hade en digitalkamera skulle jag lägga upp en bild här, men nu får ni vänta och se, jag lär bära den oavbrutet i sommar när jag åker ut på mina nyanresearchs. Leka reporter i omlottklänning, solbrillor och sandaler med anteckningsblock och penna som hetaste accessoarer. Kan knappt vänta.

Bikiniångest

Den årliga bikiniångesten börjar ta över min arma kropp. Min kroppshydda har aldrig varit så dåligt förberedd för beachsäsongen. På grund av diskbråcket har det inte blivit mycket motion detta år vilket syns tydligt på alla möjliga ställen. Och som om det inte skulle vara nog så är mina lemmar blågrå. Det kommer antagligen att krävas mängder av soltimmar innan de ens antar ett grisrosa ton. Imorgon ska jag iallafall till stan och botanisera bland sommarplaggen så sen är jag lite bättre förberedd.

Drömmar

Hur vet man efter ett tag om det man drömmer om verkligen är det man vill ha? Jag har inte varit i närheten av min dröm på evigheter och börjar tro att jag kanske inbillar mig att drömmen är större än den egentligen är.
Kanske det inte är så viktigt att alla drömmar slår in. Så länge de lever fyller de ändå en funktion. Om inte annat så som tidsfördriv.

Blå ögon

Blå
som somrig himmelfärg
eller havets.
Klara som en skogstjärn.
Varma solstrålar
Glittrande paljetter
leende,
naiva,
aldrig tomma.
Längtansfulla.

Färdigopererad

Är av med mitt diskbråck. Det är otroligt skönt att slippa ha ont. Känns som frihet. Adi har nu spenderat några nätter på sjukhuset Orton i Helsingfors. Han blir bara mer och mer berest.

Heaven

Det finns inget som är så fint som Bryan Adams Heaven live.
Eller jo det finns det kanske.
Heaven live efterföljd av I´ll always be right there.
Sedan blir det svårslaget.
Fast toppar gör ändå att lyssna på Heaven och I´ll always be right there under täcket med ett par starka armar runt sig.

Behöver jag berätta att jag har spenderat denna söndag framför ett dussin amerikanska highschoolserier och att livet som singel börjar kännas segt.

Händel, Brahms och Caine

Jag och mina klasskompisar håller på och skapar en kampanj för att locka fler ungdomar till Svenska kammarorkesterns konserter. I fredags var vi inbjudna på en konsert med dem och jag måste säga att jag tyckte det var riktigt bra. Dessutom kände man sig väldigt mycket mer kulturellt kunnig när man kom därifrån, för ni skall inte tro att man beter sig hur som helst när en symfoniorkester spelar. Man applåderar inte varje gång orkestern tystnar, utan först när sviten eller serenaden är över vilket skapade lite förvirring för oss okunniga.

Linda följde med mig och när konserten var över gick vi till Grill corner och köpte varsin kebab före vi tog bussen hem till förorten. Man kan ju inte vara alltför finkulturell på en gång.

Grannen

Träffade min granne igår i trapphuset. Tidigare har jag bara hört honom genom väggen. Det konstigaste sexljud jag hört. Som en mistlur ungefär. Han såg inte ut som han lät.

Hingstvisning med mamsen

Igår kväll var jag och mamma till Strömsholm och tittade på hingstvisningar. Det var Flyinges hingstturné som hade nått Strömsholm och en av Volants släktingar visades. Den hingsten hade nämligen Donnerhall som farfar, Volant har honom som Richfield

farfarsfar. Förutom att det var roligt att se honom var höjdpunkten när Susanne Gielen visade Richfield i ökad trav och när Peter Eriksson hoppade den halvblinda Quite Easy med enhandsfattning och bara ett öga öppet.

För övrigt mötte jag och mamma Peter Eriksson när vi var på väg in till arenan, och han hälsade så glatt. Det måste vara vad andra människor upplever när sportstjärnor som till exempel Zlatan hälsar på dem. Bara det att Zlatan knappast hälsar medan Peter som lever sitt liv med lite hästskit på skorna gärna hälsar på vanliga dödliga som mig.

Peter Eriksson och Cardento

IFK-ÖSK

Idag mötte Ålands stolthet IFK Mariehamn ÖSK här i Örebro på Behrn Arena. Det var ingen vidare rolig syn för grabbarna spelade faktiskt rent ut sagt dåligt. Dom var efter på varenda boll och det var mest spel mot ett mål; IFKs. Nåja, det var ju rätt trevligt att se på fotboll i alla fall, särskilt under första halvleken då solen sken på läktaren och hejaramsorna fortfarande var någorlunda positiva.

En helt vanlig ålänning berättar...

...att bloggen fyller ett halvt år idag.

I mina tankar just nu

- Martin Stenmark är en riktig hottie!
- Fotbollsmatch och ÅN-fest inkommande helg, ska bli jätteroligt.
- Längtar till påsken. Vill se Johan Glans på arken, dricka paraplydrinkar och träffa kompisar som man ser allt för sällan.
- Orolig för operationen, men försöker tänka positivt.
- Oerhört nöjd med nya lyan, bättre kunde det inte blivit.
- Vill ha tulpaner.
- Lugnt och skönt i skolan för tillfället. Photoshop var lättare än jag trodde. Hittills i alla fall.
- Lordi, Lundell och Thåström till Rockoff. Måste säga att Dennis har en blandad kompott i år.
- Borde skriva en krönika till Nöje. Är tyvärr totalt oinspirerad.
- Har spenderat två nätter i rosaskimrande romantiska drömmar. Ett tydligt tecken på att abstinensen börjar infinna sig. Inatt kramades jag med en kompis i min grundskolas lärarrum medan min kusin förklarade vilken falsk djurplågare jag var. Vad betyder en sådan dröm?
- Queen är grymma.

Volant

Jag var hemma på Åland i veckan. Ett så här glatt ansikte möttes jag av i vårvädret.

Pirrig

Det pirrar i min fot. Ett obehagligt pirr som jag vill bli av med. Det ska åtgärdas med operation i Helsingfors.
Det pirrar lite i magen också. För att solen tittar fram, fåglarna sjunger och snön sakta smälter bort. Det är ett trevligt pirr som jag vill ha mer av. Det kanske kan åtgärdas på påsken.

Första inlägget från Åstadalsvägen

Sådär ja, då var jag färdigflyttad då! Pappa åkte iväg hemåt för en timme sedan och sedan dess har jag bara njutit i fulla drag här i min nya lägenhet. Den är verkligen jättefin, ljus och rymlig. Igår körde vi grejer hela dagen och idag var vi ut till Marieberg och köpte lite grejer på Ikea och en mikrovågsugn på Elgiganten. Det är otroligt skönt att vara här nu, med fin utsikt och fullt dagsljus inne i rummet, blir helt lycklig bara av ljuset. Ska lägga mig i soffan nu å titta ut genom fönstret en stund.
Enkla barn har enkla nöjen eller hur är det man brukar säga.

Sista inlägget från Marielundsvägen

Imorgon går mitt flyttlass de två kilometrarna upp till campus, så det här blir mitt sista inlägg från Marielundsvägen. Har haft en rätt fullspäckad vecka med ett seminarium, en kortfrågeskrivning och en resa till kiropraktorn i Stockholm. Fick lite hjälp där i alla fall, men det är fortfarande halvdomnat i benet och ont i vaden. Men fick kallelse till ortopeden idag, så det ska bli intressant att höra vad han har att säga. Det är tur att mina snälla vänner ställer upp och kommer och bär möbler imorgon också, för att bära tunga grejer är ganska så uteslutet just nu.

Idag har jag bara packat hela dagen, och nu börjar jag se en ände på det, jäklar vad mycket prylar man har fast man ofta tycker att man inte har någonting. Ska ta kväll nu och krypa ihop i soffan och se på Så ska det låta med min idol Peter. Fast jag kanske borde åka upp till bågen med ett par grejer som jag har i frysen så jag skulle kunna avfrosta den. Får se om jag orkar.

Dyster

Har varit lite nere hela den här helgen. Vet inte riktigt varför egentligen, för inget speciellt har hänt och jag är inte ledsen över något, men ändå har humöret inte riktigt orkat upp på toppnivå. Kanske beror det på att jag har börjat packa inför nästa helgs flytt, och i samband med packandet har jag blivit varse om vad jag åstadkommit under de snart två år som jag varit här i Örebro. Eller kanske rättare sagt, jag har blivit varse om att jag inte har åstadkommit speciellt mycket.

Jag har en bunt sparade artiklar, fyra pärmar skolpapper och en hel del fotografier som vittnar om vad jag pysslat med sedan jag landade här hösten 2004. Så mycket mer än det är det inte. Det känns som att jag stampar på stället lite grann och som om jag borde ha åstadkommit mycket mer. Jag tittar på kort från mitt sabbatsår efter gymnasiet och längtar tillbaka. Då levde jag verkligen fullt ut. Prövade mina vingar, gjorde det jag kände för och hade roligt mest hela tiden. Älskade och vågade riskera att bli sårad. Blev sårad. Men det gjorde inget, för det var värt det såhär i efterhand.

Men nu känns det som att jag har blivit feg. Jag vågar inte lika mycket längre, och jag lever inte lika fullt ut mer. Det heter att man är ung och dum, men jag skulle vilja säga att jag var ung, dum och orädd. Ung är jag ju fortfarande, antagligen rätt dum också, men betydligt räddare än förut. Jag har börjat låta hjärnan bestämma istället för hjärtat och det är kanske därför min tid här i Örebro varit rätt jämngrå. Hittills har jag inte gjort något som jag tror kommer få ta upp speciellt mycket plats i min historibok.

Jag vill våga igen, våga riskera att bli sårad, våga ta chansen även om det resulterar i ett fiasko. Kanske det är en ordentlig spark i baken jag behöver, någon som får mig att lyfta ändan ur vagnen och ge mig ut i livet igen. Helhjärtat. Jag vet vem som skulle kunna ge den där sparken... Men han kanske är lika feg som jag.

Antingen är det på grund av ovanstående som helgen varit deppig, eller så är det för att min tonårsflamma gått och förlovat sig. På något sätt känns det konstigt. Jag är glad för hans skull, missförstå mig inte för jag tycker det är härligt för honom. Men på något sätt påminner det mig om att det finns de som levt och utnyttjat de senaste två åren till fullo, medan jag har skrivit en handfull artiklar, läst en tjock bunt kurslitteratur och låtit hjärnan styra över hjärtat.

Peter Settman

Jag måste ha världens underligaste smak. Jag är småkär i Peter Settman. Peter "Ronny och Ragge" Settman. Han är grym, så himla rolig, och smånördigt söt på nått sätt. Ska sitta som klistrad framför "Så ska det låta" kommande fredagskvällar. Vilket liv man har, hahaha.

Flytten närmar sig

Om en vecka flyttar jag. Ska börja packa så småningom. Det bästa med att packa är att man tvingas göra sig av med en massa skräp som man har samlat på sig under årens lopp. Jag är en sån som har väldigt svårt för att kasta saker. Det gäller allt från kvitton till brev och vykort. Tidningsurklipp, gamla tentor, veckotidningar och visitkort trängs i mina skrivbordslådor. Och ärligt talat oftast helt i onödan. Jag menar, hur ofta sätter man sig och läser gamla vykort och veckotidningar? Men ändå har jag svårt för att slänga dem. Undrar varför. Det finns säkert någon bra psykologisk förklaring men jag vet inte vilken den är.

Det är samma sak med min garderob. Gamla urtvättade tröjor, för tajta jeans och trasiga sockor trängs längst inne i skåp och lådor. Jag kommer troligtvis aldrig någonsin att använda dem mer men jag kan ändå inte förmå mig att kasta bort dem. Tänk om jag behöver dem någon dag. Tänk om alla mina andra kläder är smutsiga och jag faktiskt behöver den där slitna polotröjan från 2001? Tänk om jag plötsligt rasar i vikt och kommer i de där favoritjeansen som jag inte fått på mig sedan tiden i Frankrike? Och karonkaklänningen; man kan ju inte kasta bort en skräddarsydd balklänning även om man knappast kommer att få några fler tillfällen att använda den.

Nej, vissa saker kommer nog att packas ner i mina flyttlådor och följa med till den nya lägenheten den här gången också. Men mina trasiga sockor ska jag kasta. Så långt måste jag kunna sträcka mig.

Praktikstipendium

Jag har fått en chans att vara på Nyan i sommar i alla fall! Tydligen finns det någon kulturförening som brukar dela ut stipendier till mediestudenter som då får möjlighet att göra en tio veckor lång praktik på tidningen i fråga. Mot en blygsam avlöning i och för sig, men ändå, vilken möjlighet! Så nu hoppas jag på att jag blir en av stipendiaterna, skulle vara jätteskoj.
Håll tummarna, okej?

Besviken

Jag blev riktigt besviken igår. Kände mig lite lurad om jag ska vara ärlig. Först verkade allt så himla bra. Jag fick intrycket av att allt elakt och manipulativt han hade gjort tidigare i livet hörde hemma just i hans förflutna. Att han började slå sig till ro och att han egentligen var snäll innerst inne. Jag tyckte riktigt synd om honom, för att han fått utstå en massa skit i sitt tidigare liv och att de flesta av hans medmänniskor fortfarande inte verkade lita på honom. De behandlade honom som en fiende. Men sen, mitt i allt när jag tyckte så synd om honom, så visade det sig att dom hade rätt. Han var inte schysst och han hade inte slagit sig till ro.

Nej, jag hade blivit lurad jag också.
Precis som Kate.
Fast på något sätt tycker jag ändå lite synd om Sawyer.

Kärleken övervinner inte alltid allt

Jag var på bio igår med Anna, på Brokeback mountain. En helt underbar film. Den var verkligen jättebra. För en gångs skull en romantisk Hollywoodrulle som inte var sötsliskig och puttenuttig och overkligt rosaskimrande från början till slut. Den här filmen handlade om verklig kärlek, om hur det är på riktigt.

För på riktigt är det inte rosaskimrande från början till slut, och det är inte sött å puttenuttigt jämt och ständigt. Bitvis kan det vara det, absolut. Men inte hela tiden. Kärlek kan vara pissjobbigt, smärtsamt och hjärtskärande också. Hur mycket man än älskar så kan det finnas omständigheter sätter käppar i hjulet för en. Det finns förväntningar som man vill leva upp till, det finns krav som ställs på en från omgivningen, och krav som man ställer på sig själv. Ibland räcker det inte till att bara vara kär. Det finns rädslor som inte ens kärleken kan besegra. Ibland räcker det inte till att bara älska. Kärleken övervinner inte alltid allt.

Imorgon faller domen

Har telefontid med min läkare imorgon. Då får jag veta om magnetröntgenbilderna som jag tog på min rygg sist jag var hem visar något. Läkarna misstänker diskbråck och om det är det så kommer det att synas på bilderna i alla fall. Om det inte är det så hoppas jag i alla fall att dom hittar något fel, helst något fel som är enkelt att åtgärda. Är pisstrött på att ha värk jämt. Har inte tid med det, jag skall ju ha fullt upp med att vara ung just nu.

Det verkar bli en mediefri sommar

Fick avslag från Nyan idag gällande min sommarlovsansökan. Skit också, det var där jag hade mina högsta förhoppningar om att få ett jobb eftersom jag har en liten fot inne där i och med nöjesfrilanset. Nåja, jag har ju även sökt till Ålandstidningen och radion och det är ju inte omöjligt att jag kan få något jobb där, men chansen är nog mindre. Så ikväll blir det till att skriva ihop en ansökan till museibyrån och hoppas på att åtminstone få något slags guidejobb där. Annars vet jag inte vad jag skall göra i sommar. Posten blir det ju inte, i alla fall inte som utdelare. I värsta fall får jag väl söka på prepost, men helst inte innan alla andra möjligheter är utforskade.

Sen för att svara på Håkans frågor. Vad gäller mina åsikter om att göra Mariehamn till huvudstad för ett enat rike bestående av både Finland och Sverige så är det något jag aldrig ägnat en tanke förut. Om Finland och Sverige någon gång skulle bli en enad stat, vilket jag inte tror kommer att hända inom den närmsta tiden, tror jag knappast att Mariehamn skulle agera huvudstad eftersom Åland är ett självstyrt landskap och Mariehamn är sätet för vår landskapsregering och vårt lagting. Känner jag ålänningarna rätt skulle vi inte ge upp självstyrelsen i första taget nämligen.

Vad gäller snuset så har det ännu inte tagits något beslut i frågan vad jag vet. Jag vet att många vill att Åland skall få fortsätta sälja snus taxfree på färjorna, men jag har svårt att tro att vi kommer få vara undantaget som gör regeln speciellt länge till. I land är det ju redan förbjudet att sälja snus även på Åland.

Det blidde silver

Konstigt att man kan vara besviken över att ta ett OS-silver. Men så är det när man förlorar mot svenskar. Det svider. Ändå tänker jag vara stolt, lejonen var riktiga hjältar under detta OS, bottentippade tog dom sig igenom turneringen med flest vunna matcher av alla, väldigt få insläppta mål och med minimal marginal blev de snuvade på guldet. Jag tänker hålla mitt finska huvud högt och vara stolt över ett väldigt välförtjänt silver. Plus att vi har den snyggaste spelaren i turneringen. Det är inte heller fy skam. Synd att han lägger skridskorna på hyllan före nästa OS, Teemu Selänne.



På tal om något helt annat. Här är min krönika från fredagens Nöje:

Studentrabatt sökes

Som student i Sverige får man rabatt på det mesta. Mot uppvisandet av sitt studentleg kommer man billigare undan när man till exempel äter ute, tränar, reser eller går till frissan. Tack vare studentkortet kan man spara några extra slantar varje månad vilket förstås är välkommet med tanke på den skrala ekonomi man ofta har som student.

När jag gick i Lusse hade vi inget studentleg och därför blev jag väldigt förvånad när min lillasyster drog fram ett ur plånboken sist hon var och hälsade på mig i Örebro. Vi var ute på en restaurang som ger tio procent rabatt till alla studenter och lillasyster blev glad för att äntligen få använda sitt kort. Kortet hade hon tydligen fått genom en beställning från något företag i Svenskfinland och det fungerade precis som våra svenska studentleg.

Vilket framsteg! Härligt att ålänningarna kan få ett intyg som förser dem med allehanda rabatter. Tyvärr måste jag ändå ställa mig frågande till om åländska studenter kan vinna något på att beställa det här kortet. Vilken nytta har man av det så länge nästan inga ställen på Åland erbjuder reducerade priser för studenterna?

När jag åkte hem sist till exempel. Redan på cityterminalen tog de rabatterade priserna slut. Att åka över Ålands hav kostar lika mycket vare sig man är student eller inte. Väl på Åland var det inte heller några rabatter så långt ögat kunde se. Ingen studentrabatt hos frissan, ingen billigare lunch på stan, ingen rabatt på bussen ut till Saltvik och absolut inget billigare inträde på Mariehamns krogar.

Jag tror att det finns vissa ställen där studenter kommer en aning billigare undan även på Åland, till exempel på bokhandlarna i stan som säljer kurslitteratur till ett rabatterat pris och på träningsanläggningarna där man kan träna lite billigare som studerande. Men det är ändå bara en droppe i havet. Åland vill så gärna vara en bra studieort, med bra utbildningar och ett gott studieklimat. Företag runt om på ön skulle enkelt kunna bidra till detta genom att införa mer rabatter åt oss studenter. Jag skulle i alla fall vara tacksam.

Århundradets hockeyfinal

De finska lejonen möter Sveriges tre kronor idag. I final. I OS. Större än så kan det knappast bli. Bara det faktum att Finland lyckats ta sig till final med det bottentippade lag de kom till Turin med är en gåta. Men nu är dom där.

Nu gäller det bara att hålla tummarna för allt vad man är värd, korka upp karhun och hoppas på att Niittymäki spikar fast.

Melodifestivalen anno 2006

Jag missade medvetet första deltävlingen i årets upplaga av den svenska melodifestivalen. Var hemma på Åland och tittade på OS-hockey mellan Finland och Tjeckien istället. Och efter att ha slötittat på kvällens sändning från den andra deltävlingen kan jag lugnt säga att jag inte missade det minsta lilla. Har något så sorgligt dåligt någonsin visats i svensk tv? Okej, nu överdrev jag väl en aning. Men herregud, Lena Philipsson kan väl knappast bli sämre. Försöken att vara rolig programledare går helt åt skogen och det enda som är värre än Lenas tafatta försök att skämta är väl låtarna som bidrar i årets tävling. Kicki Danielsson gick just vidare till final med en låt som jag kan slå vad om att kommer spelas på Arkens gubbhylla i sommar, men knappast någon annanstans. Sorgligt nog var Kicki ändå bäst. Två tjejer i musikantkjol, några killar utklädda till elefanter, Magnus Carlsson i en gayigare och dansbandigare version av förra årets vinnare Las Vegas och så Östen med resten... Ett sämre startfält har jag väl aldrig sett. Kanske Finland äntligen har en chans att kvala in till Eurovision om Sverige blir tvungna att skicka nått av dessa bidrag. Fast Carola har ju inte entrat scenen än. Sverige får lägga hoppet till henne.

Inlägg nummer 100

Tror aldrig jag har hört en så korkad fråga ställd av en journalist som den jag hörde efter 3-milen idag. Hur kan man fråga en nybliven guldmedaljör vad som är viktigast, hennes dotter eller guldmedaljen?! Kan inte hjälpa att jag tycker det är respektlöst att ens fråga en sådan sak.

Jag höll mig i sex dagar...

... men idag fällde jag mina första tårar under OS. Otroligt att jag lyckats hålla mig så här länge. Vet inte varför det var just Sveriges curlingguld som framkallade dem. Jag som inte ens hejar på Sverige i OS. Jag undrar hur det blir längre fram i helgen när de finska lejonen entrar isen. Nu när spärren lossnat lär jag väl lipa som ett barn vid varje tävling. Bäst att ladda upp men näsdukar.

Men tro inte att jag är bitter...

Jag är sjuuuuk.
Förkyld så att det känns långt ner i bröstet.
Snoren rinner, jag har konstant lock i öronen och tonsillerna är stora som pingisbollar.

Det var evigheter sen min kropp gav vika för en förkylning sist och därför hade jag helt glömt bort hur fruktansvärt ynklig man känner sig när bakterierna och virusen festar i blodomloppet. Jag fryser och huttrar och tycker grymt synd om mig själv. Speciellt eftersom jag är helt ensam. Fy fan för att sitta ensam i sin lilla etta när man är sjuk. Det borde finnas en lag på att man alltid skulle bli omhändertagen när förkylningar intar ens kropp.

Tänk vad bra man hade det när man bodde hemma, man kunde ligga utsträckt på soffan dagarna i ända och mamma fixade allt från näsdukar och varmt te till tulpaner och en veckotidning för att pigga upp en.

Men nu är jag lämnad ensam åt mitt öde i min lilla lägenhet under jord. Hatar singellivet så mycket så jag skulle kunna spy just nu för jag inbillar mig att det skulle vara rysligt mycket trevligare att vara sjuk om man hade en snäll och go pojkvän som tog hand om en. Som lät en krypa ihop i hans famn och som tyckte precis lika synd om en som man själv gör. Som skulle passa upp med te och finrexin och som skulle bädda ner en med en filt och dalta med en som om man var ett litet barn. Men nej, nej, någon sådan riddare i skinande rustning finns det inte här i min lägenhet. Istället får jag knöla ihop mig ensam i soffan under min filt med tvn och curlingen som enda sällskap.

Och allt mitt hopp om att få uppleva lite romantik idag lägger jag till Lost.

Alla hjärtans dag

Förra året uppmärksammade jag alla hjärtans dags finlandssvenska benämning, "vändagen". Såklart eftersom jag inte hade någon grabb att fira dagen med och därmed ville bortse från kärleksdagen med stort K. I år orkar jag inte ens reflektera tillräckligt över den här dagen för att skriva ett gnälligt inlägg om hur segt det är att vara singel idag. Istället tänker jag titta på OS, äta middag hos Anna och gå och lägga mig tidigt. Och så klart, önska er alla en jättefin alla hjärtans dag!

Fascinerande smycke

Jag köpte ett silversmycke på Vikingamarknaden i somras. Varje år hålls den två dagar långa marknaden i närheten mitt hem på Åland och det brukar vara väldigt många försäljare och utställare där, i mitt tycke en av de bästa marknaderna på Åland. Under dessa två dagar förvandlas fältet i Kvarnbo till en plats där vikingar rider runt, slåss och dricker mjöd dagarna i ända. Ett väldigt trevligt arrangemang.

Det har blivit tradition för mig att besöka marknaden och i fjol kom jag hem därifrån med ett silversmycke som minne. Smycket var en avbildning av en runristning som föreställer Hyrrokkin, eller som Viktor Rydberg benämner henne:

Gullveig, den 3 gånger födda jättinnan, de onda runornas och trolldomens upphof. Hon kallades Heid, då hon kringvandrade på jorden och utlärde sina fördärfliga konster. Aurboda hette hon,då hon var gift med Gymer. Angerboda kallas hon under sin vistelse i Järnskogen. Såsom tre gånger bränd och likväl lefvande bär hon binamnet Hyrrokin, den eldrökta.

Hyrrokkin var en jättinna som skickades efter av gudarna då de inte klarade av att knuffa ut Balders dödsskepp i havet. Hon kom ridande till dem på en ulv, med ormar som tyglar. Med en hand lyckades hon knuffa ut båten i havet.

Jag blev fascinerad av historien och imponerad över hennes styrka så det blev detta smycke som fick följa med mig hem efter förra årets marknad. Jag hoppas hitta en souvernir med lika fängslande historia i år.
Mitt smycke är det till vänster.

ADI

Nu skulle jag vilja ha en digitalkamera. Mer än någonsin. Har väntat och väntat och väntat på att berätta för er om Adi, för att jag skulle vilja kunna ta en bild att lägga upp så ni alla kunde få se honom. Men, men, jag har inte köpt någon än och det lär ta länge innan jag har råd med en. Så nu får det gå utan bild.

Mina damer och herrar, tillåt mig presentera; ADI!

Adi är ett lejon i nalleform. Om han skulle gå så skulle han göra det på två ben, inte på fyra. Då kanske ni förstår hans form lite bättre. Jag fick Adi för 21 år sedan, på min första julafton. Pappa döpte honom till Adolf, stackars nalle. Som tur var kunde jag inte uttala Adolf och därför blev det Adi. Det har han fått dras med sedan dess.

Adi är väldigt berest. Han har varit med på familjeresor runt om i Sverige, han har varit med på skärgårds- och ridläger och han har varit tre månader i Frankrike. Nuförtiden är han i Örebro. Somrarna spenderas på Åland.

Som tolvåring sade jag åt Adi att när jag skaffade mig pojkvän skulle han få flytta ur sängen. Det har inte hänt ännu.

Lite luggsliten börjar han bli. Hans stoppning har krypit ner i fötter och händer så alla hans leder är tomma. Han har en kal fläck på huvudet, åldern börjar ta ut sin rätt. Ögonen syns knappt under hans lejonman, nosen är stor och noppig och hans mun är bara ett smalt, lite surt, streck. När jag var liten och mamma tvättade Adi värkte det i mig att se honom hänga på tvättlinan med en klädnypa i varje öra. Kanske därför jag fortfarande drar mig från att tvätta honom allt för ofta.

Konstigt hur en liten nalle kan betyda så mycket. Han är trygghet för mig. Ett bevis på att även om mycket har förändras i mitt liv så finns det saker som består.

Om det fanns ett nallarnas Hall of fame skulle han platsa där. Utan tvekan.

Kvällens oväntade

Lösnummer Marcus delade ut skivor åt oss tappra redaktionsmedarbetare efter att vi ätit en ytterst god middag hos Emma ikväll. Okänt band efter okänt band ropades upp och skivorna delades ut till höger och vänster. Mitt i allt ropas "the Jasmines" ut. Ålänningar har alltså skickat en demo åt Lösnummer. Oväntat.

Har vaknat flera nätter i rad och inbillat mig att någon står och tittar ner på mig bredvid sängen. Fånigt, jag vet. Men ändå fruktansvärt läskigt!
Tror att jag har tittat för mycket på Lost.

Nöje och åsikter

Har haft skitmycket i skolan på sista tiden, och den här veckan är inget undantag. Så det blev inget skrivet för Nöje förra fredagen och det lär inte bli det den här veckan heller. Men jag ska spåna under helgen och försöka skriva ihop något till fredagen därpå. Det är lite lättare att skriva ålandsaktuella saker om man är på ön också så kanske jag får lite inspiration bara jag kommer hem. Har haft lite idétorka för bloggen också. Det kanske lossnar imorgon när jag skall festa tillsammans med ORUs blivande mediafolk. Lösnummer ska nämligen ha första festen för våren. Ska bli skoj!

Måste förresten tycka till om tre saker. Orkar inte utveckla just nu men kan kanske göra det någon annan dag.

Big brother är det vidrigaste som någonsin visats i TV. Så fruktansvärt hjärndött och patetiskt så det är en plåga dom få gånger man tvingas se det.

Nya serien toppkandidaterna på SVT är inte så tokigt trots mina farhågor vad gäller dokusåpor.

Danskarna, eller rättare sagt Jyllandsposten, var korkade som publicerade Mohammedbilderna. Jag tycker i och för sig inte att dom våldsyttringar islamska grupper tar till är försvarbara, men det tycker jag inte att Jyllandspostens agerande är heller. Sen kan dom argumentera för tryckfrihet bäst dom vill. Dom har satt sig själva och hela Danmark i en taskig sits bara för att dom var fruktansvärt respekt- och tanklösa.

Bla, bla, bla....

Köpte födelsedagspresent åt lillasyster idag. Hittade precis det jag ville köpa så jag hoppas att hon kommer bli glad. Åker hem om en vecka så då får jag väl se vad hon tycker om presenten. Jag hoppas förresten att jag kan få tid till röntgen redan nästa vecka, mitt ben är sjukt som fan rent ut sagt. Det pirrar och värker och känns som det håller på domna bort hela tiden. Lite läskigt faktiskt, hoppas att man ser på röntgen vad det beror på så de kan behandla skiten sen. Vill inte knapra värktabletter dag ut och dag in.

Om två timmar är det tid för Lost. Har laddat med chips och dipp. Det blir dagens höjdpunkt.

Karlssons Krönika

Jag höll nästan på att trilla ur soffan igår när jag tittade på sportspegeln. Jonas Karlsson sade i sin krönika det jag har tänkt tusen gånger men aldrig trott att en svensk sportjournalist skulle våga säga högt på bästa sändningtid.
Heja Jonas, trevligt med någon som vågar sticka ut hakan!

Kaffeskakis

Drack mängder av kaffe på Bara Vara när jag var dit och fikade med Camilla idag. Nu straffar det sig. Är kissnödig stup i kvarten, småskakig och så uppe i varv så jag knappast lär somna förrän långt in på småtimmarna. Det enda som är bra med det är att jag kanske hinner plugga ikapp allt som jag borde ha gjort tidigare i helgen.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av: Emma

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

1) Jag är extremt beroende av komediserien Vänner och jag har vartenda avsnitt nerladdat. När jag äter frukost på morgonen ser jag ett avsnitt och innan jag somnar på kvällen ser jag ett till. Har jag dötid under dagen ser jag flera avsnitt i rad. Detta är dock något som bara gäller när jag är i Örebro. Sorgligt men sant är att mitt liv här har betydligt mer tid för tv-tittande än vad mitt liv hemma på Åland har.

2) Jag kan lugnt äta två satser kokosbollssmet i veckan. Detta var verkligheten under höstterminen och därför har jag nu ingått ett avtal med mig själv att vara totalt avhållsam från allt vad godis och kakor heter framöver. Har klarat mig hyfsat sedan nyåret, bara några kokosbollar och en tårtbit på mormors födelsedagskalas har slinkit ner.

3) Jag gråter när jag ser på sport. Eller egentligen så fort det är någon som blir väldigt glad på TV. Eller väldigt ledsen också för den delen. Oprah är det värsta som finns för en lipsill som mig.

4) Jag har jämt ont i ryggen. Om nu det kan räknas som en egenhet.

5) Jag är patriotisk så det förslår när det gäller Åland. Det finns inget ställe som är så bra som Åland. Inget kan mäta sig med Åland. Jag vill leva mitt liv på Åland. Åland är paradiset på jorden.

Sådär ja. Då var det gjort. Jag utmanar Sofia och Anna .

Bio

Plötsligt rasslar det till och så släpps massor av bra filmer samtidigt på biograferna. Eller jag vet ju inte om de är bra, men jag tror det i alla fall. Jag vill se Brokeback mountain, Walk the line och March of the penguins. Börjar med Walk the line imorgon.

Kommer förresten bli jättebesiken om pingvinerna är dubbade till svenska. Jag vill se den engelska versionen. Eller varför inte den franska, det skulle vara ännu bättre.

Hetast just nu

Jag är en Lostnörd. Men det kan inte sägas för ofta. Josh Holloway är hetast i TV just nu. Vad pysslar hon där Kate med när hon hånglar runt med tråk-Jack? Valet borde vara enkelt när hon har möjligheten att tungbrottas med den sexigaste mannen som setts i rutan på väldigt länge.

Åländsk sommar

Om jag får drömma en liten stund....

Jag har pluggat klart. En magisterexamen i medie- och kommunikationsvetenskap och 40 poäng journalistik delar plats på CV:n med riktigt positiva omdömen från några stora tidningar där jag sommarjobbat och praktiserat. Allt vad ryggont heter är ett minne blott och fysiken är på topp. Volant är inriden och kan grunderna i klassisk dressyr plus att jag kör släde och vagn med honom. Snart bär det av till Seattle för att rida på heltid för Craig ett tag. Pojkvännen sen något år har inget emot ett distansförhållande och lovar komma och hälsa på mig, otrohet och svek existerar inte i vårt förhållande. Min familj och alla mina vänner är lyckliga och friska som nötkärnor. Har nyligen gått på någon av tjejkompisarnas bröllop. Har en fin lägenhet hemma på Åland och där är det jämt solig sommar med mjukglass och båtturer ut till öar och skär.

Så här blir det när man är begravd i kurslitteratur, möjligtvis har ett diskbråck, är sjukt singel och har ett hål i badrumstaket. Då kan det vara rätt så skönt att drömma ett tag.

Nu börjar nyårslöftena vara svåra att hålla

Ett av mina nyårslöften inför 2006 var att sluta äta godis och kakor. Det var ett väldigt lätt löfte att avge efter mellandagarnas frossande i choklad, marmelad och allt annat sött mellan himmel och jord. Kände en sådan avsmak för godis att de första veckorna utan sötsaker gick väldigt smärtfritt. Men nu börjar sötsuget infinna sig igen. Tänkte häromdagen att jag skulle fira att jag hade klarat en hel månad utan godis med att äta lite kokosbollar, bara litegrann, bara en dag, och sedan återgå till den totala avhållsamheten. Lyckades i alla fall lägga band på mig själv och åt en skorpa istället. Men idag är jag ledig, ligger på sängen och plöjer vänneravsnitt, och havregrynen i mitt skafferi skriker efter mig! Just nu i detta ögonblick finns det inget jag vill lika mycket som att vräka i mig hemlagade kokosbollar. Få se om nyårslöftet bryts idag, en månad efter att det gavs.

Hemliga pappan är inte hemlig längre

Idag avslöjades Hemliga pappans riktiga identitet i en artikel. Tråkigt. Det romantiska skimmer som har omgett honom blev genast lite mindre skimrande.
Av någon anledning som jag inte kan sätta fingret på.

Har helt glömt bort....

...att jag tänkte lägga upp det jag skriver i Nya Ålands "Nöje" här på bloggen så att ni utan den åländska röda tidningen kan kommentera. Nåja, hellre sent än aldrig, här kommer mina två första krönikor. Jag tar gladeligen emot konstruktiv kritik så att jag kan göra ännu bättre ifrån mig i framtiden. Håll till godo.

Då var det alltså dags att testa sina vingar i ett nytt forum, som frilansare för Nya Ålands nöjesredaktion. Det här blir något helt nytt för mig och det skall bli väldigt roligt! Undrar om de erfarenheter som jag har skaffat mig på mina tidigare arbetsplatser kommer att vara till någon nytta här?

De tre månader jag spenderade på ett franskt dressyrstall till exempel? Det ligger nog rätt långt ifrån den åländska nöjesbevakningen. Eller mitt jobb som försäljare på en matvarubutik i Saltvik? Kanske inte heller speciellt nöjesfyllt. Det faktum att jag vet det mesta om sniglar efter mitt jobb som guide på snigelsafarit i Kastelholm eller att jag vet var alla postlådor i Lumparland, Geta, Sund och Godby står efter en tid på posten kommer nog inte att vara till mycket hjälp när jag skall försöka bevaka det åländska nöjeslivet.

Med tanke på dessa meriter är det nog tur att mycket av min fritid ägnas åt nöjen. Jag pluggar i Örebro och där finns det mycket att välja på. Kåren, studentpuben Bärseback eller krogarna inne i centrum, två biografer som visar ett tiotal filmer åt gången, mysiga caféer och fina billiga restauranger, mer nöjesliv än vad man är bortskämd med hemifrån. Därmed inte sagt att jag ägnar mig mindre åt nöjen när jag är hemma. Förutom att jag skall hinna med att sköta om min häst när jag är på ön så är ett besök på Arken alltid inplanerat. Även en kort tur på Torggatan skall hinnas med trots att shoppingutbudet är magert och priserna är dyra. En fika på Svarta katten eller en tjejmiddag med kompisar som man inte träffar så ofta känns ibland roligare än en heldag i vilken storstad som helst.

Man kanske får kämpa lite mer för att hitta roliga evenemang på Åland. Men de finns, och de är absolut värda att bevaka. Därför är jag här.

Ovanstående var min första krönika och nedan kommer det jag skrev till förra fredagen.

Idrottsgalan är inget för en lipsill

Helgens stora nöjesevenemang på Åland är utan tvekan idrottsgalan som går av stapeln på Arken ikväll. Ålands bästa idrottsmän och kvinnor skall ta emot priser för att de har lyft tungt, seglat fort, simmat långt och sparkat bollar på ett utmärkt sätt förra året. Champagnen kommer att flöda och stämningen kommer vara på topp. Självklart tänker jag vara där. När jag ändå befinner mig på hemmaplan över helgen är det givet att jag ska gå ut och vimla bland idrottarna. Men jag tänker inte gå på själva galan. Planen är att hoppa över prisutdelningen och istället glida in passligt runt midnatt.

Varför då? Jo, för efter den gråtfest jag hade framför teven då svenska idrottsgalan gick häromveckan vågar jag mig inte på att se en åländsk, måhända lite mindre spektakulär, idrottsgala live på Arkens restaurang.

För att ta det från början. Jag har en konstig ovana att gråta när jag ser på sportsändningar. När dressyrryttare avslutar sina program med pampiga galoppombyten till Abbamusik eller när längdskidåkare sträcker armarna i luften då de åker över mållinjen fylls mina ögon av tårar. Likadant när Zlatan eller Henke stänker in straffar i avgörande matcher eller när hundrameterslöpare slår nya världsrekord. Men det är ändå ingenting mot det gråtkalas jag hade när jag tittade på svenska idrottsgalan. Det var värre än att se Titanic och hacka lök på samma gång. Kajsa Bergqvist fick pris för årets prestation och Anja Pärson blev årets kvinnliga idrottare. Redan då var ögonen glansiga. Som spiken i kistan fick Tony Rickardsson ta emot Jerringpriset. Gubben hade väntat på det i åratal. Tårarna sprutade.

Jag tänker inte riskera att börja gråta som ett litet barn när bragdguldet delas ut ikväll. Tills jag lär mig bemästra tårkanalerna får det räcka med att mingla med pristagarna då medaljerna redan har hängt tryggt runt deras halsar i några timmar.

Robbie

Igår kväll sände SVT 1 en konsert med Robbie Williams från Berlin. Jag kan bara beskriva det med ett ord. Underbart. Är så avundsjuk så jag skulle kunna dö på Sofia som får fara och se honom live på Ullevi i sommar. Tänk att få stå mitt i ett hav av lyckliga människor och sjunga allsång till Angels. Kan väl knappast bli bättre än så kan jag tänka mig.

För mig kommer Robbie alltid att förknippas med mina månader på stallet i Frankrike. Köpte en liveskiva från hans konsert i Knebworth sommaren 2003 på Fnac och spenderade de flesta kvällar lyssnandes på den härliga skivan.

Och som att det inte skulle räcka med att han har en underbar röst, sjunger på brittisk engelska och har en talang att skriva poplåtar som får vilken stel soffpotatis som helst att börja dansa så är han ju sexig som få också. Med härliga ögon som på något sätt inte ser lika tuffa ut som hans tatueringar och fräcka attityd kan han få vem som helst att smälta. Eller i alla fall mig.

I och för sig, vem som helst som kan skriva texter som Angels får nog mig att falla pladask.

Min första termin utan Emma

Jag läser planerad kommunikation I den här terminen. Det verkar vara ett roligt ämne, för tillfället håller vi tal och övar oss i att skriva kort och koncist. Verkligen jätteskoj! Har fått en riktigt bra klass också. Halva Lösnummerredaktionen sitter i bänkraderna tillsammans med några gamla kursare från MKV A och B. Och så Negin förstås, en annan ålänning som har hittat in i samma klassrum som mig.

Men det är någon som saknas.
Var är Emma?

Hon har hängt med ända sedan första dagen men nu plötsligt sitter hon i långhuset på statskunskapsföreläsningar. Redan på nollningen var hon där, mitt emot mig på nollesittningen. Och på svenskan skrattade vi oss igenom ett dialektarbete om "mor Ingas" mindre vackra stämma. Och så MKV A och B då förstås, där vi kämpat med b-uppsatsen och garvat åt PBs cykelbyxor. Men nu mitt i allt går vi olika kurser.

Tråkigt.

Tur som fan att Emma skriver för Lösnummer och att hon engagerar sig så förbannat så att man stöter på henne överallt, för när man går olika kurser träffas man allt för sällan.

Ska nog klara min första termin utan dig Emma, men vi får verkligen se till att ta en fika snart. Kanske vi till och med skulle våga oss bort från campus som omväxling?

Örebro i vinterskrud

Örebro är ingen vacker stad. Centrum består av två shoppinggator med de vanliga butikerna HM, Lindex, JC, Gina tricot och Vero Moda. Krämaren står i ena änden av gatorna, en ful grå klump mitt i stan. I andra änden ligger Stortorget och Nikolajkyrkan. Den enda delen i centrum som jag tycker är någorlunda fin är området runt slottet. Slottet, Strömpis och Stallbacken får en sjua på en skala mellan ett och tio.

Just nu är Örebro ändå klädd i sin fördelaktigaste dräkt, ett vitt, tjockt snötäcke. Plötsligt göms allt det gråa och tråkiga under drivor av ren, fin snö. Istället för den bruna sörja som brukar rinna i Svartån ligger isen nu som ett lock ovanpå det smutsiga vattnet. Saltet som brukar göra vägarna plaskiga och skitiga lyser med sin frånvaro.

Tack och lov.

För snart blir det vår och innan vårens små gula blommor slår ut bakom Statoil och äppelträden börjar blomma har Örebro en lång lerig tötid framför sig. Hoppas vinterkylan håller Örebro i sitt grepp ett bra tag till.

Artiklarna inne

Hade deadline för Lösnummer idag. Fruktansvärt skönt att lämna ifrån sig texterna. Vart ganska nöjd med min "datorköpguide". Den andra artikeln som jag skulle skriva lade vi ner efter otroligt många turer fram och tillbaks. Har aldrig haft så många jobbiga telefonsamtal under samma vecka som denna men nu är det skönt att vi bestämt att lägga ner hela grejen. Visade sig att det var en rätt personlig tvist mellan två parter som jag hamnade mitt i. Inte speciellt roligt alls. Nåja, nya tag nästa vecka, vill skriva något lättsamt och enkelt efter den här röran! Få se om det blir något till fredagens Nöje, ska höra med Grulle om han har ledigt spaltutrymme.

Det blir flytt i mars

Har äntligen fått en lägenhet i Bågen! Med inflyttningsdatum 15 mars. Ska bli roligt att få ett riktigt fönster som släpper in massor med ljus, inte bara mina små rutor under taket som knappt släppt in någon sol sen i september. Ska bli skönt att ha tio meter till Kåren och tjugo meter till skolan. Ska bli skönt att ha ett helt tak i badrummet, varmvatten i duschen och värme i elementen. Ska bli roligt att bo granne med Emma och Lina. Men själva flyttandet ser jag inte fram emot. Jobbigt att packa och bära och städa och packa upp. Så om någon tycker sådana aktiviteter är roliga så är det bara att anmäla sig frivilligt. Jag bjuder på pizza å öl så bär ni möbler. Deal?

Gråtmild framför idrottsgalan

Jag har en konstig ovana att gråta när jag ser på sportsändningar. När dressyrryttare avslutar sina program med pampiga galoppombyten till Abbamusik eller när längdskidåkare sträcker armarna i luften då de går över mållinjen fylls mina ögon av tårar som om jag skulle ha hackat lök i timtal. Likadant när Zlatan eller Henke stänker in straffar i avgörande matcher eller när hundrameterslöpare slår nya världsrekord.

Så ni kan ju gissa vilket gråtkalas jag hade när jag tittade på idrottsgalan. Det var värre än att se Titanic och hacka lök på samma gång.

Kajsa Bergkvist fick pris för årets prestation och Anja Persson blev årets kvinnliga idrottare.

Som spiken i kistan fick Tony Rickardsson Jerringpriset.
Gubben har väntat på det i åratal.
Tårarna sprutade.

Längtar efter volter

Hade ett alldeles underbart jullov. Om man bortser från en del ryggont var det helt perfekt.

Hann träna hästen, vara med familjen och spendera några helger rockandes till mitt absoluta favorit coverband på Ålands nöjespalats...

... hand i hand med en skrämmande trevlig grabb. Konstigt ibland hur det kan bli. Hur man kan känna någon lite smått i flera år och sedan mitt i allt komma på sig själv med att stå hand i hand med denna samma person mitt på Arkens dansgolv. Som om man aldrig hade gjort något annat. Konstigt vad bekväm man kan känna sig med endel personer, fast man knappt känner dom. Kan vara rätt läskigt när det känns sådär bekvämt. När det inte är nervöst, när man inte håller på att tappa fotfästet, när det inte är sådär spännande nytt så att man känner magen göra volter. Är det rätt då? Om det bara känns bra och bekvämt från början? Skall inte magen göra minsta lilla loop? Vill så gärna tro att det här lugna och bekväma bara är en försiktig början, och att volterna kan infinna sig såsmåningom. Jag tror i alla fall att det finns potential för det. Den som lever får se.

Tomten kom med.....

... den bästa julklapp jag någonsin hade kunnat få.

Mamma och pappa skrev under pappren och därmed var den ekonomiska uppdelningen färdig. Äntligen är skiljsmässan över. Det tog grymt länge, nästan två år, men äntligen är det klart.

Kanske det är slut på alla bråk och alla meningskiljaktigheter nu. Det finns ju inte så mycket mer att bråka om liksom. Ett kapitel i mitt liv som äntligen har fått sätta punkt.

Tack Tomten, you rock!

Nya Åland debut

Har fått mitt första jobb på en av tidningarna hemma! Skall frilansa på Nya Ålands nöjesredaktion. Gjorde debut igår med en krönika om mig själv.

Har inte sett den i tryck.
Är så nyfiken så jag skulle kunna dö.

Är väldigt glad åt jobbet och ser verkligen fram emot att skriva så fingertopparna glöder för att få ihop några bra grejer som jag kan vara stolt över att publicera i blaskan. Jobbar tillsammans med en gammal arbetskompis från posten och en annan yngre grabb. Och så Grulle förstås, vår eminente redaktör. Känner på mig att det kommer att bli ett jäkligt roligt samarbete.

Så håll utkik efter vinjetten "Nöje" i fredagsnumren.

Och har ni några förslag på vad ni vill läsa om under den rubriken är det bara att ge förslag.

Tillbaka i bloggosfären

Sådär ja, då var jag tillbaka här då. Har haft en väldigt välbehövlig paus från bloggen, hade absolut ingen inspiration att skriva något alls under jullovet. Kunde inte få ihop något som lät det minsta intressant och blev bara irriterad av att se skärmen hånfullt stirra tillbaka på mig som för att säga:

"Usch vad tråkigt och känslokallt du skriver. Och det du skriver om sen, händer det verkligen inget roligt i ditt liv?"

Men nu har inspirationen kommit tillbaka, och det har hänt en hel del roligt sedan sist. Så nu skall jag kasta mig in i det nya året och skriva så känslorna svallar. Om så intressanta saker så ni inte kan slita er från inläggen.

Så se inte så hånfull ut skärmen, du ska få se på annat.

Nyårsdikt

Jag kommer inte att vara i närheten av en dator på hela dagen imorgon så nu lägger jag upp en nyårsdikt ett dygn för tidigt. Håll till godo.

Ring, klocka ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö,
det gamla året lägger sig att dö.
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring, vilda klockor,
ut mot himlen,
ut mot frostigt ljus och nattens moln.
Ring, klockor,
ut mot vilda himlen:
ett år dör nu i denna natt.

Dags att sammanfatta

Två dagar kvar på år 2005. Det är nu jag borde sammanfatta året, skriva vad som varit roligt och vad som har varit tråkigt. Reflektera över vad jag skall göra annorlunda nästa år och om jag har blivit några erfarenheter rikare i år. Det sistnämnda har jag blivit. Har blivit bättre på att uppskatta min familj och mina vänner, även om jag kanske inte har blivit bättre på att visa dem det. Har blivit mindre blåögd, mest på grund av mammas och pappas utdragna skiljsmässa som verkligen har visat att människor man enbart trott gott om i hela sitt liv också har en sämre sida. Jag har insett att jag varit en desperat singel och jag har försökt ändra på det, vilket jag tycker att jag lyckats hyfsat med. Är fortfarande singel men försöker vara mindre desperat och kärlekskrank. Har skrivit b-uppsats i en månad men det känns av någon anledning som om det pågick större delen av året. Jobbigt var det, men ganska roligt också. Jobbat på posten, pluggat, tränat, haft ont i ryggen, sörjt att min familj splittrats, skrattat, festat och älskat. En massa upp och nergångar det här året, kanske det mest berg- och dalbaneaktiga år jag haft hittills i liv. Tror att jag kommit ur året lite klokare än vad jag var från början. Kanske ska sammanfatta året med några ord:

Ryggont
MKV-studier
Unghästträning
Åbo
www.saintkildaroad.blogspot.com
Mamma
Pappa
Känslor
Posten
Blåögd blondin blev brunett

Och inför nästa år har jag några nyårslöften:

Ring eller messa aldrig folk på fyllan.
Sluta äta godis och kakor.
Visa mina nära och kära vad de betyder för mig.
Träna mer.
Läsa Bibeln.

En salig blandning. Skall läsa Bibeln för att jag anser att man borde göra det för att verkligen veta vad ens religion står för. Skall sluta ringa folk på fyllan för att inte göra bort mig. Varför jag har övriga löften är väl ganska klart.

Gott nytt år!

Bloggpaus

Tog jullov för exakt en timme sedan. Om tjugo minuter börjar hemresan. Kommer ta en paus i bloggandet under jullovet, kanske skriver något inlägg om inspirationen faller på, men speciellt många lär det inte bli. Så nu passar jag på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år! Tack för i år Örebro.

Skulle bara vilja gråta

Det enda jag bett om sedan mina föräldrar skilde sig är att få stå utanför och inte bli indragen i deras stridigheter. Jag vill inte ha något med deras ekonomiska uppgörelse att göra och jag kallsvettas av ångest bara vid tanken på att behöva välja sida. Nu skulle jag bara vilja gråta för nu blev jag indragen i skiten i alla fall. Hoppas som fan att det är till någon nytta och att det gör dem båda lyckliga bara, för om min inblandning ställer till några problem så är det min värsta mardröm sedan snart två år tillbaka som förverkligas. Kan se fram emot en sömnlös natt, det är en sak som är säker.

Önskelista

Kära Tomten!

Jag har försökt vara så snäll som möjligt i år och jag hoppas därför att du kommer på besök även denna jul. För att du skall vara lite förberedd skickar jag härmed en önskelista genom cyberrymden:

Först och främst önskar jag att min familj skall få vara lycklig under julhelgen, att vi får tid till att umgås och ta hand om varandra, och att alla meningsskiljaktigheter väntar till någon annan dag så inga onödiga bråk förstör julfriden.

Som nummer två önskar jag mig snö. Julkänslorna väcks inte på riktigt om det inte ligger ett rikligt täcke mjuk snö på marken.

Mammas lökkaka på julbordet. Det är ingen traditionell julrätt men på vårt julbord har den alltid funnits med och jag hoppas att den kommer finnas där även i år.

Julotta i Sunds eller Saltviks kyrka med alla de traditionella julpsalmerna. Har aldrig varit på en julotta förut, bara på julgudstjänst på dagtid, men i år önskar jag att vi besöker kyrkan nattetid. Tror det kan vara riktigt mysigt.

Jag önskar mig även några materiella ting. En digitalkamera, en locktång och en prenumeration på Ålandstidningen ligger högt på listan.

Och om det inte är för mycket begärt så önskar jag att jag och mina vänner får en underbar kväll på Arken som avslutning på juldagen.

Med vänlig hälsning, Malin.

Grease i ett genusperspektiv

Igår hade jag en riktig tv-kväll. Fyran körde två klassiker, "Ensam hemma" och "Grease". Bägge är filmer som jag nog har sett cirka 20 gånger för när vi var små hade vi dem inspelade på videokasett och jag och syrran tittade på dem ett otal gånger. Favoritfilmer kan man nog säga att de var. Men igår insåg jag att universitetsstudierna med allt sitt tjat om genusvetenskap och genusperspektiv totalt förstört glädjen med att se på Grease utan att behöva tänka kritiskt. Av någon anledning började jag störa mig på att Sandy måste ändra på sitt utseende och sin personlighet för att kunna vara tillsammans med Danny och jag kom på mig själv med att tänka "varför behöver inte Danny bli sportfåne och varför ger Sandy efter och förändrar sig för att passa in gänget?" Det är nog verkligen på tiden med lite jullov. Jag vill kunna se en klassisk amerikansk highschoolrulle utan att få upp teorier om genus och patriarkat i huvudet. Är det för mycket begärt?

Mardrömmar

Att åka hem nuförtiden är inte enbart kombinerat med glädje, det finns ett visst mått av oro inbakat i det också. Därför har jag haft väldigt oroliga, konstiga, stressiga mardrömmar de senaste nätterna. Är orolig för att julfriden skall spolieras på grund av att jag och pappa inte kan hålla sams. Förhoppningsvis skall det väl gå bra men jag vet att när vi umgås mer än en helg i streck är det lätt att börja bråka. Det är så skönt nu när nästan hela hösten har förlöpt utan stora bråk så jag hoppas verkligen att allt kommer att vara lugnt under julen också, skall i alla fall göra mitt bästa för att inte själv skapa några bråk eller verbala fighter. Men tydligen är det här ett riktigt orosmoln för mig i alla fall så mycket mardrömmar som jag har haft de senaste nätterna.

Snö

Äntligen har snön kommit till Örebro, passligt till fjärde advent. Det ligger ett tunt täcke på marken och idag gnistrade snön jättevackert i solljuset. Kanske det är en liten julkänsla som börjar spira inombords. Det är på tiden i så fall med tanke på att det är julafton om mindre än en vecka. Jag har alla mina julklappar köpta och nyårklänningen hänger i garderoben, glögg och pepparkakor har jag druckit och ätit så det står ut genom öronen och förköpsbiljetten till juldagsfirandet på Arken samt tågbiljetten till Stockholm är inhandlade. Det skall bli riktigt skönt att komma hem igen och få vara hemma en längre tid så att man hinner med lite mer än det man pressar in under ett helgbesök. Skall inte jobba det här jullovet heller utan ska ge mig tid att träna min häst och umgås med familj och vänner. Ser verkligen fram emot det.

Det blir ingen flytt.

Det blir ingen flytt. Inte än i alla fall. Jag har tre månaders uppsägningstid och efter kalkylerande fram och tillbaka inser jag att jag inte kommer ha råd att betala dubbel hyra i två månader. Nåja, man får se det från den ljusa sidan, jag behöver inte packa och inte heller lämna min tvättmaskin.

Bågen

Är just hemkommen från Kåren. Har varit på sittning, "Kåraktivas". Måste tyvärr erkänna att kåraktiva människor är rätt stela. Det var som tur var god mat i alla fall. Kollade mailen nu när jag kom hem och där låg ett erbjudande om en lägenhet i Bågen. Och jag ligger på första plats. Så om jag vill så kan jag flytta till campus i februari. Det skall firas.

Slapp dag

Ibland är det omöjligt att plugga. Steg upp i lagom tid imorse med ambitionen att plugga oavbrutet fram tills jag ska gå till Kåren ikväll. Hittills har jag öppnat boken två gånger, och läst sammanlagt kanske två meningar. Det är helt omöjligt idag, vet inte varför. Varje gång jag tittar på boken tar mina dagdrömmar iväg mig någon helt annanstans och pressens historiska utveckling känns som det tråkigaste i universum.

I vanliga fall när jag är så här antiplugg brukar jag i alla fall få något annat vettigt gjort, till exempel brukar jag diska eller städa bara för att ha en ursäkt för att låta bli skolböckerna. Men inte idag. Har legat på sängen helt utslagen och tittat på åtskilliga vänneravsnitt. Drömt mig bort till soliga stränder, hem till hästen och familjen och vart som helst bara det är bort från skolan. Pratat med gamla bekanta på msn och önskat att terminen och sista tentan skulle vara över. Inte så konstigt att jag inte har fått något gjort. Nåja, nu har accepterat faktumet att jag inte kommer att få något läst idag, så nu kan jag lugnt fortsätta drömma tills jag skall iväg på sittning.

Jag börjar få...

Min första rynka. Mellan ögonbrynen börjar en liten fåra bildas. Ungdomens dagar är snart förbi.

Test

Gjorde ett test som utgav sig för att vara väldigt korrekt. Tyckte faktiskt att det var det också. Ni kan ju gå in och testa om det stämmer för er också, eller om det bara är jag som är förutsägbar.

The Sonnet
Romantic, hopeful, and composed. You are the Sonnet. Get it? Composed? Sonnets want Love and have high ideals about it. They're conscientious people, caring & careful. You yourself have deep convictions, and you devote a lot of thought to romance and what it should be. This will frighten away most potential mates, but that's okay, because you're very choosy with your affections anyway. You'd absolutely refuse to date someone dumber than you, for instance. Lovers who share your idealized perspective, or who are at least willing to totally throw themselves into a relationship, will be very, very happy with you. And you with them. You're already selfless and compassionate, and with the right partner, there's no doubt you can be sensual, even adventurously so. You probably have lots of female friends, and they have a special soft spot for you. Babies do, too, at the tippy-top of their baby skulls.

ALWAYS AVOID: The 5-Night Stand, The False Messiah, The Hornivore, The Last Man on Earth

CONSIDER: The Loverboy

Måste kolla upp hur en Loverboy är nu då bara så jag vet vad jag skall leta efter.

När blev hemma "hos pappa"?

Har kommit på mig själv med att tala om mitt barndomshem som "hos pappa" på sistone. Konstigt, för hos pappa ska ju vara hemma. Det har i alla fall alltid varit hemma förut. Det är i det huset jag har växt upp och spenderat största delen av mina 21 och ½ år. Men på sistone har det blivit hos pappa istället för hemma.

Kanske ett bevis på att ett hem inte behöver vara en byggnad, inte behöver vara ett särskilt hus. Börjar mer och mer tro att ett hem är där man känner trygg- och säkerhet, där ens familj befinner sig. Det behöver inte var ett specifikt hus. Jag har kvar mitt rum hemma hos pappa, men trots det är det inte hemma på samma sätt längre. Syrran och mamma bor ju inte kvar och istället är pappas nya tjej och hennes yngsta dotter där allt som oftast. Hemmet som jag kände det finns inte längre, även om byggnaden står stadigt där den alltid har stått.

Mammas hus är inte heller hemma, men det tycker jag inte att är något konstigt med tanke på att hon bara bott där i ett år. Jag har inte hunnit få någon stark relation till själva huset. I Örebro är min lägenhet hemma. Men jämför jag Örebro med Åland så känns inte Örebro heller som mitt hem.

Så på något konstigt och rörigt sätt har jag tre hem på samma gång som jag inte känner mig riktigt hundraprocentigt hemma i något av dem. Men en sak vet jag i alla fall säkert , och det är att Åland är hemma för mig. Kanske hemma kan vara en ö. Ifall ön representerar just den trygghet, den säkerhet och den familj som ett hem skall bestå av. I så fall spelar det kanske ingen roll att mitt barndomshem inte är hemma längre. Jag har ju en hel ö att åka hem till i jul.

Tragiskt

Köpte boken "Nattens barn" som är Traci Lords självbiografi när jag var i Stockholm idag. Kan rekommendera det å det varmaste, vilken fruktansvärt tragisk berättelse. Hoppas den har ett lyckligt slut i alla fall. Om inte annat så får man en ordentlig påminnelse om hur bra man själv har haft och har det.

Klämkäck till tusen

Hade introduktion till nya kursen imorse med PB. Shit vilken klämkäck människa alltså, t.o.m. klockan nio en måndag morgon. Alldeles för klämkäck. Kunde knappt hålla mungiporna på plats efter all goja jag och Emma snackat om honom under vårt uppsatsförfattande. Ryktet som hävdar att PB tränar i cykelbyxor har totalt förstört hans auktoritet. Hur ska man kunna koncentrera sig och låta bli att skratta när man får upp en bild i hjärnan där han gymmar med sina spinkiga ben instoppade i det näst fulaste plagget som någonsin skapats. Det enda som är värre än cykelbyxor är nog dom där kalsongerna av trosmodell som jag skrev ett inlägg om tidigare. Han har säkert sådana också. Hahaha.

Det finns dagar....

Då det godaste man kan äta till frukost är en påse chips och en cola. Idag är en sådan dag.

Mitt pussel

En kompis använde en liknelse för att trösta mig en gång för evigheter sedan när jag var olyckligt kär och trött på singellivet. Han sade att jag skulle tänka mig att jag var en pusselbit i ett stort pussel, och för att hitta den platsen där jag passade perfekt skulle jag vara tvungen att testa många olika platser. Om pusselbiten inte passade dit jag lade den, då var det inte pusselbitens fel, den var bara inte utformad för att vara på det stället. Ju mer jag pusslade och sökte rätt plats, ju närmare den rätta platsen skulle jag komma. Det var snällt sagt, men jag börjar bli fruktansvärt trött på att pussla. Antingen är min pusselbit en i ett 5000-bitars pussel eller så är jag tidernas sämsta pusslare. Jag vill hitta rätt plats nu, med en gång.

På begäran III

Fick ett önskemål om att berätta ännu en rolig historia från förr. Har rannsakat minnet och kom att tänka på en privatfest som hölls på min gamla ungdomslokal Högtomt för några år sedan. Det var några gamla skolkompisar som fyllde år och som firade på lokalen. Hela kvällen var konstig, men otroligt rolig. Det hände grejer den där kvällen som jag nästan har förträngt ur mitt minne, minnet verkar fungera så, jobbiga saker förtränger man och man väljer att bara minnas de roliga.

Det hela började med att hela Saltvik var mörktlagt på grund av ett strömavbrott och på Högtomt hade de kopplat ett bilbatteri till en stereo för att få lite musik. Det var ett riktigt fylleslag där och efter några timmar drog vi vidare in till stan med min morbrors taxi. I taxin satt en tjej och såg ytterst illamående ut och där fälldes en kommentar som hängt med sen dess; "Om du vill spy och må dåligt så är det helt okej". Nåja, resten av kvällen spenderades på en krog i stan och sent inpå småtimmarna drog vi vidare till en kompis på efterfest. Där hände några riktigt roliga grejer:

- Efterfestvärden och en av våra andra killkompisar dansade tryckare medan de själva sjöng Carolas Främling

- Efterfestvärden visade upp ett nakenfoto på husets ägare, jag har fortfarande inte hämtat mig.

- Linda utmanade Frelle i tvspelstennis. Frelle spelade med en hand och tittade inte en sekund på tvn. Linda kämpade tappert med båda händerna och båda ögonen riktade mot skärmen. Frelle vann.

Nåja, det roligaste var i alla fall när en kompis från stan ringde och frågade om han inte fick komma ut till vår efterfest. Han fick tillåtelse att komma och även en tillsägelse att det bara var fint folk som fick komma på den här efterfesten. En halvtimme senare uppenbarade sig grabben i dörröppningen i sin pappas sjömansuniform med en flaska skumpa i handen. Det går inte att beskriva hur roligt det såg ut, man måste ha varit där. Han fick i alla fall en slurk wiskey och sedan drog vi hem i en orange Volvo som det ramlade delar från varje gång någon steg ur. En sådan efterfest kommer nog aldrig hända igen, och lika bra är det kanske. Synd att man inte kan återberätta det lika roligt som det var på riktigt.

Julsittning

Ikväll blir det julsittning i Tybble med Ålands Nation. Det skall bjudas på tomtegröt och glögg och självaste Tomten ska komma på besök, det kommer nog att bli jätteroligt! Måste bara få upp värmen först innan jag går dit, fryser som en hund sedan jag och Linda var ut och promenerade på naturreservatet Oset för ett par timmar sedan. Det är så härligt att gå där längs Hjälmarens strand, det är det närmaste havet man kan komma här i Örebro. Men idag var sjön grå och isig, och vinden var verkligen bitande. Längtar efter en ordentlig bastu. Det har aldrig hänt tidigare, jag är inte den som är världens bastuälskare, men på senaste tiden har jag faktiskt sett fram emot att komma hem och få bada bastu. När man är frusen finns det nästan inget bättre.

Trött

Det blir inget inspirerat inlägg idag, återkommer imorgon. Sov tretton timmar förra natten men är ändå jättetrött. Trött men glad. Glad över min nyårsklänning som jag köpte på MQ idag. Dyr var den, jag kommer få leva på gröt och pasta denna månad, men det var den värd.

Smålulliga sytanter

Förra julen fick jag en hel korg med kaffe, likör, glögg och pepparkakor och en massa annat smått och gott av mina gamla arbetsgivare på snigelfarmen. Glöggen öppnades ikväll. Linda var hit för att käka lite pepparkakor och dricka lite glögg samt sy en aning eftersom vi båda skall sy julklappar i år och inte är klara på långa vägar. Ett litet symöte skulle man kanske kunna kalla det. Det roliga var dock att glöggen tydligen var ordentligt spetsad. Bara av ångorna blev man ju yr i huvudet och efter varsin mugg svettades vi och satt högröda i ansiktet och försökte sy våra stackars korsstygn. Det blev inget långt symöte för efter en stund blev vi både dåsiga och sluddriga i talet. Spetsad glögg och precisionsarbete går tydligen inte ihop.

Listan

Jag utlovade för ett tag sedan en lista på killar som är så söta så att jag skulle kunna spy. Det har dessvärre inte varit lätt att komma på en ordentlig lista, jag skulle ju gärna ha haft åtminstone tio namn att rada upp. Tyvärr kommer jag inte på så många grabbar som framkallar kräkreflexer på grund av att de är söta. Men några namn har jag kommit på, så håll till godo så kanske jag återkommer med fler. Kanske bör poängtera att de är inte uppställda efter någon inbördes ordning.

Åbograbben

Ian Somerhalder. Varför fick inte den sötaste grabben i serien vara med även i säsong två? De hade väl kunnat låta någon annan trilla ner från planet.


Eddie Cahill som spelade Rachels kille Tag Jones i Vänner. Även om min åsikt alltid varit att Rachel och Ross var menade för varandra så var det synd att Eddies medverkan i serien blev så kort.


Johan Östberg. Fruktansvärt töntig med sin tvätt som han tvättade i badkaret under sin tid i Fame factory. Men ändå, sockersöt som få.


Niklas Alexandersson. Ett stort skäl till att sitta klistrad framför Sveriges landskamper. Bättre blir det knappt.


Ashton Kutcher. Tokrolig som Kelso i That 70's show och smörig till tusen i A lot like love. Och jämt lika söt.


På mållinjen snubblar Idol-Ola, så nära, men det räcker inte riktigt till. Mår lite illa, men spyr gör jag inte, han har en bit kvar innan han blir så söt.

Personligt rekord

Jag är född i oxens stjärntecken och det flesta egenskaper som oxen besitter stämmer bra in på mig. Envis, läckergom och trofast till exempel. Det finns dock en egenskap som jag absolut inte innehar. Gröna fingrar skall oxar tydligen ha, och det har verkligen inte jag. Jag hatar att rensa ogräs och pilla i blomland, och alla mina krukväxter ser ut som att de har sett sina bästa dagar. Men nu har jag slagit nytt personligt rekord. Köpte en julstjärna i söndags. Idag ligger alla blad helt vissnade utmed kanterna på krukan. Varför ens försöka?

Glad som en lärka!

Har varit på b-uppsatsexaminationer hela dagen. Först opponerade jag och Emma på en uppsats som två grabbar i vår klass hade skrivit och sedan blev vi opponerade på av en annan klasskompis. Och vi fick knappt någon rest alls! Så himla skönt! Som vi visste att vi skulle få så fick vi lite kritik för vår analys, men det var bara ett par meningar som behövde ändras i uppsatsen. Det gjorde vi bra Emma. Skall fira med glögg och pepparkakor!

Ålandspannkaka och svartbröd

Det bjöd ÅN på i skolan idag för att hedra ön på Finlands självständighetsdag. Var en sväng via deras "bord" och åt en bit svartbröd och språkade med Lucas och gänget. Annars har jag inte firat självständighetsdagen på något speciellt sätt, om man bortser från att jag sjöng nationalsången i duschen när jag kom hem från gymmet. Blev irriterad för att jag inte kom ihåg hela andra versen trots att man fick läsa den utantill varje år i lågstadiet. Om jag någonsin kommer att representera Finland måste jag öva, för det är ju skamligt att stå inför nationen och inte kunna nationalsången. Tycker inte det finns mycket som ser så illa ut som idrottsmän eller politiker som står och kniper ihop munnen när nationalsången sjungs. Är man en representant för sitt land måste man åtminstone kunna nationalsången, det borde vara ett krav.

På tal om bananer så har jag spanat in en klänning till nyårsfesten i stan också. En svart kreation på Vero Moda. Hoppas de får in den i min storlek bara för när jag var dit i förra veckan var min storlek slut. Skall göra ett nytt försök på fredag. För jag SKA ha klänning på nyår, det är alldeles för sällan man får vara riktigt flickig i klänning, så det är bäst att ta tillvara på de tillfällen som ges.

Finlands självständighetsdag 6 december 2005

Finlandia

O Finland se, din morgonljusning randas,
och natten skingras, hotfullt mörk och lång.
Hör lärkans röst med rymdens susning blandas,
snart rymden fylles av jubelsång.
Se natten flyr och fritt du åter andas.
Din morgon ljusnar, o fosterland.

Stig högt, vårt land, som du ur natt dig höjde.
Den dag dig väntar, fritt och öppet möt
med samma kraft, med samma mod, du röjde,
när träldomsoket du sönder bröt.
Förtrycket aldrig dig till jorden böjde.
Ditt verk dig väntar, o fosterland

Julstök

Bakade som sagt pepparkakor igår. Ikväll skall jag sy på en liten jultavla som jag vill ge åt mamma i julklapp. Hoppas jag hinner bli färdig bara, är ingen bra sömmerska direkt. Borde skicka julkort också.

Förra året gjorde jag egna, funderar på att göra det igen. Det är mycket roligare att få sådana som man gjort själv, de är personligare på något vis. Men det är svårt att komma på någon ny variant, vill ju inte skicka likadana som jag skickade förra året. Skall baka lussebullar någon dag nu också och jag har redan köpt alla mina julklappar. Så julstöket är i full gång.

Härlig helg

Skickade iväg syrran imorse, hem till Åland igen. Själv knallade jag upp till skolan för att fortsätta vardagslivet. Har haft en helt underbar helg, vi gjorde en massa roliga saker Inger och jag.

Bakade pepparkakor som kommer att räcka till påsk, det blev nästan 150 stycken, åt middag på restaurang och strosade runt i Örebros affärer och så gick vi på julkonsert på Stortorget. Riktigt mysigt var det.

Har en massa roligt att se fram emot de närmaste veckorna också. Julsittning med ÅN, julbord med alla kåren-aktiva eftersom jag skriver för Lösnummer, glöggkvällar och pepparkakspauser. December är faktiskt en trevlig månad även om det är mörkt och dåligt väder.

Och sedan kommer den 21 december och jag sätter mig på tåget och åker hem på jullov. Julafton blir hos mamma, juldagen blir på arken och nyårsafton blir förhoppningsvis en hejdundrande tillställning på en brandkår. Jag längtar. Vill träffa alla vänner som jag inte sett på länge samt släkten och min häst. Men den som väntar på något gott....

Syrran in town

Inger har just kommit hit till Örebro, vi skall snart dra in till stan och kika runt lite, senare blir det mysig middag på Papas tapas eller Efesos. Imorgon julmarknad och julkonsert. Kommer bli en nice helg. Återkommer nästa vecka. Peace out.

Älskade Bryan Adams

Lyssnar alldeles för lite på mina gamla cd-skivor nu för tiden. Det är så lätt att bara lyssna på musik via datorn så min stereo står mest och samlar damm bredvid sängen. Men ikväll var jag trött på alla låtar jag har på hårddisken så jag tog en ordentlig titt i mitt cd-ställ och hittade en av mina favoritskivor genom tiderna, Bryan Adams Best Ballads. Har alltid varit svag för ballader, och redan i lågstadiet låg herr Adams ballader mig nära om hjärtat. Tror jag har minnen till alla hans låtar. Tänker göra det lätt för mig och fuskblogga genom att helt enkelt bara citera några fina bitar.

Still feels like our best times are together
Feels like the first touch
We're still gettin' closer baby
Can't get close enough
I'm still holdin' on - you're still number one
I remember the smell of your skinI remember everything
I remember all your moves - i remember you
I remember the nights - ya know i still do

eller

I swear to you - I will always be there for you - there's nothin' I won't do
I promise you - all my life I will live for you - we will make it through
Forever - we will be
Together - you and me
Oh n' when I hold ya - nothin' can compare
With all of my heart - ya know I'll always be right there

I believe in us - nothin' else could ever mean so much
You're the one I trust our time has come - we're not two people
Now we are one - ya you're second to none
Forever - we will be
Together - a family
The more I get to know ya - nothin' can compare
With all of my heart - ya know I'll always be right there

Forever - we will be
Together - just you and me
The more I get to know ya - the more I really care
With all of my heart - ya know I'll always be...
Ya know I really love ya - ya nothin' can compare
For all of my life - ya know I'll always be...right there

eller låten som för mig alltid kommer vara världens bästa låt, speciellt i liveversion, Heaven:

Baby you're all that I want
When you're lyin' here in my arms
I'm findin' it hard to believe
We're in heaven
And love is all that I need
And I found it here in your heart
It isn't too hard to see
We're in heaven

Luften har gått ur mig

Känner mig som en ballong ur vilken all luft har pyst ut. Blir alltid såhär när jag blir klar med något som jag arbetat ett tag med. Vi lämnade nämligen in vår b-uppsats idag och direkt det var gjort blev jag fruktansvärt trött. Ska ta en riktig långhelg utan minsta lilla plugg nu, ska inte läsa ett ord förrän på måndag. Ska bli så skönt så det finns inte. Imorgon ska jag träna, åka in till stan och köpa en klänning och på kvällen skall tjejerna komma hit och äta pizza och titta på Idolfinalen. Sen kommer syster yster hit på lördag så sen ska jag softa med henne resten av helgen. Underbar ledighet framför mig med andra ord.

Postmodernist

Deltog i en fotoworkshop som Lösnummer ordnade idag. Jätteintressant och roligt! Vi fick lära oss en massa om arrangemang, anslag och exponering. Jag förstod i alla fall vad arrangemang och anslag var, det där med exponering var däremot lite klurigt. Nåja, de två bilder jag tog för bedömning blev väl inte så mycket att hurra för egentligen, men fotografen som höll i workshopen tyckte den ena var lite postmodernistisk. Vad det innebär har jag inget grepp om, men jag är övertygad om att det är något bra. Det låter avancerat i alla fall. Inte illa att vara en postmodernistisk fotograf första gången jag håller i en kamera med andra funktioner än bara blixt. Hahaha....